Background: Participation is a fundamental concept within healthcare. Specifically vulnerable are patients who are about to undergo surgical procedures. The environment and care within a surgical ward, which is of a highly technogical nature, puts large demands on efforts to create participation for the patient. Aim: The purpose of this research was to investigate how the staff created participation in the care of the patients from when they arrived at the surgery unit until general anesthesia was conducted. Methods: A qualitative observational study was chosen to investigate the aim of the study. A total of twelve observations were performed. Data was collected with field notes and analyzed with qualitative content analysis. Results: The results consisted of four main themes; Participation through information, participation through fellowship, participation through encouragement and unestablished or lacking participation. Information were given to make the care and circumstances meaningful and comprehensible. The staff confirmed the patients’ needs and feelings in order to establish a fellowship. Encouraging the patient to use their own knowledge, experiences and physical resources also helped them to participate in their care. Conclusions: Information and fellowship were the dominating factors behind creating participation for the patient in their stay at the surgery unit. More time for planning and preparation before the patient arrives at the surgery unit will help optimize the patients participation until general anesthesia has been conducted / Bakgrund: Delaktighet är ett grundläggande begrepp inom sjukvården. Särskilt utsatta är patienter som ska genomgå kirurgiska ingrepp. Vården och miljön på en operationsavdelning är av en i hög grad teknologisk natur, vilken sätter stora krav i arbetet med att skapa delaktighet för patienten. Syfte: Syftet var att undersöka hur vårdpersonalen skapade delaktighet i omvårdnaden av patienter från mottagandet på operationsavdelningen, tills generell anestesi inletts. Metod: En kvalitativ observationsstudie genomfördes för att svara på studiens syfte.Totalt genomfördes tolv observationer. Datainsamlingen gjordes med fältanteckningar och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet delades in i fyra huvudkategorier; delaktighet genom information, delaktighet genom gemenskap, delaktighet genom uppmuntran och utebliven delaktighet. Patienterna fick information för att göra vården och dess omständigheter meningsfull och förståelig. Vårdpersonalen bekräftade patienternas behov och känslor i syfte att skapa gemenskap. Patienterna uppmuntrades att använda sina egna kunskaper, erfarenheter och fysiska resurser vilket hjälpte dem att vara delaktiga i sin vård. Slutsats: Resultatet i studien visar hur delaktighet för patienten kan skapas på en operationsavdelning innan generell anestesi inletts. Information och gemenskap var de främsta faktorerna i att skapa delaktighet i en högteknologisk miljö som kan vara svår att begripa. För att förbättra patienternas delaktighet i det perioperativa skedet kan tid för förberedelser och planering utökas för att inte försätta vårdpersonalen i intern konflikt mellan olika lojaliteter.

Trata-se de um estudo de abordagem qualitativa sob a perspectiva antropológica, que teve como objetivo apreender os sentidos da experiência cirúrgica de ressecção do câncer colorretal (CCR) e suas consequências na perspectiva do paciente. Utilizou-se o referencial teórico da antropologia interpretativa e o método etnográfico para apreender a experiência de treze pacientes em tratamento cirúrgico por CCR, que foram entrevistados em dois momentos, no pré e pós-operatórios, na unidade de internação de um hospital terciário. A coleta de dados ocorreu no período de junho a dezembro de 2012, por meio de entrevistas semiestruturadas gravadas em áudio, observações participantes e anotações em um diário de campo, cujos dados foram analisados por meio da análise de conteúdo indutiva. Os dados foram decodificados em dois núcleos temáticos, denominados de \"Esperança de cura pelo tratamento cirúrgico\" e \"Busca de confirmação de cura pela cirurgia\". No primeiro núcleo temático, da experiência de adoecimento relatada pelos pacientes foram extraídos os principais aspectos como o momento do aparecimento dos sintomas e do problema, a busca por atendimento à saúde e a suspeita do câncer, a notícia do diagnóstico oncológico, as expectativas e preocupações sobre o tratamento cirúrgico indicado, as consequências, os insucessos