• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 20
  • 8
  • 7
  • 5
  • 3
  • 3
  • 2
  • 1
  • 1
  • 1
  • 1
  • Tagged with
  • 51
  • 51
  • 18
  • 16
  • 15
  • 12
  • 12
  • 9
  • 8
  • 8
  • 7
  • 7
  • 7
  • 7
  • 6
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
41

”Svinkass fast också ganska bra“ : Mötet med suicidnära patienter prehospitalt

Lindroos, Andrea January 2022 (has links)
Bakgrund: Psykisk ohälsa präglas ofta av samsjuklighet och/eller komplexa behov som försvårar bedömningar. Suicid är ett globalt folkhälsoproblem och hälso- och sjukvården skall arbeta med suicidprevention för att undvika vårdskador av såväl given som utebliven vård och omvårdnad. Tusentals personer utför självmordsförsök varje år och det är vanligare att dö i fullbordat suicid än i trafikolycka i Sverige. Sjuksköterskor träffar prehospitalt frekvent suicidnära patienter. Suicidriskbedömning är komplext och dess kvalité beror på kompetens och erfarenhet. Bristfällig suicidriskbedömning kan leda till undvikbara vårdskador för patienter. Syfte: Att undersöka och beskriva upplevelser och erfarenheter av suicidriskbedömning prehospitalt. Metod: Mixad metod av kvantitativ och kvalitativ design bestående av enkät och semistrukturerade intervjuer med sjuksköterskor i ambulanssjukvården. Resultat: Sjuksköterskor upplevde stress, oro och fysiska symtom som ont i magen och tungt i bröstet på väg fram till suicidnära patienter liksom känsla av osäkerhet och otillräcklighet gällande bedömning och bemötande. Sjuksköterskor upplevde skyldighet att förebygga suicid och de flesta hade både identifierat suicidnära patienter liksom utfört suicidriskbedömning prehospitalt utan att ha fått utbildning i det. Diskussion: Resultatet överensstämde med tidigare forskning gällande negativa upplevelser av att möta suicidnära patienter. Slutsats: Sjuksköterskor mötte frekvent suicidnära patienter och utförde suicidriskbedömningar samtidigt som de hade negativa känslor inför mötet med suicidnära patienter och upplevde sig ha varierande såväl reell som formell kompetens för suicidriskbedömning. / Background: Mental illness often characterizes by comorbidity and / or complex needs that complicate assessments. Suicide is a global public health problem and health services must work with suicide prevention to avoid injuries from poor assessment. Thousands of people commit suicide attempts every year and it is more common to die in suicide than in a traffic accident in Sweden. Nurses frequently see suicidal patients outside of hospital. Suicide risk assessment is complex, and its quality depends on competence and experience. Poor suicide assessment could lead to avoidable injuries in patients. Aim: To investigate and describe experiences of suicide risk assessment in emergency setting outside of hospital. Method: Mixed method consisting of quantitative and qualitative design with questionnaire and semi structured interviews with nurses. Results: Nurses experience stress, anxiety, and physical symptoms such as pain in the stomach and heavy feeling in the chest on the way to suicidal patients as well as feelings of insecurity and inadequacy regarding assessment and treatment. Nurses feel an obligation to prevent suicide, and most have both identified suicidal patients as well as performed a suicide risk assessment prehospital without having received training in it. Discussion: The results was consisted with previous research about negative emotions when caring for and assessing the suicidal patient. Conclusion: Nurses frequently meet suicidal patients and perform suicide risk assessments. At the same time, they have negative feelings towards meeting suicidal patients and have a variety of both real and formal competence for the task of suicide risk assessment. / <p>Datum för godkännande: 2022-01-17</p>
42

Untersuchung zur ambulanten Versorgung von Patienten mit neu diagnostizierter rheumatoider Arthritis in Sachsen und ihr Einfluss auf psychische Gesundheit und krankheitsbezogene Lebensqualität. Ein Stadt-Land-Vergleich.

