Bakgrund: Efter kirurgiska ingrepp förekommer postoperativt ileus (POI) som ett normalfysiologiskt tillstånd. POI definieras som ett avvikande mönster av gastrointestinal motilitet med karakteristiska symtom som illamående och kräkningar, uppspänd buk, samt utebliven gasavgång eller avföring. POI har påvisats påverka den postoperativa återhämtningen negativt. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga interventioner som används för att minska durationen av postoperativt ileus vid svenska kirurgiska vårdavdelningar. Design: Enkätbaserad tvärsnittsstudie. Metod: Internetbaserad enkät skickades till vårdenhetschefer vid 86 kirurgiskt inriktade vårdavdelningar på fem universitetssjukhus i södra och mellersta Sverige. Resultat: Totalt 21 kirurgiska vårdavdelningar besvarade enkäten. Kunskaper kring innebörden och handläggningen av POI angavs som måttliga till goda. Den mest frekvent föreslagna interventionen inom omvårdnad var mobilisering och laxantia i olika former var den vanligaste farmakologiska interventionen. Konklusion: Omvårdnads- och farmakologiska interventioner av varierande evidensgrad används på svenska kirurgiska vårdavdelningar. Det tycks finnas ett behov av utbildning om och implementering av vetenskapliga kunskaper inom området för bedömning och handläggning av POI. / Background: Postoperative ileus (POI) occurs as a normal reaction to all forms of surgery. POI is defined as a deviant pattern of gastrointestinal motility with characteristic symptoms such as nausea and vomiting, abdominal distension and lack of gas or stool. Postoperative ileus has been shown to affect the postoperative recovery in a negative way. Aim: The aim of this study was to investigate the current use of interventions aimed to reduce the duration time of postoperative ileus in Swedish surgical wards. Design: A cross-sectional study. Method: A web-based survey was administered to matrons at 86 surgical wards in five university hospitals in the mid- and south of Sweden. Results: In total, 21 wards responded. The knowledge about the meaning and management of POI was perceived as moderate to good. The most frequent used nursing intervention was mobilization, and the most common pharmacological action proposed was laxatives of various sorts. Conclusion: Both nursing and pharmacological interventions with various grades of evidence are used in Swedish surgical wards. There are indications of a need for education and implementation of science-based knowledge within the area of assessing and managing POI.

Abstrakt Bakgrund: Vid all kirurgi finns en risk att patienten drabbas av en postoperativ infektion, vilket orsakar ohälsa, ofta ett försämrat operationsresultat och ett ökat lidande för patienten. Operationssköterskan måste i sitt arbete ha kunskap om vilka metoder och åtgärder som minskar risken för postoperativ infektion. Inom detta område utgör arbetsdräkten en faktor som kan ha betydelse för att minska smittspridning. Syfte: Syftet med studien är att undersöka betydelsen av operationspersonalens arbetsdräkt i arbetet med att förebygga postoperativa sårinfektioner. Metod: En kvantitativ systematisk litteraturstudie. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL och PubMed. Resultat:14 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2007 och 2019 valdes ut och analyserades. .Inga studier identifierades där man funnit att arbetsdräkten direkt kunde minska risken för postoperativ infektion. Efter analys av artiklarna delades de in i två huvudkategorier: arbetsdräkten som skydd mot luftburen smitta och kontaminering av arbetsdräkten som kan leda till kontaktsmitta och sex underkategorier. Slutsats: Evidensen är fortsatt bristfällig avseende huruvida operationspersonalens arbetsdräkt kan påverka risken för postoperativ sårinfektion som leder till ett ökat vårdlidande för patienten. Studier med större patienturval och längre uppföljningstid kommer att behövas för att kunna påvisa skillnader mellan olika arbetsdräkter och risken för postoperativa sårinfektioner.