dos tratamentos prévios e a possibilidade da estomia intestinal. Com a interpretação destes dados verificamos que, independente dos acontecimentos, os pacientes buscam agregar informações, comportamentos e fatos para a manutenção da esperança de cura com a ressecção do CCR e consideram a estomia intestinal como uma necessidade para a possibilidade de cura. No segundo núcleo temático abordamos a experiência com o tratamento cirúrgico, no qual emergiram as expectativas em relação à ressecção do CCR, a utilização de estratégias de enfrentamento como redes de apoio, suporte profissional e atitudes otimistas na busca por confirmação de cura do câncer com a cirurgia e a estomia intestinal determina a gravidade do seu problema de saúde, contudo conseguem voltar a pensar em projetos de vida futuros. Com a interpretação destes dois núcleos temáticos, apreendemos que a cirurgia é considerada a única chance de cura para conseguirem retomar a sua vida familiar e cotidiana, e para tanto, buscam superar o estigma do câncer e todos os acontecimentos decorrentes do tratamento cirúrgico e do ambiente hospitalar, com canalização dos seus esforços para manter a esperança de que tudo dará certo. No pós-operatório, os pacientes buscam pistas sobre o sucesso da cirurgia e a sua evolução clínica passa a ser o indicativo da obtenção de cura para a nova chance de vida e surge a preocupação de aprendizagem dos cuidados com a estomia intestinal. Os resultados deste estudo poderão contribuir na melhoria do planejamento da assistência perioperatória ao paciente com CCR, com atendimento das suas necessidades / This is a qualitative study from the perspective of anthropology, which aimed to understand the meanings of the experience of surgical resection of colorectal cancer (RCC) and its impact on the patient\'s perspective. The theoretical framework of interpretive anthropology and ethnographic method to capture the experience of thirteen patients in surgical treatment for RCC has been used, who were interviewed on two occasions, before and after surgery, in the inpatient unit of a tertiary hospital. Data collection occurred from June to December 2012, through semi-structured interviews recorded on audio, participant observations and notes in a diary, and data were analyzed using inductive content analysis. The data were decoded in two thematic groups, called \"Hope for healing through surgical treatment\" and \"Seeking confirmation f the cure by surgery.\" \". In the first thematic group, the experience of illness reported by patients, the main aspects such as time of onset of symptoms and the problem were extracted, the search for health care and suspicion of cancer, the news of the cancer diagnosis, expectations and concerns about surgical treatment indicated, the consequences of the failure of previous treatments and the possibility of permanent intestinal ostomy. With the interpretation of these data it was found that regardless the events, patients seek to add information, facts and behaviors to maintain hope of cure with resection of RCC and consider the intestinal ostomy a necessity for the possibility of healing. In the second thematic group the experience with surgical treatment in which emerged the expectations for resection of RCC was addressed, the use of coping strategies such as support networks, professional support and optimistic attitudes in seeking confirmation of curing cancer with ostomy surgery and determine the severity of the health problem, however patients can think about future life plans again. With the interpretation of these two theme groups, we can see that the surgery is considered the only chance of cure and this way patients will be able to have their family life back, and therefore, they seek to overcome the stigma of cancer and all events resulting from surgical treatment and hospital environment, thus, channeling their efforts to keep the hope that everything will be alright. Postoperatively, patients seek clues about the success of surgery and clinical evolution becomes the target of achieving cure for the new chance of life and the concern of ostomy care occurs. The results of this study will contribute to the improvement of perioperative care planning for patients with RCC, with their needs attended