Dinkelaker, Johanna 20 December 2016 (has links) (PDF)
Hintergrund: Der Einfluss von rheumatoider Arthritis auf Psyche, Lebensqualität und Alltag der Patienten ist groß. Für eine positive Langzeitprognose sind frühzeitige Diagnosestellung und Therapieeinleitung entscheidend. Diese werden maßgeblich von den strukturellen Gegebenheiten der ambulanten rheumatologischen Versorgung beeinflusst. Hier zeigen sich trotz großer Fortschritte in den letzten Jahren weiterhin Defizite. Anhand einer Patientenbefragung in Leipzig sowie ländlichen Gebieten Sachsens sollen regionale Unterschiede und eventuelle Mängel in der ambulanten Versorgung sowie deren Einfluss auf die Lebensqualität, psychische Gesundheit und Entscheidungsfindungsprozesse untersucht werden. Methoden: Aus sechs Praxen in der Stadt Leipzig und drei Praxen in Kleinstädten (Naunhof, Plauen und Hoyerswerda) wurden Patienten mit der Erstdiagnose rheumatoide Arthritis im ersten Quartal 2011 mittels Fragebögen zu psychischer Gesundheit (Hospital Anxiety and Depression Scale und Short-Form-36-Health-Survey) sowie Entscheidungsfindungsprozessen (Decision Making Preference Scale) befragt. Ein eigens entwickelter Fragebogen erhob Beschwerde- und Behandlungsdauer sowie allgemeine medizinische Daten und Medikation. Ergebnisse: 19 Land- und 38 Stadtpatienten wurden eingeschlossen. Landpatienten suchten signifikant später den Hausarzt auf (Land 15, Stadt 12 Monate, p= .023). Die hausärztliche Behandlungsdauer bis zur Überweisung zum Rheumatologen betrug auf dem Land 5,4 und in der Stadt 2,4 Monate. Bei 70% der Stadt- und 40% der Landpatienten erfolgte die Überweisung innerhalb der ersten sechs Wochen. Die Gesamtdauer von Beschwerdebeginn bis zur Überweisung zum Rheumatologen war mit 20 Monaten auf dem Land signifikant länger als in der Stadt (15 Monate, p= .043). Die Wahl der Medikation durch den Rheumatologen hing signifikant mit der Herkunft der Patienten zusammen (p= .006). Nach Erstkontakt erhielten 65% der Land- und 55% der Stadtpatienten ein DMARD. In beiden Regionen wurde überwiegend mit Glukokortikoiden behandelt (Stadt 82%, Land 71%). Auf dem Land zeigten die Patienten weniger Interesse an Mitwirkung im partizipativen Entscheidungsfindungsprozess und waren mehrheitlich bereit, sich der Meinung des Arztes auch gegen den eigenen Willen anzuschließen. In der Stadt war der Wunsch nach aktiver Teilhabe an medizinischen Entscheidungen bei jüngeren und höher gebildeten Patienten signifikant größer als bei älteren oder bildungsfernen Erkrankten. Mit 21% wiesen tendenziell mehr Landpatienten depressive Symptome auf als in der Stadt (14%). Auf dem Land bestand häufiger der Verdacht auf krankheitsassoziierte Angststörungen. Zusätzlich litten die Patienten hier signifikant stärker unter ihren Schmerzen als in der Stadt (p= .026), wobei sich kein grundsätzlicher Unterschied in der gesundheitsbezogenen Lebensqualität ergab. Schlussfolgerung: In Stadt und Land zeigen sich Defizite in der ambulanten rheumatologischen Versorgung, wobei der Grad der Unterversorgung mit der Herkunft assoziiert ist und Landpatienten signifikant länger bis zum ersten Rheumatologenkontakt brauchen. Maßgeblich verantwortlich hierfür ist die verspätete Vorstellung der Patienten beim Hausarzt ebenso wie die ungleiche Facharztverteilung in Stadt und Land. Patienten auf dem Land sind tendenziell depressiver, passiver und schmerzgeplagter, wobei sich keine grundsätzlichen Unterschiede in der gesundheitsbezogenen Lebensqualität ergeben. Die Ergebnisse spiegeln Ärztemangel und infrastrukturelle Probleme wider. Weiterer Schulungs- und Aufklärungsbedarf zur verstärkten Bildung eines öffentlichen Bewusstseins für die Erkrankung rheumatoide Arthritis wird ebenso deutlich wie die Notwendigkeit für die Bahnung schnellerer Zugangswege zu rheumatologischer Behandlung.
43

