Inom bank och försäkringsbranschen finns behov av framtidsprognoser och riskmått kopplade till finansiella instrument. För att skapa prisfördelningar, som kan användas som grund till olika riskmått, används ibland nästlad simulering. För att göra detta simuleras först en stor mängd yttre scenarion för någon tillgång, som används i ett finanisellt instrument. Vilket görs genom att priser simuleras över en tidsperiod. Detta utgör tidshorisonten varvid prisfördelningen befinner sig. Utifrån varje yttre scenario simuleras sedan ett antal inre. Som i sin tur används för att prissätta finansiella instrumentet i det yttre scenariot. En metod som används för att prisätta de yttre scenariona är Monte Carlo-metoden, vilket kräver ett stort antal inre scenarion för att prissättningen ska bli korrekt. Detta gör metoden krävande i tidsåtgång och datorkraft. Least Squares Monte Carlo-metoden är en alternativ metod som använder sig av regression och minstakvadratmetoden för att utföra prissättningen med ett mindre antal inre scenarion. En regressionsfunktion anpassas efter yttre scenarionas värden och används sedan för att omvärdera dessa, vilket minskar felen som ett mindre antal slumptal annars skulle ge. Regressionsfunktionen kan även användas för att prissätta värden utanför de som den anpassas efter, vilket gör att den kan återanvändas vid liknande beräkningar. I detta arbete undersöks hur väl Least Squares Monte Carlo-metoden beskriver prisfördelningen för korgoptioner, som är optioner med flera underliggande tillgångar. Tester utförs med olika värden för parametrarna och vikt läggs vid vilken effekt yttre scenarionas längd har, samt hur väl priserna beskrivs i prisfördelningens svansar. Resultatet är delvis svåranalyserat på grund av många extrema värden, men visade på svårigheter med prissättningen vid längre yttre scenarion. Vilket kan bero på att regressionsfunktionen som användes hade svårt att anpassa sig efter och beskriva mer spridda prisfördelningar. Metoden fungerade också sämre i den nedre delen av prisfördelningen, något som den dock delar med Standard Monte Carlo. Mer forskning behövs för att undersöka vilken effekt andra uppsättningar regressionsfunktioner skulle ha på metoden. / In the banking and insurance industry, there exists a need for forecasting and measures of risk connecting to financial instruments. To create price distributions, used to create measures of risk, nested simulations are sometimes used. This is done by simulating a large amount of outer scenarios, for some asset in a financial instrument. Which is done by simulating prices over a certain time period. This now outlines the time horizon of the price distribution. From each outer scenario, some inner scenarios are simulated. Which in turn are used to price the financial instrument in the outer scenario. A common method for pricing the outer scenarios is the Monte Carlo method, which uses a large amount of random numbers for the pricing to be accurate. This makes the method time consuming, as well as requiring large amounts of computing power. The Least Squares Monte Carlo method is an alternative method, using regression and the least squares method to perform the pricing using a smaller amount of inner scenarios. A regression function is fitted to the values of the outer scenarios and then used to revalue these, reducing the error which a smaller number of random numbers otherwise would give. The regression function can also be used to price outside of the values used for the fitting, making it reusable in similar computations. This paper examines how well the Least Squares Monte Carlo-method describes the price distribution of basket options, which are options containing several underlying assets. Tests are made for different values for the parameters used and an emphasis is laid on the effect of the time length of the outer scenarios, also, how accurate the tails of the distribution are. The results are somewhat hard to analyze,due to some extreme values, but showed difficulties for the method, when pricing longer outer scenarios. This can be due to the regression function having problems fitting to - and valuing - broader price distributions. The method also performed worse in the lower parts of the distribution, something it shares with the standard Monte Carlo method. More research is needed to ascertain the effects of other regression functions.

