2023 har en debatt om att införa euron åter kommit upp till ytan i Sverige. Men hur argumenterar egentligen enskilda politiker för euron? Skiljer det sig när de argumenterar internt i sitt parti gentemot hur de argumenterar till väljarna? Argumenterar enskilda politiker på ett förenklat vis när de talar till väljarna? Om så är fallet riskerar väljarna att inte få en fullständig bild av frågan. Genom en kvalitativ innehållsanalys som kompletteras med en enklare kvantitativ analys kommer dessa frågor att undersökas utifrån en omarbetad variant av Sjöblom och Hadenius arenamodell. Resultatet visar att det inte finns tydliga skillnader mellan hur politiker argumenterar på interna arenan respektive väljararenan. Däremot finns det tecken på att det finns andra orsaker till att politiker förenklar sin argumentation. Det tycks vara så att politiker målgruppsanpassar sin argumentation, men att det inte sker helt utifrån vilken arena de befinner sig på. En del argumentationer tycks även ske på flera arenor samtidigt. Arenamodellen verkar inte på ett godtagbart vis kunna förklara när enskilda politiker väljer att förenkla sina argument kontra när de väljer att argumentera komplext och nyanserat.

Allt fler kommuner väljer att arbeta med deltagardemokratiska forum. Medborgarförslag, en ny kommunikationsväg mellan medborgare och politiker, är ett sådant Gestaltande del:Planerad kommunikation. Informationskampanjen "Vi vill veta vad du tycker!" för en fiktiv kommun (Vår kommun) som bestämt sig för att införa medborgarförslag. Kampanjen innehåller förutom en tidsplan: annons

Studien ämnar undersöka hur genus visualiseras i samhällskunskapsläroböcker på gymnasiet. Med utgångspunkt i diskursanalysens fokus på språkets makt, kan studien ge en indikation för lärare hur det möjliggör eller begränsar elevers lärande om för en samhällskunskap politisk central fråga om makt, i detta fall, könsmakt. Hur detta visualiseras kan få konsekvenser i undervisningen och för elevers aktiva samhällsdeltagande. Studien undersöker läroböckerna Reflex 123 samt Arena 123, som båda är publicerade av bokförlaget Gleerups och är ämnade till samhällskunskapskurser på gymnasieskolan. De undersökta ämnesområdena är demokrati/diktatur, arbetsmarknad samt internationellt samarbete. De teoretiska utgångspunkterna som använts är bland annat Hirdmans genusteori. Resultaten visar att jämställdhetsaspekter finns med i alla kapitel i båda läroböckerna, men i varierande utsträckning. Generellt finns det en stark överrepresentation av manliga namn i båda läroböckerna. I ämnesområdet arbetsmarknad lyfter Reflex 123 fram ett genus- och jämställdhetsperspektiv, medan Arena 123 i motsvarande ämnesområde synliggör genus i låg utsträckning. Internationella samarbeten görs främst till en manlig sfär i båda läroböckerna, där kvinnor synliggörs i en låg grad. Föreställningar om kvinnan som hålls isär från makt kan sägas reproduceras i båda kapitlen, vilket är ett anmärkningsvärt resultat. Det bör således komplettera smed annat material i undervisningen för att belysa att den internationella arenan är en arena för alla människor.