Mapeamento dos fatores de risco de quedas identificados por enfermeiros do serviço de urgência pré-hospitalar fixo / Mapping of risk factors for falls identified by nurses in the fixed pre-hospital emergency department

Guimarães, Priscila Linardi 07 April 2017 (has links)
A temática da segurança do paciente é uma preocupação antiga, porém, só assumiu relevância nos últimos anos com a divulgação de dados sobre incidentes no cuidado em saúde e suas consequências. Um desses eventos, denominado evento adverso, corresponde à queda. As quedas são eventos não planejados quem levam o paciente ao solo, com ou sem lesão, sendo responsáveis por sofrimento aos pacientes e suas famílias, maior tempo de internação, custos aos sistemas de saúde e até mesmo óbitos. Vários fatores podem levar o paciente ao solo, porém, o foco dos estudos se concentra na população com mais de 65 anos, principalmente em unidades de internação. Embora os padrões de morbimortalidade tenham provocado mudanças na configuração do atendimento em saúde, elevando consideravelmente os casos de urgência e a complexidade da assistência, pouco ainda se sabe sobre quedas em ambientes não hospitalares, especialmente na atenção primária. As alterações nos fluxos de atendimento provocaram transformações nos cenários de trabalho da atenção básica, especialmente para a enfermagem, que realiza a maior parte das ações de cuidado. Estresse, insegurança e falhas estruturais são alguns fatores que contribuem para o comprometimento da segurança do paciente, especialmente na identificação de risco para quedas. Este estudo busca mapear os fatores de risco de quedas identificados por enfermeiros do serviço de urgência pré-hospitalar fixo, profissionais responsáveis pela elaboração, implementação e avaliação de processos para prevenção de incidentes, a partir de importantes instrumentos, como linguagem padronizada em escala mundial North American Nursing Diagnosis Association International (NANDA-I) e a Escala de Quedas de Morse (MFS) / The issue of patient safety is an old concern, but it has only become relevant in recent years with the dissemination of data on incidents in health care and its consequences. One of these events, called an adverse event, corresponds to the fall. Falls are unplanned events that take the patient to the ground, with or without injury, being responsible for suffering to patients and their families, longer hospitalization, costs to health systems and even death. Several factors can lead the patient to the ground, however, the focus of the studies is concentrated in the population over 65, mainly in hospitalization units. Although morbidity and mortality patterns have caused changes in the configuration of health care, considerably increasing urgency and complexity of care, little is known about falls in non-hospital settings, especially in primary care. Changes in care flows have led to changes in the work scenarios of primary care, especially for nursing, which performs most of the care actions. Stress, insecurity and structural failures are some factors that contribute to compromising patient safety, especially in identifying a risk for falls. This study seeks to map the risk factors for falls identified by nurses in the fixed prehospital emergency department, professionals responsible for the design, implementation and evaluation of processes for incident prevention, using important instruments such as standardized language on a global scale North American Nursing Diagnosis Association International (NANDA-I) and the Morse Falls Scale (MFS)
44

Mapeamento dos fatores de risco de quedas identificados por enfermeiros do serviço de urgência pré-hospitalar fixo / Mapping of risk factors for falls identified by nurses in the fixed pre-hospital emergency department