Introduktion: Antalet internationella migranter i världen har ökat snabbt i antal de senaste åren, vilket ställer högre krav på vården. Kommunikation är en viktig beståndsdel i omvårdnaden och vid kommunikativa brister kan informationsutbytet bli lidande och patientsäkerheten hotas. En god kommunikation mellan patient och vårdare samt eliminerandet av potentiella språkbarriärer är en förutsättning för att kunna ge en god och patientsäker vård. Tidigare forskning om språkbarriärer mellan sjuksköterskor och patienterfinns, däremot är forskningen om anestesisjuksköterskans upplevelser begränsad inom det perioperativa vårdandet. Syfte: Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att vårda vuxna patienter perioperativt med annat språk. Metod: Studien är genomförd med en kvalitativ metod. Åtta anestesisjuksköterskor deltog i studien där semistrukturerade intervjuer användes för datainsamling. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet mynnade ut i två kategorier: Att anpassa sig och sitt arbetssätt för att nå patienten och Upplevda svårigheter i att kommunicera. Slutsats: Anestesisjuksköterskor upplevde stora utmaningar och svårigheter i det perioperativa vårdandet av patienter som pratar annat språk. Viktig information kunde missas och även påverka patientsäkerheten. Anestesisjuksköterskor upplevde att patienter med annat språk i större utsträckning än andra var oroliga och att det var svårt att lugna någon när de inte delade språk. Anestesisjuksköterskorna fick använda sig av andra strategier än verbal kommunikation för att tillgodogöra sig adekvat information samt kommunicera med patienten.

Perioperativ vårdprocess är ett arbetssätt och forskning inom området visar att den har betydelse för patienters välbefinnande i samband med operation. Anestesisjuksköterskor har en nyckelroll i vårdmöten i samband med operation för att minska patienters vårdlidande. Syftet med studien är att genom en kvalitativ intervjustudie ta reda på hur fyra anestesisjuksköterskor på sjukhus resonerar om den perioperativa vårdprocessen. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att informanterna resonerar om perioperativ vårdprocess utifrån tre kategorier; förutsättning att kunna prioritera användning, organisatoriska faktorer som påverkar möjlighet till användning negativt och yrkesansvar finns vilket har betydelse för korrekt bedömning av omvårdnadsbehov i samband med operation. I diskussionen diskuteras om de olika kategoriernas betydelse för både patienter och anestesisjuksköterskorna själva. De är medvetna om att det finns organisatoriska brister i användning av perioperativ vårdprocess. Det innebär att vården inte kan optimeras, ur patienters perspektiv med syfte att minska deras vårdlidande, liksom att anestesisjuksköterskors arbetstillfredsställelse påverkas. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Anualmente são realizadas mais de 234 milhões de cirurgias no mundo com taxas de morbi e mortalidade relativamente elevadas. Os dados nacionais disponíveis de registros de operações não cardíacas são escassos e deficientes. O objetivo do nosso estudo foi avaliar o perfil epidemiológico dos pacientes submetidos a operações não cardíacas e a sua evolução nos últimos anos no Brasil. Selecionamos a partir do banco de dados de DATASUS, as informações de sistema público de saúde em caráter nacional para descrição epidemiológica de operações não cardíacas realizadas no país. As variáveis estudadas foram: número total de internações, gasto total por internação, gasto com transfusões sanguíneas, número de óbitos e tempo de internação hospitalar. O período estudado compreendeu os anos de 1995 a 2007. No período de 13 anos, foram realizadas 32.659.513 operações não cardíacas no país e houve um incremento de 20,42% no número de procedimentos realizados. De forma semelhante, os gastos hospitalares relacionados a estas cirurgias apresentaram aumento importante neste período (~ 200%), com gasto anual superior a 2 bilhões de reais. As despesas relacionadas às transfusões sanguíneas no perioperatório tiveram um aumento superior a 100%, com um gasto anual acima de 17 milhões de reais ao ano. A mortalidade hospitalar encontrada é bastante elevada no nosso país, com média de 1,77% e o aumento registrado foi mais de 30% no período. A única variável que apresentou redução ao longo dos últimos anos foi o tempo de internação hospitalar, com a média de permanência de 3,83 dias. Concluímos que há uma tendência no aumento de intervenções cirúrgicas no país. Apesar do aumento dos gastos hospitalares relacionados a estas cirurgias, a taxa de mortalidade encontrada ainda é bastante elevada. Estudos futuros são necessários para maior investigação e elaboração de estratégias complementares para melhorar os resultados