Valaffischer är ett gammalt traditionellt medium för politiska partier att nå ut med sin kommunikation med. Men trots de nya tillvägagångssätten att nå ut med sin kommunikation tack vare digitaliseringen, är valaffischer fortfarande ett aktuellt medium trots att de har använts under så pass lång tid. Sverigedemokraterna är ett relativt “ungt” parti. De blirintressanta att studera då de har sina rötter i nazismen och därifrån har de snabbt vuxit till att bli Sveriges tredje största parti. Studien redovisar en analys av Sverigedemokraternas professionalisering och hur deras utveckling av valaffischer sett ut under valrörelserna 2006, 2010, 2014 och 2018. Totalt har det analyserats femton valaffischer som ingått i Sverigedemokraternas valkampanjer under de fyra senaste valrörelserna. Syftet med denna studie är att undersöka vad professionaliseringen av politiken har haft för betydelse för Sverigedemokraternas visuella politiska kommunikation, i form av deras valaffischer. Därav formades frågeställningar för att svara påsyftet: “Hur har Sverigedemokraternas kommunikation genom valaffischer förändrats från2006 till 2018?” och “Hur har professionaliseringen av visuell politisk kommunikation tagit form i Sverigedemokraternas valaffischer?” Valaffischerna i denna studie utgår från en kvalitativ textanalys och med fokus på ett parti. Den kvalitativa textanalysen utgår från en semiotisk analys, där den analysmodell som använts är en sammansättning av 5 teman, 14 kategorier och 1 underkategori. Valaffischerna i studien har framförallt analyserat med hjälp av tidigare forskning av Nicklas Håkansson, Bengt Johansson och Orla Vigsø (2014), som ofta ses som referenser i samband med studier av valaffischer. Teorierna politisk kommunikation och professionalisering ligger till grunden för denna studie. Resultatet av analysen har applicerats på fyra tidsperioder i valaffischernas utveckling och slutsatsen visar på att Sverigedemokraterna har genomgått en förändring i professionaliseringen av valaffischer mellan åren 2006 och 2018, fast under kortare tid än de fyra tidsperioderna. Det är en förändring som anpassats i takt med utvecklingen i samhället, bland annat i form av den digitala utvecklingen och utvecklingen av specialistyrken inom marknadsföring och visuell kommunikation. Förändringen av Sverigedemokraternas kommunikation i valaffischer har bland att visats i att de har gått från att använda tydliga budskap och starka åsikter, till att deras budskap har blivit mer och mer abstrakt och att de inte längre behöver argumentera för sin sak. Deras åsikter har normaliserats till den grad att de inte längre behöver övertyga väljarna på samma sätt genom sina valaffischer. / Election posters are an old traditional medium for political parties to reach out with their communication. Despite the new approaches to reach out with political communication thanks to digitalization, election posters are still a relevant medium despite having been used for a long time. Sverigedemokraterna are a relatively "young" party. They became interesting for this study as they have their roots in nazism and therefrom quickly grew to become Sweden's third largest party. This study presents an analysis of Sverigedemokraterna’s professionalization of electionposters during the electoral campaigns 2006, 2010, 2014 and 2018. A total of fifteen electionposters were analyzed, all of which were included in Sverigedemokraterna’s electioncampaigns during four different electoral movements. The purpose of this study is to investigate the importance of professionalization of politics for Sverigedemokraterna’s visualpolitical communication, in form of their election posters. From this, questions at issue were formulated to answer the purpose: How has the communication through election posters from Sverigdemokraterna changed from 2006 to 2018? and How has the professionalization of visual political communication shown in Sverigedemokraternas election posters? The election posters in this study are processed on the basis of a qualitative textanalysis and with focus on one party. The qualitative textanalysis is based on a semiotic analysis, where a analysis model is used. The analysis model is a composition of 5 themes, 14 categories and 1 subcategory. The results of the study have primarily been analyzed with the help of previous research by Nicklas Håkansson, Bengt Johansson and Orla Vigsø (2014), who are often seen as references in connection with studies of election posters. The theories of political communication and professionalization form the basis of this study. The result of the analysis has been applied to a four time period in the development of the election posters and the conclusion shows that Sverigedemokraterna has gone through a change in the professionalization of election posters between 2006 and 2018, though for shorter periods than the four time periods of election posters. It is a change that has been adapted in line with developments in society, including in the form of digital development and the development of specialist professions in marketing and visual communication. The professionalization has also shown through the normalization of the party. The change inSverigedemokraterna’s communication in election posters has among other things been shown in their use of clear messages and strong opinions in their election posters to that their message has become more and more abstract and that they no longer need to argue for their cause. Their opinions have been normalized to the point that they no longer need to convince voters and other parties with their election posters.

