Bakgrund Suicid är ett folkhälsoproblem. Varje år tar mer än 700 000 personer sitt liv i världen. Under 2020 vårdades 6 666 personer i Sverige på sjukhus till följd av ett suicidförsök. Stigmatisering av suicidala personer förekommer både i samhället och inom hälso- och sjukvården. Patienter med suicidalt beteende söker vård inom alla delar av hälso- och sjukvården och vårdpersonal uppger ofta att de har en bristande kunskap om suicidalitet och vad som krävs för ett gott omhändertagande av dessa patienter. Det finns därför ett behov av att sammanställa aktuell forskning för att öka vårdpersonalens kunskap och förståelse för suicidalt beteende och mötet med dessa patienter. Syfte Syftet var att belysa hur patienter med suicidalt beteende upplever mötet med hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 15 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna inhämtades från databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av sökord i olika kombinationer. Artiklarna har genomgått kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med en integrerad dataanalys. Resultat I sammanställningen av resultatet identifierades fyra huvudkategorier: Upplevelser av värdighet, Upplevelser av engagemang och partnerskap, Upplevelser av stigma samt Upplevelser av en trygg och säker vårdmiljö. Resultatet visade att upplevelsen av trygghet i mötet var den mest centrala aspekten för att forma ett partnerskap och för att uppnå en öppenhet kring det suicidala beteendet. Personcentrerad vård och ett ömsesidigt engagemang framkom vara av betydelse för att upprätthålla värdighet och lindra lidande. Slutsats Denna litteraturöversikt visade värdefulla möjligheter i ett partnerskap och ömsesidigt engagemang mellan patienter med suicidalt beteende och hälso- och sjukvården. Studien identifierade upplevelsen av trygghet och personcentrerad vård som centrala premisser i mötet för att suicidala patienter ska känna förtroende för vården. Med ökad kunskap och förståelse kan hälso- och sjukvården förbättra omhändertagandet av suicidala patienter och förhindra fler suicid. / Background  Suicide is a public health problem. Globally, every year more than 700 000 people commit suicide. In 2020, 6 666 people in Sweden were hospitalized as a result of a suicide attempt. Stigmatization of suicidal patients are prevalent both in society and in healthcare. Patients with suicidal behaviour seek care in all areas of healthcare. Healthcare personnel often state that they have a lack of knowledge about suicidality and what is required for good care of suicidal patients. For that reason, there is a need to compile latest research to increase healthcare personnels’ knowledge and understanding of suicidal behaviour and the encounter with these patients. Aim  The aim of this study was to illuminate how patients with suicidal behaviour experience the encounter with healthcare. Method  Non-systematic literature review based on 15 scientific articles with a qualitative approach. The articles were retrieved from the databases PubMed and CINAHL using keywords in various combinations. The articles have undergone a quality review based on Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed with an integrated data analysis. Results  In the compilation of the results, four main categories were identified: Experiences of dignity, Experiences of commitment and partnership, Experiences of stigma, and Experiences of a safe and secure care environment. The results showed that the experience of trust in the encounter was the most central aspect in order to form a partnership and for achieving openness about suicidal behaviour. Person-centered care and mutual commitment emerged to be significant for maintaining dignity. Conclusions  This literature review showed valuable opportunities in a partnership and mutual commitment between suicidal patients and healthcare. The study identified experiences of trust and person-centered care as central premises in the encounter, for suicidal patients to have confidence about the care. With increased knowledge and understanding, healthcare can improve the care of suicidal patients and prevent more suicide.

