Syftet med studien är att öka förståelsen för hur det är att leva med diabetes typ 1 i dagens Sverige. Studien har undersökt hur nitton personer med diabetes typ 1 framställer sig själva och sin sjukdom, vilka händelser som beskrivs som betydande samt vilken betydelse omgivningen ges i relation till sjukdomen och sjukdomsupplevelsen. Vid genomförandet av intervjuerna har narrativ intervju- metod använts som utgångspunkt för materialinsamlingen. Det empiriska materialet har sedan analyserats utifrån sekvenser innehållandes sjukdoms- narrativ och narrativ identitet. Goffmans teori om stigma har använts för att nå en djupare förståelse för livsberättelserna. Analysen synliggör hur deltagarna ger olika stort utrymme för sin sjukdom i framställningen av sig själva. Det finns en genomgående spänning i deras syn på vad som styr deras liv: styr sjukdomen eller den egna viljan? Självbilden och sjukdomsbilden framställs som beroende av andra människors bemötanden och attityder. Andra människors okunskap om sjukdomen är ett tema som återkommer i samtliga deltagares berättelser och beskrivs som den mest centrala orsaken till svårigheter i deltagarnas liv. Deltagarna berättar om upplevelser av stigmatisering och konstruerar en avvikande identitet, då de beskriver känslor av ensamhet och att vara annorlunda. Vikten av att finna andra i samma situation (de egna) skildras som betydelsefull för att få förståelse. Likaså framställs stödet från nära och kära (de visa) som viktigt i livet med sjukdomen. Studien bidrar till kunskap om samhällets normativa influenser och dess konsekvenser för livet med diabetes typ 1 i dagens Sverige.

Syftet med studien har varit att redogöra för och undersöka korrelationen mellan öppenhet för nya erfarenheter och självbiografiskt minne samt att narrativ identitet agerar som en förklaringsmodell. Hypotesen var att det totala värdet av självbiografiskt minne ska korrelera högre med öppenhet än med andra personlighetsvariabler samt att öppenhet ska korrelera högre med självbiografiskt minne än med andra minnesförmågor. Självbiografiskt minne består främst av episodiskt minne och berör mentala representationer (bilder, koncept, principer och idéer) av en individs livshändelser. Studien bestod av en enkät med ett cued-recall-test, ett självbiografiskt minnestest och ett personlighetstest (Mini-IPIP). Det självbiografiska minnestestet mäter den upplevda tydligheten hos självbiografiska minnen och varje deltagare bedömde sina egna minnen genom en självskattningsskala. Totalt var det 255 deltagare, varav 14 av dessa exkluderades från datamaterialet. Resultatet visade på följande: Öppenhet hade en svag icke-signifikant korrelation med det totala värdet av Självbiografiskt minne (r = .149, p = .068). Öppenhet korrelerade signifikant med äldre självbiografiska minnen (r = .204, p = .006) men inte med yngre självbiografiska minnen. Detta samband kvarstod efter allmän minnesförmåga (cued-recall), kön och andra personlighetsvariabler kontrollerades mot öppenhet. Både öppenhet och samvetsgrannhet är signifikanta prediktorer av äldre självbiografiska minnen, vilket beror på att de har unika och oberoende samband med dessa minnen. Samvetsgrannhet var en signifikant prediktor av det totala värdet av självbiografiskt minne. När andra personlighetsvariabler kontrollerats för kvarstod dock bara sambandet för samvetsgrannhet.

No description available.

Detta är ett magisterarbete som vill belysa matematiklärarrollen på Språkintroduktionsprogrammet. Syftet med denna studie är att undersöka vad som karakteriserar lärarrollen för matematiklärare på språkintroduktionsprogrammet utifrån ett lärarperspektiv. Frågorna som ställs riktar sig mot hur lärarna beskriver undervisningen, hur de beskriver sig själva och sin lärarroll samt deras syn på sig själva som länken mellan dessa elever och matematiken undervisad på svenska. Teori och metod är diskursanalytisk, med inriktning diskurspsykologi, med en touch av narrativ identitet. Metoden genomförs genom en narrativ intervju med två lärare, som berättar sin berättelse om sig själv som matematiklärare för nyanlända elever. Analysen av lärarnas berättelse utgår från att finna diskurser som lärarna hela tiden berättar kring. För att få en djupare förståelse för hur läraren beskriver sin lärarroll har verktygen; funktion, variation, konstruktion samt tolkanderepertoar ur diskurspsykologin använts. Resultatet mynnar ut i hur de två lärarna bygger upp sin berättelse om sin lärarroll och därmed sin narrativa identitet som matematiklärare på språkintroduktionsprogrammet.