cirúrgicos / Worldwide, there were performed about 234 millions of surgeries annually with a relatively high surgical morbidity and mortality. Registry and information about non-cardiac operations in Brazil are scarce and deficient. The purpose of our study was to describe the epidemiological data of non-cardiac surgeries performed in Brazil in the last years. This is a retrospective cohort study that investigated the time-window from 1995 to 2007. We collected information from DATASUS, a national public health system database. The variables studied were: number of surgeries, in-hospital expenses, blood transfusion related costs, length of stay and case fatality rates. There were 32.659.513 non-cardiac surgeries performed in Brazil in thirteen years. An increment of 20.42% was observed in the number of surgeries in this period. The cost of these procedures has increased tremendously in the last years. The increment of surgical cost was almost 200% and the yearly cost of surgical procedures to public health system was superior to 1.2 billions of dollars (2 billions of reais). The cost of blood transfusion had an increment superior to 100% and annually approximately 10 millions of dollars (17 millions of reais) were spent in perioperative transfusion. Actually, in 2007, the surgical mortality in Brazil was 1.77% and it had an increment of 31.11% in the period of 1995 to 2007. The length of stay was the unique variable which had a reduction of its numbers in the period. In average, the mean time of surgical hospitalization was 3.83 days. We concluded that the volume of surgical procedures has increased substantially in Brazil through the past years. The expenditure related to these procedures and its mortality has also increased as the number of operations. Better planning of public health resource and strategies of investment are needed to supply the crescent demand of surgery in Brazil

<p>Ett barn kan uppleva en operation som skrämmande, inte bara på grund av den miljö de möter utan även inför separationen från sina föräldrar. Föräldrars oro inför sitt barns operation är viktig att beakta då den kan vara relaterad till barnets oro. Syftet med studien var att göra en litteraturöversikt för att kartlägga tidigare forskning om föräldrars delaktighet i barnets perioperativa vård. Metoden var en systematisk litteraturöversikt och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. I analysen framkom tre teman: <em>Närvaro</em>, <em>Information</em> och <em>Andra hjälpmedel.</em> Resultatet visade att föräldrar önskade närvara i samband med barnets operation samt att deras närvaro bidrog till att barnets upplevelse blev positiv. Oroliga föräldrar beskrevs som att inte vara till hjälp för barnet. Information till föräldrar och barn skapade delaktighet och resulterade i minskad oro. Det fanns ett samband mellan hur tillfredsställande information föräldrar ansåg sig fått och hur positiva de var med barnets vård. När föräldrarna fick berätta för operations- och anestesipersonalen hur barnet skulle kunna uppleva situationen, underlättade det för planeringen av vården. Det sammanfattade resultatet visade att föräldrars delaktighet var viktig för att barnets oro ska minska i samband med operationen.</p>

Ett barn kan uppleva en operation som skrämmande, inte bara på grund av den miljö de möter utan även inför separationen från sina föräldrar. Föräldrars oro inför sitt barns operation är viktig att beakta då den kan vara relaterad till barnets oro. Syftet med studien var att göra en litteraturöversikt för att kartlägga tidigare forskning om föräldrars delaktighet i barnets perioperativa vård. Metoden var en systematisk litteraturöversikt och resultatet baserades på 14 vetenskapliga artiklar. I analysen framkom tre teman: Närvaro, Information och Andra hjälpmedel. Resultatet visade att föräldrar önskade närvara i samband med barnets operation samt att deras närvaro bidrog till att barnets upplevelse blev positiv. Oroliga föräldrar beskrevs som att inte vara till hjälp för barnet. Information till föräldrar och barn skapade delaktighet och resulterade i minskad oro. Det fanns ett samband mellan hur tillfredsställande information föräldrar ansåg sig fått och hur positiva de var med barnets vård. När föräldrarna fick berätta för operations- och anestesipersonalen hur barnet skulle kunna uppleva situationen, underlättade det för planeringen av vården. Det sammanfattade resultatet visade att föräldrars delaktighet var viktig för att barnets oro ska minska i samband med operationen.

