The Natura 2000 Network is one of the European Unions many tools concerning nature conservation, and is without comparison the premier contribution when it comes to halting the loss of biodiversity. This essay is a case study on how the regional work with the Natura 2000-network has been carried out in four different counties. These counties are Södermanland, Västernorrland, Jämtland and Örebro. They have been compared based on the theoretical concept of sustainable development. This essay describes how the officials in the County Administrations view the regional implementation of Natura 2000 when it comes to the selection of Natura 2000-sites with forest habitats and the creation of an additional protective measure. This study takes its basis in a bottom-up approach which focuses on value conflicts that have emerged regionally and how different fundamental attitudes brings forward different aspects of sustainable development. Interviews with County Administration officials show that there are differences in the approach and different key factors that have affected the selection of sites and the work with area protection. One approach starts from an ecological point of view while the other takes the socio-economic aspect more into consideration during the selection process. Two main factors that have emerged are also the importance of the regional landowner-structure and the evident time- and staff shortage that has been experienced in all four counties. The results also show that the nature reserve form is the most common area protection for Natura 2000-sites with forest habitats in the four examined counties. / Natura 2000-nätverket är ett av EU:s många verktyg och i särklass det främsta bidraget till att hejda förlusten av den biologiska mångfalden. Denna uppsats är en fallstudie för att se hur det regionala arbetet med Natura 2000-nätverket sett ut i fyra olika län. Dessa län är Södermanland, Västernorrland, Jämtland och Örebro län. De har jämförts utifrån det teoretiska begreppet hållbar utveckling. Uppsatsen beskriver hur tjänstemän på länsstyrelserna ser på den regionala implementering av Natura 2000-nätverket när det gäller urval av Natura 2000-område med skogshabitat och tillblivelsen av ett ytterliggare områdesskydd. Studien utgår från ett underifrånperspektiv som fokuserar på de värdekonflikter som uppstått regionalt och hur olika grundinställningar lyfter fram olika aspekter av hållbar utveckling. Intervjuer med länsstyrelsens aktörer visar att det finns skillnader i tillvägagångssättet och olika nyckelfaktorer som påverkat urvalet av område och arbetet med områdesskyddet. Det ena tillvägagångssättet tar sin grund i ett mer ekologiskt synsätt medan det andra tar större hänsyn till de socioekonomiska aspekterna i urvalsprocessen. Två huvudfaktorer som framkommit är även betydelsen av den regionala markägarstrukturen och den upplevda personal - och tidsbrist som tydligt framgår i alla de fyra undersökta länen. Resultatet visar även att naturreservatsformen är det vanligaste områdesskyddet för Natura 2000-områden med skogshabitat i de fyra studerade länen

I denna studie undersöks hur mycket kunskap och kännedom elever i nionde klass har om naturvård och biologisk mångfald. Även hur stort intresse eleverna har om naturvård studeras. Undersökningen utförs med hjälp av grundad teori. Data samlades in i form av intervjuer, totalt intervjuades 27 elever från fem olika skolor i Halmstad kommun. Elevernas uttalanden graderades på en skala mellan 1-10. Med hjälp av intervjuer och graderingar kan sedan slutsatser dras. Huvudkategorin som identifierades indikerar att eleverna i studien har förmåga att se problem och utmaningar ur ett samhällsperspektiv, vilket är viktigt ur naturvårdssynpunkt då denna disciplin förutom biologiska även inkluderar sociala, ekonomiska och politiska aspekter. Användandet av svenska exempel på naturvård är något som de medverkande eleverna är positivt inställda till och denna kategori har den högsta generella graderingen. Eleverna är intresserade och ser också själva att ytterligare utbildning inom naturvård är viktigt och något som bör finnas med i NO-undervisningen i större utsträckning. Eleverna hade svårt att definiera begrepp som biologisk mångfald och förståelsen för begreppet var inte särskilt utbredd, detta pekar på att metoder bör tas fram som ökar förståelsen för biologisk mångfald och därigenom även naturvård. Studien ger en indikation om att ökad utbildning av allmänheten är behövd och att öka omfattningen av naturvård teoretiskt men även praktiskt i skolundervisningen skulle vara ett bra tillvägagångssätt för att uppnå detta. / The purpose of this study is to investigate how much knowledge ninth grade Swedish students posses on the subjects of conservation biology and biodiversity. Additionally, the students’ general interest for these subjects is examined. This is achieved using the method grounded theory. Data is collected in the form of interviews. Overall, 27 students from five different schools located within Halmstad municipality participated. The participating students statements is graded from 1-10. From interviews and grading, conclusions can be drawn. The main category indicates that the students in this study has the ability to see problems and challenges from a perspective that reflects a balance between human / nature coexistence. Societal awareness is an important part of conservation biology as this discipline integrates aspects of society, economy and political policy as well as biological aspects. Additionally, they described Swedish conservation biology examples as interesting and believed that Swedish examples should have a greater use in science lessons. The students found conservation biology fascinating and saw the need for increased education in this subject. When the students tried to define words such as “conservation biology” and “biodiversity”, they encountered some difficulties. The students did not understand these terms. These results suggest that methods for raising the understanding and knowledge of conservation biology and biodiversity are needed. Also, the students found it important to include more conservation biology in science lessons during secondary school. Thus, this study suggests that increased education of the public is needed and the expansion of conservation biology in schools is a viable approach to achieve this.

