This report presents a product development project as a part of the course Examensarbete för högskoleingenjörsprogrammet i innovationsteknik och design (MSGC36) during spring of 2022 at Karlstad university. The project has been done by the student Linnéa Karlhager Liss, supervisor was Kent Evermark and examinator was Leo de Vin. The project was carried out of mission by the consulting firm Semcon and the product development has been performed regarding one of their client’s products. The client wants to investigate in which ways their consumer electronics product could be more climate neutral. Nowadays the consumer electronics product consists of electronics enclosed in two covers of plastic polycarbonate as well as an input and an output cable. On the surface of the plastic, there is a glued-on sticker that enables communication between product and user. The aim with this project was to clarify what can be done to make the product more environmentally friendly, to then undergo a product development process and give a suggestion of final concept. The project has consisted of the phases project planning, pre-studying, problematization, idea generation and delivery. For the electronics product to become more environmentally friendly, the product should climb the waste hierarchy from energy recovery to material recycling, reusing and remanufacturing. The project resulted in a final concept where the electronics product is divided into smaller modules to make it easier to replace the parts when they break. The previously welded plastic covers have been given snap fasteners, which enables non-destructive disassembly and remanufacturing. The decal has been eliminated and thus no glue is needed. Instead, the user communicates with the product through an app in the mobile. As no other materials are judged to be able to achieve the product requirements without additives, the material remains polycarbonate. / Rapporten presenterar ett produktutvecklingsprojekt som gjorts i kursen Examensarbete för högskoleingenjörsprogrammet i innovationsteknik och design (MSGC36) under vårterminen år 2022 vid Karlstads universitet. Projektet har utförts av studenten Linnéa Karlhager Liss, handledare för projektet var Kent Evermark och examinator var Leo de Vin. Projektets uppdragsgivare var konsultbolaget Semcon och produktutvecklingsarbetet har kretsat kring en av deras kunders produkter. Kunden önskar undersöka hur deras konsumentelektronikprodukt kan bli mer klimatneutral. Elektronikprodukten består i dagsläget av elektronik innesluten i två kåpor av plasten polykarbonat samt en ingående och en utgående kabel. På plasten finns en fastlimmad dekal som möjliggör kommunikation mellan produkt och användare. Målet med projektet var att klargöra vad som kan göras för att produkten ska bli mer miljövänlig, för att därefter genomgå en produktutvecklingsprocess och ge ett förslag på slutkoncept.Projektet har bestått av faserna projektplanering, förstudie, problemformulering, idégenerering och leverans.  För att elektronikprodukten ska bli mer miljövänlig bör produkten klättra i avfallstrappan från energiåtervinning till materialåtervinning och återtillverkning. Projektet resulterade i ett slutkoncept där elektronikprodukten är uppdelad i mindre moduler för att lättare byta ut delarna när de går sönder. De tidigare sammansvetsade plastkåporna har fått snäppfästen vilket möjliggör oförstörande demontering och därmed återtillverkning. Limmet som tidigare funnits på plastkåporna har eliminerats i och med att kommunikationen sker genom en applikation i mobilen istället för en dekal. Då inga andra material bedöms kunna uppnå produktkraven utan tillsatser, kvarstår materialet polykarbonat.

