研究者以「人 – 工具 – 現場」之間的關係為觀察角度, 希望探討實作中電視新聞攝影活動的本質。本研究以錄影方式紀錄不同實作個案，並對13位不同年資的電視攝影記者進行深度訪談，研究發現實務中電視新聞攝影實際上不只是「攝影」的活動而已，更是關於什麼是「新聞資訊」和「解題資訊」的想像、聚焦和校準工作。而且，攝影記者在新聞現場使用攝影機的過程，也同時是智能配置與權力互動的「連結」活動。一方面，攝影記者必須與各種人與非人的工具/資源連結，才能涉入到現場的情境性中，理解新聞現場的解題意義，並以攝影機工具將特定對象轉化為新聞影像素材。另一方面，由於連結活動除了智能協力，也隱含了權力角力，攝影記者雖然「操作」了攝影機工具，但事實上主導攝影機工具如何被「使用」的人卻可能不是攝影記者。簡單來說，電視新聞攝影中「人 – 工具 – 現場」形成關係的過程，也同時是攝影記者配置智能與參與建構行動者網絡的過程。攝影記者在過程中不斷計算自己與其他行動者之間在智能上以及權力互動上的關係，以瞭解到底該「拍什麼」甚至「如何拍」。研究也發現，實務中電視攝影記者經常處於「資訊焦慮」和「權力焦慮」的狀態，也就是一方面對解題目標的模糊性感到困擾，另一方面又可能擔心自己在工作中失去主導攝影機使用以及詮釋新聞現場的權力。本研究提出，電視攝影記者如果想強化自己在網絡中的行動位置，必須加強處理資訊以及與其他行動者連結的能力，並找出更均衡的「人 – 工具」關係。 / This study aims to rethink the practice of TV news photojournalism by examining the relationship among TV news photographers, the tool(s) they use, and the location where “news” happens. Employing methods of case study and in-depth interview, the study finds that TV news photographer's job is more than just skillfully using camera to capture news video; in fact, in order to know what to film, as well as how to film, TV news photographer needs to work with different human and non-human resources, “involving-in” the context of activity, and constructing the content and objectives of the assignment. In short, TV news photography is a situated activity and process of calculation. To effectively perform his/her task, photographer is required to bring people and things together and measures relations among different actors.

Dagens teknik erbjuder en mängd olika sätt för människor att kommunicera och interagera med varandra. Denna uppsats är en studie i bilddelning på sociala medier med fokus på amatörfotografers användande av tekniken i syfte för att nå ut med sina fotografier. Huvudfokus lades på vad för strategier de använde sig av, men även på användarnas olika målsättningar. Med hjälp av tidigare forskningsarbeten och djupgående intervjuer har vi lyckats återkoppla den egna empirin med våra teoretiska utgångspunkter och dragit slutsatsen att användandet av sociala medier i syftet för att nå ut med sina bilder till andra människor varierar väldigt stort från person till person. Hur tekniken används för detta syfte är därmed unikt för den individuelle användaren, dock har vi lyckats identifiera vissa likheter i användandet av sociala medier i dessa syften. / Today’s technology offers a variety of ways for people to communicate and interact with each other. This paper is a study of photo sharing through social media networks with a focus on the amateur photographers’ usage of this technology in order to widen the spread of their pictures. A key focus was placed on what kinds of strategies were used, but also on what kind of motivations the photographers had. Using previous research and in depth interviews we’ve managed to combine our own empirical data with our theoretical interpretations and have come to the conclusion that the use of social media in the purpose of reaching out with photos to other people varies greatly depending on the person being asked. Thus, how this technology is used depends wholly on the individual user. However, we have managed to identify some similarities in the usage social media for these purposes.