No description available.

Population studies have become important tools in conservation biology and genetic analyses are used to investigate genetic diversity within and among populations. Genetic variation can help improve fitness and ecological resilience. However, knowledge about genetic diversity is scarce for most wild species in Sweden. Insight in genetic population structure, can help us understand a species ́ ecological traits and improve species conservation. Fungi are fundamental components in terrestrial ecosystems, yet they have gotten little attention in conservatory work in Europe. In my bachelor thesis, by a short literature review and GIS- analysis of species occurrence data, I have developed a sampling scheme for a conservatory, genetic population study of the threatened pig’s ear mushroom, Gomphus clavatus. The population study aims to investigate genetic structures of the pig’s ear mushroom, in Sweden and surrounding countries. I collected occurrence data from nine countries and processed a total of 3232 findings, which were all compiled in Arcmap. A preliminary selection of localities in Sweden was made through identifying around twenty localities with recent findings, in protected areas. Eight localities of particular interest were included in the selection, one location with findings of morphologically divergent specimens were among those localities. For the surrounding countries, the preliminary selection included localities with findings reported between years 2015–2020. In my literature review, previous studies were not comparable in a way that could guide the design of a sampling scheme for the pig ́s ear mushroom. For clonal species, one should prioritize the total number of localities rather than the number of samples per site, and vice versa for sexually reproducing species. Since the pig ́s ear mushroom belongs in both groups, I suggest a combination of higher density sampling efforts at two localities, together with single sampling at a greater number of geographically distributed localities.

The forest area in which this biotope survey was executed is located east of Mjälahult, in the county of Hylte. East of the area lies the lake Stora Allgunnen, which is part of the main catchment area of Nissan and contains perch, bream, pike, whitefish and pike-perch. The examined forest is a deciduous forest consisting of beech and oak, with elements of birch, rowan, hazel, spruce, and pine. There are signs that the forest was formerly used as a pasture, with old stone walls surrounding the entire area and an old road crossing the middle of the forest. The area consists of a lot of moss-covered stones, stone cairns, dead wood, beard lichens and signs from great spotted woodpecker. The main purpose of this biotope survey is to evaluate biotopes that are of value for biodiversity, in order to protect valuable nature. This biotope survey has been executed according to the national Swedish standard for biodiversity surveys (SS 199000:2014), with an addition for value elements. During the inventory, four different biotopes were identified - mixed forest, beach forest, mixed swamp forest and noble deciduous forest. Two biotopes were identified as biotopes of considerable biotope value - mixed swamp forest and noble deciduous forest. The third biotope - beach forest was identified as a biotope of certain biotope value. Parts of the area - mixed forest, was identified as a biotope of no considerable biotope value. Even though only two of four biotopes have a considerable biotope value, the objects that have a significant value cover large areas of the forest, which raises interest in preserving and protecting the entire forest in the long term, considering that it will promote biodiversity in the future. / Ögärdet skog ligger öster om Mjälahult i Hylte kommun. Öster om skogen ligger sjön St. Allgunnen, vilken ingår i Nissans huvudavrinningsområde och där man bland annat kan hitta abborre, braxen, gädda, sik och gös. Den inventerade skogen är en ädellövskog som består av bok och ek, med inslag av björk, rönn, hassel, gran och tall. Det finns tecken på att området förr har använts som betesskog med gamla stenmurar som inhägnar området. Det finns även tydliga tecken på en gammal väg som korsar den nuvarande grusvägen och in i skogen. Området består av mycket mossbeklädda stenar, stenrösen, död ved, skägglavar och spår från större hackspett. Det huvudsakliga syftet med denna biotopinventering är att värdera biotoper som är utav värde för biologisk mångfald, samt för att utveckla ett skydd för dessa biotoper. Arbetet är utfört enligt SIS standard (SS 199000:2014), med tillägg värdeelement. Under inventeringen identifierades fyra olika biotoper – blandskog, strandskog, blandsumpskog och ädellövskog. Två biotoper identifierades med ett påtagligt biotopvärde, vilka var ädellövskog och blandsumpskog. Den tredje biotopen som identifierades var strandskog, vilken bedömdes ha ett visst biotopvärde. Delar av området identifierades även till biotopen blandskog, vilka bedömdes ha ett obetydligt biotopvärde. De värdeelement som påträffades täcker stora ytor av skogen och har ett högt naturvärde, vilket ger upphov till ett intresse att bevara och skydda skogen långsiktigt med förutsättning att den i framtiden kan gynna biologisk mångfald.