Priscila Linardi Guimarães 07 April 2017 (has links)
A temática da segurança do paciente é uma preocupação antiga, porém, só assumiu relevância nos últimos anos com a divulgação de dados sobre incidentes no cuidado em saúde e suas consequências. Um desses eventos, denominado evento adverso, corresponde à queda. As quedas são eventos não planejados quem levam o paciente ao solo, com ou sem lesão, sendo responsáveis por sofrimento aos pacientes e suas famílias, maior tempo de internação, custos aos sistemas de saúde e até mesmo óbitos. Vários fatores podem levar o paciente ao solo, porém, o foco dos estudos se concentra na população com mais de 65 anos, principalmente em unidades de internação. Embora os padrões de morbimortalidade tenham provocado mudanças na configuração do atendimento em saúde, elevando consideravelmente os casos de urgência e a complexidade da assistência, pouco ainda se sabe sobre quedas em ambientes não hospitalares, especialmente na atenção primária. As alterações nos fluxos de atendimento provocaram transformações nos cenários de trabalho da atenção básica, especialmente para a enfermagem, que realiza a maior parte das ações de cuidado. Estresse, insegurança e falhas estruturais são alguns fatores que contribuem para o comprometimento da segurança do paciente, especialmente na identificação de risco para quedas. Este estudo busca mapear os fatores de risco de quedas identificados por enfermeiros do serviço de urgência pré-hospitalar fixo, profissionais responsáveis pela elaboração, implementação e avaliação de processos para prevenção de incidentes, a partir de importantes instrumentos, como linguagem padronizada em escala mundial North American Nursing Diagnosis Association International (NANDA-I) e a Escala de Quedas de Morse (MFS) / The issue of patient safety is an old concern, but it has only become relevant in recent years with the dissemination of data on incidents in health care and its consequences. One of these events, called an adverse event, corresponds to the fall. Falls are unplanned events that take the patient to the ground, with or without injury, being responsible for suffering to patients and their families, longer hospitalization, costs to health systems and even death. Several factors can lead the patient to the ground, however, the focus of the studies is concentrated in the population over 65, mainly in hospitalization units. Although morbidity and mortality patterns have caused changes in the configuration of health care, considerably increasing urgency and complexity of care, little is known about falls in non-hospital settings, especially in primary care. Changes in care flows have led to changes in the work scenarios of primary care, especially for nursing, which performs most of the care actions. Stress, insecurity and structural failures are some factors that contribute to compromising patient safety, especially in identifying a risk for falls. This study seeks to map the risk factors for falls identified by nurses in the fixed prehospital emergency department, professionals responsible for the design, implementation and evaluation of processes for incident prevention, using important instruments such as standardized language on a global scale North American Nursing Diagnosis Association International (NANDA-I) and the Morse Falls Scale (MFS)
45

Senior park / Senior Park

Kokolia, Jakub January 2013 (has links)
The master’s thesis project is developed for the implementation of a new building for the elderly and persons with reduced mobility - Senior Park. The building is divided into several parts: the main building with facilities and separate wooden houses for the accommodation. The main building is a single-storey structure with a vegetative roof. The houses are designed with gable roof, without a basement. There is an emphasis on utmost privacy of individuals along with the care and closeness to nature. I embedded the main building partially into the ground so as to offset the difference in land and thus facilitate the movement after the plot and also served as a park for the inhabitants.
46

Dům zdraví v Hustopečích / Medical house in Hustopeče.

Zárubová, Martina January 2017 (has links)
This diploma thesis medical house in Hustopece deals with a design and project documentation for construction health facilities in Hustopece. Object is used to provide a daily patient care. There are nine private medical facilities of various specializations, pharmacy and optics. Object with its proposal allows wheelchair access. This is a hasnot four-storey building. Structure consists of monolithic reinforced concrete skeleton with stiffening walls, footings based and passports. internal unsound are designed from the drywall. Building roof is flat, edging attic.
47

Untersuchung zur ambulanten Versorgung von Patienten mit neu diagnostizierter rheumatoider Arthritis in Sachsen und ihr Einfluss auf psychische Gesundheit und krankheitsbezogene Lebensqualität. Ein Stadt-Land-Vergleich.