Bakgrund: Alkoholbrukssyndrom är ett sjukdomstillstånd med mycket stigma. Hur denna patientgrupp bemöts är av stor vikt för omvårdnadens resultat. Sjuksköterskan ska förhålla sig personcentrerat och se hela individens behov och problemför att kunna ge en god vård. Primärvården är oftast patienternas första kontakt med vården, varför ett professionellt förhållningssätt är viktigt. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att belysa patienter med alkoholbrukssyndrom och deras upplevelser av primärvård. Metod: Studien använde sig av artiklar med kvalitativ ansats och söktes med Cinahl och Pubmed. Tio artiklar valdes ut för granskning i egenskap av att kunna besvara studiens syfte. För att granska artiklarna användes SBU:s granskningsmall och termer delades in enlig PEO-modellen. Analysen av artiklarnas innehåll gick ut på att granska resultaten. När artiklar valts ut delades de in i färgkoder för att skilja på positiva och negativa upplevelser. Resultat: Patienternas upplevelser av vården delades in i två huvudteman om positiva och negativa upplevelser av vården. Inom positiva upplevelser fanns delaktighet i vården och vårdpersonalens kunskaper. För delaktighet identifierades fyra subteman. Att bli inkluderad, kunna påverka sin vård individanpassad vård och aktivt lyssnande. Vårdpersonalens kunskaper grundades främst av stöd, trygghet och motivation. Inom de negativa upplevelserna fanns relationen till vårdpersonalen, bemötande och självupplevt stigma. Häri var fördomsfullhet och att sätta etiketter det som utmärkte sig mest. Slutsats: Den grundutbildade sjuksköterskan bör reflektera över sina egna fördomar om alkoholbrukssyndrom för att kunna ge en jämlik vård. Stigmatiserande begrepp är något som bör undvikas för att kunna ge en jämlik vård. Att få en etikett visade sig ha ett samband med hur vårdpersonalen benämnde alkoholbrukssyndromet. Patienters upplevelser av att ha ett alkoholbrukssyndrom är komplext och något som behöver forskas mer kring. / Background: Alcohol use syndrome is a medical condition with a lot of stigma. How this patient group is treated is of great importance for the nursing results. The nurse must have a person-centered attitude and see the entire individual's needs and problems in order to provide good care. Primary care is usually patients' first contact with care, which is why a professional approach is important. Purpose: The purpose of the literature study is to shed light on patients with alcohol use syndrome and their experiences of primary care. Method: The study used articles with a qualitative approach and was searched with Cinahl and PubMed. Ten articles were selected for review as being able to answer the purpose of the study. To review the articles, SBU's review template was used and terms were divided according to the PEO model. The analysis of the content of the articles consisted of reviewing the results and seeing if they could answer the purpose. When articles were selected, they were divided into color codes to distinguish between positive and negative experiences. Results: The patients' experiences of the care were divided into two main themes of positive and negative experiences of the care. Within positive experiences was participation in care and the knowledge of the care staff. Four points were identified for participation: Being included, being able to influence one's care, individualized care and active listening. The care staff's knowledge was mainly based on support, security and motivation. Within the negative experiences was the relationship with the healthcare staff, treatment and self-perceived stigma. Here prejudice and labeling stood out the most. Conclusion:The newly graduated nurse should reflect on their own prejudices about alcohol use syndrome. Stigmatizing terms are something that should be avoided in order to provide equal care. The patients' self-perceived stigma was a theme based on prejudices that exist in society. Receiving a label was found to be associated with how health care professionals named the alcohol use syndrome. Patients' experiences of alcohol use syndrome are complex and something that needs more research.

Regional anestesi kan anses mindre fördelaktigt eftersom patienten är vaken under operationen, något som patienten kan ha en förutfattad mening om och känna sig främmande för. Även om det finns flertalet fysiologiska fördelar med anestesimetoden. Anestesisjuksköterskan har en viktig roll i det perioperativa vårdandet och det anses därför av gagn att förstå patienters upplevelse av att vara vaken under operation. Det för att få möjlighet att främja upplevelsen och undvika oönskade konsekvenser så som lidande i upplevelsen intraoperativt. Syftet var att undersöka patientens upplevelse av att vara vaken under operation med regional anestesi. För att undersöka upplevelsen användes en systematisk litteraturöversikt. Det resulterade i fyra huvudteman. Sensationer, att navigera i det okända, Det främmande landskapet och närvarons betydelse. Resultatet berör upplevda känslor och förnimmelser av operationen. Det beskriver vikten av en professionell vårdrelation och hur det kan påverka måendet negativt av att inte bli sedd. Miljön på operationen är på flera sätt annorlunda och främmande. Slutligen framkommer det hur patienten kunde uppleva olika grader av kontroll samt hur kroppen upplevs främmande med regional anestesi. Resultatet speglar olika delar av patientens upplevelse intraoperativt. Genom att förstå den perioperativa patientens upplevelser, kan den perioperativa sjuksköterskan nyttja den perioperativa dialogen för att kunna lindra patientens lidande. / Regional anesthesia can be considered disadvantageous since the patient is awake during surgery, something, the patient may have preconceived notions, and be nervous about. However, there are several physiological benefits associated with this anesthesia method. The nurse anesthetist plays a crucial role in the perioperative care, and therefore it is beneficial to understand patients experiences of being awake during surgery. This to promote positive experiences and avoid unwanted consequences such as suffering in the intraoperative phase. The aim was to investigate the patient’s experience of being awake during surgery with regional anesthesia. A systematic literature review was employed to investigate the experience. Four main themes emerged: sensations, navigating the unknown, the unfamiliar landscape and the importance of presence. The result discusses emotions and sensations experienced during surgery. It describes the importance of a professional care relationship and how negative effects can occur from not being accepted. The environment in surgery is in many ways different and unfamiliar. Finally, it emerged how the patient might experience varying degrees of control and how the body felt unknown with regional anesthesia. The result reflects various aspects of the patient’s intraoperative experiences. By understanding the perioperative patients experience, the perioperative nurse can utilize the perioperative dialogue to alleviate the patients suffering.