Optionsprogram har sedan 1990-talet blivit en allt mer tillämpad form av ekonomisk kompensation i företag. Orsaken till varför denna kompensationsform blivit allt mer populär är för att undvika intressekonflikter som kan uppstå mellan aktieägarna och VD eller övriga anställda.Informationsassymmetri är grundproblemet i denna intressekonflikt, som uppstår i situationer då VD eller andra anställda innehar information om företaget som aktieägarna inte har tillgång till. För att undvika intressekonflikter och för att skapa en intressesammanslagning används optionsprogram för att säkerställa att VD eller anställda arbetar i enlighet med aktieägarnas vilja. Inom vetenskaplig forskning har detta område studerats flitigt och där bland annat nyttan av optionsprogram har ifrågasatts. Forskning på området har också visat att marknaden reagerar positivt när ett optionsprogram introduceras.I denna studie har därför utgångspunkten varit att undersöka vilket utfall optionsprogram har haft och vilka skillnader som går att finna beroende på till vilka optionsprogrammen riktat sig till. I uppsatsens syfte ingår explicit att hitta brister i optionsprogrammen som kan leda till förbättringar. För att göra undersökningen hanterbar har en avgränsning gjorts till företagen på Stockholmsbörsens Small-Cap lista. Därefter har information om optionsprogrammen inhämtats tillsammans med aktiekursdata med hjälp av Aktiespararnas analysprogram.Resultatet av undersökningen visar att de implementerade optionsprogrammen haft ett negativt utfall överlag. Detta innebär att det går att ifrågasätta om intressesammanslagning verkligen sker och om marknadens positiva reaktion är försvarbar i denna kontext. I utfallet för de olika målgrupperna framkom att optionsprogram riktade till flera personer presterar bättre än optionsprogram riktade till ett fåtal personer. I forskningsfrågan gällande programutformning framkom att den traditionella varianten utan prestationskrav var den vanligast förekommande och som också medför svagheter jämfört med nyare varianter.Ett förslag på forskning som i framtiden kan vara av intresse att göra inom ämnesområdet är en undersökning av utfallet efter att nya programutformningar implementerats och vilka svagheter eller styrkor som är inneboende hos dessa.

<p>Bakgrund: Att alla tillgångar såväl finansiella som verkliga har ett värde är alla investerare ense om. För att bli en framgångsrik investerare gäller det att inte enbart kunna förstå grunden till en tillgångs värde, utan även det som förväntas skapa värde i framtiden. Ur detta resonemang har teorier om reala optioner framkommit för att visa på värden som företag kan tänkas inneha till följd av exempelvis olika framtida handlingsalternativ. </p><p>Syfte: Denna uppsats syftar till att begreppsmässigt utreda innebörden av reala optioner och med utgångspunkt från empiri och teori utvärdera synsättet/teorin. </p><p>Genomförande: Uppsatsen baseras på de reala optionsteorierna. Dessa tar sin utgångspunkt i finansiell optionsteori. Uppsatsen behandlar också en värdering av reala optioner på ett företag verksamt inom läkemedelsforskning. </p><p>Resultat: Uppsatsen visar på att reala optioner i hög grad kan existera i företag. Under rätt förutsättningar kan dessa uppbringa ett högt värde. Vid bedömningar av projekt kan de reala optionerna rättfärdiga en investering som i en traditionell värderingbedömning visar sig olönsam. Därmed kan det vara poängfullt att i ett strategiskt perspektiv ha de reala optionerna i åtanke.</p>

<p>Svenska företag har under många år använt sig av incitamentsprogram för anställda. Bonus, optioner och pensioner är incitamentsprogram som bolagen använder sig av för att locka, rekrytera, motivera och behålla nyckelpersoner. Ett exempel på en nyckelperson är den verkställande direktören. Det senaste decenniet har präglats av stora finansskandaler runt omkring i världen. Sverige har sedan 2000 gått igenom ett antal skandaler kring incitamentsprogram, där Skandiaskandalen är ett uppmärksamhet exempel. Men trots alla skandaler runtom i världen tycks lusten att belöna direktörer inte ha dämpats.</p><p>Huvudsyftet med vår studie har varit att göra en undersökning på hur trenden för bonus- och optionsprogram som är riktade till de verkställande direktörerna har utvecklats över tiden och hur aktieägarna ser på dessa program.</p><p>Undersökning har genomförts med hjälp av granskning av årsredovisningar för år 2005 och 2006 där dessa presenteras i siffror och diagram. Vi har även intervjuat Aktiespararna för att undersöka hur dem ser på incitamentsprogram.</p><p>Studien har visat att Aktieägarna inte har något emot incitamentsprogram så länge ersättningen är rimlig i förhållande till VD:ns insatser. Dem föredrar optionsprogram framför bonusprogram eftersom VD då får vara med och ta lika stor risk som aktietagarna och kan på så sätt inte tro sig ha garanterad vinst. Vi har även kommit fram till att de uppmärksammande skandalerna inte har påverkat utvecklingen av bonus- och optionsprogram då vi ser en positiv utveckling för användandet av incitamentsprogram</p>

