Pedagogers förhållningssätt och barnsyn kan ge olika kvalitéer på utbildningen i förskolan. Detta kan leda till risker som går mot ökad segregation och ett socialt ojämlikt samhälle. Syftet med studien var att undersöka pedagogers barnsyn, förhållningssätt och barns rättigheter utifrån barns delaktighet och inflytande i relation till förskolans läroplan och barnkonventionen artikel 12. Därmed blev studiens frågeställning: Hur tolkar pedagoger förskolans läroplan och barnkonventionen som ett stöd i verksamheten, utifrån barns delaktighet och inflytande? För att få svar på syftet och frågeställningen skapades en webbenkät som riktades till verksamma personer i förskolan. 104 respondenter svarade på enkäten och resultatet påvisade att respondenterna ansåg att läroplanen för förskolan är tydlig, medan artikel 12 i barnkonventionen uppfattas mer komplex. Resultatet påvisade även pedagogernas positiva barnsyn, samt vikten av att pedagogerna förmedlar barns rättigheter till barnen i förskolan. Slutsatsen påvisade att pedagogers förhållningssätt är en bidragande faktor i arbetet med barns delaktighet och inflytande utifrån Policy enactment.

Denna studies syfte och frågeställningar handlar om hur personalen på tre olika fritidshem i tre olika kommuner beskriver att de arbetar i förebyggande arbete mot kränkande behandling och diskriminering. I studien undersöks även huvudmannens roll inom samma arbete. I Skollagen (2010:800) står det att varje enhet ska ha en plan för åtgärder mot kränkande behandling och diskriminering, våra egna erfarenheter är att arbetet kan variera och att det inte finns specifika direktiv för hur arbetet ska ta sig uttryck. Av denna anledning undersöker vi hur pedagogerna själva säger sig arbeta förebyggande, vilka förutsättningar de anser viktiga och vilka metoder de använder. För att undersöka hur personalen beskriver sitt förebyggande arbete mot kränkande behandling och diskriminering använder studien sig av en policy enactment teori. För att undersöka huvudmannens roll i samma arbete har studien använt sig av en nyinstitutionell teori. Metoden som använts i studien är kvalitativ innehållande semi-strukturerade intervjuer med pedagoger och nyckelpersoner som har kunskap om huvudmans arbete. Det resultat som studien visar är att personalen ser det förebyggande arbetet som viktigt och att fritidspedagogerna anser sig ha en stark yrkesroll för att främja arbetet. De starka sidor pedagogerna beskriver är helhetssynen av eleverna, deras arbete med sociala relationer och konflikthantering. I de olika fritidshemmen fanns flera likheter och skillnader som beskriver hur personalen arbetade med det förebyggande arbetet. En likhet var vilka förutsättningar som personalen ansåg som viktiga för att skapa ett bra förebyggande arbete och en skillnad är de olika program som fritidshemmen använde sig av.

No description available.