Smärta är en subjektiv upplevelse där fenomenet erfars olika av alla. Postoperativ smärta är en akut smärta som uppkommer till följd av en operation, som ofta går att förebygga och lindra. För att uppmärksamma smärtan är det viktigt att sjuksköterskan bedömer, behandlar och utvärderar smärtan i syfte lindra lidande samt att främja hälsa och delaktighet. Syftet är att genom en litteraturöversikt belysa patienters upplevelser av postoperativ smärta. Metoden i denna studie är en litteraturöversikt baserat på kvalitativa artiklar. Datainsamlingen genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 13 kvalitativa artiklar. Resultatet visar att patienterna beskriver den postoperativa smärtan som hemsk, plågsam och ohanterlig. Postoperativ smärta kunde leda till oro, stress och sänkt livskvalitet, vilket påverkar välbefinnandet. Då kommunikationen kring patientens upplevda smärta var tydlig underlättades sjuksköterskans smärtbedömning. Den postoperativa smärtan upplevdes som mer hanterbar då patienterna fick ett positivt bemötande genom att sjuksköterskan var lyhörd och ingav ett förtroende, samt då både skriftlig och muntlig information gavs. Den postoperativa smärtan ökade om sjuksköterskans arbetsbelastning var hög eller om sjuksköterskan såg smärtan som ett normalt fenomen. Slutsatsen visar att postoperativ smärta är ett komplext fenomen, där sjuksköterskan har ett stort ansvar att se och lindra den upplevda smärtan. / Pain is a subjective experience where the phenomenon is detected differently by everyone. Postoperative pain is an acute pain that occurs as a result of surgery, which can often be prevented and alleviated. In order to draw attention to the patients’ pain, it is important that the nurses assess, treats and evaluates the pain with the aim of alleviating suffering and promoting health and participation. The aim is to illuminate patients’ experiences of postoperative pain in a literature review. The method in this study is a literature review based on qualitative studies. The data collection was carried out from the databases CINAHL and PubMed. A total of 13 qualitative articles were included. The results show that the patients describe the postoperative pain as terrible, excruciating and unmanageable. Postoperative pain might lead to anxiety, stress and reduced quality of life, which in turn affects the patient´s well-being. As the communication about the patient´s perceived pain was clear, the nurse´s pain assessment was facilitated. Postoperative pain was perceived as more manageable when patients were treated positively by the nurse in being responsive and trustful, and when both written and verbal information was provided to the patient. Postoperative pain increased when nurse´s workload was high, or if the nurse saw the patients’ pain as a normal phenomenon in which less attention was putted to offer the patient a full recovery. The conclusion reveals that postoperative pain is a complex phenomenon, where the nurse plays a necessary role in observing and alleviating the pain as experienced by the patient.

