No description available.

No description available.

All kommunikation, inklusive den politiska, förändras i och med de sociala mediernas framväxt. De erbjuder alternativa kommunikationsvägar till traditionella massmedier och torgmöten. I denna uppsats har de två svenska politikerna Veronica Palms (S) och Filippa Reinfeldts (M) relationsskapande via det visuella sociala mediet Instagram granskats. Utifrån teorier kring mediernas logik, medialisering, privat och offentligt, det växande förtroendet kring att bilder visar verkligheten samt visuell kommunikation har politikernas bildflöden analyserats utifrån kritisk diskursanalys (CDA) och semiotik.   Deras två bildflöden skiljer sig delvis åt då Palm tar större delen av bilderna som publiceras själv, ofta närbilder på saker i sin omgivning, medan Reinfeldt istället låter sig bli fotograferad i halvbild. Detta medför att relationen de skapar till sina följare blir olika. Palm skapar en intimitet och professionalitet, Reinfeldt en personlig och social relation. Allt en politiker publicerar på ett socialt medium bör betraktas som politisk kommunikation, även de inlägg som till synes består av offentliggjort privatliv.

Undersökningen kartlägger innehållet på en latent och manifest nivå i de fotografier och texter som Moderaterna och Socialdemokraterna distribuerat genom Instagram som politisk kommunikationskanal under val-kampanjandet år 2014. Frågan är om avsändaren uppmanar till aktion och i så fall, hur? På vilket sätt framtonas respektive partiordförande? Och på vilket sätt innehåller kommunikationsbudskapet sakpolitiska frågor? Fyra legitima strategier för valkampanjande på Internet har använts och en kvantitativ innehållsanalys av de 143 bilder och texter som Socialdemokraterna och Moderaterna distribuerat under perioden 1e januari till 13e september har legat till grund för undersökningen. I ljuset av teorin om framing och semiotik analyserades resultatet och de centrala upptäckterna är att de båda partierna till största del använder respektive Instagram-konto som en nyhetskanal i vilken dem informerar om samtida politiska aktiviteter. Instagram erbjuder de politiska partierna en möjlighet att involvera, informera, mobilisera och ansluta sina väljare utan censurering och filtrering från traditionell media. Denna uppsats redogör vidare för den potential Instagram som politisk kommunikationskanal har i svensk kontext. / This paper is mapping the content on a latent and manifest level in the pictures and texts, which have been distributed via Instagram as a political communication channel by Moderaterna and Socialdemokraterna during the Swedish election campaign in 2014. Does the sender invite the receiver to act? And in which ways are the prime minister candidates perceive in terms of salience? And in which way does the content discuss political issues in terms of salience? The theory of semiotics has been used when operationalization of the issue, on which a quantitative content analysis consisting of 143 images and text fragments that Socialdemokraterna and Moderaterna uploaded during the period 1st January to 13th September 2014 has been the basis for this research paper. In light of the framing theory the result and the key findings is that the two parties for the most part uses the respective Instagram account as a news channel, in which it inform the public about political activities. Instagram gives political parties an opportunity to both involve and mobilize voters without censoring and filtering from traditional media therefore the political parties should realize what potential Instagram has as a political communication channel.

Problemformulering och syfte: Vi lever i en värld där vi medborgare blir rörligare. Dels på så sätt att vi distanserar oss från partipolitiken men också på så sätt att vi blir mer fysiskt rörliga och samhället blir mer mobilanpassat. Partier måste finna nya vägar för nå medborgarna och skapa relationer till dem. Sociala medier har varit de senaste åren varit en populär väg för partier, men det finns också andra vägar. En sådan väg är appar, som ökar kraftigt i nedladdningsstatistiken för svenska medborgare. Appar är ett relativt nytt område och denna studie syftar till att kartlägga de svenska riksdagspartiernas mobilapplikationer och undersöka huruvida de är tvåvägskommunikativa och relationsskapande. Metod och material: Materialet i denna studie består av appar från svenska riksdagspartier och deras sidoorganisationer i form av ungdoms- och kvinnoförbund samt lokala partiorganisationer. Urvalet består av de tio appar som har någon av ovanstående organisationstyper som avsändare, då avsändare bestående av enskilda politiker sorteras bort. Metoden som studien utgår från är kvalitativa innehållsanalyser med fokus på att tolka innehållet för att finna såväl latenta som manifesta budskap i apparna. Huvudresultat: Studien visar att det under perioden december 2013 finns få appar från de svenska riksdagspartierna och enbart hälften av partierna har appar. Dessa är till innehåll och funktion spretande och skiljer sig mycket åt i utformning. Hur kommunikationen och de relationskapande aspekterna ser ut i apparna är också varierade och överlag begränsade. Apparna är ett nytt fenomen för partierna och det är troligt att resultatet beror på att de ännu inte vet hur de ska använda denna kanal på ett effektivt sätt, när det kommer till att engagera och skapa relationer till dagens rörliga väljare. Vi menar att detta är ett viktigt bidrag i forskningen om nya kanalers funktion och kommunikation inom svensk politik.

Denna uppsats använder svenska politiska partiers valfilmer som analysobjekt för att studerahuruvida övertygelsemedel tar form av storytelling framför saklighet. De partiers valfilmer somanalyseras är Socialdemokraternas, Moderaternas, Sverigedemokraternas och Miljöpartietsfrån 2014 samt 2018. Analysen har en kvalitativ textanalytisk grund där retoriska, semiotiskaoch framförallt narratologiska analysverktyg används för att tydliggöra de påverkansmedelsom finns på en multimodal nivå. Genom att också klargöra en diskursiv kontext för respektivevalår ses en förändringskurva för valfilmerna i relation till sin samtid. Denna analys görs inomramen för det teoretiska området politisk kommunikation. Med denna studie så ställs frågorna (1) hur använder politiska partier i Sverigestorytelling i sina valfilmer och (2) vilka stilgrepp återfinns i valfilmerna? samt (3) hur kanförändringar återses hos partiernas valfilmer mellan 2014 och 2018 och även (4) hur rådandesociala kontexter ses påverka partiernas politiska kommunikation mellan 2014 och 2018? Utifrån dessa frågeställningar analyseras valfilmerna med retoriska verktyg för språkligaelement, semiotiska verktyg för visuella element och narratologiska verktyg för berättargreppsom medietexterna använder i syfte om att simplifiera, renodla och vidare övertyga.Slutsatsen visar att valfilmerna tydligt använder hot och förhoppningar i sina anförandenoch även att Sverigebilden är det centrala för den historia som berättas. Filmerna ses också haförändrat sin kommunikation från 2014 till 2018. De filmer från 2018 visar sig ha längretidsspann än de från 2014 samt hårdare kommunikation främst i form av negative campaigning(smutskastning), användning av propaganda och en tydligare uppdelning av rätt och fel. Dennauppsats ger en första antydning om hur svensk politisk kommunikation använder berättandeframför saklighet i sitt anförande samt hur rådande kontexter förändrar utformandet av svenskpolitisk kommunikation. / This paper reviews election films of Swedish political parties to analyze whether their meansof conviction takes a form of storytelling rather than factual. The election films that are objectsfor the analysis are those of Socialdemokraterna (Social Democratic Party), Moderaterna(Moderates), Sverigedemokraterna (Sweden Democrats) and Miljöpartiet (Green Party) from2014 as well as from 2018. The analysis departs from a qualitative textual analysis and usesdevices of rhetorical, semiotic and most of all narrative to elucidate the means of convictionthat are found on a multi mediated level. Through a clarifying of discourse for the electionyears of 2014 and 2018 a course of change can be identified in the election films relation to itstime. This analysis is done within the theoretical field of political communication.This study asks: (1) how does political parties in Sweden use storytelling in their electionfilms and (2) what means of conviction are used in the election films? and (3) what change canbe seen in the election films between 2014 and 2018 and (4) does the contextual setting affectthe political communication of the political parties from 2014 to 2018? From this frame ofquestioning these election films are analyzed by their use of language with rhetorical devices,their use of visual communication with semiotic devices and by applying narrative devices theiruse of storytelling with the means of simplifying, refining and further their conviction.The results of this analysis show how the election films notably use the sense of threatand hope and also a specific image of Sweden that the parties want to present is central to thenarrative that plays out. It can also be said that the films all notably change their communicationfrom 2014 to 2018. The election films from 2018 is longer and does have a harshercommutative tone, specifically in the form of negative campaigning, the use of propaganda,and a more notable separation of right and wrong. This paper gives a first glimpse of howSwedish political communication prefer storytelling before factual means as well as howcontextual settings change the form of Swedish political communication. / <p>Cecilia Mörner var examinator för den här uppsatsen medan Per Vesterlund var examinator för kursen och den som attesterade kursens betyg (och därför står som examinator på titelsidan men inte i metadata).</p>

Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur politiska partier kan skapa förtroende hos Generation Y genom marknadskommunikation. Metod: Uppsatsen är utformad med en kvalitativ forskningsmetod och den empiriska insamlingen grundar sig i åtta semistrukturerade intervjuer. Studien baseras på ett växelspel mellan deduktiv och induktiv ansats. Slutsats: Studien har medverkat till att belysa olika strategier som politiska partier kan använda för att generera förtroende hos Generation Y. Utifrån studien har det framkommit att politiska partier behöver utvärdera hur de arbetar med kommunikation gentemot yngre väljare. Den politiska kommunikation genomgår en förändring och det behövs utvecklas en större förståelse och kunskap för vilka kommunikationskanaler som Generation Y använder sig av. Samtidigt ställs det högre krav på att politiska partier har inblick i hur kommunikation via sociala medier kan nå sin fulla potential, i ett samhälle som präglas av ett konstant informationsflöde. Studien belyser även att politiska partier bör uppmuntras till personliga möten med individer inom Generation Y eftersom det kan främja förtroendeskapande och bidra till långsiktiga relationer.

I den här uppsatsen genomförs en multimodal textanalys av sju stycken valkampanjsfilmer till riksdagsvalet 2018 från sju stycken svenska politiska partier. Syftet är att undersöka hur dessa partier väljer att representera Sverige i sina valkampanjsfilmer. Med utgångspunkt i socialkonstruktivismen, Benedict Andersons teori om den föreställda gemenskapen samt   socialsemiotiken analyseras valkampanjsfilmerna. Resultatet visar att det finns stora skillnader på hur partierna väljer att representeras Sverige. Det finns exempel på när samma semiotiska resurs används för att representera Sverige men som får olika betydelser beroende på kontexten resursen befinner sig i. Att man går olika långt i sin kritik till hur Sverige har skött och vart Sverige befinner sig i beror på att partierna antingen sitter i regeringsställning eller är opposition.

Problemformulering och syfte: Politiska skandaler får ofta ta stor plats i medierna. Men ibland är det medierna själva som ligger bakom att en skandal faktiskt uppstår. Även kriser kan uppstå ur skandaler. Hur stor plats som ges till skandaler och kriser i medierna, och hur de väljer att framställa dessa är betydande. Det kan bland annat bidra till att mindre plats ges åt saklig samhällsrelevant information. Medborgarnas uppfattningar och åsikter påverkas av vad medierna väljer att rapportera om, eftersom forskning har visat att det är främst medierna som vi vänder oss till för att få information om politik och samhällsfrågor.
Syftet med studien är att undersöka hur rapporteringen om Transportstyrelseskandalen såg ut i Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, samt hur skandalen utvecklades till en kris.
Metod och material: Studien baserades på både en kvantitativ innehållsanalys för att få en översikt över samtliga artiklar och en kvalitativ innehållsanalys för att för att få en djupare analys av artiklarnas innehåll.
Huvudresultat: Resultatet av denna studie visar att medierna tenderade att i hög grad ägna sig åt skandal- och krisgestaltning i rapporteringen om Transportstyrelseskandalen. Undersökningen visade att det var kvällstidningarna som använde sig mest av skandalgestaltning, men även morgontidningarna ägnade sig i hög grad åt att gestalta artiklarna som skandal. Däremot var det morgontidningarna som krisgestaltade mest. Genom att använda sig av ett dramatiskt språk, häpnadsväckande rubriker, fokusera på skandalens konsekvenser, låta politiker skandalisera varandra och att benämna skandalen som en kris var också medierna med och formade skandalen/krisen.

Min studie behandlar och diskuterar begreppet modeaktivism, hur mode kan fungera som ett kommunikativt medium i en aktivistisk eller politisk handling. Mitt syfte är att undersöka hur det kan se ut när mode används som uttryck för aktivism eller politisk kommunikation med fokus på Sverige, och kan mode betraktas som ett medium för att kommunicera aktivism? Eftersom modeaktivism är kommunikativt är det också intressant att se vad medialiseringen har haft för inverkan på modeaktivisters beslut. Jag har genomfört kvalitativa forskningsintervjuer med tre modeaktivister som är verksamma inom olika områden i modefältet. Jag har också gjort en semiotisk bildanalys av sex olika bilder, för att få fram tecken på modeaktivism. Jag har i min analys utgått från både min forskningsöversikt och mina valda teorier där jag undersökt medialiseringsteorins inverkan, Bourdieus teori om fält och habitus, Simmels tankar om mode som medium och Barthes semiotiska teori och metod om hur myter och tecken kan påverka representationen. Den huvudsakliga slutsatsen är att mode kan fungera som ett medium för politiska budskap och att svensk modeaktivism främst handlar om att bryta strukturer och förändra normer. / My study deals with, defines and discusses the concept of fashion activism, how fashion can serve as a communicative medium in an activist or political act. My purpose is toinvestigate what it looks like when fashion is used as an activist expression or as politicalcommunication with focus on Sweden. Furthermore, can fashion be considered as amedium to communicate activism? Since fashion activism is communicative is it alsointeresting to examine how the medialization has influenced the decisions of fashionactivists. I have conducted qualitative research interviews with three fashion activists whoare active in various areas of the fashion field. Additionally, I have performed a semioticanalysis of six different images, to obtain signs of fashion activism. My analysis is based oninformation from my literature review as well as my chosen theories where i analyzed theimpact of the medialization theory, Bourdieu's theory regarding field and habitus, Simmel'sthoughts on fashion as a medium and Barthes semiotic theory and method regarding howmyths and signs can affect the representation.The main conclusion is that fashion can act as a medium for political messages and swedish fashion activism deals mainly with breaking structures and changing of norms.