Den här studien fokuserar på hur Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna konstruerat en av sina valfilmer inför valet 2018. Studiens syfte är att undersöka hur visuella och retoriska medel används och samverkar samt hur respektive partis ideologi tydliggörs i valfilmerna. Detta görs för att klargöra vilket/vilka budskap samt vilken bild av verkligheten som sänds ut när partierna själva får styra den politiska kommunikationen. För att kunna se hur valfilmerna konstruerats används semiotik, retorik och ideologi som både teori och metod eftersom dessa i kombination med varandra kan ge ett sammanhållet resultat.   Studiens analysgenomförande grundar sig i begrepp hämtade från semiotiken, retoriken och ideologin i kombination med en kvalitativ textanalys. Med hjälp av den kvalitativa textanalysen gjordes först en närläsning av texten för att därefter få fram det mest väsentliga i respektive valfilm och på så sätt få fram de underliggande budskapen i valfilmerna. Resultatet av analysen visar att med hjälp av semiotiska och retoriska medel konstruerar Vänsterpartiets valfilm en verklighet som består av ett splittrat samhälle, men också hur denna splittring kan överkommas gemensamt. Budskapet är hoppfullt och framåtsträvande. Vänsterpartiets socialistiska värderingar är även tydliga i valfilmen. Sverigedemokraternas valfilm målar upp en verklighet som är kaotisk, mörk och hotfull. Budskapet som sänds ut är att Sverigedemokraterna och deras partiledare Jimmie Åkesson är de enda som kan rädda Sverige från totalt förfall. Sverigedemokraternas valfilm fokuserar till största del på sakfrågor men vissa nationalistiska och konservativa värderingar framträder. / This study focuses on how the Left Party and the Sweden Democrats constructed one of their election films for the 2018 election. The purpose of the study is to investigate how visual and rhetorical means are used and collaborate, as well as how each party's ideology is clarified. This is done to explain what message and what image of reality that are being sent out when the parties themselves control the political communication. To be able to understand how the electoral films have been constructed, semiotics, rhetoric, and ideology are used both as theory and method because these, in combination with each other, can give a coherent result. The study's analysis implementation is based on concepts derived from semiotics, rhetoric, and ideology in combination with qualitative text analysis. With help from the qualitative text analysis, a close reading of the text was first made to be able to find the most important aspects of each election films, leading to the hidden constructed meanings. The result of the analysis shows that with the help of semiotic and rhetorical means, the Left Party's election film constructs a reality that consists of a divided society, but also how this split can be overcome jointly. The message is hopeful and forward-looking. The Left Party's socialist values are also clear in the election film. The Swedish Democrats' election film paints a reality that is chaotic, dark and threatening. The message sent out is that the Sweden Democrats and their party leader Jimmie Åkesson are the only ones who can save Sweden from total decay. The Swedish Democrats' election film focuses mainly on issues of fact, but certain nationalist and conservative values emerge.

<p>The purpose of this paper is to see how politicians use Internet communication in their daily work and how they use it to interact with citizens of Vasteras city. To reach my conclusions I used both theoretical methods such as literature studies and qualitative interviews with the towns 11 trustees. Accoarding to this study the politicians saw not only a lot of potentials and advantages in Internet communication but also many difficulties and obstacles. In this case the cons far exceeded the pros. One of the main reason is the bad experiences which caused by rasist attacks/threats made to politicians and also the difficulties in handling of sensitiv documents which was seen as a stress factor. Vasteras home page is more seen as a very inert two way communication channel, due to the lack of discussion/debate forum. Other forms of communication via other media is prefered. Obviously IT is a fast and complementary media but face to face communication is prioritized rather than computer communication. E- democracy, E- meeting, E- discussion can not replace face to face communication. There is a strong belief among the municipal executive committee in the representative democracy as the best functional political system. The political climate characterizes as a sort of conservatism or pessimism when it concerns IT and democracy. Despite all of this, there are many optimistic attitudes about IT in a future perspective. Marketing and education are essential elements that benefit to more dialog and interactivity which can influence the quality of democracy. The Internet is perceived by many of respondants as an excellent horizontal communication than vertical.</p>