Bakgrund: Allt fler patienter överlever tack vare medicinska framsteg kritisk sjukdom. Aktuell forskning visar att patienter ofta upplever den akuta sjukdomsfasen som känslomässigt jobbig med känslor såsom stress och ovisshet. Det är känt att kritisk sjukdom och intensivvård medför fysiska konsekvenser även långt efter sjukhusvistelsen och att detta påverkar patienters återhämtning negativt. Med kunskap om patienters upplevelse av psykisk hälsa efter kritisk sjukdom kan sjuksköterskan anpassa vården för att erbjuda dessa patienter stöd för att uppnå en god återhämtning. Syfte: Att belysa hur patienters upplevelse av den psykiska hälsan påverkas efter kritisk sjukdom. Metod: En litteraturstudie baserad på tolv artiklar med kvalitativ ansats analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat:Deltagarnas upplevelse av psykisk hälsa efter kritisk sjukdom presenteras under fem huvudkategorier: tacksamhet, utsatthet, oro och rädsla, fatigue samt identitetsförändringar. Konklusion: Deltagarnas upplevelse av psykisk hälsa påverkades av att de kände tacksamhet över att ha överlevt och de stöd de fått, men utsatthet, oro, fatigue och ett behov av att omforma sin identitet var vanliga upplevelser som fick deltagarna att ändra sin självbild och sina perspektiv på livet. Vikten av att patienter känner sig förstådda och erbjuds stöd från såväl vården som närstående har framkommit och personcentrerad vård och ett holistiskt förhållningssätt lyfts fram som viktiga faktorer för att tillgodose de komplexa behov som uppstår efter kritisk sjukdom. / Background: An increasing number of patients survive critical illness due to medical advancements. Current research indicates that patients often find the acute phase of illness emotionally challenging, experiencing stress and uncertainty. It is known that critical illness and intensive care lead to physical consequences long after hospitalization, negatively impacting patients' recovery. With knowledge of patients' post-critical illness health experiences, nurses can tailor care to provide support for optimal recovery. Aim: To illuminate how patients' experiences of mental health are affected after critical illness. Method: A literature review based on twelve articles with a qualitative approach was analyzed using thematic content analysis. Results: Participants' experiences of mental health after critical illness are presented in five main categories: gratitude, vulnerability, worry and fear, fatigue, and identity changes. Conclusion: Participants' mental health experiences were influenced by gratitude for survival and the support received. However, vulnerability, worry, fatigue, and a need to reshape identity were common experiences leading participants to alter their self-perception and life perspectives. The importance of patients feeling understood and offered support from both healthcare and relatives has emerged and person-centered care and a holistic approach are highlighted as important factors in meeting the complex needs that arise after critical illness.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är ett folkhälsoproblem i dagens samhälle med stora riskfaktorer och komplikationer. Det är ett växande folkhälsoproblem som ökar i Sverige och i hela världen. Vid diabetes typ 2 har egenvård en central betydelse som påverkar personens livsstil. Människor kan bli tvungna att genomgå livsstilsförändringar i sitt liv för att förbättra hälsan. Det är viktigt som sjuksköterska att arbeta personcentrerat för att uppnå en god vård för alla patienter.   Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt som följt Fribergs modell. Databaserna som användes var Cinahl Complete och PubMed, där tio kvalitativa originalartiklar inkluderades. Resultat: I resultatet framkom tre teman: upplevelser av livsstilsförändringar, upplevelser av stöd och utbildning från hälso- och sjukvården samt upplevelser av känslor och stigmatisering kring diabetes typ 2. Sammanfattning: Resultatet visade att livsstilsförändringar är utmanande men samtidigt avgörande för hälsa. Det framkom hos patienterna en saknad av stöd, utbildning och kunskap kring hantering av deras diabetes typ 2. Känslor som rädsla och ångest samt upplevelser av utanförskap var återkommande hos patienterna. / Background: Diabetes type 2 is a public health problem in today's society with major risk factors and complications. It is a growing public health problem both in Sweden and in the rest of the world. In type 2 diabetes, self-care has a central importance that affects the person's lifestyle. People may have to go through certain lifestyle changes in their life to improve health. It is important as a nurse to work person-centredly in order to achieve good care for all patients. Aim: The aim was to describe patients' experiences of living with type 2 diabetes. Method: A literature review according to Fribergs model. The databases that used were Cinahl Complete and PubMed, ten qualitative original articles were included. Results: Three themes emerged in the results: experiences of lifestyle changes, experiences of support and education from the healthcare, and experiences of feelings and stigma around type 2 diabetes. Summary: The results showed that lifestyle changes are challenging but at the same time crucial for health. The patients showed a lack of support, education and knowledge in managing their diabetes type 2. Feelings such as fear and anxiety as well as experiences of exclusion were recurring among the patients.