This thesis critically examines constructions of cultural diversity and intercultural education in Greek-Cypriot primary schools. Since 2008 the Cyprus Ministry of Education has officially adopted the Europeanized rhetoric of intercultural education and inclusion as the most effective approach to the increasing diversity in schools. As part of the wider reform of the education system aiming at the creation of the ‘democratic’ and ‘humane’ school, a new curriculum was introduced in 2010 to promote equality of opportunity for access, participation and attainment. Drawing on relevant key theoretical ideas, this study has developed a theoretical framework of intercultural education to assist the critical examination of constructions of intercultural education in Greek-Cypriot primary schools. For the purposes of this study, three-month long critical ethnographic case studies of intercultural education were constructed in three urban Greek-Cypriot primary schools with different profiles. Rich data was generated through in-depth, semi-structured interviews with head teachers, teachers and teachers of Greek as an additional language. The study also engaged in non-participant lesson and school observations, developed participatory methods with children, and undertook semi-participant observations of pupils’ play during breaks and of extra-curricular activities. Relevant policy and school documents were also analysed. The findings of this study reveal that constructions of cultural diversity and intercultural education in Greek-Cypriot primary schools are characterized by contradictions, inconsistencies and a lack of theoretical understanding of issues related to cultural diversity and intercultural education. Different cultures and identities were constructed in different, though mainly, essentialist ways by teachers from the dominant cultural group. This study argues that the concept of cultural diversity needs to be treated with some caution, as it tends to homogenise non-dominant cultures and thus, it may obscure the complexities involved in engagement with and recognition of different Others. Key differences between the two mainstream schools and the ZEP (Zone of Educational Priority) school which participated in this study in terms of the degree of autonomy and financial support officially granted by the Ministry; the school leadership style and the head teacher’s construction of diversity and intercultural education; the composition of the pupil population; and the dominant institutional discourses about diversity affected the extent to which and the ways in which teachers exercised their agency in relation to intercultural education. Moreover, the teachers’ positioning in the Greek Cypriot society and the extent to which they had developed a political literacy and critical consciousness through their life and professional histories also affected their constructions of cultural diversity and intercultural education and the extent to which they perceived and exercised their role as agents of change. In turn, the ways in which cultural diversity and intercultural education were constructed in each class influenced the extent to which and the ways in which bilingual and/or bicultural children used their agency and negotiated their cultural positionings. The findings carry implications for policy and practice. The study highlights the need for a coherent theoretical framework of intercultural education to enable schools and teachers to develop a theoretically-grounded understanding of intercultural education and move beyond fragmented practices that leave structural inequalities and barriers to educational achievement unacknowledged and unaddressed.

Syftet med denna fallstudie är att undersöka hur ett arbetslag i förskolan pratar om systematiskt kvalitetsarbete samt vilka konstruktioner av det systematiska kvalitetsarbetet som skapas i dessa samtal. I studien deltog ett arbetslag med förskollärare och barnskötare från en kommunal förskola via en fokusgruppsintervju och tre observationer av arbetslagets gemensamma planeringar. Resultat visar att genomförandet av policy i förskolan är en invecklad process där det krävs att de deltagande pedagogerna inte bara tolkar policy som skollag och läroplanen för förskolan, utan också att de måste göra dessa tolkningar till sina egna innan de kan applicera tolkningar i verksamheten. Lika så visar analysen av pedagogernas samtal att i genomförandet av det systematiska kvalitetsarbetet i arbetslagets praktik finns många olika former av styrning och styrningsmekanismer. Dessa styrningsmekanismer formar arbetslagets möjligheter att tolka, översätta och genomföra ett systematiskt kvalitetsarbete. Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv kan resultatet förklaras genom att pedagogerna styr och blir styrda av de olika former av policy som finns kring ämnet systematiskt kvalitetsarbete och att detta påverkar vilka konstruktioner av systematiskt kvalitetsarbete som kan skapas av arbetslaget

No description available.

Syftet med denna fallstudie är att undersöka hur ett arbetslag i förskolan pratar om systematiskt kvalitetsarbete samt vilka konstruktioner av det systematiska kvalitetsarbetet som skapas i dessa samtal. I studien deltog ett arbetslag med förskollärare och barnskötare från en kommunal förskola via en fokusgruppsintervju och tre observationer av arbetslagets gemensamma planeringar. Resultat visar att genomförandet av policy i förskolan är en invecklad process där det krävs att de deltagande pedagogerna inte bara tolkar policy som skollag och läroplanen för förskolan, utan också att de måste göra dessa tolkningar till sina egna innan de kan applicera tolkningar i verksamheten. Lika så visar analysen av pedagogernas samtal att i genomförandet av det systematiska kvalitetsarbetet i arbetslagets praktik finns många olika former av styrning och styrningsmekanismer. Dessa styrningsmekanismer formar arbetslagets möjligheter att tolka, översätta och genomföra ett systematiskt kvalitetsarbete. Utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv kan resultatet förklaras genom att pedagogerna styr och blir styrda av de olika former av policy som finns kring ämnet systematiskt kvalitetsarbete och att detta påverkar vilka konstruktioner av systematiskt kvalitetsarbete som kan skapas av arbetslaget.

Läroplanen för förskolan är tydlig med att barn har rätt till delaktighet och inflytande.Vid tolkning och konstruktion av uppdraget barns inflytande framträder flera motsättningar, och för att uppnå syftet att synliggöra förskollärares tolkning och tillämpning av barns inflytande undersöker vi frågeställningen “Hur iscensätter förskollärare sitt uppdrag att ge barn inflytande?”. Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Efter transkribering gjordes en tematisk analys med utgångspunkt i policy enactment-teorin, vilket också utgör teoretiskt ramverk för studien, för att urskilja återkommande teman och kategorier i informanternas svar. De teman som återkom sammanställdes under tre kategorier: iscensättning genom att hantera läroplanens målsättningar, iscensättning som demokratisk medborgarfostran och iscensättning genom att lyssna till barnen. De tre tolkningarna, under respektive kategorier, innehåller vart och ett sina dilemman och ger upphov till motsättningar. Dessa motsättningar diskuteras mot bakgrund av tidigare forskning.

Extra anpassningar måste erbjudas och utvärderas för att bemöta elevers olika behov i Sverige. Tidigare forskning visar däremot att kunskap är begränsad om hur extra anpassningar implementeras, utvärderas och upplevs av gymnasielärare i Sverige. Föreliggande studiens syfte är att öka kunskap om extra anpassningar eftersom det har blivit ettstort dilemma inom skolvärlden idag. Med stöd av policy enactment teori och reflexiv tematisk analysmetod undersökslärares upplevelser kring extra anpassningar i en skola med en överrepresentation av elever som har diverse behov. Studien bygger på individuella semi-strukturerade intervjuer med sex gymnasielärare som har genomfört och dokumenterat extra anpassningar de senaste åren. Fem huvudteman kom fram från analysen. Dessa var kommunikation, stöd, arbetsbelastning, extra anpassningars genomförbarhet och effekter av extra anpassningar på eleverna. Studiens resultat visar att alla deltagare upplever en mycket hög arbetsbelastning och brist i kommunikationen med EHT och skolledningen under hela implementeringsprocessen samt en stor saknad av stöd gör det svårare för dem att möta elevers olika behov. De flesta deltagarna var överens om att det finns en del anpassningar som går att genomföra i klassrummet särskilt om det handlar om gruppanpassningar eller mycket enkla åtgärder men vad det gäller att erbjuda elever individuell hjälp blir det mycket svårare. Studien visar också att det blir svårt för lärarna att med säkerhet uttala sig om effekten som anpassningar har på eleverna ändå upplever de att många anpassningar ger effekt enligt vad de ser i klassrummet men att hjälpa eleverna för mycket kan också föra med sig negativa konsekvenser med tanke på att eleverna läser högskoleförberedande program. Slutligen upplever deltagarna att det som bestäms på organisationsnivå inte går att implementera i praktiken med de förutsättningarna de har. Studien avslutas med en diskussion av resultat och val av metod.

Syftet med denna magisteruppsats var att synliggöra och kritiskt granska lärares erfarenheter av kollegialt lärande som ett medel för att stärka lärares kompetens i att arbeta förebyggande. Studien baserade sig på intervjuer av sex lärare från en gymnasieskola som under lång tid har arbetat med kollegialt lärande och pedagogisk utveckling. Studien avsåg att ta reda på hur lärare i sin lokala kontext tolkade de två begreppen kollegialt lärande och förebyggande arbetssätt, hur de handlade för att omsätta idéerna från det kollegiala lärandet för att främja elevernas lärande samt att undersöka vad lärarna uppfattade som möjliggörande och hindrande faktorer med kollegialt lärande som medel för att utveckla undervisningen. Eftersom studien avsåg att undersöka tolkningar, översättningar och urval samt iscensättningar användes det teoretiska ramverket policy enactment. Studien visade att lärarna i varierande utsträckning gör handling av det kollegiala lärandet, men att samtliga lärarna har utvecklat sina undervisningsmetoder för att främja elevernas lärande.