Dinkelaker, Johanna 11 October 2016 (has links)
Hintergrund: Der Einfluss von rheumatoider Arthritis auf Psyche, Lebensqualität und Alltag der Patienten ist groß. Für eine positive Langzeitprognose sind frühzeitige Diagnosestellung und Therapieeinleitung entscheidend. Diese werden maßgeblich von den strukturellen Gegebenheiten der ambulanten rheumatologischen Versorgung beeinflusst. Hier zeigen sich trotz großer Fortschritte in den letzten Jahren weiterhin Defizite. Anhand einer Patientenbefragung in Leipzig sowie ländlichen Gebieten Sachsens sollen regionale Unterschiede und eventuelle Mängel in der ambulanten Versorgung sowie deren Einfluss auf die Lebensqualität, psychische Gesundheit und Entscheidungsfindungsprozesse untersucht werden. Methoden: Aus sechs Praxen in der Stadt Leipzig und drei Praxen in Kleinstädten (Naunhof, Plauen und Hoyerswerda) wurden Patienten mit der Erstdiagnose rheumatoide Arthritis im ersten Quartal 2011 mittels Fragebögen zu psychischer Gesundheit (Hospital Anxiety and Depression Scale und Short-Form-36-Health-Survey) sowie Entscheidungsfindungsprozessen (Decision Making Preference Scale) befragt. Ein eigens entwickelter Fragebogen erhob Beschwerde- und Behandlungsdauer sowie allgemeine medizinische Daten und Medikation. Ergebnisse: 19 Land- und 38 Stadtpatienten wurden eingeschlossen. Landpatienten suchten signifikant später den Hausarzt auf (Land 15, Stadt 12 Monate, p= .023). Die hausärztliche Behandlungsdauer bis zur Überweisung zum Rheumatologen betrug auf dem Land 5,4 und in der Stadt 2,4 Monate. Bei 70% der Stadt- und 40% der Landpatienten erfolgte die Überweisung innerhalb der ersten sechs Wochen. Die Gesamtdauer von Beschwerdebeginn bis zur Überweisung zum Rheumatologen war mit 20 Monaten auf dem Land signifikant länger als in der Stadt (15 Monate, p= .043). Die Wahl der Medikation durch den Rheumatologen hing signifikant mit der Herkunft der Patienten zusammen (p= .006). Nach Erstkontakt erhielten 65% der Land- und 55% der Stadtpatienten ein DMARD. In beiden Regionen wurde überwiegend mit Glukokortikoiden behandelt (Stadt 82%, Land 71%). Auf dem Land zeigten die Patienten weniger Interesse an Mitwirkung im partizipativen Entscheidungsfindungsprozess und waren mehrheitlich bereit, sich der Meinung des Arztes auch gegen den eigenen Willen anzuschließen. In der Stadt war der Wunsch nach aktiver Teilhabe an medizinischen Entscheidungen bei jüngeren und höher gebildeten Patienten signifikant größer als bei älteren oder bildungsfernen Erkrankten. Mit 21% wiesen tendenziell mehr Landpatienten depressive Symptome auf als in der Stadt (14%). Auf dem Land bestand häufiger der Verdacht auf krankheitsassoziierte Angststörungen. Zusätzlich litten die Patienten hier signifikant stärker unter ihren Schmerzen als in der Stadt (p= .026), wobei sich kein grundsätzlicher Unterschied in der gesundheitsbezogenen Lebensqualität ergab. Schlussfolgerung: In Stadt und Land zeigen sich Defizite in der ambulanten rheumatologischen Versorgung, wobei der Grad der Unterversorgung mit der Herkunft assoziiert ist und Landpatienten signifikant länger bis zum ersten Rheumatologenkontakt brauchen. Maßgeblich verantwortlich hierfür ist die verspätete Vorstellung der Patienten beim Hausarzt ebenso wie die ungleiche Facharztverteilung in Stadt und Land. Patienten auf dem Land sind tendenziell depressiver, passiver und schmerzgeplagter, wobei sich keine grundsätzlichen Unterschiede in der gesundheitsbezogenen Lebensqualität ergeben. Die Ergebnisse spiegeln Ärztemangel und infrastrukturelle Probleme wider. Weiterer Schulungs- und Aufklärungsbedarf zur verstärkten Bildung eines öffentlichen Bewusstseins für die Erkrankung rheumatoide Arthritis wird ebenso deutlich wie die Notwendigkeit für die Bahnung schnellerer Zugangswege zu rheumatologischer Behandlung.
48