Studien har använt ny metod för att klassificera vitryggig hackspetts skogarförutsättningar för häckande revir. 287 hektar skog värdeklassades med minstav värdeklass 1 (42 ha) och mest av värdeklass 2 (195 ha). Död ved måste ökaför att populationen av vitryggig hackspett ska öka. De åtgärder som behövergöras är ringbarkning och att minska granvolymen för att värdeklasserna ska nånästa värdeklass. Resultatet tyder på att förutsättningarna för häckningsrevir ärgoda, dock måste vissa restaureringar göras för att vitryggig hackspett skaetablera sig i området.

Clear-cut logging is the most widely practised forestry method in Sweden. This often conflicts with nature conservation and leads to issues where economic interests are pitted against ecological values. Bryophytes are a group of organisms commonly used as indicators of change in the environment, and several species of this group are also used as tools for assessing conservation values in the habitats they occur in. These are termed indicator or signal species, as they demand certain prerequisites regarding for example climate or substrate that are characteristic for the specific habitat type. In this thesis, the effects of clear-cut logging on five Red-Listed bryophyte species specialised in old-growth forests were tested, to see if they can survive such an intervention. This was done in ArcGIS, by overlaying layers containing 13 years of species observations from Artportalen.se and spatio-temporally matched clear-cut areas from the Swedish Forest Agency. There were 229 logged areas containing a total of 401 observations of the selected bryophyte species, of which 25 were found post-logging. Additionally, 64 % of the post-logged findings were located within a 10 m buffer strip along the edge of the logged areas. The results provide strong evidence that clear-cut logging does impact these species negatively. At the same time the data suggest that developing adequate mitigation measures, for example retention patches along the edges, and evaluating those already in use, can help these species to some extent, by mitigating the negative impact. This is the most important implication from this study, because forestry will continue to be a necessary contribution to the ongoing transition towards a fossil free society. Therefore, the practice needs to shift towards a more biodiversity-friendly management, where alternative forestry methods that are less destructive, are promoted and used to a wider extent. Furthermore, the weight of these species as indicators of high conservation value for the habitats they grow in requires special caution when planning for logging such areas. Otherwise, there is risk of losing species to regional extinction, with specialist species like the ones in this study being of greatest concern. / Den vanligast förekommande skogsbruksmetoden i Sverige är idag trakthyggesbruket. Denna metod är inte alltid kompatibel med naturvårdsintressen och leder ofta till konflikter mellan ekonomiska och ekologiska värden. En organismgrupp som ofta används som indikatorer på förändringar i naturmiljön är mossor. Flertalet mossarter är dessutom så kallade signalarter, vilket betyder att de kan användas som ett mått på naturvärden i den biotop de förekommer i, då de har artspecifika krav på särskilda förutsättningar, som till exempel klimat och substrat. I den här studien testades därför hur slutavverkning påverkar fem Rödlistade mossarter strikt knutna till äldre kontinuitetsskogar. Syftet var att undersöka om de överhuvudtaget kan överleva ett sådant ingrepp. Detta utfördes genom att analysera rumsligt matchade geodatalager i ArcGIS, innehållande 13 års artobservationer från Artportalen.se samt utförda avverkningar från Skogsstyrelsen. Det fanns 229 avverkade områden med totalt 401 artobservationer, varav 25 var funna efter utförd avverkning. Av dessa 25 fynd var 64 % observerade inom en 10 m bred buffertzon utmed det avverkade områdets kant. Resultaten visar tydligt att slutavverkning påverkar dessa arter negativt, men pekar samtidigt på att utvecklingen av lämpliga metoder för naturvårdshänsyn (till exempel hänsynsytor längs med avverkningsområdenas kantzoner) och utvärdering av de metoder som redan används kan mildra problemet. Detta är därmed den viktigaste slutsatsen från denna studie, då skogsnäringen även fortsättningsvis kommer att vara ett viktigt bidrag till den pågående gröna omställningen och det är därför nödvändigt att främja även andra, mindre destruktiva, skogsbruksmetoder för att bibehålla och stärka ekologiska värden, som biodiversitet. Dessutom bör de här arternas värde som signalarter väga tungt vid planering av avverkning i dessa områden, då de ju visar att habitaten har höga naturvårdsvärden. Annars är det risk att vissa arter dör ut, i synnerhet sådana arter som är specialiserade på de miljöer som är mål för exploatering.