Bakgrund Ett vanligt symptom som uppges när patienter söker vård är smärta. Sjukvårdspersonalen har ett ansvar att arbeta utifrån ett personcentrerat arbetssätt, där patienten ska känna sig inkluderad och involverad kring sin vård. Det kan innebära en enorm påfrestning för patienten att känna smärta, därav är det viktigt med en adekvat handläggning av tillståndet. Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av handläggning av smärta. Metod Arbetet är en icke-systematisk litteraturöversikt som är uppbyggd av 15 vetenskapliga artiklar med främst kvalitativ design, samt några av kvantitativ design. Databaserna CINAHL och PubMed har använts när de vetenskapliga artiklarna togs fram. Kvalitetssäkring av artiklarna har genomförts med hjälp av Sophiahemmets bedömningsunderlag. Datainsamlingen gjordes på så sätt att artiklarna genomgick en integrerad dataanalys. Resultat Resultatartiklarna delades in i två huvudkategorier, med tillhörandeunderkategorier. Resultatet från litteraturstudien beskriver patienters upplevelser och erfarenheter av vården rörande smärta. När ett bra partnerskap bildas upplever patienten det enklare att hantera smärttillståndet. Vid tidsbrist hos vårdpersonal uppkommer en känsla hos patienten att inte känna sig sedd eller hörd. Merparten patienter efterfrågar alternativa behandlingar, för en långsiktig och individanpassad lösning. En god kommunikation är en grund för personcentrerad vård. När vårdpersonal bidrar med kunskap till patienten ökar förståelsen, vilket leder till ett gott välmående. Detta förbättrar i sin tur patientens egenvård vilket ger en ökad förståelse för smärtans komplexitet och smärthantering. Slutsats Mötet har en stor betydelse i omvårdnaden av patienter med smärta. Handläggning av patienters smärta är komplex. Mötet mellan patient och vårdpersonal bör ske utifrån den enskilda individen. Detta för att handläggningen ska vara personcentrerad. En ökad kunskap och förståelse för patienter med smärta kan i praktiken leda till en bättre handläggning, där sjuksköterskan har verktyg för att vårda utefter patientens upplevelser och erfarenheter. Förhoppningen med denna belysning är ett minskat lidande hos patienten när handläggning av smärta sker. / Background A common symptom reported when patients seek care is pain. Healthcare professionals have a responsibility to work based on a person-centred approach, where the patient should feel included and involved in their care. It can put a huge strain on the patient to be in pain, hence the importance of adequately managing the condition. Aim The aim was to illuminate patients’ experiences of pain management. Method The work is a non-systematic literature review consisting of 15 scientific articles with mainly qualitative design, as well as some quantitative design. The databases CINAHL and PubMed have been used to find the scientific articles. Quality assurance of the articles has been conducted with help from Sophiahemmet University´s assessment form. The data collection was implemented by the articles undergoing an integrated data analysis. Results The result articles were divided into two main categories, with associated subcategories.The results from the literature study describe patients' experiences of care regarding pain. When a good partnership is formed, the patient finds it easier to manage the pain condition. In case of lack of time on the part of healthcare professionals, the patient feels that they are not seen or heard. The majority of patients request alternative treatments, for a long-term and individualised solution. Good communication is a foundation for person-centred care. When healthcare professionals contribute knowledge to the patient, understanding increases, which leads to good well-being. This in turn improves the patients´ self-care, which gives an increased understanding of the complexity of pain and pain management. Conclusions The meeting is significant in the care of patients with pain. Management of the pain experienced by patients is complex. The meeting between patient and healthcare staff should consider the individual. This is to ensure that the management is person-centred. An increased knowledge and understanding of patients dealing with pain may result in better management, where the nurse has tools to care according to the patients´ experiences. The ambition with this observation is a reduction of suffering among patients experiencing pain during pain management.