Att undervisa i historia kräver att eleverna stärker sitt historiemedvetande och sin identitet genom undervisningen. Enligt Skolverkets styrdokument ska skolan hjälpa till att skapa ”en trygg identitet och medvetenhet” för elevernas personliga och kollektiva identitet. Historieundervisningen ska hjälpa elever använda och tolka ämneskunskapen från olika perspektiv. Undervisningen ska utveckla elevernas historiemedvetandegenom att lära dem hur historia används och lära dem ge ”uppfattningar om framtiden”,menar Skolverket. Vad det kräver av historielärare och hur det ser ut i klassrummet är vad detta examensarbete kommer handla om. Historiedidaktiska begrepp och teorier ligger som grund för min undersökning. För att undersöka hur undervisningen kan stärka historiemedvetandet och identitetsutvecklingen har kvalitativa intervjuer genomförts. Intervjupersonerna är fyra gymnasielärare som undervisar historia i Skåne. Resultaten visar att lärarna fokuserar på att koppla elevernas historiekultur till historiska berättelser, via olika forum och perspektiv. Resultaten visar även att elevernas historiemedvetande och identitetsutveckling påverkas av lärarens förmåga att göra undervisningen meningsfull. Resultaten visar slutligen att skolan behöver vara en trygg och social plats för eleverna.

Den här studien handlar om flerspråkig identitet ur ett narrativt perspektiv genom språkporträtt. Studien speglar några flerspråkiga ungdomar och deras familjers perspektiv på hur de ser på flerspråkig identitet. Syftet med studien är att undersöka hur tre flerspråkiga familjers gymnasieungdomar som har två eller fler modersmål i kombinationen svenska och antingen tyska, franska eller spanska upplever sin flerspråkiga identitet. Utöver familjernas gemensamma språk visar det att i språkporträtten tar även engelskan stor plats. Genom att använda ett språkporträtt försöker den här studien att kartlägga hur gymnasieungdomarna använder språken som de har i sin språkrepertoar och hur de förhåller sig till dem som en del av sin flerspråkiga identitet. Studiens resultat visar att ungdomarna är mycket medvetna om sina språkliga resurser och att föräldrarna till ungdomarna i studien medvetet har planerat för barnens flerspråkighet, en medveten familjespråkspolicy i praktiken. Föräldrarna har därmed bidragit till en medveten och öppen flerspråkig identitet hos sina barn med viss variation mellan individerna inom familjen.

Världen blir på många sätt allt mer globaliserad och multikulturella möten har blivit ett vanligt inslag i många människors liv. Att forma den kulturella identiteten handlar om att bestämma vilken kultur som individen vill tillhöra, en uppgift som blir mer komplex i och med ökad kulturell exponering. Att ha en multikulturell identitet innebär att knyta an till och känna samhörighet med flera kulturer, något som i studier visats sig ha både positiva och negativa effekter för individen. Identitet kan ses som en internaliserad livsberättelse, ett narrativ, med funktion att ge en känsla av mening och koherens till livet. Narrativet kan avslöja hur en individ konstruerat mening av sitt liv genom valet av tillagda händelser. Vår studie syftar till att undersöka vad individer med multikulturell identitet lyfter som betydelsefullt för sin identitetsutveckling. Sex deltagare intervjuades och resultatet sammanställdes med en narrativ analysmetod för att försöka förstå hur identiteten tar sig uttryck och skapas genom berättandet. Resultatet presenterades genom enskilt sammanställda narrativ och tillhörande analyser. Språket visade sig ha en stor betydelse för deltagarnas möjlighet att knyta an och känna tillhörighet till kulturer. Resultatet visade också att deltagarna uppmärksammar skillnader och likheter mellan sig själv och andra i sitt skapande av identitet, vilket går i linje med forskning om identitet som kollektiv tillhörighet. Ingen identitetsteori kunde däremot ensamt förklara kulturers påverkan på identitetsutvecklingen. Resultatet visar på identitetens komplexitet och därmed även behovet av vidare forskning för att förstå den unika upplevelsen av identitet. / The world is more globalized than ever and more people are being exposed to multiple cultures on a daily basis. The formation of the cultural identity requires that the individual decides what culture to belong to, a task that becomes more complex with increased cultural exposure. A multicultural identity requires attachment and a feeling of belonging with multiple cultures. Which in studies has shown both positive and negative effects for the individual. Identity can be seen as an internalized life story, a narrative, which functions is to give life a sense of meaning and coherence. The narrative can reveal how an individual construct meaning in life by the choice of added stories. This study aims to examine what individuals with multicultural identity emphasizes as meaningful for their identity development. Six participants were interviewed, and a narrative analysis method was used to try to understand how identity is formed and performed through storytelling. The result was presented in separate narratives along with their analysis. Language shown to be important for the individuals feeling of cultural attachment and belonging. The results also show that the participants notice differences and similarities between themselves and others as part of their identity development, which aligns with research showing identity as a sense of collective belonging. No identity theory could single handedly explain cultural impact on identity formation. The result shows the complexity of identity and the need for further research to fully understand the unique experience of identity.