Nature and culture are closely connected and in constant change in relation to each other. Although this is well known by now the cultural aspects rarely are concidered when it comes to conserving of nature (in Sweden). This paper examines naturums (Swedish visiting centres) relationship to the cultural aspects of landscapes and nature. It also examines how the Swedish nature (Naturvårdsverket) and culture (Riksantikvarieämbetet) conservation agencies work together. Beyond this the paper looks in to why it is important to include the cultural aspects within nature conservation and in what way archaeology could be a rewarding factor in reaching this knowledge. This paper points out why a more holistic picture is needed if we want to take care of the nature in the best possible way for future generations, also why a working ecosystem and landscapes with high natural values are important. This paper focuses on naturum because it´s the biggest museum of nature in Sweden - with great power comes great responsibility. Naturum often works with and for children and youngsters. Therfore it is most important that naturum teaches and inform about all aspects within landscapes, nature and the role humans play within the ecosystem. This to give future generations a holistic picture from the beginning. Naturum will be assessed from a theoretical frame based on the concept of biocultural heritage, which suggests a holistic view of a landscape within research and stewardship concerning landscapes and to transform knowledge in to policy. In the end of the paper, I discuss possible improvements within nature and culture conservation work in Sweden to reach a better cooperation between the two government agencies Naturvårdsverket and Riksantikvarieämbetet. In conclusion I argue that there is knowledge in both Naturvårdsverket and Riksantikvarieämbetet about the importance of including cultural aspects to optimize the conservation of nature. The same seems to go for most naturum, although there is a need of more concrete guidelines from Naturvårdsverket to help naturum to include the aspects in a clearer way. This is important if naturum are gonna be able to inform their visitors about the cultural aspekts within landscapes. I argue that the best thing to do for nature and culture conservation in Sweden is to merge the two agencies into one. I believe this would result in an easier and more natural cooperation between the two.

<p>Frivilliga avsättningar av skog med höga naturvärden är en viktig del för att nå Miljömålet ”Levande skogar”. Det finns dock tveksamheter om de naturvårdsbiologiska kvalitéerna i dessa avsättningar. Syftet med denna studie var därför att undersöka om den skog som avsätts frivilligt av privata skogsägare är den skogsmark som har de högsta naturvärdena på fastigheten. Vidare studerades också markägarens naturvårdskunnande, utbildningsnivå och attityd till naturvård. Detta kan påverka viljan att avsätta skog frivilligt, hur långsiktig avsättningen blir samt kvalitén på avsättningarna. Studien består av inventeringar på sex skogsfastigheter i Östergötland med frivilliga avsättningar, samt en enkätstudie till skogsägare. Det visade sig att skogsägarna i huvudsak avsatte de bestånd med högst naturvärde på fastigheten. Tre bestånd (en lövskog, en tallskog samt en källmiljö) av totalt 59 hyste högre naturvärde än de frivilligt avsatta. De avsatta skogarnas hade lägre virkestäthet än produktionsbestånden och bestod i större utsträckning av lövskog. Majoriteten av skogsägarna avsatte skogen långsiktigt för kommande generationer. När skogsägarna fick rangordna syftet med sin skogsfastighet prioriterades virke i första hand, naturvård värderades betydligt lägre. En mätning av kunskaper i tillämpad ekologi och artkännedom visade att skogsägarnas kunskaper i regel var bristfälliga när det gällde igenkänning av indikatorarter samt viktiga trädslag för artbevarande. Majoriteten av de som var negativa till att göra frivilliga avsättningar kunde tänka sig att ändra åsikt vid ”skälig ersättning”. Mer omfattande studier behövs för att avgöra om mina resultat var representativa och om de frivilliga avsättningarna verkligen hyser fastighetens högsta naturvärden och lever upp till miljömålet levande skogar.</p> / <p>Voluntarily protected forests with high nature conservation value are an important part of fulfilling the environmental objective "Sustainableforests". The aim of this study was to evaluate if the voluntarily protected forests are those with the highest conservation value for threatened species¹ on the estate. Another purpose was to investigate the knowledge in applied ecology among small-scale foresters, their educational level and attitudes towards conservation. The study contains inventories at six different estates in the county of Östergötland and a query targeted to small-scale forest owners. The foresters in my study set aside the areas with the highest conservation values on the estate with few exceptions. Three areas (one deciduous forest, one pine forest and a well) out of 59 had a higher conservation value than the areas set aside voluntarily. The voluntarily protected forests had less timber density than the productive areas and contained more deciduous forest. A majority of the foresters voluntarily protected forests where intended to remain for future generations. As part of my study the foresters also got to rank the purpose of the forest estate. Timber got the highest rank while nature conservation got a considerable lower rank. A measurement of the small-scale forester's knowledge in applied ecology and indicator species showed that their knowledge often was inadequate regarding indicator species. A majority of those negative to voluntary forest conservation areas on their own estate were willing to change view if they were given adequate economic compensation.</p><p>1 according to the Swedish Red list</p>