SAMMANFATTNING På de flesta operationsavdelningar är det rutin att föräldrar är med sitt barn till och med anestesiinduktionen. Föräldranärvaron syftar till att minska barnets oro och för att undvika att barnet separeras från sin förälder. Fokus ligger på barnet och det är lätt att bortse från den medföljande förälderns upplevelser och känslor. Mot denna bakgrund var syftet med denna studie att kartlägga föräldrars upplevelser av att vara tillsammans med sitt barn i den perioperativa perioden och vilka vårdåtgärder som kunde underlätta för föräldrarna. En litteraturstudie genomfördes och 22 artiklar som behandlade detta ämne fanns och analyserades. Resultatet visade att föräldrar som närvarade vid sitt barns perioperativa period framförallt upplevde en stor stress, oro, förlorad kontroll och förlust av föräldrarollen. Sjukvårdspersonalen ansåg att föräldrarna kunde vara till hjälp och stötta sina barn, men att de även upptog tid från personalen. Föräldrarna upplevde att vårdpersonalen visade engagemang och gav god omvårdnad, men de upplevde även en ”löpandeband-känsla”. De vårdåtgärder som kan underlätta är att ge individualiserad information till föräldrarna, låta dem genomgå förberedelseprogram och få stöd från vårdpersonalen. En annan slutsats av litteraturstudien är att den perioperativa dialogen kan vara ett hjälpmedel för anestesisjuksköterskan i mötet med föräldrar och barn. / ABSTRACT On most operating theaters it’s routine for parents to be with their child until the anaesthesia induction. The purpose of parental presence is to reduce the child’s anxiety and to avoid the child from being separated from its parent. The child comes first and it's easy to overlook the accompanying parent’s experiences and feelings. Hence, the purpose of this study was to identify parents' experiences of being with their child in the perioperative period and the interventions that could help the parents. A literature review has been conducted based on 22 articles. The result showed that parents who attended their child's perioperative period, mainly experienced great stress and anxiety. They also experienced loss of control and loss of the parental role. The caregivers experienced that the parents could be of help and support to the children, but they also took time from the staff. The parents experienced that the caregivers showed commitment and gave good care, but they also experienced a “conveior belt feel”. The interventions that could help are primarily to give parents individualized information, to let them undergo preparation program and better support from caregivers. Another conclusion of the study is that the perioperative dialogue also could assist the nurse anaesthetist.