„Ich bin eigentlich aufgeschlossen, aber …“: Zur Rekonstruktion von Praktiken manifester Exklusion und Wegen zur Inklusion bei der beruflichen Zusammenarbeit mit Menschen mit Migrationshintergrund in der ambulanten Pflege. Eine qualitative Studie im ostsächsischen Raum.

Ritter, Monique 10 May 2019 (has links)
Der vorliegende Konferenzbeitrag wurde in Form eines Posters auf der Vorkonferenz für Nachwuchswissenschaftler_innen auf der Jahrestagung der Deutschen Gesellschaft für Soziale Arbeit in Stuttgart vom 25.04.-26.04.2019 präsentiert. Inhaltlich beschäftigt sich der Konferenzbeitrag der Autorin mit dem gegenwärtigen Arbeitsstand ihres Forschungsvorhabens zu Praktiken der Exklusion und Wegen zur Inklusion bei der beruflichen Zusammenarbeit mit Menschen mit Migrationshintergrund in der ambulanten Pflege in Ostsachsen. Das Poster präsentiert den Ausgangspunkt der Untersuchung, Forschungsinteresse und Forschungsfragen, Methodologie und erste Ergebnisse. / This conference paper was presented as a poster at the pre-conference for young scientists at the annual meeting of the German Society for Social Work 'Deutsche Gesellschaft für Soziale Arbeit (DGSA)' in Stuttgart on 25. - 26.04.2019. It deals with the current state of the author´s research on practices of exclusion and ways of inclusion in professional cooperation with people with a migrant background in outpatient care in eastern Saxony. The poster presents the starting point of the study, research interest and research questions, methodology and initial results.
49

Samverkan kring patienter med psykisk ohälsa : En kvalitativ studie om hur sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård upplever samverkan med sjuksköterskor i kommunal hemsjukvård