Introduktion: En patient som genomgår en operation har många behov. De vaknar upp i en ny främmande miljö där sjuksköterskan ansvarar för att säkerställa patientens mående. Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle med människor med olika bakgrund och språk. Studier visar att språkbrister i vårdmötet mellan sjuksköterska och patient leder till ett sämre omhändertagande och minskar patientsäkerheten. Syfte: Syftet med studien var att identifiera strategier hos specialistsjuksköterskor vid omhändertagande av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ avdelning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ, icke-experimentell deskriptiv design. Femton semi-strukturerade intervjuer genomfördes. All insamlad data analyserades med hjälp av Critical Incident Technique. Resultat: Fem generella strategier vid omhändertagande av patienter med annat språk än svenska eller engelska på en postoperativ vårdavdelning identifierades; att kommunicera utan ord, att kommunicera med ord, att nyttja någon som förstår, att skapa en säker vårdmiljö, att använda hjälpmedel. Resultatetvisade att omhändertagande av patienter med ett annat språk än svenska eller engelska i en postoperativ kontext, är komplext.  Slutsats:Specialistsjuksköterskor upplevde att omhändertagandet fungerade bra i sin nuvarande form, trots språkliga svårigheter i kommunikationen med patienter.  Då vissa situationer ändå beskrevs kunna förekomma går det inte dra slutsatsen att de strategier som framkom i denna studie fungerar fullt ut för att skapa en trygg och säker vård. Forskning bör utföras på patienternas upplevelse av situationen i denna kontext.    Nyckelord: Omvårdnad, Postoperativ avdelning, specialistsjuksköterska, strategier, språkbarriärer, kommunikation, Critical Incident Technique Keywords: Nursing, PACU, Nurse specialist, strategies, language barriers, communication, Critical Incident Technique

Bakgrund: Att förebygga och behandla postoperativ smärta är anestesisjuksköterskans ansvar genom det perioperativa förloppet. Tidigare studier har visat att förekomsten av postoperativ smärta efter laparoskopisk kolecystektomi är hög. Syfte: Syftet med studien var att beskriva postoperativ smärtskattning hos patienter som genomgått laparoskopisk kolecystektomi på en sluten operationsavdelning och en dagkirurgisk operationsavdelning. Syftet var också att undersöka skillnader i förekomst av postoperativ smärta mellan män och kvinnor, yngre och äldre patienter samt mellan patienter som opererats på sluten- respektive dagkirurgisk operationsavdelning. Metod: Studien var en retrospektiv registerstudie med kvantitativ ansats. Registerdata innehållande data från 338 patienter inhämtades från kvalitetsregistret Svenskt Perioperativt Register från år 2016–2018. Materialet analyserades med beskrivande och jämförande statistik. Resultat: Resultatet visade att 70 % av patienterna skattade måttlig till svår postoperativ smärta (NRS 4-10). Det framkom även att kvinnor samt yngre patienter (<50 år) på den dagkirurgiska operationsavdelningen skattade signifikant högre postoperativ smärta jämfört med män och äldre patienter. Slutsatser: Även om inga generella slutsatser kan dras tyder resultaten på att kvinnor samt patienter 50 år och yngre är särskilt utsatta för otillräcklig smärtbehandling i samband med laparoskopisk kolecystektomi. Eftersom alla människor har rätt till god smärtlindring behöver omvårdnaden således anpassas efter patientens individuella förutsättningar och behov. När anestesisjuksköterskan når en förtrolig relation till patienten finns goda förutsättningar för en tillfredställande postoperativ omvårdnad.

Bakgrund: Delirium är en vanligt förekommande komplikation både i barnintensivvården och barnoperationsvården. Det orsakar stort lidande hos de påverkade barnen både emotionellt och fysiskt, samt ökar delirium vårdtiden och orsakar en ökad mortalitet. Syfte: Att presentera vilka omvårdnadsåtgärder som kan förebygga delirium hos barn samt undersöka vad som påverkar vårdrelationen mellan barnet, familjen och sjuksköterskan vid omvårdnad och behandling av delirium i en intensivvårdsmiljö. Metod: Litteraturstudie baserad på kvantitativa studier analyserad med innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre teman: effekten av föräldrars involvering på barn med delirium, övriga effekter av föräldrars involvering i vården av barn och betydelsen för ökad involvering för föräldrarna. Ökad involvering av föräldrarna i den pre och postoperativa vården gav en signifikant förbättring av postoperativt delirium hos barnet, under förutsättning att föräldrarna fått utbildning och blivit förberedda hur de skulle agera. Den ökade involveringen av föräldrar sågs som positivt av både föräldrar och personal. Analysen resulterade inte i några specifika omvårdnadsåtgärder som kan förebygga delirium hos barn. Slutsats: Föräldrar bör få möjligheten att vara så nära sina barn som möjligt och vara involverade i vården på barnintensivvårdsavdelning eller i den pre- och postoperativa vården. För att minska risken att barn drabbas av delirium finns behov av att utbilda och förbereda föräldrarna. / Background: Delirium is a common complication at both pediatric intensive care units and pediatric postoperative units and it is causing huge amount of increased suffering for the affected children. Not only the emotional and physical suffering, but also increased time needed to stay in the PICU and increased mortality. Aim: To examine which nursing actions can prevent emergence delirium in children and to examine the importance of the care relationship between the child, the family and the nurse in the care and treatment for delirium. Method: A literature review with a quantitative approach, analyzed with content analysis. Results: The analysis resulted in three themes. The effect of parental involvement on the delirium of children, other effects on the involvement of parents in the care of children and the meaning of the involvement for the parents. The involvement of parents in children pre and postoperative had a significant decrease of delirium and negative behavior under the condition that the parents were prepared and active in their role as a support for their children. The increase parental involvement was viewed as positive from both parents and nurses. Analysis did not find any nursing actions to prevent delirium for children Conclusion: Parents should be able to be as close and involved in the care for their children in a PICU or in the pre and postoperative care as it is possible, and the need to educate and prepare the parents in order to decrease the risk for the children to suffer from delirium.

