<p>One of the main reasons for the massive loss in plant species diversity is the fragmentation of habitats. In Europe, open pastures and meadows are the habitats going through the most changes during the 20th century, according to the agricultural changes. In this study vascular plants were invented at five different islands in the Lurö archipelago, Vänern, Sweden. The aim of the study was to sort out whether the diversity of plants has gone through any changes in abandoned managed grasslands compared to continuous managed grasslands. The aim was also to study if a change in the landscape has made any differences for the species development or decline. The results indicate that the number of vascular plants were significantly lower in the abandoned areas than the still managed areas. Results, only from the field layer, showed same results. There was a significant difference between the number of indicators in managed lands than lands that were abandoned for 30-40 and 100 years ago. A comparison from earlier study, from a time when grazing had just ceased at some islands, showed a significant difference in plant species diversity between the years. Just a few decades can impoverish a plant community that might have taken hundreds or even thousands of years to build up. To preserve the biological diversity formed by human impact, one must continue managing the lands.</p> / <p>En av de största orsakerna till den massiva förlusten av växtarter, är fragmenteringen av habitat. I Europa är öppna naturbetesmarker och ängar de habitat som genomgått de största förändringarna i och med jordbrukslandskapets omstruktureringar under 1900-talet. I den här studien inventerades kärlväxter på 5 olika öar i kulturlandskapet Lurö skärgårds naturreservat. Syftet var att ta reda på hur diversiteten bland kärlväxtarter skiljer sig mellan hävdade gräsmarker och f.d. gräsmarker där hävd upphört och hur ett förändrat landskap spelat roll för artantalets utveckling eller tillbakagång. Resultat visade att antalet kärlväxter var signifikant lägre i marker som slutat hävdas, än marker som fortfarande hävdas. Även jämförelser i enbart fältskiktet visade ett signifikant högre artantal hos välhävdade marker än marker där hävd upphört. Det fanns en signifikant skillnad mellan antalet indikatorarter i marker som var under hävd och marker som slutat hävdas för 30-40 år sedan, kontra 100 år sedan. Vid jämförelser med en tidigare studie, som ägt rum precis efter att hävden upphört på ett flertal lokaler visade resultat att det fanns en signifikant skillnad i artantal mellan de båda åren. På några få decennier kan ett helt växtsamhälle som byggts upp under hundratals eller kanske till och med tusentals år utarmas. För att bevara den biologiska mångfald som formas av en störningsregim beroende av människans inverkan, måste hävd fortsätta kontinuerligt.</p>

One of the main reasons for the massive loss in plant species diversity is the fragmentation of habitats. In Europe, open pastures and meadows are the habitats going through the most changes during the 20th century, according to the agricultural changes. In this study vascular plants were invented at five different islands in the Lurö archipelago, Vänern, Sweden. The aim of the study was to sort out whether the diversity of plants has gone through any changes in abandoned managed grasslands compared to continuous managed grasslands. The aim was also to study if a change in the landscape has made any differences for the species development or decline. The results indicate that the number of vascular plants were significantly lower in the abandoned areas than the still managed areas. Results, only from the field layer, showed same results. There was a significant difference between the number of indicators in managed lands than lands that were abandoned for 30-40 and 100 years ago. A comparison from earlier study, from a time when grazing had just ceased at some islands, showed a significant difference in plant species diversity between the years. Just a few decades can impoverish a plant community that might have taken hundreds or even thousands of years to build up. To preserve the biological diversity formed by human impact, one must continue managing the lands. / En av de största orsakerna till den massiva förlusten av växtarter, är fragmenteringen av habitat. I Europa är öppna naturbetesmarker och ängar de habitat som genomgått de största förändringarna i och med jordbrukslandskapets omstruktureringar under 1900-talet. I den här studien inventerades kärlväxter på 5 olika öar i kulturlandskapet Lurö skärgårds naturreservat. Syftet var att ta reda på hur diversiteten bland kärlväxtarter skiljer sig mellan hävdade gräsmarker och f.d. gräsmarker där hävd upphört och hur ett förändrat landskap spelat roll för artantalets utveckling eller tillbakagång. Resultat visade att antalet kärlväxter var signifikant lägre i marker som slutat hävdas, än marker som fortfarande hävdas. Även jämförelser i enbart fältskiktet visade ett signifikant högre artantal hos välhävdade marker än marker där hävd upphört. Det fanns en signifikant skillnad mellan antalet indikatorarter i marker som var under hävd och marker som slutat hävdas för 30-40 år sedan, kontra 100 år sedan. Vid jämförelser med en tidigare studie, som ägt rum precis efter att hävden upphört på ett flertal lokaler visade resultat att det fanns en signifikant skillnad i artantal mellan de båda åren. På några få decennier kan ett helt växtsamhälle som byggts upp under hundratals eller kanske till och med tusentals år utarmas. För att bevara den biologiska mångfald som formas av en störningsregim beroende av människans inverkan, måste hävd fortsätta kontinuerligt.

In metropolitan areas where the exploitation pressure increases, also the importance to point out nature areas grows, both for the sake of outdoor life and for biodiversity conservation. Since nature conservancy and spatial planning constitute two different parts of the municipalities land use control, a case study has been carried out in two municipalities in the Stockholm region, Huddinge and Järfälla. Both these municipalities have protected about one third of their land and today there are plans to repeal parts of the reserves to enable exploitation. This thesis shows – from the theoretical concept of sustainable development – officials, politicians and non-governmental organizations perspectives on questions concerning land use together with the work with nature reserves and repeals. The study focuses on how different basic attitudes and paradigms emphasizes different aspects of sustainable development and how this in turn affects the work to repeal nature reserves. Interviews with stakeholders in the municipalities and documents concerning land use and nature reserves demonstrates that there is distinct differences between the planning-paradigm, based on spatial planning, and the environmental-paradigm, based on nature conservation. From the planning-paradigm it is considered that nature reserves had to big impact on the munici­pality's land use and that valuable nature more frequently should be protected by the Swedish planning and building act. From the environmental-paradigms view the nature conservancy is – and should also in the future be – an important tool in the long-term prevention to stop valuable nature from being exploited. The thesis also stresses the importance to in the work with repeals take all effects that this kind of decision can lead to into account – not just in the repealed area but also for the future work with nature reserves on the whole. / I storstadsregioner där exploateringstrycket blir allt större, ökar också vikten av att peka ut naturområden, både för det rörliga friluftslivet samt för bevarande av den biologiska mångfalden. Utifrån det att naturskydd samt fysisk planering utgör varsin del av kommuners styrning av mark­användningen har en fallstudie genomförts i två kommuner i Stockholmsregionen, Huddinge och Järfälla. Båda dessa kommuner har skyddat ungefär en tredjedel av kommunens mark och idag finns planer på att upphäva delar av reservaten för att där möjliggöra exploatering. Uppsatsen visar – utifrån det teoretiska begreppet hållbar utveckling – hur tjänstemän, politiker och intresse­organisationer ser på markanvändningsfrågor samt arbetet med naturreservat och upphävande. Studien fokuserar på hur olika grundinställningar och paradigm lyfter fram olika aspekter av hållbar utveckling samt hur detta i sin tur påverkar arbetet med att upphäva naturreservat. Intervjuer med kommunala aktörer samt dokument rörande markanvändning och naturreservat visar att det finns tydliga skillnader mellan planparadigmet, med grund i den fysiska planeringen, och miljö­paradigmet, med grund i naturvården. Utifrån planparadigmet anser man att naturreservaten har fått för stor inverkan på kommunens markanvändning och att värdefull natur oftare borde skyddas med hjälp av plan- och bygglagens verktyg. Från miljöparadigmets vinkel är naturskyddet – och bör även i fortsättningen vara – ett viktigt verktyg för att långsiktigt förhindra att värdefull natur exploateras. Uppsatsen framhåller också vikten av att man vid upphävande av naturreservat tar hänsyn till alla effekter som ett sådant beslut kan leda till – inte bara i det upphävda området utan även för det fortsatta arbetet med naturreservat i stort.

Frivilliga avsättningar av skog med höga naturvärden är en viktig del för att nå Miljömålet ”Levande skogar”. Det finns dock tveksamheter om de naturvårdsbiologiska kvalitéerna i dessa avsättningar. Syftet med denna studie var därför att undersöka om den skog som avsätts frivilligt av privata skogsägare är den skogsmark som har de högsta naturvärdena på fastigheten. Vidare studerades också markägarens naturvårdskunnande, utbildningsnivå och attityd till naturvård. Detta kan påverka viljan att avsätta skog frivilligt, hur långsiktig avsättningen blir samt kvalitén på avsättningarna. Studien består av inventeringar på sex skogsfastigheter i Östergötland med frivilliga avsättningar, samt en enkätstudie till skogsägare. Det visade sig att skogsägarna i huvudsak avsatte de bestånd med högst naturvärde på fastigheten. Tre bestånd (en lövskog, en tallskog samt en källmiljö) av totalt 59 hyste högre naturvärde än de frivilligt avsatta. De avsatta skogarnas hade lägre virkestäthet än produktionsbestånden och bestod i större utsträckning av lövskog. Majoriteten av skogsägarna avsatte skogen långsiktigt för kommande generationer. När skogsägarna fick rangordna syftet med sin skogsfastighet prioriterades virke i första hand, naturvård värderades betydligt lägre. En mätning av kunskaper i tillämpad ekologi och artkännedom visade att skogsägarnas kunskaper i regel var bristfälliga när det gällde igenkänning av indikatorarter samt viktiga trädslag för artbevarande. Majoriteten av de som var negativa till att göra frivilliga avsättningar kunde tänka sig att ändra åsikt vid ”skälig ersättning”. Mer omfattande studier behövs för att avgöra om mina resultat var representativa och om de frivilliga avsättningarna verkligen hyser fastighetens högsta naturvärden och lever upp till miljömålet levande skogar. / Voluntarily protected forests with high nature conservation value are an important part of fulfilling the environmental objective "Sustainableforests". The aim of this study was to evaluate if the voluntarily protected forests are those with the highest conservation value for threatened species1 on the estate. Another purpose was to investigate the knowledge in applied ecology among small-scale foresters, their educational level and attitudes towards conservation. The study contains inventories at six different estates in the county of Östergötland and a query targeted to small-scale forest owners. The foresters in my study set aside the areas with the highest conservation values on the estate with few exceptions. Three areas (one deciduous forest, one pine forest and a well) out of 59 had a higher conservation value than the areas set aside voluntarily. The voluntarily protected forests had less timber density than the productive areas and contained more deciduous forest. A majority of the foresters voluntarily protected forests where intended to remain for future generations. As part of my study the foresters also got to rank the purpose of the forest estate. Timber got the highest rank while nature conservation got a considerable lower rank. A measurement of the small-scale forester's knowledge in applied ecology and indicator species showed that their knowledge often was inadequate regarding indicator species. A majority of those negative to voluntary forest conservation areas on their own estate were willing to change view if they were given adequate economic compensation. 1 according to the Swedish Red list

På grund av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen sker en pågående havsnivåhöjning. IPCC har i sina klimatscenarier kommit fram till att havet förväntas stiga mellan 28 cm och 98 cm till år 2100, vilket kommer att leda till stora konsekvenser för människa och samhälle. Förhöjda havsnivåer förväntas även ha en stor påverkan på kustnära naturvärden, bland annat för ett flertal Natura 2000-naturtyper. Den här studien visar för första gången vilka nationella effekter en havsnivåhöjning kan ha på skyddad natur i Sverige. Studien har undersökt hur stor andel av svenska naturreservat och Natura 2000-naturtyper som kommer att påverkas vid de projicerade havsnivåförändringarna i tre av IPCC:s klimatscenarier. Mellan 34 och 102 reservat kommer att förlora minst 5% av sin totalyta beroende på scenario, detta motsvarar landförluster med ca 750-4640 hektar. Av Sveriges totala yta kommer minst 5% hos 14-15 naturtyper att hamna under havsytan. Fyra av de naturtyper som förväntas drabbas hårdast vid det högsta scenariot är; Driftvallar (46%), Glasörtstränder (85%), Salta strandängar (42%) och Strandängar vid Östersjön (44%). Forskning har däremot visat på att en god förvaltning av omgivande mark är av yttersta vikt för naturtypers och arters överlevnad, exempelvis kan vissa naturtyper förflytta sig inåt land när havet stiger. Det krävs därför en klimatanpassad och adaptiv naturvård där hotade naturtyper och naturvärden ges möjlighet att sprida sig till lämpligare miljöer allteftersom klimatet förändras. / Due to climate change and global warming, there is an ongoing sea level rise. IPCC has published four climate scenarios that show the projected changes in climate until the year 2100. The global sea levels are estimated to rise between 28 and 98 cm, which will result in great consequences for coastal landscape and protected nature. This study is the first in Sweden to analyze which consequences a sea level rise will have on protected nature in Sweden. A geographical analysis has been made of how much of the Swedish nature reserves and Natura 2000-habitat types that are going to be covered by the sea in three of the climate scenarios. The sea will cover more than 5% of the total area in 34-102 nature reserves depending on which scenario takes place, which means a loss of 750-4640 hectares. More than 5% of 14-15 Natura 2000-habitat types in Sweden will be covered by the sea. Four of the habitat types that are most affected in the worst scenario are; Annual vegetation of drift lines (46%), Salicornia and other annuals colonizing mud and sand (85%), Atlantic salt meadows (42%) and Boreal Baltic coastal meadows (44%). Recent research has shown that habitat loss due to climate change and sea level rise can be avoided if species and habitats are allowed to move inland, and that management of surrounding areas are of high importance in conservation biology. It is therefore essential to use conservation strategies that are adapted to sea level rise.