Denna studie undersökte vad den höjda skatten på plastbärkassar som infördes den 1.a maj 2020 hade för inverkan på konsumenter i livsmedelsbutiker i Stockholm. Syftet var att undersöka hur konsumenters val av bärmedel förändrades, samt vilken påverkan på global uppvärmningspotential som denna förändring utgjorde. För att samla in information angående val av bärmedel från livsmedelsbutiker gjordes fyra observationer innan lagändringen, samt fyra observationer efter. De kategorier av bärkassar som i denna studie hade påverkan på global uppvärmningspotential var Plast-, tyg, pappers- och flergångsbärkassar. För att få fram ett underlag om de olika bärkassarnas påverkan på global uppvärmningspotential användes livscykelanalyser från två studier. Värdena från livscykelanalyserna fick sedan gå igenom en i denna studie framtagen balanseringsfaktor som tog hänsyn att bärkassarna återanvändes för transport av livsmedel,  i ett spann från 1-50 återanvändningar.  Resultatet från observationerna visade att plastbärkassarna efter lagändringen minskade sin representation med 50%, från att ha varit den mest använda kategorin till att bli den tredje mest förekommande. De bärkassar som istället ökade var flergångs- och pappersbärkassar. Efter lagändringen minskade även antalet bärmedel per köptillfälle från 2,1 till 1,7. Den totala påverkan på global uppvärmningspotential från konsumenters val av bärkassar minskade för ett enskilt köptillfälle med 36,9%. / This study investigates what impact the increased tax on plastic carrier bags that was introduced on 1 may 2020 had on consumers' choice of carrier bags in grocery stores in Stockholm. The focus was on examining how the choice of carrier bags changed, as well as the impact on the global warming potential that was caused because of this change. In order to collect data from grocery stores, four observations were made before the law was changed, and four observations after. The categories of carrier bags that had an impact on global warming potential, in this study, were plastic, fabric, paper and multi-purpose carrier bags. To obtain data that represented the various carrier bags' impact on global warming potential, two different life cycle analyses from two different studies were used. The data from the life cycle analyses were then processed through a self-made balancing factor which took into account that carrier bags can be re-used for transportation of food, in a range from 1-50 reuses. The result from the observations showed that, after the law changed, the representation of plastic bags decreased by 50%, from being the most frequently used category of carrier bag to become the third. The carrier bags that instead increased in usage were multi-purpose and paper bags. After the legislative change, the number of carrier bags per purchase also decreased from 2.1 to 1.7.  The total impact on global warming potential from carrier bags used for transport of food decreased by 36.9% for a single purchase occasion.

Abstract Our bachelor degree thesis was carried out in collaboration with Ivar Petterssons Järnmanufaktur AB in Smålandsstenar. We were asked to replace their wedge housing, used to fasten the wires to the power lines, with a similar structure in a plastic material. The idea for this project started with Ivar Petterssons Järnmanufaktur AB having problems with the casting quality that forced them to perform expensive tests on each of the wedge houses to ensure the quality. They are currently produced in China which is also a major drawback because it requires expensive long delivery times. The method we used is Fredy Olsson's Princip- and Primärkonstuktion (1995). We have consistently been in the project on so-called "broad front", which means that you create several sketches, ideas and changes in parallel, and then evaluates all. With this method we were able to largely concentrate on the current part of the project, rather than using the more time-consuming "trail and error" method, which is basically doing one idea at a time, and evaluate them one by one. At first we were very optimistic and thought we would be able to order form for the injection moulding process, but as the project progressed we found we were not certain that the product would hold and we were forced to present the solution as a concept that will require testing before it’s finished, and not a finished solution.The results we presented for Ivar Pettersssons Järnmanufaktur is a complete drawing on our primary solution, including the release angles. This is because when they decide to go forth with the project, it will be possible to produce a tool without having to make changes to the drawings. Temporary financial calculation shows that the savings may be realized around 1 300 000 SEK by switching to a plastic construction. However we have not been able to verify hours and therefore no cost estimates for the testing done in Sweden, so the actual amount of money saved is larger.

Den ökande kortvariga användningen av plast i kombination med plastens långa nedbrytningstid samt bristande utformning för återanvändning/återvinning har bidragit till att dagens plastanvändande är ineffektivt och ohållbart. För att driva på utvecklingen mot en cirkulär ekonomi har EU-parlamentet röstat fram ett nytt direktiv som särskilt angriper det globalt erkända problemet med plastnedskräpning i marina miljöer. Direktivet, som heter ”minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön”, innehåller bland annat bestämmelser för att minska, alternativt förbjuda, användandet av vissa typer av engångsplast, produktkrav, märkningskrav samt utökat producentansvar. Uppsatsen syftar till att redogöra för plast och plastens negativa effekter på människors hälsa och miljön, fastställa den i framtiden gällande rätten med utgångspunkt i direktivets nuvarande form samt analysera direktivets syfte och huruvida detta sannolikt kommer att uppnås. För att besvara uppsatsens syfte har i huvudsak den rättsdogmatiska metoden använts. Rättskällorna har kompletterats med naturvetenskapliga källor i de delar som rör plastens egenskaper och miljöeffekter. Resultatet visar bland annat att EU inte har presenterat några konkreta förslag på substitut för engångsplasten, vilket gör det svårt att fastställa direktivets totala förväntade effekter på miljön, människors hälsa och arbetet mot en cirkulär ekonomi.