Bakgrund: Forskning inom omvårdnad har betonat vikten av ett personcentrerat förhållningssätt i vårdmötet, varje patient ska betraktas som en unik individ med olika behov att tillgodose. För patienter med ett akut vårdbehov kan ambulanssjukvården vara det allra första mötet som de gör med hälso- och sjukvården. Tidigare forskning har beskrivit att omhändertagandet i prehospital akutsjukvård fokuserat på det medicinska tillståndet framför de emotionella behoven, vilket har betytt att behov ur ett holistiskt perspektiv inte alltid har tillgodosetts. Forskning från patienters perspektiv är bristfälligt, vilket innebär att patienters upplevelser och känslor inte prioriterats. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att få sina grundläggande vårdbehov tillgodosedda i prehospital akutsjukvård. Metod:Litteraturöversikt med systematisk sökstrategi. Datainsamling gjordes via två databaser, PubMed och CINAHL. Totalt inkluderades 15 kvalitativa artiklar, publicerade mellan 2011–2023, analyserades med en integrerad analysmetod. Resultat: Beskrev patienternas positiva och negativa upplevelser i ett prehospitalt omhändertagande. Resultatet presenteras i tvåkategorier och fem underkategorier. Kategorierna som arbetades fram beskrev övergripande känslan av att vara patient i prehospital akutsjukvård, vilket belyser känslan av att överlämna sig själv och hur det är att vara patient i en ambulans. Ambulansteamets förhållningssätt belyser viktiga hörnstenar som delaktighet, värdet av dialog, att känna sig bekräftad eller stigmatiserad vid psykisk ohälsa. Resultatet utifrån artiklarna belyser fördelar medpersoncentrerad vård. Slutsats: Patienter som fick sina grundläggande vårdbehov tillgodosedda hade en positiv effekt på dem och även en positiv upplevelse utav ambulanssjukvården oavsett utfall. Genom att fokusera på patientperspektivet är det möjligt för framtida hälso- och sjukvårdspersonal att öka förståelsen och därmed förbättra kvalitén på vården, med betoning på personcentrerad vård. Det är viktigt att varje individ får vård och omsorg utifrån ett helhetsperspektiv där både de fysiska och emotionella behoven tillgodoses, oavsett om det gäller medicinsk vård eller omvårdnad. / Background: Research in nursing has emphasized the importance of a person-centered approach in the care encounter, where each patient should be seen as a unique individual with different needs to be met. For patients with an acute care need, ambulance care may be their very first encounter with health care. Previous research has described that care in prehospital emergency medicine has focused on the medical condition rather than the emotional needs, meaning that holistic needs have not always been met. Research from the perspective of patients is lacking, hindering a comprehensive description of their experiences and emotions. Aim: describe patients' experiences of having their basic care needs met in prehospital emergency care. Method: A literature review with a systematic search strategy. Data was collected from two databases, PubMed and CINAHL. A total of 15 qualitative articles published between 2011–2023 were included and analyzed using an integrated analysis method. Results: Described patients' positive and negative experiences in prehospital care. The results were presented in two main categories and five subcategories. The categories described the overall feeling of being a patient in prehospital emergency care, highlighting the feeling of surrendering oneself and what it is like to be a patient in an ambulance. The approach of ambulance staff highlighted important aspects such as participation, the value of dialogue, feeling validated or stigmatized in cases of mental illness. The results from the articles emphasized the benefits of person-centered care. Conclusion: Patients whose basic care needs were met had a positive impact on them and a positive experience with ambulance care regardless of the outcome. By focusing on the patient perspective, future healthcare professionals can increase understanding and improve the quality of care, with an emphasis on person-centered care. It is important that each individual receives care and support from a holistic perspective where both physical and emotional needs are met, whether it is medical care or nursing care.