<p>Bakgrund: Fotografering är på tapeten mer än någonsin. Försäljningen av systemkameror slår nya rekord för varje år och här Canon och Nikon de världsledande kameramärkena. Många av deras respektive kunder anses vara mycket lojala gentemot varumärket och kan inte tänka sig att byta till det konkurrerande kameramärket. Hängivenheten kan dock tyckas märklig då de två fotogiganterna inte skiljer sig nämnvärt från varandra i sina produktutbud.</p><p>Syfte: Syftet med studien är att beskriva eventuella lojalitetsskillnader mellan Canons och Nikons hobbyfotografer i Sverige. Vi vill vidare reda ut varför dessa skillnader eller icke-skillnader finns då kameramärkenas produkter knappt skiljer sig åt.</p><p>Avgränsningar: Studien utförs främst utifrån ett konsumentperspektiv – producenternas perspektiv har således inte behandlats. Vidare är vi enbart intresserade av att kartlägga och analysera lojaliteten bland hobbyfotografer i Sverige som använder Canon eller Nikon.</p><p>Genomförande: Utifrån de tre områdena individ, grupp och märkesprodukt skapade vi en enkät som skickades ut till drygt 850 studenter på distanskursen Digital bildbehandling på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Därmed använde vi oss av en kvantitativ ansats i form av en respondentundersökning. Med undersökningen ämnade vi kartlägga lojaliteten bland Canons och Nikons hobby-fotografer, vilket senare låg till grund för analysen där vi utifrån nämnda teoriområden undersökte varför lojaliteten uppkommit.</p><p>Resultat: Varumärkeslojaliteten bland Canons och Nikons fotografer visade sig vara likformad. Dock kunde tendensen att användare av Nikon generellt är mer extrema i sin lojalitet tydas; deras beteenden och attityder genererar högre såväl lojalitet som hyperlojalitet. Vidare kom vi fram till att de tre delarna individ, grupp och märkesprodukt tillsammans utgör grundstenar i varumärkeslojaliteten; denna process har vi sammanfattat i en modell. Vi menar vidare att nuvarande lojalitetsteorier borde fokusera mer på gruppen.</p> / <p>Background: Photography is more popular than ever. The number of sold single-lens reflex cameras increases every year. Canon and Nikon are the two leading brands when it comes to this type of camera. Many of their buyers are considered as being very loyal to their respective brand, and thus they cannot imagine switching to the competiting brand. The preference for a certain brand does seem somewhat strange as the products that the two giants offer do not differ a lot.</p><p>Aim: The aim of the study is to describe possible differences concerning loyalty among Canon’s and Nikon’s non professional photographers in Sweden. Also, the purpose of the study is to investigate why these differences exist even though the products are so much alike.</p><p>Demarcations: The study has been carried out first and foremost from a consumer perspective. Hence, the producers’ perspective has not been taken into consideration.</p><p>Method: A questionnaire based on the three main variables individual, group and brand was formed and sent to more than 850 students that have taken the distance course Digital Image Editing at the School of Education and Communication in Jönköping.</p><p>Result: Loyalty towards a specific brand turned out to be fairly similar among Canon’s and Nikon’s photographers. Yet the tendency that the loyalty of those who use Nikon is in general more extreme was discernible; their behaviour and their attitudes generate both stronger loyalty as well as stronger hyper loyalty. The study also shows that the three different variables individual, group and brand act jointly as foundation stones in the brand loyalty; this process has been summarized in a model. Furthermore, we suggest that present loyalty theories should focus more on one of the variables, namely the group.</p>

Bakgrund: Fotografering är på tapeten mer än någonsin. Försäljningen av systemkameror slår nya rekord för varje år och här Canon och Nikon de världsledande kameramärkena. Många av deras respektive kunder anses vara mycket lojala gentemot varumärket och kan inte tänka sig att byta till det konkurrerande kameramärket. Hängivenheten kan dock tyckas märklig då de två fotogiganterna inte skiljer sig nämnvärt från varandra i sina produktutbud. Syfte: Syftet med studien är att beskriva eventuella lojalitetsskillnader mellan Canons och Nikons hobbyfotografer i Sverige. Vi vill vidare reda ut varför dessa skillnader eller icke-skillnader finns då kameramärkenas produkter knappt skiljer sig åt. Avgränsningar: Studien utförs främst utifrån ett konsumentperspektiv – producenternas perspektiv har således inte behandlats. Vidare är vi enbart intresserade av att kartlägga och analysera lojaliteten bland hobbyfotografer i Sverige som använder Canon eller Nikon. Genomförande: Utifrån de tre områdena individ, grupp och märkesprodukt skapade vi en enkät som skickades ut till drygt 850 studenter på distanskursen Digital bildbehandling på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Därmed använde vi oss av en kvantitativ ansats i form av en respondentundersökning. Med undersökningen ämnade vi kartlägga lojaliteten bland Canons och Nikons hobby-fotografer, vilket senare låg till grund för analysen där vi utifrån nämnda teoriområden undersökte varför lojaliteten uppkommit. Resultat: Varumärkeslojaliteten bland Canons och Nikons fotografer visade sig vara likformad. Dock kunde tendensen att användare av Nikon generellt är mer extrema i sin lojalitet tydas; deras beteenden och attityder genererar högre såväl lojalitet som hyperlojalitet. Vidare kom vi fram till att de tre delarna individ, grupp och märkesprodukt tillsammans utgör grundstenar i varumärkeslojaliteten; denna process har vi sammanfattat i en modell. Vi menar vidare att nuvarande lojalitetsteorier borde fokusera mer på gruppen. / Background: Photography is more popular than ever. The number of sold single-lens reflex cameras increases every year. Canon and Nikon are the two leading brands when it comes to this type of camera. Many of their buyers are considered as being very loyal to their respective brand, and thus they cannot imagine switching to the competiting brand. The preference for a certain brand does seem somewhat strange as the products that the two giants offer do not differ a lot. Aim: The aim of the study is to describe possible differences concerning loyalty among Canon’s and Nikon’s non professional photographers in Sweden. Also, the purpose of the study is to investigate why these differences exist even though the products are so much alike. Demarcations: The study has been carried out first and foremost from a consumer perspective. Hence, the producers’ perspective has not been taken into consideration. Method: A questionnaire based on the three main variables individual, group and brand was formed and sent to more than 850 students that have taken the distance course Digital Image Editing at the School of Education and Communication in Jönköping. Result: Loyalty towards a specific brand turned out to be fairly similar among Canon’s and Nikon’s photographers. Yet the tendency that the loyalty of those who use Nikon is in general more extreme was discernible; their behaviour and their attitudes generate both stronger loyalty as well as stronger hyper loyalty. The study also shows that the three different variables individual, group and brand act jointly as foundation stones in the brand loyalty; this process has been summarized in a model. Furthermore, we suggest that present loyalty theories should focus more on one of the variables, namely the group.