I projektet .To Be Continued undersöker och visar jag exempel på hur jag som blivande industridesigner kan underlätta materialåtervinningen av elektroniska produkter. Plast som material står i fokus i projektet . Den övergripande idén är att utveckla och formge exemplen på smarta metoder och lösningar för sammansättning och nedmontering av elektroniska produkter. Det övergripande syftet är att framställa ett designförslag som, på grund av hur den är sammansatt, ska kunna främja materialåtervinning och på så sätt kunna ingå i en cirkulär ekonomi. För att presentera tydliga förslag på sammansättningar av elektroniska produkter har jag valt att formge en kaffemaskin, som alltså är framarbetad utifrån de metoder och lösningar som utvecklats i detta projekt. Designförslaget, som presenteras i texten, är en kaffemaskin. Kaffemaskinen är uppbyggd med en grundstruktur där komponenterna staplas på varandra och som tillsammans bildar både formen på insida och utsida av kaffemaskinen.

The project Design analysis and proposals of plastic screw caps in Australia was performed at Högskolan Dalarna incooperation with University of Western Sydney, Australia. The Swedish company Tetra Pak, in Lund, were assigner forthe project that was performed 2006-2007. The commission was to do a survey about the packages for non-carbonateddrinks in Australia. The bottles had to be plastic, able to open in one step and with focus on the caps.The project has result in design analysis and a new proposal of a plastic screw cap for the Australian market. Sixbottles were choosen and they were all testet on 20 consumers each with a Likert-scale test. The result from the test andthe survey underlied the work with a proposal of a new design. The most important qualities for a optimal opening is:a tamper that is easy to break and also guarantee that is not been opened before, wide and soft grip, ergonomics, easyto close and that is good looking.

I dagens moderna samhälle finns syntetiska kemikalier i princip överallt. De kan tas upp av människor på olika sätt, till exempel genom inandning, upptag genom huden och genom mat. Barn och unga är mer känsliga för kemikalier än vuxna, bland annat eftersom hjärnan, immun- och hormonsystemet inte är färdigutvecklade. Studier har visat höga halter av olika kemikalier i förskolemiljön vilket tros bero på de olika material som ofta förekommer, såsom skumgummi och plast, samt mängden av dessa. Studiens främsta syfte är att göra en uppskattning av exponeringen för bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A i de privata förskolorna inom Östersund kommun, samt ge förslag till förbättringsåtgärder. Metoden omfattar en inventering av förskolorna samt en litteraturstudie som fokuserar på relevant forskning om ämnena i fokus. Data från inventeringen rörande material och produkter kända att innehålla bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A plockades ut och utvärderades. Datan delades in i kategorierna skumgummi, mjukgjord plast, samt äta – produkter i plast. Information om några av de återförsäljare som förskolorna handlat av har samlats in. Utifrån det litteraturstudien och inventeringen visat har förslag till förbättringsåtgärder tagits fram. Resultatet visar att material och produkter kända att innehålla bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A förekom i relativt stor utsträckning på flera av förskolorna. Skillnaderna i mängd material och produkter mellan förskolorna var dock väldigt stora. Möjliga förklaringar är olika pedagogiska inriktningar samt olika grad av medvetenhet om risker med till exempel plast. En jämförelse med en inventering av kommunala förskolor i en annan kommun visar att förskolorna i denna studie generellt sett hade mindre mängd skumgummi, mjukgjord plast i inredning och leksaker, samt muggar och tallrikar i plast. Skillnaden kan eventuellt bero på att privata förskolor inte är bundna att följa kommunens upphandling. Ytterligare studier behövs för att kunna uppskatta vidden av exponering för bromerade flamskyddsmedel, ftalater och bisfenol A i Östersunds privata förskolor, samt för att göra en bedömning av eventuell påverkan på barns hälsa.