<p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att se hur redovisningen av bonus- och incitamentsprogram förändrats för åren 2003 till 2006, för de svenska börsbolagen som är listade på OMX Nordic Exchange Stockholm.</p><p>Vi vill veta om det skett en förändring och om denna förändring beror på införandet av IFRS/IAS standarder år 2005, den Svenska koden för bolagsstyrning år 2005 eller Skandiaskandalen.</p><p>Metod: Denna studie är till stor del av deskriptiv karaktär, då vi valt att genomföra en dokumentstudie. Vi har vidare valt att tillämpa en öppen ansats, genomfört en longitudinell undersökning och använt oss av metodtriangulering för att på bästa möjliga sätt uppnå syftet med studien.</p><p>Teori och regelverk: Vi har valt att tillämpa Corporate Governance och Agentteorin. Vidare har vi använt oss av svenska och internationella regelverk, dessa är IFRS 2 samt IAS 19. I denna studie har vi även valt att tillämpa den svenska koden för bolagsstyrning.</p><p>Empiri: En granskning av 116 stycken årsredovisningar har gjorts och dessa har vi noggrant redogjort för i resultatet, analysen och i undersökningsmallen.</p><p>Slutsatser: Vår undersökningar visar att rörlig ersättning inte påverkats av några förändringar alls. Optionsprogrammen har inte förändrats över den valda tidsperioden. Slutsatsen vi tagit är att företagen försöker upprätthålla ett förtroende hos intressenterna och att majoriteten följer lagar och regler. Vi ser även att årsredovisningarna idag är mer detaljrikare än förr, detta tack vare IFRS/IAS och Koden. Skandiaskandalen har påverkat företagen men inte i den graden att företagen frivilligt skulle sänka de rörliga ersättningarna. Redovisningen för bonus- och incitamentsprogram har förändrats, dock kan vi inte säga att redovisningen av ersättningen beror på förändringarna i regelverken.</p>

<p>I mars år 2000 blev det tillåtet för börsnoterade bolag att genomföra återköp av egna aktier i Sverige. En del kritiker hävdar att återköp kan användas till att påverka aktiekursen positivt, till förmån för bland annat optionsinnehavare. I denna uppsats har vi undersökt om antal utestående optioner till anställda ökar sannolikheten för genomförandet av aktieåterköp. För att ta reda på detta har vi undersökt data från samtliga bolag som var noterade på NASDAQ OMX Large Cap i Stockholm vid utgången av år 2007. Vi har analyserat datamaterialet med hjälp av enkel linjär regression samt logistisk regression. Vi finner en svag positiv korrelation i den enkla regressionsmodellen. Den logistiska regressionen påvisar dock ett starkare samband, vilket indikerar att återköp till viss del kan påverkas av bolagens optionsprogram.</p>

Bakgrund: Att alla tillgångar såväl finansiella som verkliga har ett värde är alla investerare ense om. För att bli en framgångsrik investerare gäller det att inte enbart kunna förstå grunden till en tillgångs värde, utan även det som förväntas skapa värde i framtiden. Ur detta resonemang har teorier om reala optioner framkommit för att visa på värden som företag kan tänkas inneha till följd av exempelvis olika framtida handlingsalternativ. Syfte: Denna uppsats syftar till att begreppsmässigt utreda innebörden av reala optioner och med utgångspunkt från empiri och teori utvärdera synsättet/teorin. Genomförande: Uppsatsen baseras på de reala optionsteorierna. Dessa tar sin utgångspunkt i finansiell optionsteori. Uppsatsen behandlar också en värdering av reala optioner på ett företag verksamt inom läkemedelsforskning. Resultat: Uppsatsen visar på att reala optioner i hög grad kan existera i företag. Under rätt förutsättningar kan dessa uppbringa ett högt värde. Vid bedömningar av projekt kan de reala optionerna rättfärdiga en investering som i en traditionell värderingbedömning visar sig olönsam. Därmed kan det vara poängfullt att i ett strategiskt perspektiv ha de reala optionerna i åtanke.