Pommer, Anna, Andersson, Gabriella January 2023 (has links)
Bakgrund: Efter psykiatrireformen trädde i kraft 1995 och sjukhusen för psykiatri stängde, krävdes mer heltäckande insatser för personer med psykisk ohälsa. God samverkan mellan psykiatrisk öppenvård och kommunal hemsjukvård är nödvändig för att bedriva personcentrerad vård. Tidigare forskning visar på hämmande och främjande faktorer för samverkan, dock saknas det forskning om sjuksköterskors upplevelse av samverkan utifrån svensk kontext.  Syfte: Att identifiera hämmande och främjande faktorer i samverkansprocessen och beskriva hur sjuksköterskor inom psykiatrisk öppenvården upplever samverkan med sjuksköterskor inom kommunal hemsjukvård, gällande gemensamma patienter. Metod: En kvalitativ metodologi med induktiv ansats har valts för föreliggande studie och datainsamlingen gjordes via en digital enkät på Survey and Report. Genom ett snöbollsurval svarade 13 respondenter och inkluderingskriterierna var sjuksköterskor som arbetade på psykiatrisk öppenvård med vuxna patienter med psykisk ohälsa, inskrivna i den kommunala hemsjukvården. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet visar på att det krävs samverkan mellan psykiatrisk öppenvård och kommunal hemsjukvård för att kunna arbeta personcentrerat. Relation, engagemang och yrkeskompetens upplevdes väsentliga för att samarbete ska uppstå. Sjuksköterskorna i den psykiatriska öppenvården upplever att samverkan sker på en individuell nivå och att vårdprocessen saknar en tydlig ansvarsfördelning. Studien visade slutligen på att det krävs resurser och tydliga gemensamma riktlinjer för att främja samverkan.  Slutsats: Samverkan bidrar till en personcentrerad vård där olika instanser kommer samman för att ge trygghet till patienten. Samverkan baseras på gemensamma, tydliga mål och riktlinjer mellan den psykiatriska öppenvården och den kommunala hemsjukvården. Det i sin tur skapar samsyn som krävs för att samtliga instanser ska kunna möta patientens behov genom ett gemensamt och unisont förhållningssätt. Samsyn ökar tilliten i relationen mellan sjuksköterskorna i den psykiatriska öppenvården och den kommunala hemsjukvården. / Bakgrund: Efter att psykiatrireformen trädde i kraft 1995 och psykiatriska sjukhus stängdes krävdes ett utvecklat samarbete mellan psykiatrisk öppenvård och kommunal hemsjukvård för att ge mer omfattande insatser för personer med psykisk ohälsa. Ett gott samarbete mellan olika myndigheter är nödvändigt för att ge personcentrerad vård. Tidigare forskning visar att det hämmar och främjar faktorer för samverkan, men det saknas forskning om sjuksköterskors upplevelse av samverkan utifrån den svenska kontexten. Syfte: Att identifiera hämmande och främjande faktorer i samverkansprocessen och beskriva hur sjuksköterskor i psykiatrisk öppenvård upplever samverkan med sjuksköterskor i kommunal hemsjukvård, avseende vanliga patienter. Metod: En kvalitativ metodik med induktiv ansats har valts för denna studie och datainsamlingen gjordes via en digital enkät om Enkät och Rapport. Genom ett snöbollsurval svarade 13 respondenter och inklusionskriterierna var sjuksköterskor som arbetade inom psykiatrisk öppenvård med vuxna patienter med psykisk ohälsa, inskrivna i den kommunala hemsjukvården. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultaten visar att det krävs samverkan mellan psykiatrisk öppenvård och kommunal hemsjukvård för att kunna arbeta personcentrerat. Relation, engagemang och yrkeskompetens upplevdes som avgörande för att samarbete skulle kunna ske. Sjuksköterskan i psykiatrisk öppenvård upplever att samverkan sker på individnivå och att vårdprocessen saknar en tydlig ansvarsfördelning. Studien visade slutligen att det krävs resurser och tydliga ömsesidiga riktlinjer för att främja samarbete. Slutsatser: Samarbetet bidrar till personcentrerad vård där olika myndigheter samverkar för att skapa trygghet för patienten. Samarbetet bygger på ömsesidiga, tydliga mål och riktlinjer mellan den psykiatriska öppenvården och den kommunala hemsjukvården. Detta skapar samsyn, vilket krävs för att alla myndigheter ska kunna möta patientens behov genom ett gemensamt och unisont förhållningssätt. Ett gemensamt förhållningssätt ökar förtroendet för relationen mellan sjuksköterskorna i psykiatrisk öppenvård och den kommunala hemsjukvården.
50

Éléments contraignants et facilitants les interventions éducatives d’infirmières œuvrant en soins ambulatoires d’un centre hospitalier universitaire pédiatrique