Bakgrund: Höftartroplastik är rankad som nummer 11 på listan över de mest smärtsamma kirurgiska ingreppen. Att utveckla kronisk smärta postoperativt rapporteras vara så hög som 10%. Syfte: Studera vuxna patienters upplevelser av postoperativ smärta efter planerad höftoperation samt patienternas erfarenhet av smärtbehandlingen. Metod: En litteraturöversikt baserad på 10 vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2000 och 2019. Fem artiklar har kvantitativ ansats och fem av artiklarna har kvalitativ ansats. Resultat: Patienters upplevelser av postoperativ smärta efter en elektiv höftoperation är individuell och beskrivs både kvantitativt med hjälp av smärtskattningsskalor och kvalitativt med egna ord. Majoriteten av studierna visar att patienterna upplever sig tillräckligt smärtlindrade av de läkemedel de får i syfte att minska den postoperativa smärtan och i andra fall där religiösa åskådningar spelar in, så förlitar sig patienterna på sin tro och med hjälp av sin familj. Slutsats: Postoperativ smärta efter elektiv höftoperation är ett faktum. Patienterna upplever sig smärtlindrade eller i andra fall står ut med smärtan av kulturella och religiösa skäl. Patienternas delaktighet under sin vårdtid, bättre uppföljning av vården efter utskrivning och ytterligare forskning kring effektivare postoperativ smärtbehandling, krävs i framtiden. / Introduction: Hip arthroplasty is ranked number 11 on the list of the most painful surgical procedures. Developing chronic pain postoperatively is reported to be as high as 10%. Aim: Study adult patients' experiences of postoperative pain after planned hip surgery and the patients' experience of pain management. Methods: A review of literature based on 10 scientific articles published between 2000 and 2019. Five articles have quantitative approach and five of the articles has qualitative approach.   Results: Patients' experiences of postoperative pain after an elective hip operation are individual and described both quantitatively by means of pain estimation scales and qualitatively in their own words. The majority of the studies show that the patients feel sufficiently pain-relieved by the drugs they receive in order to reduce the postoperative pain and in other cases where religious views are recorded, the patients rely on their faith and with the help of their family. Conclusion: Postoperative pain after elective hip surgery is a fact. The patients feel pain-relieved or in other cases stand out with the pain for cultural and religious reasons. Patients' involvement during their care period, better follow-up of care after discharge and further research in more effective postoperative pain treatment, are required in the future.

Få studier är gjorda om intrahospitala transporter och i synnerhet postoperativa transporter. De studier som finns behandlar framförallt intensivvårdspatienter som transporteras till behandlingar och undersökningar. Tidigare forskning visar att den intrahospitala transporten av intensivvårdskrävande patienter är en patientsäkerhetsrisk då patienten kan få fysiska komplikationer och en förlängd vårdtid. Den postoperativa transporten av den nyopererade patienten sker dagligen inom sjukvården. För att erhålla grundläggande kunskap om denna transport genomfördes en ostrukturerad observationsstudie med fokus på patientsäkerhet. Resultatet visade sig vara mångfacetterat. Anestesisjuksköterskan var en central person vid transporten då hon transporterade patienten till den postoperativa avdelningen. Inför transporten genomfördes förberedelser och omvårdnadsåtgärder. En kontinuerlig övervakning av patienten skedde under transportens samtliga faser men även en brist på övervakning fanns vid flera tillfällen. God kommunikation var positivt för patientsäkerheten men även här fanns exempel då kommunikationen var otillräcklig. Oavsett om kommunikationen innebar att information saknades eller att den inte uppmärksammades kunde det innebära risker för patenten. Lokalers utformning och hinder på vägen till den postoperativa avdelningen kunde försvåra manövreringen av patientens säng och krockar kunde ske. Under samtliga delar av transporten kunde larm från medicintekniska produkter varna och avbryta personal under tiden de utförde andra arbetsuppgifter. Patientsäkerhet genomsyrade hela den postoperativa transportens samtliga delar på både ett positivt och negativt sätt. Förbättringsområden finns att arbeta med då kommunikation kan effektiviseras, dokumentation kan förbättras och larm individualiseras. Samtliga förbättringsområden åsyftar att öka patientsäkerheten. Utifrån detta resultat kan kommande studier ta vid och tillsammans bidra till en mer patientsäker transport. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Anestesisjuksköterskan möter dagligen äldre patienter i det perioperativa vårdarbetet. Antalet äldre patienter som genomgår ett operativt ingrepp ökar i omfattning och äldre patienter har större risk för att drabbas av olika postoperativa komplikationer. Konfusion är en postoperativ komplikation som i sin tur leder till allvarliga konsekvenser för äldre patienter. Postoperativ konfusion är ett omfattande problem både ur ett patientperspektiv och ett hälso- och sjukvårdsperspektiv, eftersom det innebär ett stort lidande för patienten och ger även ökade vårdkostnader. Postoperativ konfusion ökar också risken för att drabbas av andra komplikationer såsom fallrisk, infektioner och näringsproblem. Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter av perioperativt vårdande av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Studien är en kvalitativ studie där intervjuerna har analyserats med innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Granheim (2008). Sex anestesisjuksköterskor intervjuades om deras erfarenhet av det perioperativa vårdandet av äldre patienter med fokus på vårdåtgärder som förebygger postoperativ konfusion. Analysen resulterade i tre kategorier; Närvaro, Ömsesidighet och Beskydd. Dessa tre kategorier presenteras i resultatet med tio underkategorier. Anestesisjuksköterskorna arbetar med stödjande åtgärder för de äldre patienterna och med deras omvårdnadsbehov. Resultatet överensstämmer med litteraturen i ämnet. Anestesisjuksköterskorna i studien arbetar förebyggande för postoperativ konfusion genom att ge patienten tid, information och genom att använda sig av de vårdåtgärder som beskrivs i resultatet. De förebygger postoperativ konfusion utan att alltid vara medvetna om det. Deras kunskap kan därför betraktas som erfarenhetsbaserad kunskap som är oreflekterad. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Trots stora förbättringar när det gäller sjuksköterskans smärtskattning och behandling av postoperativ smärta förekommer det fortfarande att patienten upplever höga till värsta tänkbara smärtor. Tidigare studier visar att adekvat postoperativ smärtlindring fortfarande är ett stort problem. Syftet med studien var att med kvalitativ metod beskriva intensivvårdsjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med postoperativ smärta. Fem intensivvårdssjuksköterskor intervjuades och intervjuerna analyserades utifrån Dahlberg (1997) fenomenologiska analysmetod. I resultatet framkom, att det fanns skillnader vid bedömning av postoperativ smärta hos vakna och icke vakna patienter. Sjuksköterskorna är positiva till att använda smärtbedömningsverktyg och orsaken till otillräcklig smärtlindring till viss del kan bero på patienten. Det framkom även att miljön och dokumentation har betydelse för smärtbehandlingen. Resultatet diskuteras i relation till tidigare forskning och Orlando (1990) omvårdnadsmodell. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Att patienten skall fasta inför anestesi har varit rutin sedan anestesins barndom. Studier av patienters nutrition inför ett kirurgiskt ingrepp har visat att fastan inte får kroppen i den mest optimala metaboliska fasen inför operationsingreppet. En kolhydratsberikad dryck har tagits fram och införts som en av de preoperativa förberedelserna. Detta för att få patienten i rätt metabolisk fas när operationen startar och sedan underlätta det postoperativa förloppet för patienten. Syftet med litteraturstudien är att undersöka om, och i så fall hur den perorala preoperativa kolhydratsuppladdningen påverkar patientens välbefinnande under den perioperativa vårdprocessen. Metoden var en litteraturstudie som baserades på kvantitativa, vetenskapliga, empiriska studier. Litteratursökningen gjordes både manuellt och i databaserna Cinahl, Medline, Pubmed och Academic Search Elite. Analysen av artiklarna är gjord efter Polit och Becks (2004) modell och resultatet presenteras i tre övergripande teman. Den kolhydratsberikade drycken motverkade insulinresistensen postoperativt och patienterna upplevde mindre törst preoperativt, men resultatet i studierna kring den preoperativa kolhydratsuppladdningens påverkan på patientens välbefinnande i övrigt under den perioperativa vårdprocessen var motsägelsefulla. Denna litteraturstudie visar på avsaknaden av studier kring patientens upplevelser av den preoperativa kolhydratsuppladdningen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård