The aim for this study was to research how the digitalization that came with the covid-19pandemic affected probation service employees' exposure to threat and violence. Thisessay is to be considered a pilot study. This was implemented by a survey sent out toevery probation service office in Swedens probation inspector, which is the first linedirector of each office. The surveys offered both qualitative and quantitative questionsthat were analyzed accordingly. It emerged from the study that the probation inspectors'experience regarding the effects of the digitalization differed, both overall and withinoffices where more than one inspector worked. Other conclusions were that more of therespondents in the survey said that the exposure to threat and violence had increased dueto the digitalization more so than the exposure during the pandemic had increased. Thedigitalization and the pandemic are closely related to each other since the pandemichurried the digitalization, but according to the probation inspectors’ experience theexposure to threat and violence is more linked to the digitalization than the pandemicitself / Studiens syfte var att undersöka hur digitaliseringen som tillkommit till följd av covid-19pandemin påverkat personal på frivårdens utsatthet för hot och våld. Uppsatsen är attbetrakta som en pilotstudie. Frågeställningarna vilka var; om kriminalvårdsinspektörer påfrivårdskontor i Sverige upplever en skillnad i personalens utsatthet för hot och våld,besvarades genom en enkätundersökning som skickades ut brevledes till samtligafrivårdskontor i Sverige. Enkäterna analyserades kvantitativt och kvalitativt. I resultatetframkom splittrade bilder av utsattheten och svaren differerade även inom de kontor därfler än en kriminalvårdsinspektör svarat. Andra framträdande slutsatser var att flerrespondenter upplever att utsattheten ökat till följd av digitaliseringen än att utsatthetenav hot och våld under pandemin ökat. Digitaliseringen och pandemin är nära koppladetill varandra i och med att pandemin påskyndat digitaliseringen, men enligtkriminalvårdsinspektörernas upplevelse härleder de en större utsatthet till följd avdigitaliseringen än till pandemin i sig.

År 2020 meddelade världshälsoorganisationen att covid-19 viruset skulle klassas som en pandemin. Under pandemin har ett flertal restriktioner skapats i syftet att försöka motverka potentiell smittspridning. Dessa restriktioner har haft en markant inverkan på det svenska arbetslivet och gjort att organisationer behövt genomgå stora förändringar. Tidigare forskning visar hur det har skett en tydlig ökning av distansarbete under pandemin vilket var anledningen till att distansarbete blev centralt för studien. Denna studie är av kvalitativ ansats med syftet att få en djupare förståelse för informanternas upplevelser av hur organisationsförändringarna under pandemin utmärkt sig från tidigare förändringar. För att kunna studera organisationsförändringar och disansarbete användes olika teorier som varit relaterade till detta. Då studien är av kvalitativ ansats var det viktigt att få en förståelse för informanternas upplevelser. Därför valdes semistrukturerade intervjuer för insamlingen av det empiriska materialet. För studien genomfördes åtta olika semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades tematiskt med hjälp av det teoretiska ramverket. Resultaten visar hur organisationsförändringarna under pandemin har skiljt sig från tidigare då det inte varit möjligt att ge ett svar för när pandemin är över. Det har också visat sig hur informanterna har upplevt mindre motstånd för organisationsförändringarna under pandemin än vid tidigare förändringar. Distansarbetet har ökat kraftigt men dess struktur verkar vara mycket lik hur den var innan pandemin. Det är däremot svårt att avgöra i vilken utsträckning distansarbete kommer att fortsätta efter pandemin. Det finns en hel del oklarheter för hur framtiden kommer att se ut och det är inte möjligt att med säkerhet kunna säga vad som kommer att hända men denna uppsats presenterar ett flertal möjliga utfall.

Syftet med denna forskning är att undersöka hur två tidningar, Aftonbladet och Dagens Nyheter, rapporterade om två influensapandemier, asiaten 1957 och svininfluensan 2009. Detta för att kunna se en förändring över tid. Vi gjorde en kvantitativ datainsamling där 285 artiklar kategoriserades. Av dessa artiklar valdes sedan ut tolv stycken totalt, sex från respektive tidning, som vi utförde en kvalitativ textanalys av. Genom de två utförda metoderna anser vi att vi fått en större helhetsbild av tidningarnas rapportering om influensorna. Genom dagordningsteorin kunde vi se skillnader i vad som stod på agendan 1957 och 2009, där valet av nyheter skilde sig. Vidare visar resultaten på att Aftonbladet och Dagens Nyheter är delaktiga i att sätta agendan för vad som är viktigast för dagen. Den alarmerande känslan som förekom i rapporteringen om svininfluensan 2009 fann vi inte i rapporteringen om asiaten 1957, där tidningarna istället generellt ingav en lugnande ton. Antalet artiklar var också fler under bevakningen om svininfluensan 2009. Antalet definierade värdeord i snitt hade även det ökat från 1957 till 2009. Under 2009 använde journalisterna mer känsloladdade ord än 1957. Likheter mellan rapporteringarna 1957 och 2009 ses i valet av vissa källor, där läkare och representanter för myndigheter fick störst utrymme. Skilde sig gjorde utrymmet som de berörda eller drabbade fick. År 2009 fick många privatpersoner komma till tals. Detta kan ses som ett exempel på en journalistik riktad mot känslor för att skapa en dramatisk rapportering.

I april 2009 började media uppmärksamma influensautbrott i Mexico och USA, och i loppet av veckor kom ämnet att dominera den svenska nyhetsbilden och det allmänna vardagstalet. De huvudsakliga nyhetsrubrikerna konstruerade influensan i ett brett spektra av definitioner i allt ifrån yttre hot med hög dödlighet och stor spridningsrisk, till uttryck för olika ekonomiska och politiska vinstintressen. Genom diskursanalys undersöker denna uppsats hur fenomenet svininfluensa konstruerats i media och myndighetspublikationer under våren, sommaren och hösten 2009. Analysen och den teoretiska referensramen bygger på Michel Foucault och Ernesto Laclau & Chantal Mouffes diskursteorier. Resultatet visar att svininfluensan konstrueras som en offentlig angelägenhet, som sjukdom, som hot och fara, och som skrämselstaktik genom ett antal diskurser. I diskussionen följer också resonemang om hur individen i relation till dessa konstruktioner framställs som bräcklig.

Spanska sjukan var en världsomfattande epidemi, en pandemi, som drog över världen i flera influensavågor mellan 1918-1920. Syftet har varit att ta reda på hur Säters hospital drabbades av och hanterade influensautbrottet 1918. Med hjälp av överläkarens årsberättelse för 1918 har jag lyckats få fram att 40,7 % av alla patienter blev smittade av spanska sjukan varav 15,3 % av dem avled till följd av sjukdomen. 529 personer smittades av spanska sjukan på Säters sjukhusområde varav 57 personer avled, vilket motsvarar 10,8 %. Av de 529 smittade männen och kvinnorna avled 12,6 % kvinnor (34 stycken) och 8,9 % män (23 stycken) till följd av in-fluensan. Överläkaren beskrev i årsberättelsen att Säters hospital klarade sig förhållandevis bra, tack var det paviljongsystemet som möjliggjorde att influensan kunde isoleras.

Syfte Syftet med detta arbete är att få en djupgående och skarpsinnig bild på hur livebranschen påverkats av COVID-19. Vi vill skaffa oss en vishet om hur företag och artister marknadsför sig, för att handskas med den nuvarande pandemin och hur de har hanterat tidigare kriser. Därefter är vår avsikt att bearbeta vårt arbete och empiri vi samlat in som tillsluteligen kan ge oss mer kunskap. Utifrån vårt syfte har vi ställt samman följande forskningsfrågor. Forskningfrågor Hur skapar livebranschen värde trots pandemi? Hur kan livebranschen tillämpa sinnena genom digitalisering? Metod I detta arbete har vi använt oss utav en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Datainsamlingen erhålls från elva semistrukturerade intervjuer. Urvalet av intervjupersoner har baserats på deras kompetens inom forkningsområdet. Med hjälp av deras tolkningar har vi kunnat bemöta studiens syfte. Slutsats Vi kan härmed konstatera efter ett avslutat arbete att livebranschen skapar värde genom att hålla sig relevanta och kommunicera med sina anhängare. Vi har även kommit fram till att aktörer inom livebranschen använder sig av syn- och hörsel sinnet, både medvetet och omedvetet, för att nå ut till sin målgrupp. Vi ser artister och band öppet kommunicera med sina fans, via digitaliserade livesändningar. Det har lett till att fler personer engagerat sig, vilket medfört till lyckad marknadsföring. Trots att det är svårt att skapa värde inom livebranschen och nå ut till människor digitalt, har det ändå gett gynnande resultat för olika verksamheter när dem marknadsfört sig.

Sammanfattning Studien undersökte idrotts- och yogaledares upplevelser av utmaningarna med social distansering/fysiskt avstånd under Covid-19 krisen.  Deltagarna i studien var fyra kvinnor och en man som var engagerade som ledare inom idrott eller yoga. Tematisk analys användes och ledde till tre teman oro, rädsla och ovisshet kontra lugn, styrka och beslutsamhet, det andra var mentala och praktiska utmaningar - kommunikation i kristid och det tredje temat var en förenande framtid - globalt och lokalt.               Slutsatserna i studien var att det är svårt att ha en god förberedelse för en helt oväntad kris samtidigt som många av de lärdomar ledarna tagit med sig under den första delen av den pågående krisen kan använda även i tider då det inte är kris. Något gott har kommit ur en dramatisk förändring vilket kommer påverka framtida verksamhet ifråga om digital teknik, utbud men framförallt samarbeten. Vidare studier bör fokusera på hur det engagemang och den kraft som finns i föreningsvärlden kan användas ytterligare för att öka individers välmående och hur kommuner och stat kan säkra överlevnad för de här viktiga föreningarna   Nyckelord: Idrotts- och yogaföreningar, utmaningar, Covid-19, pandemi.

Hälsa är ett av fyra konsensusbegrepp inom vårdvetenskaplig teoribildning, som på ett övergripande plan bygger upp den teoretiska basen för vårdandet. Ett vårdvetenskapligt patientperspektiv inbegriper även ett intresse för vårdarna. Studier om vårdarna, deras kompetens och erfarenheter av specifika vårdsituationer, bidrar till att utveckla vårdarens välbefinnande, men bidrar också till att patienterna får en bättre vård. Ambulanssjuksköterskans arbetsmiljö är dock oförutsägbar och omgiven av osäkerhet, till exempel riskfyllda vårdmiljöer i samband med en pandemi. Syftet i föreliggande studie är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av det prehospitala vårdandet av patienter under pågående pandemi. Studien är en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats och med åtta öppna intervjuer. I resultatet presenteras huvudkategorin Osäkert och riskfyllt för patient och vårdare. Vårdandet under pågående pandemi kan på en övergripande nivå förstås som ett risktagande, det finns en ovisshet beträffande smittorisk inför varje nytt vårdmöte. Det prehospitala vårdandet blir osäkert i förhållande till egen hälsa men också i förhållande till den drabbade patienten som möts med ett avståndstagande bakom skyddsutrustning istället för ett inbjudande vårdmöte. Ambulanssjuksköterskan förhåller sig följsamt till ny kunskap som revideras samt ett förändrat vårdande som börjar ta form. Trots egen exponering för potentiell fara drivs ambulanssjuksköterskan av en idealbild av ett vårdande förhållningsätt och att vilja hjälpa människor oavsett sjukdomstillstånd. Resultatet byggs upp av följande sex generiska kategorier: Vårdsammanhang, Kunskapsprocess, Skyddsmedvetenhet, Patientmötet bakom masken, Egen utsatthet samt Anpassning. Utifrån resultatet dras slutsatsen att under en pågående pandemi blir vårdandet av patienter som misstänks ha en smittsam sjukdom riskfyllt både för patient och vårdare.

Under våren 2020, då coronaviruset började spridas världen över, blev flockimmunitet ett omdebatterat begrepp i media. Sverige och Storbritannien följde inledningsvis liknande strategier för att hantera pandemins framfart, som liknades med att uppnå flockimmunitet i samhället, för att därefter gå skilda vägar. Denna studie undersöker hur begreppet flockimmunitet fick sin betydelse i totalt 30 artiklar, i svenska Dagens Nyheter och brittiska The Guardian, under tidsperioden 11 mars – 31 maj 2020. I form av en kritisk diskursanalys undersöker studien vad det finns för likheter och skillnader i hur svensk och brittisk media skriver om flockimmunitet, om respektive lands coronastrategi återspeglas i den mediala diskursen och huruvida det används diskursiva strategier för att skapa en dominerande betydelse av begreppet flockimmunitet. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien består av gestaltningsteorin och Norman Faircloughs diskursteori. I utformningen av vårt analysschema har vi även inspirerats av Peter Berglez samt Chantal Mouffe & Ernesto Laclau, från vilka begrepp som tecken, ekvivalenskedja, aktörer och överlexikalisering har hämtats. Resultatet visar att tidningarna använder sig av tydliga diskursiva strategier för att ge betydelse åt flockimmunitet. En stor skillnad som återfinns i materialet är hur The Guardian består av en dominerande diskurs, där flockimmunitet har en bestämd betydelse, medan Dagens Nyheter präglas av en diskursiv kamp mellan två diskurser som kämpar om att få ge betydelse åt begreppet. Både den brittiska strategin med en nedstängning av samhället, liksom den svenska, att hålla samhället öppet, återspeglas i hur respektive tidning skriver om flockimmunitet.

Bakgrund: I början av 2020 drabbades världen av en pandemi orsakad av viruset Sars-CoV-2, som ger sjukdomen Covid-19. Pandemin avspeglades i sjukvården med ett stort antal av patienter och ökad dödlighet. Viruset förorsakade att många av de smittades blev allvarligt sjuka och intensivvårdskrävande. Ett stort antal patienter behandlades med respiratorstöd, vilket resulterade i en ökad belastning för personal vid intensivvårdsavdelningar. Motiv: Undersökningar i Norden har kommit fram till att många sjuksköterskor funderar på att sluta i jobbet och har mindre arbetsglädje på grund av pandemin, det vill vara av viktighet att undersöka bakgrunden för det. Syfte: Att belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med Covid-19. Metod:  Semistrukturerade intervjuer genomfördes med elva intensivvårdssjuksköterskor med erfarenhet av intensivvård av patienter med Covid-19. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar på fyra kategorier: Isolering och ensamhet, Osäkerhet över att patienterna får rätt vård, Arbetsmotivation samt Påverkan på livet utanför sjukhuset. Utifrån dessa kategorierna det övergripande tema:  Att i ensamhet stå inför en hotfull situation som påverkar både arbetsliv och privatliv, men också kunna känna meningsfullhet, konstruerades. Resultatet visar att ovanstående komponenter har betydelse för intensivvårdssjuksköterskans arbetssituation och livet utanför sjukhuset. Konklusion: Studiens resultat visade att Covid-19 pandemin har påverkat intensivvårdssjuksköterskor i stor grad, i arbetet och i livet utanför sjukhuset. Deltagarna har blivit påverkad fysiskt och psykiskt. Faktorer som osäkerhet, rädsla, frustration, ångest och stress påverkar i negativ riktning. Deltagarna beskriver också en känsla av stolthet, att det har varit spännande och lärorikt, vilket visar att situationen inte enbart är negativ.