The purpose of this study was to examine the political party “Feministiskt initiativ” (Fi) and their communication during the election campaign 2006. We wanted to find out what the intention was and how the communication was received by the public. We also looked for signs of congruence between those two sides. Fi is the first political party with a feministic ideology to candidate for the parliament in Sweden. The party is rather new and their political standpoints and internal affairs have often been subject of for debate in the media. We wanted to investigate people’s individual opinions of the matter, and therefore we chose to personally interview a number of people. First we met with one of Fi:s board members, who would function as a representative of the party and then we interviewed eight other people, who would represent the Swedish population. In the interviews we asked for opinions about some of the material that had been used during the party’s election campaign 2006. The results show that Fi wants to communicate a reflection of them selves. They claim that Fi is an innovative party with humour, and they want that to be apparent in their communication. They also want to subdue the prevalent image of feminists that exists in today’s society. The party wants to communicate with all public groups, but has despite this, chosen a rather unconventional rhetorical style which can be misinterpreted in some cases. When we interviewed the representatives of the public, the expected misinterpretation was present. The respondents sometimes found it hard to understand the text in the posters and the rhetorical style was not as obvious for the people as for the party. Despite this, the core messages appeared quite obvious for the respondents. However, the most dominant feature of the interviews was the great variety in the answers. A lot of different feelings and opinions were surfaced. Some people showed no reaction what so ever, while others were very affected and almost offended. But the campaign also produced positive reactions and we could tell that the party communicates issues that engage and move people. / Syftet med vår uppsats var att undersöka Feministiskt initiativs (Fi) kommunikation ur ett sändar- och mottagarperspektiv. Vi har tittat på vad sändaren har för avsikt med kommunikationen och hur de själva uppfattar den. Vi har även undersökt hur allmänheten uppfattar kommunikationen och om sändarens uppfattningar stämmer överens med mottagarnas. Fi är det första politiska partiet, med feminismen som ideologi, att kandidera till Sveriges riksdag. Partiet är relativt nytt och deras politik och interna problem har varit ett omdebatterat ämne i media. Med detta som grund fann vi partiets kommunikation som ett intressant föremål för granskning. För att komma i kontakt med människors subjektiva föreställningar kring det aktuella fenomenet genomförde vi personliga intervjuer. Vi intervjuade en styrelseledamot från Fi som skulle representera partiet och åtta andra strategiskt utvalda personer som skulle kunna representera den svenska befolkningen. Det material som låg till grund för undersökningen bestod av partifärgen, logotypen samt ett antal affischer och ett vykort som användes i valkampanjen 2006. Resultatet visar att Fi vill att deras kommunikation ska spegla partiets karaktär. De säger själva att Fi är ett parti med humor och nytänkande och att det ska synas i hur de kommunicerar. De vill även bli kvitt den klichéartade bilden av feminister, som allt för ofta påträffas i dagens samhälle. Partiet vill kommunicera med alla samhällsgrupper och ser hela Sveriges befolkning som sin målgrupp. Trots det har de ändå valt en något icketraditionell stil som de tror kan misstolkas ibland. Den av partiet förväntade misstolkningen, syntes mycket riktigt, i våra mottagarintervjuer. Affischerna kunde ibland uppfattas som tvetydiga och retoriken var inte alltid så självklar för mottagarna som den kan antas vara för sändaren. Trots detta verkade de flesta ändå förstå vad Fi:s grundläggande budskap handlar om. Det mest utmärkande i resultatet var den breda variation av uppfattningar som materialet gav upphov till. Känslor och tankar kring Fi:s budskapsförmedling visade sig nämligen vara väldigt varierande. Reaktionerna skiftade från ingen åsikt alls till att man blev starkt berörd eller till och med provocerad. Men materialet gav även upphov till positiva känslor och reaktioner och vi såg tecken på att partiet tar upp frågor som berör och engagerar människor.

This study focuses on the social medium Facebook. Its intention is to examine the contents of the Facebook statuses the Swedish parliament parties chose to publish in the final two weeks before the parliamentary elections in 2010. The key concepts used in the analysis are interactivity and multimodality. Aspects to be explored are interactivity of their status updates and how the parties used various multimodal objects. A comparison of the parties' usage also follows. The study was carried out using a quantitative content analysis of variables created from an application of Jensen's interactivity typology. The results show that the parties mostly publish content with pure information, rather than trying to create a closer contact with users through more dialogue-inducing content. The results also show that the parties' use of interactivity in the status updates is relatively equal. However, the use of multimodal objects in the content differs a great deal between different parties.