Im Frühjahr 1956 bildete sich in Leipzig auf private Initiative hin eine Gruppe junger Fotografen und Fotografinnen unter dem kämpferischen Namen „action fotografie“. Fast alle waren Studierende oder Absolventen der Leipziger Hochschule für Grafik und Buchkunst in Fotografie. Nur zwei Ausstellungen veranstaltete die Gruppe 1956 und 1957 in Leipzig, doch bis heute ist sie in der Literatur und Fotografiegeschichte der DDR präsent. Eine Retrospektive der Bildenden Künste in Leipzig vom Beginn der deutschen Teilung bis in die Gegenwart, die für Oktober 2009 als Ausstellungsprojekt im Museum der bildenden Künste Leipzig geplant war, bot die Gelegenheit, sich nach gut fünfzig Jahren mit der Gruppe auseinander zu setzen, nach ihren Zielen zu fragen und Gründe für die kurze Existenz zu suchen. Bei der Recherche im Staatsarchiv und in privaten Künstlernachlässen sowie in zahlreichen Gesprächen mit den Beteiligten ergab sich das komplexe Bild einer sehr heterogenen Fotografengruppe, die engagierte Ziele hatte, sie jedoch nicht auf Dauer frei artikulieren oder künstlerisch umsetzen konnte.

Diploma work analyzes the market of weddings - the structure and needs of customers. Selection of the appropriate mix of communication tools with a focus on Web 2.0 and evaluate the results. Everything a concrete business.

E. Appert (1831-1890) est un photographe essentiellement connu pour ses portraits d’insurgés dans les prisons versaillaises après la Commune de Paris et pour ses photomontages des Crimes de la Commune. Cependant, sa carrière débuta à Paris bien avant 1871 et se poursuivit sur une trentaine d’années. Ce photographe se révéla être un véritable « reporter » attentif à illustrer l’actualité. Tissant des liens utiles avec la Justice et la Préfecture de Police, ses portraits et ses photomontages se firent l’écho des événements politiques. Alors réputé pour être un photographe partisan de Thiers ou proche des bonapartistes, Appert photographiait en fait l’élite politique, religieuse et militaire sans parti pris. Il mit rapidement en pratique un portrait dépouillé de décor, où l’homme politique, à l’instar du détenu, posait assis sur une chaise devant un fond uni. Ses photomontages réalisés avec beaucoup de soin étaient principalement des portraits de groupe reflétant l’actualité politique et judiciaire. Le photographe développa des liens étroits avec la presse illustrée et publia dès le début des années 1860 des portraits dans le Monde Illustré et dans l’Illustration. Cette collaboration suivie lui donna l’occasion de faire connaître sa production au grand public. Issu d’un milieu modeste, la photographie permit à Appert de s’élever dans la société. Son opportunisme commercial fut un moyen de survivre aux aléas politiques de la fin du Second Empire, du siège de Paris, de la guerre civile et de l’instabilité de la Troisième République. / E. Appert (1831-1890) is a photographer known for his prisoners’ portraits after the Commune of Paris and for his photomontages of Crimes de la Commune. Meanwhile, he has begun his career before 1871 and for nearly thirty years. This photographer was in fact like a “reporter” looking after events of the moment. Weaving useful links with the Justice and the Paris police headquarters, his portraits and montages reflected political occurrences. Considered as a supporter of Thiers and closed to imperial family, Appert photographed above all the pick of Politic, Army and of the Church without choosing any side. He made a type of portrait, pure without any ornament: the model, politic or prisoner, seated on a simple chair in front of a plain background. His photomontages made carefully were mostly group portraits for political and judiciary actuality. The photographer developed narrowed links with illustrated press and has published portraits as early as the beginning of 1860 portraits in Le Monde Illustré and L’Illustration. This followed collaboration was an opportunity to be known by the public. From a modest social sphere, photography was a way for Appert to rise himself into the society. His commercial opportunism allowed the photographer to survive to economic and political difficulties throw the end of the Second Empire, siege of Paris, civil war and Third Republic.