I mars år 2000 blev det tillåtet för börsnoterade bolag att genomföra återköp av egna aktier i Sverige. En del kritiker hävdar att återköp kan användas till att påverka aktiekursen positivt, till förmån för bland annat optionsinnehavare. I denna uppsats har vi undersökt om antal utestående optioner till anställda ökar sannolikheten för genomförandet av aktieåterköp. För att ta reda på detta har vi undersökt data från samtliga bolag som var noterade på NASDAQ OMX Large Cap i Stockholm vid utgången av år 2007. Vi har analyserat datamaterialet med hjälp av enkel linjär regression samt logistisk regression. Vi finner en svag positiv korrelation i den enkla regressionsmodellen. Den logistiska regressionen påvisar dock ett starkare samband, vilket indikerar att återköp till viss del kan påverkas av bolagens optionsprogram.

Svenska företag har under många år använt sig av incitamentsprogram för anställda. Bonus, optioner och pensioner är incitamentsprogram som bolagen använder sig av för att locka, rekrytera, motivera och behålla nyckelpersoner. Ett exempel på en nyckelperson är den verkställande direktören. Det senaste decenniet har präglats av stora finansskandaler runt omkring i världen. Sverige har sedan 2000 gått igenom ett antal skandaler kring incitamentsprogram, där Skandiaskandalen är ett uppmärksamhet exempel. Men trots alla skandaler runtom i världen tycks lusten att belöna direktörer inte ha dämpats. Huvudsyftet med vår studie har varit att göra en undersökning på hur trenden för bonus- och optionsprogram som är riktade till de verkställande direktörerna har utvecklats över tiden och hur aktieägarna ser på dessa program. Undersökning har genomförts med hjälp av granskning av årsredovisningar för år 2005 och 2006 där dessa presenteras i siffror och diagram. Vi har även intervjuat Aktiespararna för att undersöka hur dem ser på incitamentsprogram. Studien har visat att Aktieägarna inte har något emot incitamentsprogram så länge ersättningen är rimlig i förhållande till VD:ns insatser. Dem föredrar optionsprogram framför bonusprogram eftersom VD då får vara med och ta lika stor risk som aktietagarna och kan på så sätt inte tro sig ha garanterad vinst. Vi har även kommit fram till att de uppmärksammande skandalerna inte har påverkat utvecklingen av bonus- och optionsprogram då vi ser en positiv utveckling för användandet av incitamentsprogram

Syfte: Syftet med denna uppsats är att se hur redovisningen av bonus- och incitamentsprogram förändrats för åren 2003 till 2006, för de svenska börsbolagen som är listade på OMX Nordic Exchange Stockholm. Vi vill veta om det skett en förändring och om denna förändring beror på införandet av IFRS/IAS standarder år 2005, den Svenska koden för bolagsstyrning år 2005 eller Skandiaskandalen. Metod: Denna studie är till stor del av deskriptiv karaktär, då vi valt att genomföra en dokumentstudie. Vi har vidare valt att tillämpa en öppen ansats, genomfört en longitudinell undersökning och använt oss av metodtriangulering för att på bästa möjliga sätt uppnå syftet med studien. Teori och regelverk: Vi har valt att tillämpa Corporate Governance och Agentteorin. Vidare har vi använt oss av svenska och internationella regelverk, dessa är IFRS 2 samt IAS 19. I denna studie har vi även valt att tillämpa den svenska koden för bolagsstyrning. Empiri: En granskning av 116 stycken årsredovisningar har gjorts och dessa har vi noggrant redogjort för i resultatet, analysen och i undersökningsmallen. Slutsatser: Vår undersökningar visar att rörlig ersättning inte påverkats av några förändringar alls. Optionsprogrammen har inte förändrats över den valda tidsperioden. Slutsatsen vi tagit är att företagen försöker upprätthålla ett förtroende hos intressenterna och att majoriteten följer lagar och regler. Vi ser även att årsredovisningarna idag är mer detaljrikare än förr, detta tack vare IFRS/IAS och Koden. Skandiaskandalen har påverkat företagen men inte i den graden att företagen frivilligt skulle sänka de rörliga ersättningarna. Redovisningen för bonus- och incitamentsprogram har förändrats, dock kan vi inte säga att redovisningen av ersättningen beror på förändringarna i regelverken.