Located in the borderland between aquatic and terrestrial environments, the wetlands cover a wide spectrum of habitats and enable living standards for a great variety of organisms. Although important habitats, a great extent of the original wetlands have disappeared in Europe and Sweden due to anthropogenic disturbances. In recent decades, there has been a significant increase in efforts to restore wetlands due to their popularity as a climate mitigation tool and their suggested multifunctional benefits. However, little is known about what kind of wetlands that have been restored in Sweden. Is it merely amphibian dams or is it fens and bogs? In this thesis, I have investigated whether the projects within LONA (The Local Nature Conservation Program) had contributed to reaching the aims of the Habitats Directive (79/409/EEC). My results showed that eleven (20 %) of the LONA projects from 2021-2022 contributed to favorable conservation status for five of the wetland habitat types listed in the Habitats Directive. In particular, there were positive impacts on Transition mires and quaking bogs (7140), and Bog woodland (91D0) from the hydrological restoration of peatlands. Although a major part of the projects rather resulted in novel ecosystems. A potential future challenge lies therefore in finding ways to increase the contribution to the Habitats Directive through the utilization of LONA funding. However, considering that LONA has unrelated aims and that other funding sources are better suited for this purpose, it is arguable whether this is the most suitable way forward. Hence, I propose adopting a landscape view that considers different funding sources and an integration of the expected ecosystem services in the national database with restored and created wetlands. With this approach, we can determine which wetland types to prioritize on a basin scale and identify the gaps where restoration of high-biodiversity wetlands is absent. Wetland restoration is a crucial aspect of conservation efforts, but if we are to reach the aimed functions, it requires careful planning, effective management, and long-term funding for future management.

There is considerable geographical overlap between areas set aside for nature conservation or protection and Indigenous peoples’ lands, and the social, economic, and political consequences of protected areas have often been extensive for Indigenous peoples. Discourses of conservation converge with discourses of Indigenous peoples, and both carry a legacy of colonial constructs and relationships. With these overlaps as a point of departure, the purpose of this thesis is to explore how the discourses that govern nature conservation and protected areas shape the conditions for Indigenous peoples’ influence and participation in the governance and management of protected areas on their lands. I pursue this aim by analyzing, and critically examining the consequences of, the construction of Indigenous subject positions and conditions for agency in discourses of nature conservation and protected areas. The empirical focus of the thesis lies with international discourses of protected areas and Indigenous peoples and on local and national discourses articulated in relation to two cases of protected areas in Sápmi. My analytical framework builds on postcolonial theory and discourse theory. I use space for agency as a concept to describe and analyze the effects of the discursive positionings and constructions that shape the ability or capacity of individuals or group to act or to be perceived as legitimate actors. My results show twomain articulations of Indigenous subject positions in protected area discourses, which enable and restrain the space for Indigenous agency in different ways. One articulation connects Indigenous peoples to conservation through the concept of traditional knowledge, thereby positioning Indigenous subjects mainly as holders of traditional knowledge and justifying Indigenous influence by its potential contribution to conservation objectives. The other articulation focuses on the rights pertaining to Indigenous peoples as peoples, including land rights and the right to selfdetermination. These articulations are not necessarily mutually exclusive, but they have potentially different consequences and indicate discursive tensions that can affect the space for Indigenous agency in relation to protected areas. Moreover, my results demonstrate the hegemony of discourses that takes conservation through area protection for granted and subordinates Indigenous land use to conservation objectives, structure Indigenous agency as “participation” in specific types of arrangement, and articulate Indigenous rights in relation to hegemonic constructions of sovereignty, self-determination, and rights. These hegemonic formations silence articulations that would challenge the authority of colonizing societies over Indigenous territories, suppress radical critique of the fundamental nature of arrangements for protected area governance and management, and subdue alternatives to discourses of contemporary liberal democracy and individual property rights.