Bakgrund: God omvårdnad och snabb mobilisering till den drabbade personen är ett krav för att kunna återgå till en fungerande vardag efter en höftoperation. Tidig postoperativ mobilisering har visat sig minska risken för komplikationer. Aktuell forskning belyser kunskapsbrister hos hälso- och sjukvårdpersonal angående patienters upplevelser av tidig mobilisering samt bristande forskning kring sjuksköterskors etablerande av förtroendefulla relationer och kommunikation med patienter, vilket medför utmaningar i vården. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av postoperativ mobilisering efter höftoperation. Metod: En allmän litteraturstudie utfördes och 11 resultatartiklar inkluderades. Resultat: Analysen av resultatartiklarna identifierade följande fyra kategorier: upplevelser av bristande kommunikation och information, upplevelser av rädsla, sårbarhet och isolering, upplevelser av motivation, stöd och självuppfattning och upplevelser av att återgå till en ny vardag som belyser upplevelser av att anpassa sig till en ny normalitet, smärta och sömn. Konklusion/implikation: Bristande kommunikation från hälso- och sjukvårdspersonal, rädsla för felbelastning och känslor av sårbarhet och isolering framstod som de vanligast förekommande upplevelserna. Hälso- och sjukvårdspersonal behöver öka sin förståelse för hur patienter upplever postoperativ mobilisering. En implikation av resultatet är att ytterligare utbildning och forskning behövs för att förstå och möta patienters behov och upplevelser för att kunna erbjuda god och effektiv omvårdnad. / Background: Adequate care and mobilization for the individual is essential to facilitate a return to daily life following hip surgery. Early postoperative mobilization has been shown to reduce the risk of complications. Current research highlights knowledge gaps among healthcare professionals regarding patients' experiences of early mobilization, as well as insufficient research concerning nurses' establishment of trusting relationships and communication with patients, posing challenges in healthcare. Aim: The aim was to illustrate patients' experiences of postoperative mobilization following hip surgery. Method: A general literature review was conducted, and 11 research articles were included. Results: Analysis of the research articles identified the following four categories: experiences of inadequate communication and information, experiences of fear, vulnerability, and isolation, experiences of motivation, support, and self-perception, and experiences of returning to a new daily life, which contain experiences of adjusting to a new normalcy, pain, and sleep. Conclusion/Implication: Inadequate communication from healthcare professionals, fear of misloading, and feelings of vulnerability and isolation were the most reported experiences. Healthcare professionals need to enhance their understanding of how patients perceive postoperative mobilization. An implication of the findings is that further education and research are necessary to understand and address patients' needs to provide quality and efficient care.

Bakgrund: Preoperativ oro är vanligt förekommande för patienter som ska genomgå en operation. I Europa beräknas mellan 27% till 80% av patienterna som ska genomgå en operation lida av preoperativ oro. Den preoperativa oron kan orsaka fysiologiska reaktioner, vilket kan leda till postoperativa komplikationer samt lidande. Anestesisjuksköterskan är den som möter patienten i den preoperativa fasen och har därmed en betydande roll för att försöka stödja patienten att lindra sin preoperativa oro. Syfte: Syftet är att beskriva hur patienter upplever att preoperativ oro lindras. Metod: Den strukturerade litteraturöversikten genomfördes genom systematiska litteratursökningar i databaserna Science Direct och Cinahl. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en integrativ analys enligt Whittemore och Knafl, (2005). 12 vetenskapliga artiklar inkluderades till studien.   Resultat: Patienterna upplevde tre framträdande faktorer som kunde lindra deras preoperativa oro. Dessa tre faktorer var behov av information, behov av kommunikation samt behov av en relation. Patienterna upplevde det som betydande när anestesisjuksköterskan tog sig tid till att ge individuell och kontinuerlig information genom samtal där en relation byggd på tillit skapades och där  patienterna sågs som personer med unika behov. Det var betydande att både verbal och icke verbal kommunikation användes för att lindra preoperativ oro. Slutsats: Genom skapande av en relation där patienten sågs som unik med egna behov samt där en kommunikation fördes och information utbyttes så lindrade detta patientens preoperativa oro. Detta förutsätter att anestesisjuksköterskan var närvarande för patienten. / Background: Preoperative anxiety is common among patients that is about to undergo a surgery. In Europe it is estimated that between 27% to 80% of the patients that is about to undergo a surgery experience preoperative anxiety. (The preoperative anxiety can cause physiological reactions, which can cause postoperative complications and suffering. It is the nurse anesthetist who meets the patient in the preoperative phase and due to this has an important role to try to help the patient to reduce their preoperative anxiety. Aim: The aim is to describe how patients experience how preoperative anxiety is reduced.  Method: A structured literature review was performed by systematic literature searches in the databases Science Direct and Cinahl. The gathered material was analyzed according to an integrative analysis according to Whittemore and Knafl, (2005). 12 scientific articles were included in the study.  Result: The patients experienced three prominent factors that could reduce their preoperative anxiety. These three factors were the need of information, the need of communication and establishing of a relationship. Patients experienced it as important when the nurse anesthetist took time to give individual and continuous information by conversations where a relationship built on trust is created and where the patients was seen as a person with unique needs. It was important that both verbal and non-verbal communication was used to reduce preoperative anxiety.  Conclusion: When creating a relationship where the patient is seen as unique with their own needs where communication is preformed and information exchanged, preoperative anxiety was reduced for the patient. This requires that the nurse anesthetist is present for the patient.