Detta arbete syftar till att undersöka historielärares upplevelser och erfarenheter av att bedriva en interkulturell historieundervisning i heterogena klassrum. Studien ämnar också belysa vilka utmaningar historielärare bemöter och vilka stöd de efterfrågar. Den egna empiriska undersökningen kommer ligga till grund för besvarandet av studiens frågeställningar. Resultatet kommer att diskuteras mot teoretiska begrepp och tidigare forskning. Vi har intervjuat fyra lärare som arbetar på fyra olika skolor i södra Sverige. I studiens teoridel har vi valt att belysa begrepp som är relevanta fördet interkulturella lärandet, till exempel interkulturell kompetens, interkulturell historisk kompetens, narrativ identitet och historiekultur. I delen som behandlar tidigare forskning har vi valt att belysa historieundervisning i det mångkulturella klassrummet, metoder för en interkulturell historieundervisning, utmaningar och stöd i det interkulturella klassrummet och internationell forskning. Vi valde en kvalitativ metod. Respondenterna som deltagit är verksamma inom historieämnet.  Studiens resultat visar att lärare främst anpassar arbetssätt efter elevernas intresse. Lärare upplever utmaningar som elevers ensidiga historiesyn, språksvårigheter och känslighet. De stöd som lärare anser är viktiga behandlar styrdokumenten, läromedel och kollegialt arbete.

Under de senaste decennierna har det vetenskapliga ämnet historia förändras och så också skolämnet historia. Skolämnet historia har idag mer fokus på att förstå historiska skeenden och händelser till skillnad från förr när fokuset låg på stoffkunskaper. Men skolämnet historia har också fått ett annat syfte och det är forma elevernas identitetsbyggande och värderingar. Detta hör ihop med läroplanens förändringar som rör de grundläggande värdena om tolerans för andra kulturer och andra världsbilder. Denna förändring kräver att utbildningsmetodiken i historieämnet behöver utvecklas. Rollspel som en historiedidaktisk metod främjar elevens utveckling för att tillgodose sig dessa färdigheter, vilket denna undersökning påvisar genom att analysera 33 rollspel som är framtagna av lärare med syfte att användas i klassrummet. Slutsatsen är att rollspel med ett upplägg där läraren fungerar mer som moderator än historieberättare och där det är eleverna som driver berättelsen och händelserna framåt är den mest lämpliga för att lära sig att ta andra människors perspektiv och träna eleverna i interkulturell kompetens och mångkulturella färdigheter. Rollspelets läromål måste ligga till grund för vilken förmåga man övar. Rollspel i sig är inte ett didaktiskt mål utan det krävs narrativ kompetens för att förstå en berättelse därför blir för och efterarbetet till det didaktiska rollspelet oerhört viktigt för att metoden ska uppfylla sitt syfte. Detta innebär att historiska rollspel är en bra didaktisk metod för att främja läroplanens grundläggande värden.

Ett ovanförperspektiv avseende kartläggningen av nyanlända elevers behov präglar det svenska samhället och skolsystem. Detta leder således till en indelning av elever i språkintroducerande förberedelseklasser som separeras från elever från ordinarie klasser vilket försvårar integrering. Syftet med denna studie är att fånga aktörens perspektiv genom en så kallad narrativ identitetsanalys som ämnar att undersöka hur 7 elever som läser Språkintroduktion på en gymnasieskola i Stockholm presenterar sina identiteter i deras berättelser om sin skolsituation. Detta har genomförts med hjälp av livshistorieintervjuer om elevernas erfarenheter och tolkningar av händelser på skolan. Berättelser rörande bytet av skolsystem, möte med klassen samt framtidsförhoppningar har presenterats på olika sätt av eleverna. De mest framträdande berättelserna utgörs av ontologiska berättelser som bygger på individens subjektiva upplevelser och självbild, offentliga berättelser om integration samt konceptuella berättelser om rasism. Eleverna skildrar en likställd bild av lärarnas och elevernas roller på skolan, en samhörighet med sina klasskamrater, kamp om erkännande från de andra eleverna och makthavarna på skolan, samt ett lyckligt avslut i sina berättelser om framtiden vilka beror på deras uppfattningar av sig själva. Det lyckliga slutet skildrar således en ovisshet om framtiden där en osäkerhet avseende den genomgående kampen om erkännande framgår. / An overarching perspective regarding the mapping of newly arrived pupils's needs characterizes the Swedish society and school system. This leads to a breakdown of pupils in so-called “Language Introductory Preparation Classes” which separates newly arrived pupils from pupils in ordinary classes and complicates integration. The purpose of this study is to capture the pupils`s perspective through a so-called narrative identity analysis aimed to investigate how 7 pupils from a Language Introduction- class at a high school in Stockholm, Sweden present their identities through their stories about their school situation. This has been implemented using interviews about the pupils' experiences and interpretations of events that has taken place at their school and class. Stories regarding the change of school system, the meeting with the class and future hopes have been presented in different ways by the students. The most prominent stories consist of ontological narratives based on the individual's subjective experiences and self-image, public stories about integration, and conceptual stories about racism. The students portray a similar picture of the roles of teachers and students at the school, a community with their fellow classmates, a struggle for recognition from the other students and the rulers of the school, as well as a hope for a happy ending and a resolution of the fight for recognition. The happy end also depicts an uncertainty about the future where an uncertainty regarding the ongoing struggle for recognition appears.