<p>Detta arbete har undersökt skillnaderna mellan den nuvarande skogsvårdslagen och den föregående. Undersökningen har bestått av två delar, där ena delen är en litteraturstudie av lagarna och den andra är en fältstudie av metoder för att mäta naturhänsynsförändring. Som komplement till fältstudien har en litteraturstudie av undersökningsparametranas naturvårdsnytta. Litteraturstudien av lagarna gick till på följande sätt, inledningen av båda lagarna och hänsynsparagraferna har lästs och jämförts. Fältstudie har gjorts efter metoder som har arbetats fram och sedan testats i fält. De undersökningsområden som har testats är stående död ved med undergruppen konstgjorda högstubbar, grova träd, hänsynsytor, trädslagsfördelning och boträd. Testningen skedde i trakterna kring Orsa i Dalarnas län. Resultatet blev att hälften av undersökningsområdena skulle kunna användas i en större studie efter några modifikationer. Andra hälften av undersökningsområdena kan det inte på grund av att referensdata saknas. Lagstudien visade att den största skillnaden mellan de båda lagarna ligger i att i den nuvarande har man jämställt miljömålet med produktionsmålet. Det finns även en attitydförändring till en större öppenhet mot naturvård i den nya lagen.</p> / <p>This work has examined the difference between the new forestry actand the previous one. The research has been divided in two parts, one is a literature study of the law and the other is a field study of methods for measuring the change in consideration of nature. As compliment too the field study a literature study of the research parameters nature conservation benefits. The examine of the laws were done in this way, the introduction of the laws and the nature conservation paragraphs were read and compared. For the field study methods have been worked out and tested in the field. The research parameters that have been tested are standing dead wood with subgroup man made snags, thick trees, consideration of nature areas, distribution of tree species and nesting trees. The field testing were made in the neighboring forest of the city Orsa in the administrative province of Dalarna.The results of the field methods are that half of the methods have a possible use in a larger study with some modifications. The other half are missing references data to be useful.The biggest differences between the laws are that in new law the goals for production and environment care are equal. There is also an change in attitude towards greater consideration of nature.</p>

Detta arbete har undersökt skillnaderna mellan den nuvarande skogsvårdslagen och den föregående. Undersökningen har bestått av två delar, där ena delen är en litteraturstudie av lagarna och den andra är en fältstudie av metoder för att mäta naturhänsynsförändring. Som komplement till fältstudien har en litteraturstudie av undersökningsparametranas naturvårdsnytta. Litteraturstudien av lagarna gick till på följande sätt, inledningen av båda lagarna och hänsynsparagraferna har lästs och jämförts. Fältstudie har gjorts efter metoder som har arbetats fram och sedan testats i fält. De undersökningsområden som har testats är stående död ved med undergruppen konstgjorda högstubbar, grova träd, hänsynsytor, trädslagsfördelning och boträd. Testningen skedde i trakterna kring Orsa i Dalarnas län. Resultatet blev att hälften av undersökningsområdena skulle kunna användas i en större studie efter några modifikationer. Andra hälften av undersökningsområdena kan det inte på grund av att referensdata saknas. Lagstudien visade att den största skillnaden mellan de båda lagarna ligger i att i den nuvarande har man jämställt miljömålet med produktionsmålet. Det finns även en attitydförändring till en större öppenhet mot naturvård i den nya lagen. / This work has examined the difference between the new forestry actand the previous one. The research has been divided in two parts, one is a literature study of the law and the other is a field study of methods for measuring the change in consideration of nature. As compliment too the field study a literature study of the research parameters nature conservation benefits. The examine of the laws were done in this way, the introduction of the laws and the nature conservation paragraphs were read and compared. For the field study methods have been worked out and tested in the field. The research parameters that have been tested are standing dead wood with subgroup man made snags, thick trees, consideration of nature areas, distribution of tree species and nesting trees. The field testing were made in the neighboring forest of the city Orsa in the administrative province of Dalarna.The results of the field methods are that half of the methods have a possible use in a larger study with some modifications. The other half are missing references data to be useful.The biggest differences between the laws are that in new law the goals for production and environment care are equal. There is also an change in attitude towards greater consideration of nature.