Introduktion: Den perioperativa omvårdnaden där operationssjuksköterskan ingår innefattar faserna före, under och efter operation och kan ses som ett arbetssätt. Perioperativ omvårdnad har utarbetats under 1990-talet. Arbetssättet har inte efterlevts i någon stor grad trots positiva effekter för patienter och personal. Operationssjuksköterskans arbete är fortfarande övervägande traditionellt, med fokus på tiden då patienten är sövd och opereras. Vårdenhetschefers och sektionsledares uppfattningar om den perioperativa omvårdnaden har betydelse för hur arbetet bedrivs på operationsavdelningar. Syfte: Att beskriva vårdenhetschefers och sektionsledares uppfattningar om operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnadsarbete samt om införandet av perioperativ omvårdnad. Metod:Datainsamling skedde genom öppna intervjuer med fyra vårdenhetschefer och fyra sektionsledare inom operationssjukvården på två länssjukhus och två universitetssjukhus i Sverige. Insamlad data har analyserats kvalitativt med manifest innehållsanalys. Huvudresultat: Perioperativ omvårdnad som arbetssätt hade enligt vårdenhetschefer och sektionsledare inom operationssjukvård ett värde genom att förnya operationssjuksköterskans arbetssätt vilket anses förbättra patientens omvårdnad. För att införa perioperativ omvårdnad krävdes att olika behov tillgodoses, som tydliggörande av patientnyttan, stöd som skapar rätt förutsättningar, samt att det behövs motivation hos operationssjuksköterskor. Slutsats: Perioperativt omvårdnadsarbete är, trots dess värde, inte möjligt att genomföra utan långtgående förändringar i synsätt och organisation. / Introduction: Perioperative care in which the operating room nurse takes part includes the phases before, during and after operation and can be seen as a way of working in parallel with the care process. This approach has however not been applied to any great extent in pratice despite several studies having shown the positive effects for both patients and staff. The common view of the operating room nurse’s role is still a traditional one with the focus on the time when the patient is anaesthetized and during the actual surgery. Unit managers and section leaders perceptions of perioperative care are important since it affects how the approach is applied in practice. Aim: To describe the unit managers and section leaders perceptions of the operating nurse’s perioperative care work together with how the process is applied in practice. Method: Data were collected by semi-structured interviews with four unit managers and four section leaders within the operating room unit of two provincial hospitals and two university hospitals in Sweden. Data have been analysed with a qualitative content analysis. Main results: Perioperative care as an approach has, according to the unit managers and section leaders in the operating room unit, a value as it revitalises the operating room nurse’s method of working which in turn is thought to improve patient care. It is maintained that in order to introduce perioperative care certain requirements need to be fulfilled, such as clarification of the benefit to patients, support in order to create the right conditions, as well as the need for motivated operating room nurses. Conclusion: Perioperative nursing care is, despite its value, not possible to implement without farreaching changes to how operating room nursing is approached as well as organisational changes.

Det är en unik upplevelse att bli opererad med lokalanestesi och vara vaken under ett operativt ingrepp. Patienten överlämnas till vårdpersonalen och är beroende av deras omhändertagande och kunskap. Kontinuerlig information under ingreppet samt ett gott bemötande från personalen kring patienten är avstor vikt för att skapa en trygg miljö och ge god omvårdnad. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelse och känslor av den perioperativa omvårdnaden när de var vakna under ett operativt ingrepp. Fyra intervjuer med konsekutivt utvalda patienter som genomgått operationen på sjukhus i sydvästra Sverige inkluderades i studien. Öppna, övergripande frågor samt följdfrågor användes under intervjuerna. Kvalitativ innehållsanalys användes. Analysen ledde till tre kategorier; tidigare upplevelser av vården, omvårdnad kring operationen samt känslor som uppstod under operationen. Tidigare erfarenhet samt personalens omvårdnad gav trygghet i de aktuella operationerna. Känslorna som uppstod under en vaken operation var både positiva och negativa. Resultatet kan bidra tillvidare utveckling och förbättring av den perioperativa omvårdnaden kring envaken patient. / Being awake during surgery is a unique experience. The patient is handed over to the nursing staff and is dependent on their care and knowledge. Continuous information during surgery and professional care from the nursing staff is important to create a safe environment and provide good healthcare. The aim of the study was to describe the patient’s experience and feelings of the perioperative nursing care when being awake during surgery. Four interviews with consecutively selected patients who had undergone surgery in a hospital in the south west of Sweden were included. Open, general questions and supplementary questions were used during the interviews. Qualitative content analyz was used. The analyz resulted in three categories: past experiences of care, care during the surgery and feelings that occurred during the operation. Previous experience and the care provided by the nurses gave patients the feelings of security. Both negative and positive feeling occurred during surgery. The results may contribute to further development and improvement of the perioperative nursing care on patients that are awake during surgery.