<p>The purpose of this study was to examine the political party “Feministiskt initiativ” (Fi) and their communication during the election campaign 2006. We wanted to find out what the intention was and how the communication was received by the public. We also looked for signs of congruence between those two sides.</p><p>Fi is the first political party with a feministic ideology to candidate for the parliament in Sweden. The party is rather new and their political standpoints and internal affairs have often been subject of for debate in the media.</p><p>We wanted to investigate people’s individual opinions of the matter, and therefore we chose to personally interview a number of people. First we met with one of Fi:s board members, who would function as a representative of the party and then we interviewed eight other people, who would represent the Swedish population. In the interviews we asked for opinions about some of the material that had been used during the party’s election campaign 2006.</p><p>The results show that Fi wants to communicate a reflection of them selves. They claim that Fi is an innovative party with humour, and they want that to be apparent in their communication. They also want to subdue the prevalent image of feminists that exists in today’s society. The party wants to communicate with all public groups, but has despite this, chosen a rather unconventional rhetorical style which can be misinterpreted in some cases.</p><p>When we interviewed the representatives of the public, the expected misinterpretation was present. The respondents sometimes found it hard to understand the text in the posters and the rhetorical style was not as obvious for the people as for the party. Despite this, the core messages appeared quite obvious for the respondents. However, the most dominant feature of the interviews was the great variety in the answers. A lot of different feelings and opinions were surfaced. Some people showed no reaction what so ever, while others were very affected and almost offended. But the campaign also produced positive reactions and we could tell that the party communicates issues that engage and move people.</p> / <p>Syftet med vår uppsats var att undersöka Feministiskt initiativs (Fi) kommunikation ur ett sändar- och mottagarperspektiv. Vi har tittat på vad sändaren har för avsikt med kommunikationen och hur de själva uppfattar den. Vi har även undersökt hur allmänheten uppfattar kommunikationen och om sändarens uppfattningar stämmer överens med mottagarnas.</p><p>Fi är det första politiska partiet, med feminismen som ideologi, att kandidera till Sveriges riksdag. Partiet är relativt nytt och deras politik och interna problem har varit ett omdebatterat ämne i media. Med detta som grund fann vi partiets kommunikation som ett intressant föremål för granskning.</p><p>För att komma i kontakt med människors subjektiva föreställningar kring det aktuella fenomenet genomförde vi personliga intervjuer. Vi intervjuade en styrelseledamot från Fi som skulle representera partiet och åtta andra strategiskt utvalda personer som skulle kunna representera den svenska befolkningen. Det material som låg till grund för undersökningen bestod av partifärgen, logotypen samt ett antal affischer och ett vykort som användes i valkampanjen 2006.</p><p>Resultatet visar att Fi vill att deras kommunikation ska spegla partiets karaktär. De säger själva att Fi är ett parti med humor och nytänkande och att det ska synas i hur de kommunicerar. De vill även bli kvitt den klichéartade bilden av feminister, som allt för ofta påträffas i dagens samhälle. Partiet vill kommunicera med alla samhällsgrupper och ser hela Sveriges befolkning som sin målgrupp. Trots det har de ändå valt en något icketraditionell stil som de tror kan misstolkas ibland.</p><p>Den av partiet förväntade misstolkningen, syntes mycket riktigt, i våra mottagarintervjuer. Affischerna kunde ibland uppfattas som tvetydiga och retoriken var inte alltid så självklar för mottagarna som den kan antas vara för sändaren. Trots detta verkade de flesta ändå förstå vad Fi:s grundläggande budskap handlar om. Det mest utmärkande i resultatet var den breda variation av uppfattningar som materialet gav upphov till. Känslor och tankar kring Fi:s budskapsförmedling visade sig nämligen vara väldigt varierande. Reaktionerna skiftade från ingen åsikt alls till att man blev starkt berörd eller till och med provocerad. Men materialet gav även upphov till positiva känslor och reaktioner och vi såg tecken på att partiet tar upp frågor som berör och engagerar människor.</p>

Under 1990-talet var “informationssamhället” ett begrepp som flitigt användes av politiker i hela västvärlden. De nordiska länderna var inga undantag. I denna avhandling undersöks och jämförs den svenska och norska politiska debatten om “informationssamhället” under 1990-talet. Debatten präglas av uppfattningen att ny IKT (informations- och kommunikationsteknik) är drivande i ett historiskt epokskifte som implicerar industrisamhällets slut och “informationssamhällets” början. Denna uppfattning analyseras ingående med diskursteoretiska verktyg. Debatten förstås som en diskursiv kamp mellan olika kollektiva aktörer (de politiska partierna i riksdagen resp. Stortinget), en kamp som inte bara handlar om framtiden utan också om samtid och historia. De tongivande inslagen av teknik och utvecklingsdeterminism analyseras och problematiseras både som en politisk strategi och som en arketypiskt modern förståelseform. Ett socialdemokratiskt dilemma infinner sig – hur skall socialdemokratiskt styre legitimeras i en tid där utvecklingen sprungit ifrån industrimodernitetens socialdemokratiska industristat? En tyngspunktsskillnad beträffande betoningen av “hårda” och “mjuka” frågor påvisas i jämförelsen mellan svensk och norsk debatt. Denna skillnad sätts i ett historisk sammanhang som understryker grannländernas delvis olikartade moderniseringsprocesser.