This thesis, an environmental history of a selected number of Swedish military training environments, is based on observation of military landscapes with a permanent presence of military-related objects and activities, all of which leave their traces in the environment, and how continued military activity is legitimised with environmental arguments. By also observing military policies and documents, I look into how the Swedish military frame their own training environments, and how ‘environmentalist’ discourses is adopted to justify past and present activities. The military landscapes must also be considered in a wider context of geopolitics and security; hence I also include an historical analysis of military land appropriation and defense policy in Sweden. An important contribution with this thesis, besides provide a Swedish context to studies of military landscapes, lies also in testing a historical ecological framework in analyses and methods when approaching research on military landscapes, as I consider this thesis as a pilot-project on Swedish military landscapes providing incentives for further studies. The Swedish military landscapes studied in this thesis have both a centennial and decadal presence of military activities. Some training sites such as Marma and Revinge, which are also Natura 2000 areas, have had a military presence since the 19th century, and the various military structures and buildings promote a kind of military biography, an identity tied to landscapes, reinforcing military presence. The presentation of military sites as ecological refuges for rare species and habitats is evident in the management plans for the studied landscapes. The way military space is understood, legitimised and produced from the perspectives of the military policy level is, as I will argue, centred on two core motivations. First, it is that military presence in a landscape is the product of a militarisation processes, considering a geopolitical context and defense policies. The military presence has long-term effects in form of an alteration of physical nature and development of a high biodiversity. Second, the long-term positive effects, enhances an environmentalist discourse within the military when it comes to legitimise past and present military space, and to justify a continued military presence in a landscape. / Denna uppsats, en miljöhistoria av ett utvalt antal svenska militära övningsområden, är baserat på en observation av militära landskap med en permanent närvaro av militärrelaterade objekt och aktiviteter vilka lämnar sina spår i miljön, och hur fortsatt militär aktivitet legitimeras genom miljöargument. Jag analyserar militära riktlinjer och dokument, för att se på hur svensk militär förhåller sig till dess övningsområden, och hur diskurser om miljövård används för att motivera fortsatt militär aktivitet. De militära landskapen bör studeras i en större geopolitisk säkerhetskontext; därför inkluderar jag också en historisk studie av svensk försvarspolitik och militära markanskaffningar. En viktig insats med denna uppsats, förutom att bidra med en svensk kontext till militära landskapsstudier, är att testa ett historiskt-ekologiskt ramverk i analys och metod vid studier av militära landskap då jag anser att denna uppsats är ett pilot-projekt för militära landskapsstudier i Sverige och ger incitament till vidare forskning i ämnet.   De svenska militära landskapen som studeras här har upp till en hundraårig närvaro av militär aktivitet. Vissa övnings- och skjutfält såsom Marma och Revingehed, vilka också är Natura 2000- områden, har haft militär aktivitet sedan slutet av 1800- talet, och de varierande militära ytorna och byggnaderna främjar en militär biografi, en identitet knuten till landskapet, vilken förstärker fortsatt militär närvaro. Presentationen av de militära fälten som ekologiska refuger av sällsynta arter och habitat är uppenbar i skötsel- och vårdplanerna av de studerade landskapen. Sättet som det militära landskapet förstås, legitimeras och produceras ur militärperspektiv i policy och dokument är, som jag kommer argumentera, koncentrerade kring två faktorer. För det första, militär närvaro i ett landskap är ett resultat av en militariseringsprocess baserat på en geopolitisk kontext och försvarsbeslut. Militär närvaro har en långsiktig effekt i form av en förändring av den fysiska naturen och utvecklingen av en biologisk mångfald. För det andra, de långsiktiga positiva effekterna underbygger en naturvårdsdiskurs inom militären när det kommer till att motivera dåtida och nuvarande militär landskapsanvändning, och för att rättfärdiga en fortsatt militär närvaro.