Forskare och myndigheter runt om i världen enas idag om att stora mängder mikroplast ackumuleras i världshaven och att dessa kan tas upp av olika levande organismer. Mikroplaster definieras ofta som plastpartiklar mindre än fem millimeter och kan härstamma från olika mänskliga aktiviteter. Majoriteten av all plast som har producerats finns idag i deponier eller i naturen. Eftersom flera studier funnit att plastadditiver lakas ut ur deponier tros lakvatten från deponier vara en potentiell källa till mikroplastutsläpp. I denna studie undersöktes förekomsten av mikroplaster ≥ 100 mikrometer i behandlat lakvatten från åtta avfallsanläggningar i Sverige: sju med deponi och en utan deponi. Lakvatten från avfallsanläggningarna filtrerades genom filter med porstorlek 100 mikrometer. Partiklar på filtren inspekterades under ett stereomikroskop och undersöktes sedan med ett smälttest för att kvantifiera antalet mikroplaster. Även referensprover med kranvatten som genomgått samma provtagningsprocedur som lakvattnet analyserades för att se om mikroplaster från andra källor än lakvattnet kan ha påverkat lakvattenproverna. I lakvattenproverna från avfallsanläggningarna med deponi återfanns mikroplastkoncentrationer mellan 0 och 2,7 mikroplastpartiklar per liter. I referensproverna återfanns mellan 0,2 och 1,7 mikroplastpartiklar per liter. På grund av liknande koncentrationer i lakvattenproverna och referensproverna gick det inte att säga om mikroplasterna fanns i lakvattnet eller om de enbart kom från på kontamination vid provtagning och analys. Resultaten indikerade därför att behandlat lakvatten från avfallsanläggningar med deponier innehåller låg eller ingen halt mikroplast ≥ 100 mikrometer. Avfallsanläggningen utan deponi som undersöktes i studien var en sorteringsanläggning. Från denna anläggning återfanns mellan 2,3 och 4,2 mikroplastpartiklar per liter i lakvattenproverna medan motsvarande siffra för referensprovet var 0,2 mikroplastpartiklar per liter. Skillnaden mellan mikroplastkoncentrationerna i lakvattenproverna och referensprovet indikerar att mikroplasterna eventuellt berodde på avfallsverksamheten. Därmed är det möjligt att mikroplaster från andra avfallsverksamheter än deponering eventuellt kan släppas ut med behandlat lakvatten. För sorteringsanläggningen togs dock enbart ett stickprov. Därför krävs ytterligare studier på sorteringsanläggningar behövs för att bekräfta resultaten. Mängdberäkningar baserade på de uppmätta mikroplastkoncentrationerna, antaget att mikroplasterna fanns i lakvattnet, indikerar att eventuella utsläpp av mikroplaster ≥ 100 mikrometer via behandlat lakvatten från svenska avfallsanläggningar med deponi maximalt är i storleksordningen tiotals kilogram per år. Detta innebär att behandlat lakvatten från avfallsanläggningar är en obetydlig källa till mikroplaster i förhållande till andra mikroplastkällor i Sverige. / Researchers and authorities worldwide recognize the substantial accumulation of microplastics in the oceans as well as the uptake of these microplastics by various living organisms. Microplastics are often defined as plastic particles smaller than five millimeters and can originate from several anthropogenic activities. The majority of all plastics ever produced are accumulated in landfills or the natural environment. Since studies have found plastic additives in leachate from landfills, landfill leachate is thought to be a possible source of microplastic emissions. In this study, the occurrence of microplastics ≥ 100 micrometers was examined in treated leachate from eight waste facilities in Sweden: seven with landfills and one without. The leachate was filtered through filters with a 100 micrometer pore size. Particles on the surface of the mesh were examined under a stereo microscope and then further investigated by a melting test in order to quantify the number of microplastic particles. To see if the leachate samples might have been contaminated with microplastics from other sources, reference samples were analyzed by letting tap water go through the same sampling procedure as the leachate samples. In the leachate samples from the waste facilities with landfills, microplastic concentrations between 0 and 2.7 microplastic particles per liter were found. In the control samples the corresponding concentrations were between 0.2 and 1.7 microplastic particles per liter. Due to similar concentrations in the leachate and control samples, it was impossible to determine if the microplastics originated from the leachate or came from contamination via sampling and analysis. The results of the study therefore indicate that the microplastic concentrations in treated leachate from landfills are low or even nonexistent. The waste facility without a landfill in the study was a sorting facility. At this facility, microplastic concentrations between 2.3 and 4.2 microplastic particles per liter were found in the leachate samples. In the control sample the corresponding concentration was 0.2 microplastic particles per liter. The difference between the concentrations in the leachate samples and control sample indicate that some of the microplastics might have originated from the leachate. Therefore it is possible that other microplastics from waste activities than landfilling can end up in the leachate. However, this result is only based on one sample. Studies including more samples from more sorting facilities are needed to confirm these results. Mass calculations based on the microplastic concentrations, assuming that detected concentrations originated from the leachate, indicate that if microplastics ≥ 100 micrometers are emitted through the leachate from Swedish landfills the maximum emission is only a few tens of kilograms per year. This makes treated leachate from waste facilities insignificant in comparison to other known microplastic sources in Sweden.

Cirka 35 tusen ton plast beräknas flyta omkring i haven. Där plastkoncentrationerna ärsom störst antas det bero på havsströmmar, nedskräpning från folktäta kuster menäven fiskeredskap som lämnats kvar eller gått sönder till havs. På grund av UVstrålning,saltvatten och kemiska reaktioner vittrar plastpartiklarna sönder och bildardet som kallas för mikroplast. Avsiktligt tillverkade mikroplaster kan även tillsättastill produkter med olika önskvärda egenskaper, exempelvis som en polerande effekt itandkräm och andra hygienartiklar. De plastpolymerer som återfinns mest i haven ärpolyetylen (PE), polypropylen (PP), polystyren (PS) och polyetylen tereftalat (PET).Man har hittat mikroplaster i olika marina livsmedel såsom som räkor, musslor samtolika matfiskar bland annat torsk men även i livsmedel som havssalt. Det är docksvårt att säga hur dessa mikroplaster kan påverka vår hälsa men konsumerar man fiskoch skaldjur finns det en risk att man också konsumerar mikroplaster. Trots attmikroplaster upp till 5 millimeter med största sannolikhet passerar vårtmatsmältningssystem vid konsumtion, finns det ändå risker då tillsatser iplastpolymererna kan vara hormonstörande och cancerogena.

We live in a time were plastic and plastic products are all around us, taking part in our everyday life. Several chemical additives can be present in plastic products, such as plastic bottles, and can have a big impact on development, as well as on the endocrine system in adults by the binding to, and disturbance of, the estrogen receptor (ER) in cells. This study has focused on a number of different plastic bottles made from different types of plastic and with variations in size and scope of use. The aim of the study was to see if any estrogenic substances leached from the bottles into water. Non-ionic water was added to the plastic bottles, and the bottles were kept at 70°C for 72 hours. The estrogenic activity in the water was determined with the U2OS-luc assay and expressed as bioassay-derived estradiol equivalents (Bio-EEQ). A difference in Bio-EEQ could be detected between the bottles and the tree plastic types used in the study. The polypropylene (PP) bottle gave the highest Bio-EEQ of 0.5 pg/ml, whereas High Density Polyethylene (HDPE) gave 0.3 pg/ml and Polyethylene Terephthalate (PET) 0.04 pg/ml. These results indicate that there is a small leakage of estrogenic substances from the plastic bottles. Further study is needed to determine whether or not the estrogenic activity in the water could have any significant biological effect in humans. / Vi lever i en tid där plast och plastprodukter finns överallt runt omkring oss och har en stor del i vår vardag. Många kemiska ämnen kan återfinnas i plastprodukter, såsom plastflaskor, och kan ha en stor inverkan inte bara på den växande kroppen hos barn utan även ge endokrina störningar hos vuxna människor. Detta kan till exempel ske genom att ämnen kan binda till och påverka östrogenreceptorn (ER) i cellerna. Den här studien fokuserar på plastflaskor gjorda av olika typer av plast och med varierande storlek och användningsområde. Syftet med studien var att se huruvida några östrogena substanser kunde lakas ut i vatten som förvarades i flaskorna. Flaskorna fylldes med avjoniserat vatten och förvarades i 70°C i 72 timmar. Östrogenaktiviteten i vattnet mättes sedan i en cellbaserad testmetod, kallad U2OS-luc assay, där den samlade biologiska effekten av alla östrogena ämnen kan mätas. Effekten uttrycks som bioassay-derived estradiol equivalents (Bio-EEQ). Vatten från polypropenflaskan (PP) gav det högsta Bio-EEQ på 0,5 pg/ml medan högdensitetspolyeten (HDPE) gav 0,3 pg/ml och polyetylentereftalat (PET) ett Bio-EEQ på 0,04 pg/ml. Dessa resultat indikerar att plastflaskorna läcker ut små mängder östrogenlika ämnen. Vidare studier behöver göras för att avgöra huruvida detta läckage utgör någon risk för människor.