<p>In metropolitan areas where the exploitation pressure increases, also the importance to point out nature areas grows, both for the sake of outdoor life and for biodiversity conservation. Since nature conservancy and spatial planning constitute two different parts of the municipalities land use control, a case study has been carried out in two municipalities in the Stockholm region, Huddinge and Järfälla. Both these municipalities have protected about one third of their land and today there are plans to repeal parts of the reserves to enable exploitation. This thesis shows – from the theoretical concept of sustainable development – officials, politicians and non-governmental organizations perspectives on questions concerning land use together with the work with nature reserves and repeals. The study focuses on how different basic attitudes and paradigms emphasizes different aspects of sustainable development and how this in turn affects the work to repeal nature reserves. Interviews with stakeholders in the municipalities and documents concerning land use and nature reserves demonstrates that there is distinct differences between the planning-paradigm, based on spatial planning, and the environmental-paradigm, based on nature conservation. From the planning-paradigm it is considered that nature reserves had to big impact on the munici­pality's land use and that valuable nature more frequently should be protected by the Swedish planning and building act. From the environmental-paradigms view the nature conservancy is – and should also in the future be – an important tool in the long-term prevention to stop valuable nature from being exploited. The thesis also stresses the importance to in the work with repeals take all effects that this kind of decision can lead to into account – not just in the repealed area but also for the future work with nature reserves on the whole.</p> / <p>I storstadsregioner där exploateringstrycket blir allt större, ökar också vikten av att peka ut naturområden, både för det rörliga friluftslivet samt för bevarande av den biologiska mångfalden. Utifrån det att naturskydd samt fysisk planering utgör varsin del av kommuners styrning av mark­användningen har en fallstudie genomförts i två kommuner i Stockholmsregionen, Huddinge och Järfälla. Båda dessa kommuner har skyddat ungefär en tredjedel av kommunens mark och idag finns planer på att upphäva delar av reservaten för att där möjliggöra exploatering. Uppsatsen visar – utifrån det teoretiska begreppet hållbar utveckling – hur tjänstemän, politiker och intresse­organisationer ser på markanvändningsfrågor samt arbetet med naturreservat och upphävande. Studien fokuserar på hur olika grundinställningar och paradigm lyfter fram olika aspekter av hållbar utveckling samt hur detta i sin tur påverkar arbetet med att upphäva naturreservat. Intervjuer med kommunala aktörer samt dokument rörande markanvändning och naturreservat visar att det finns tydliga skillnader mellan planparadigmet, med grund i den fysiska planeringen, och miljö­paradigmet, med grund i naturvården. Utifrån planparadigmet anser man att naturreservaten har fått för stor inverkan på kommunens markanvändning och att värdefull natur oftare borde skyddas med hjälp av plan- och bygglagens verktyg. Från miljöparadigmets vinkel är naturskyddet – och bör även i fortsättningen vara – ett viktigt verktyg för att långsiktigt förhindra att värdefull natur exploateras. Uppsatsen framhåller också vikten av att man vid upphävande av naturreservat tar hänsyn till alla effekter som ett sådant beslut kan leda till – inte bara i det upphävda området utan även för det fortsatta arbetet med naturreservat i stort.</p>