Lamarche, Josée 06 1900 (has links)
La durée du séjour pour des soins pédiatriques hospitaliers est de plus en plus courte ce qui a pour conséquence que des soins sont prodigués en soins ambulatoires ou à la maison. Les infirmières en soins ambulatoires doivent réaliser des interventions éducatives en vue de préparer les familles à administrer certains soins à l’enfant. Le but de cette étude était d'explorer les éléments contraignants et facilitants les interventions éducatives d’infirmières oeuvrant en soins ambulatoires d’un centre hospitalier universitaire pédiatrique. Le Modèle de Partenariat Humaniste en Santé (MPHS) a été utilisé comme perspective disciplinaire, alors que le modèle d'une intervention éducative en matière de santé de Ndengeyingoma et al. (2017) a guidé cette étude par la mise en évidence des moments éducatifs charnières. Utilisant une approche qualitative et un devis descriptif exploratoire, cette étude a permis d’explorer la perception de sept infirmières (n=7), et ce, dans leur milieu naturel. Les méthodes de collecte de données qui ont été utilisées sont le questionnaire sociodémographique, l’entrevue semi-structurée, le journal de bord et la validation du sommaire des entrevues. Les résultats de cette recherche ont permis d’identifier quatre grandes catégories d’éléments contraignants et facilitants les interventions éducatives d’infirmières oeuvrant en soins ambulatoires d’un centre hospitalier universitaire pédiatrique, soit 1) le rôle de l’infirmière, 2) la famille, 3) la gestion des ressources humaines et matérielles, et 4) les stratégies éducatives. Cette étude apporte un nouvel éclairage quant aux connaissances déjà existantes sur la pratique clinique des infirmières en soins ambulatoires, particulièrement au niveau des interventions éducatives réalisées auprès des familles qui doivent apprendre à prodiguer des soins à la maison. Ces résultats offrent d’abord une meilleure compréhension de la pratique clinique d’infirmières en soins ambulatoires, en plus de faire avancer l’état des connaissances sur les soins ambulatoires. Ensuite, elle permet de mieux comprendre la réalité des familles, de proposer des stratégies afin d’améliorer les interventions éducatives réalisées auprès d’elles, de proposer des avenues de recherche prometteuses, de dégager des pistes de développement pour la formation infirmière dans une approche d’amélioration continue, de conscientiser les gestionnaires de soins ambulatoires pour une gestion efficiente des soins et services de santé offerts en soins ambulatoires. / The care previously provided in hospitals to the family, has been redirected to the home. Before returning home, the family must learn how to provide the care required by the child's illness. Ambulatory care nurses carry out educational interventions to prepare families for these new responsibilities. The aim of this study was to explore the constraining and facilitating elements of the educational interventions of nurses working in ambulatory care in a pediatric university hospital center. The Humanistic Partnership Model in Health Care (HPMHC) was used as a disciplinary perspective, while the model of a health education intervention by Ndengeyingoma et al. (2017) guided this study by highlighting key educational moments. Using a qualitative approach and an exploratory descriptive design, this study explored the perception of seven nurses (n = 7), in their natural environment. The data collection methods used were the socio-demographic questionnaire, the semi-structured interview, the logbook and the validation of the interview summary. The results of this research made it possible to identify, in four main themes, the constraining and facilitating elements of the educational interventions of nurses working in ambulatory care of a pediatric university hospital center, namely 1) the role of the nurse, 2) the family, 3) the management of human and material resources, and 4) educational strategies. This study sheds new light on the already existing knowledge on the clinical practice of ambulatory care nurses, particularly at the level of educational interventions carried out with families who must learn to provide care at home. These results first provide a better understanding of the clinical practice of ambulatory care nurses, in addition to advancing the state of knowledge on ambulatory care. Then, it makes it possible to better understand the reality of families, to recommend approaches to improve the educational strategies carried out with families, to propose other promising avenues of research, to identify interesting avenues for nursing training and, in a continuous improvement approach, to make ambulatory care managers aware of the efficient management of health care and services offered in ambulatory care.

Page generated in 0.095 seconds