Si le paparazzi est le parent pauvre de l’histoire de la photographie, il est une source précieuse d’inspiration pour la fiction cinématographique et télévisuelle. Personnage avant même d’apparaître à l’écran, le paparazzi instaure une tension à la fois narrative et visuelle qui autorise un questionnement sur ses modalités de représentations. À l’aide d’un corpus defilms et de séries télévisées occidental allant de 1940 à 2008, notre étude entend repérer et analyser les récurrences des représentations du paparazzi dans une approche socio-historique et culturelle. Séducteur, sauveur... chasseur, voleur ? Revenir sur l’imaginaire de l’appareil photographique et sur le caractère hybride de sa pratique permet de comprendre comment se construit l’image d’un « mauvais » photographe. Masse impersonnelle ou personnage principal du récit, mi-animal, mi-machine, les différentes formes que prend le paparazzi à l’écran révèlent et menacent l’humanité de la star. À l’heure où les chances d’accéder au statut de célébrité sont aussi fortes que les probabilités de « faire le paparazzi », la fiction révèle une lutte à mort dans laquelle chaque partie se bat pour une valeur devenue absolue : la visibilité. / Although the paparazzi is the poor relation in the history of photography, it is a precious source of inspiration for cinematographic and televisual fictions. Already a character before appearing on screen, the paparazzi establishes a tension, both narrative and visual, that encourages an exploration of its forms of representation. Supported by a collection of films and western television series, from 1940 to 2008, this work will identify and analyze the reoccuring ways in which the paparazzi is represented, from a socio-historical and cultural perspective. Seducer, savior… hunter, thief ? Returning to the imaginary world which surrounds the camera and the hybrid quality of its use allows one to understand how theimage of a « bad » photographer is built. Anonymous croud or main character in the story, half-animal, half-machine, the different faces of the paparazzi on screen both enlighten and threaten the star’s humanity. At a time when the chance of reaching celebrity status are as high as the odds of « acting like a paparazzi », works of fiction reveal a struggle to the deathin which each party fights for a new absolute value : visibility.

The thesis Intentions of art photography. Possibilities and limits of Eco's reception aesthetics on the example of the exhibition "Thus Spoke LaChapelle" is dedicated to photographs of a significant advertising and art photographer David LaChapelle, a theory of reception of Umberto Eco. LaChapelle's photographs serve as a means in which will be analyzed the limits and possibilities of Eco's reception aesthetics. Also there will be used three different interpretations of selected photos (the photo Deluge and the photographic series Museum).

Im Frühjahr 1956 bildete sich in Leipzig auf private Initiative hin eine Gruppe junger Fotografen und Fotografinnen unter dem kämpferischen Namen „action fotografie“. Fast alle waren Studierende oder Absolventen der Leipziger Hochschule für Grafik und Buchkunst in Fotografie. Nur zwei Ausstellungen veranstaltete die Gruppe 1956 und 1957 in Leipzig, doch bis heute ist sie in der Literatur und Fotografiegeschichte der DDR präsent. Eine Retrospektive der Bildenden Künste in Leipzig vom Beginn der deutschen Teilung bis in die Gegenwart, die für Oktober 2009 als Ausstellungsprojekt im Museum der bildenden Künste Leipzig geplant war, bot die Gelegenheit, sich nach gut fünfzig Jahren mit der Gruppe auseinander zu setzen, nach ihren Zielen zu fragen und Gründe für die kurze Existenz zu suchen. Bei der Recherche im Staatsarchiv und in privaten Künstlernachlässen sowie in zahlreichen Gesprächen mit den Beteiligten ergab sich das komplexe Bild einer sehr heterogenen Fotografengruppe, die engagierte Ziele hatte, sie jedoch nicht auf Dauer frei artikulieren oder künstlerisch umsetzen konnte.