Vårt mål med denna undersökning och vårt arbete är att analysera på vilka sätt pedagoger tolkar att barn använder sig av sina erfarenheter från populärkultur i förskolans kontext samt hur pedagogerna förhåller sig och arbetar utifrån detta. Vi började studien utifrån en kvantitativ metod där vi delade tre enkäter som visade på att populärkultur tydligt genomsyras hos barnen i förskolan på varierande sätt. Vi valde att fortsätta genom fyra kvalitativa intervjuer med personal från tre olika förskolor, för att ta reda på ytterligare hur pedagoger tolkar att barn i förskolan använder sig av populärkultur och hur de väljer att förhålla sig till och arbeta med det. Vi har valt att använda oss av den sociokulturella teorin samt begreppen samspel, den proximala utvecklingszonen, lek, fantasi, populärkultur, barnperspektiv och barns perspektiv i vår analys av intervjuerna. Resultatet av studien visar utifrån pedagogers tolkningar på att barn influeras mycket av det som de tar del av genom populärkulturen av varierande slag utifrån pedagogers perspektiv. Barnen använder sedan dessa erfarenheter främst via sin lek men även i estetiska uttrycksformer som vid skapande, konstruerande samt genom skrift. Barnens intressen av olika tv-program samt tv-spel tas även tillvara på av pedagoger där vi kan se att de jobbar vidare med detta utifrån ett vuxenperspektiv. Däremot kan vi också konstatera att ett dilemma kring viss populärkultur pågår, om den är pedagogisk eller inte för arbetet i verksamheten. Betydelsen av att pedagoger tar tillvara på det som barn förmedlar, i detta fall främst sin lek, för att skapa förutsättningarna för lärande och utveckling på ett roligt samt inbjudande sätt är av stor vikt i vår framtida roll som förskollärare.

Studien ämnade analysera uttrycken för en malmöitisk identitet på Instagram-kontot Memesofmalmö samt vilka idéer som dessa grundar sig på vad det gäller Malmö som stad och människorna som bor där. Detta genomfördes genom att applicera ett teoretiskt ramverk som främst utformades utifrån Stuart Halls representations teori och definition av stereotyper och praktiken av stereotypisering. Det teoretiska ramverket har också utgjorts av begreppen ideologi, hegemoni och diskurs i relation till representation. Teorierna tillämpades med hjälp av en ideologikritisk textanalys bestående av ett urval på 50 inlägg. Resultatet av studien visade att det underliggande betydelserna i representationen gav uttryck för en kritisk hållning gentemot en etablerad negativ stereotyp. Detta tog sig uttryck i representationen genom att materialet reproducerade den etablerade stereotypen och satte den i nya kontexter. Genom detta omförhandlade betydelserna för stereotypen. Allt detta pekar på att humoristiska internet-memes inte bara ska ses som enkla skämt, utan de är en form av social och ideologisk produktion. / The study aimed to understand how established stereotypes of the collective identity of Malmö influences the Instagram account MemesofMalmö, along with how the representation of Malmö is based on the inhabitants and the city itself. The theoretical framework used was based on Stuart Hall’s representation theory and understanding of stereotyping. Furthermore, part of the theoretical framework has been the investigation of ideology, hegemony, and discourse concerning representation. The theories were implemented using text analysis, applying a critical ideological perspective, based on a selection of 50 posts. The result indicated that the underlying message in the representation expressed a critical attitude towards an established negative stereotype. It was conveyed by the material taking the present stereotyping and reproducing it in new contexts, which renegotiated the values for the stereotype. In conclusion, the evidence points to the fact that humoristic internet memes should not purely be viewed as simple jokes, but as a form of social and ideological output.

Det går inte att säga hur länge pilgrimsvandringar har funnits. Man vet i alla fall att detunder de senaste 2000 åren gjorts pilgrimsfärder för att komma i kontakt med enhelighet och för att visa tacksamhet till gud. De senaste decennierna har intresset förpilgrimsfärder ökat vilket inneburit att både forskare och författare har skrivit mycketom dessa resor.I denna studie har jag genom en kvalitativ metastudie undersökt pilgrimsfärden sombegrepp samt dess funktioner. Jag har även använt mig av tre populärkulturella verk föratt se hur man kan använda fiktion som läromedel.Det jag kommit fram till är att pilgrimsfärden är vitt och brett begrepp med många olikadefinitioner. De flesta anser att pilgrimsfärden är en religiös resa men samtidigt finnsdet många exempel på pilgrimer som har syftet är att få en ökad självkännedom och gåigenom en inre resa, alltså finns det dubbla betydelser. Min studie visar attpilgrimsfärden har många olika funktioner för människan. Den har de traditionelltreligiösa funktionerna som att visa tacksamhet, göra botgöring och den ger ett hopp enhelande funktion. Forskning har också visat att pilgrimsfärden är och har varit en formav övergångsrit i många kulturer. Alla pilgrimer har olika syften med sin pilgrimsfärdoch de funktioner och syften som visats av min undersökning är att pilgrimsfärden kanha sociala, statusförhöjande, fysiska, psykiska, terapeutiska, turistiska och ekonomiskafunktioner.Efter att ha läst kursplanen i religionskunskap 7-9, läst två fiktiva reseskildringar om enpilgrimsfärd samt sett en film om Lourdes, har jag kommit fram till att dessa trefiktioner hade varit användbart i undervisningen. Det hade gett eleverna en positivareinställning från början samt ett bra underlag för diskussioner. I kursplanens centralainnehåll står det även att lärare ska använda populärkultur för att se hur olika livsfrågorskildras.

Syftet med studien är att jämföra hur populärkulturen kommer till uttryck i barns lek samt få en insyn i hur pedagoger reflekterar kring populärkulturen i Reggio Emilia respektive Waldorfförskolor. Vi har sedan brutit ner syftet i två frågeställningar: Hur kommer barns intresse för populärkultur till uttryck i leken på förskolan? Hur ser pedagoger inom förskolan på populärkultur? Vår teoretiska ansats bygger på Säljös sociokulturella teori och Vygotskijs fantasiteori. Vi har använt oss av kvalitativ metod med deltagande observationer och kvalitativa intervjuer som insamlingsmetod. Resultatet av vår studie visar att barnen inom Waldorf och Reggio Emilia uttrycker populärkulturen på liknande sätt med hjälp av erfarenheter från TV och film. Resultatet visar även att pedagogerna inom Reggio Emilia och Waldorf har liknande syn på populärkulturen, pedagogerna är förhållandevis negativa till populärkulturella inslag på förskolan.

I samband med att samhället utvecklats har populärkulturer explosionsartat uppkommit,kanske till och med lite för snabbt. För att göra det möjligt att kunna ta del av all populärkulursom varje individ har, handlar det om att se helheten. Populärkultur styrs av kontextenberoende på situationen och vem som upplever den.Syftet med studien är att se närmre på hur förskolebarns vardagliga populärkulturer kan se utoch hur barn kan använda sig utav sina erfarenheter för att skapa artefakter ifrån sinapopulärkulturer. I studien framkommer det att populärkulturens artefakter möjliggör barnsutveckling och lärande, då de samlar på sig erfarenheter som ger en fylligare ryggsäck tillderas fantasier. Teorin som varit tillhjälp i studien är Vygotskijs, grundaren till detsociokulturella perspektivet. Relevansen i teorin har varit aktuell där de sociala samspelandesituationerna berikar fantasi och erfarenhetsvärld. Populärkulturer kan ses som komponenter ibarns omgivning och i sociala sammanhang, där av har teorin används i studien. Studiensempiri har insamlats med hjälp av observationer och informella samtal enligt en kvalitativmetod. Resultatet som framkom är att barn använder sig av olika artefakter som är relevant tillderas lek av populärkultur och att barns populärkulturer kan vara en väg in till literacy.Slutsatsen i studien är att barn använder sig utav olika artefakter för att nå dit dem vill vare sigde har en medvetenheten om det eller inte. Barns populärkulturer blir som ett hjälpmedel ideras livsvärld och som bidrar till utveckling och lärande.

Denna uppsats undersöker hur maskulinitet, homosocialitet och vänskap representeras i den amerikanska, coming-of-age komedifilmen Supersugen (2007). Med hjälp av en diskursanalys tittar jag på hur filmens två huvudkaraktärer Seth och Evan representeras samt analyserar hur detta förhåller sig till teorier om maskulinitet, homosocialitet och vänskap. Uppsatsen undersöker även hur filmen använder komedi som verktyg för att antingen (re)producera eller kritisera dessa maskulinitetsnormer i filmen. Jag kommer fram till att det sker en narrativ utveckling av karaktärernas representationer av maskulinitet, homosocialitet och vänskap genom filmens gång. Komedin i filmen driver på denna utveckling som förändrar de maskulina representationerna vilket bidrar till att homosociala praktiker snarare byts ut av vänskapliga sådana. Filmen använder sig av komedi genom att göra parodi på maskulinitetsstereotyper, satir på maskulinitetsnormer och ironi av de absurda situationer som uppstår. På så sätt kritiserar filmen rådande maskulinitetsnormer på ett humoristiskt sätt. Med sina representationer och med hjälp av komedi sänder filmen ut ett budskap till sin publik om en bättre maskulinitet. En maskulinitet som öppnar upp för äkta vänskap mellan män.

Denna uppsats diskuterar hur kriminalitet kan konstrueras genom analys av populärkulturella framställningar av kriminalitet utifrån ett historiskt jämförande perspektiv. Vi har gjort det genom en fallstudie av två svenska musikvideor inom genren hiphop, daterade från två olika decennier. Med metoden multimodal kritisk diskursanalys ämnar uppsatsen att kritiskt problematisera konstruktionen och framställningen av kriminalitet och granska hur dessa förändrats över tid.  Uppsatsen ämnar också kontextualisera resultatet och sätta det i relation till samhälleliga diskurser. Meningen är att bidra med inspiration till fortsatt forskning på temat framställning av kriminalitet inom svensk hiphop.   Till fallstudien har musikvideorna Kompisar från förr av The Latin Kings (från 1994) och Drip 2 hard av Einár (från 2019) valts. Det teoretiska ramverket består av populärkultur, kriminalitet och socialsemiotik varav diskurs, ideologi och makt samt kritik är underrubriker till socialsemiotik. Mot bakgrund av detta har de två texterna analyserats denotativt och konnotativt ur följande perspektiv: lexikala val, attribut och poser. Den semiotiska analysen visar att ordval, attribut och visuell framställning används för att bidra till en framställning av kriminalitet som något hotfullt men statusfyllt och glorifierat i de båda musikvideorna. En påfallande skillnad är däremot att lexikala val och attribut framställer kriminalitet som än våldsammare och mer glorifierad i Einárs musikvideo, något som kan tros vara en konsekvens av den neutralisering av ideologier som sker genom långvarig exponering.    I enlighet med tidigare forskning visar uppsatsen att framställningen av kriminalitet har en politisk grund i resan till att bli rik och uppnå hierarkisk, ekonomisk och relationell status genom kriminella handlingar. Uppsatsen identifierar flera olika typer av diskurser som detta kan kopplas till, som diskurser om gängkultur, integration och gangsterliv. / This essay discusses how criminality can be constructed by analyzing popular culture representations of criminality from a historical comparative perspective. This was carried out through a case study of two Swedish music videos in the genre of hiphop, dating from two different decades. Using the method of multimodal critical discourse analysis, the essay aims to critically problematize the construction and representation of criminality and examine how these have changed over time. The essay also aims to contextualize the results and put them in relation to societal discourses. The intention is to provide inspiration for further research on the theme of the representation of criminality in Swedish hiphop.   For the case study, the music videos Kompisar från förr by The Latin Kings (from 1994) and Drip 2 hard by Einár (from 2019) have been chosen. The theoretical framework consists of popular culture, criminality, social semiotics, of which discourse, ideology and power, and criticism are subheadings of social semiotics. Against this background, the two texts have been analyzed denotatively and connotatively from the following perspectives: lexical choices, attributes and poses. The semiotic analysis shows that word choice, attributes and visual representation are used to contribute to a representation of criminality as something threatening but status-filled and glorified in both music videos. A striking difference, however, is that lexical choices and attributes portray crime as even more violent and glorified in Einár's music video, which can be thought to be a consequence of the neutralization of ideologies that occurs through prolonged exposure.   In line with previous research, the essay highlights that the representation of criminality has a political basis in the journey to become rich and achieve hierarchical, economic and relational status through criminal acts. The essay identifies several different types of discourses to which this can be linked, such as discourses on gang culture, integration and gangsterism.

Det som klassas som populärkultur finns idag tillgängligt för barn via många kommunikationskanaler. De kan relativt enkelt komma i kontakt med bland annat olika mediekaraktärer genom filmer, digitala spel och smartplattor som finns mer lättillgängligt i dagens samhälle, främst i hemmet men även till viss del i förskolan. Vi vill undersöka om barnens lekar är inspirerade av den populärkultur som råder samt hur det i så fall kommer till uttryck. Följden av detta blir då att försöka se hur dessa lekar tas emot i förskolan av de pedagoger som arbetar där. De centrala begrepp som studien inriktar sig på är framförallt populärkultur och lek men berör även de normer som finns i förskolan när det gäller genus, könsskillnader, miljö, material samt våldslekar och vad som anses vara tillåtet och otillåtet. Av dessa begrepp har vi valt att använda lek, normer och genus som teoretiska utgångspunkter för vår studie. Studien är gjord enligt en kvalitativ metod då vi valde att samla in vår empiri genom observationer och samtal med barn och pedagoger samt skrivna intervjuer med pedagoger. Utifrån det resultat vår undersökning ledde fram till kan vi se att barnen inspireras av den rådande populärkulturen vilket visade sig i barnens samtalsdiskussioner, lekar och skapande verksamhet. Det handlar till stor del om de filmer och tv-program de har sett, vilka leksaker de har i hemmet eller vilka spel de bemästrar via exempelvis smartphones eller smartplattor. De reaktioner och det bemötandet som barnens populärkulturellt inspirerade lekar får från pedagogerna i förskolan visar sig på olika sätt. Vi kan se att det finns ett dilemma kring pedagogernas tankar och bemötande, ibland krockar de personliga åsikterna gentemot kollegornas åsikter och förskolans regler, detta visar på att det finns ett problemområde som bör reflekteras och diskuteras över.

Syftet med min undersökning är att ge en bild av hur lärare kan förhålla sig till det vidgade textbegreppet och hur lärare och elever kan förhålla sig till elevers fritidstexter. Det empiriska materialet är insamlat med hjälp av kvalitativa intervjuer. Informanterna består av två lärare samt sex elever, tre från sjunde och tre från åttonde grundskoleåret. Mina resultat visar att ingen av de två intervjuade lärarna visar sig kunna definiera det vidgade textbegreppet, men de ställer sig positiva till en vidgad läsning. Dock tillämpar ingen av dem en sådan i någon större utsträckning. Anledningen till detta är okunskap om texterna, tidsbrist och liten eller ingen tillgång till material. Eleverna uppger att de läser en stor mängd olika texter på fritiden, och förutom fördelarna med en vidgad läsning, som att det blir ”roligare” och ”mer varierande”, ser en risk med att det kan bli för mycket. Mina slutsatser är att både lärare och elever ser positivt till att inkludera fritidstexter i undervisningen, men lärarna har vaga uppfattningar om vilka dessa texter egentligen är. Dessutom har de inte kunskap om vad som står i styrdokumenten angående ett vidgat textbegrepp. Eleverna har en mer analytisk syn på texter och dess kvaliteter än vad lärarna har.

Populärkulturen bidrar med sätt att möta eleverna på deras egna villkor. Uppsatsen ämnar undersöka dels vilka drag av shintoism som återfinns i den japanska animerade filmen Spirited Away och dels hur filmen kan användas i undervisningen av religion på gymnasiet. Studiens ambition är att undersöka vad filmen kan erbjuda undervisningen på en B-kurs inom religionsämnet. Genom att utföra en läromedelsanalys samt ägna mig åt studier kring religionen shinto syftar uppsatsen till att belysa hur filmen Spirited away, och dess shintoistiska tematik, kan finna sin plats i undervisningen i ett klimat där läromedlen ofta misslyckas med att ge en nyanserad bild av den shintoistiska läran. Uppsatsen presenterar en kvalitativ intervju med en japansk man som ger sin bild av shinto. Resultatet visar även att B-kursen på gymnasienivå inbjuder till kopplingar mellan religiösa yttringar och aspekter av vårt sekulariserade samhälle. Populärkulturen, i detta fall genom filmen Spirited away, och shintoism kan därmed bidra till en kombination som leder till att eleverna når ett meningsfullt lärande inom flera olika områden. Studien påvisar att filmen är bärare av en shintoistisk aspekt som är gångbar att belysa i en lektionsplan. Denna lektionsplan vinner mest mark genom hur den behandlar religionens roll i ett sekulariserat samhälle. I detta fall populärkulturens bruk av religiös tematik. Däremot avvisas filmen som direkt förmedlare av den shintoistiska läran, och istället lyfts dess lämplighet som bro mellan ett religiöst system och den populärkulturella aspekten av religionsundervisningen.