Den statliga utredningen SOU 2016:94 har som problemområde identifierat att ”det finns brister i skolans och elevhälsans närvarofrämjande arbete och i arbetet med att förebygga frånvaro”. Konsekvensen blir att skolornas arbete i första hand inriktas på åtgärder när frånvaron är ett faktum. Utredningen fann också en bristande kunskap om vad som främjar närvaro. Förväntat kunskapsbidrag för denna studie är att belysa vilka framgångsfaktorer som några specialpedagoger av erfarenhet vet har goda effekter för att främja skolnärvaro respektive förebygga problematisk skolfrånvaro.Syftet med studien är att öka kunskapen om hur några specialpedagoger arbetar för att främja skolnärvaro respektive förebygga problematisk skolfrånvaro.Av studiens resultat framkommer att närvarokultur, en tillgänglig lärmiljö och goda relationer till lärare är framgångsfaktorer för att främja närvaro. Till stor del arbetar specialpedagoger och verksamheter förebyggande då frånvaron redan är ett faktum. Orsaker till frånvaron är ofta flera, påverkar varandra ömsesidigt och behöver kartläggas i samverkan. Kunskaper om orsaker och den tidiga upptäckten lyfts i studien fram som viktiga eftersom det är en förutsättning för att främja närvaro. Studien betonar att elevens röst kring frånvaro behöver stärkas.Specialpedagogen ska i ett övergripande främjande och förebyggande arbete verka för alla elevers närvaro i verksamheter. Genom kompetensutveckling leder specialpedagogen insatser som ökar kunskapen och förståelsen kring skolnärvaro. Studien visar på vikten av att specialpedagogen verkar för ett relationellt perspektiv i att främja goda relationer och skapa en tillgänglig lärmiljö för alla elever.

Sammanfattning/AbstractLindvall, Jenny (2019). Närvarofrämjande arbete ur ett specialpedagogiskt perspektiv- en fallstudie i grundskolans tidigare år. Specialpedagogprogrammet, institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Syftet med studien är att ta reda på hur man i skolan arbetar med att främja närvaro bland eleverna och hur arbetet med att förebygga problematisk skolfrånvaro ser ut. Vilka roller har rektor, specialpedagog och pedagogerna i arbetet med att främja närvaron, hur ser rutinerna ut, och hur ser arbetet ut med problematisk frånvaro?Min ambition var att lyfta och vidga perspektivet kring problematisk skolfrånvaro och det närvaro främjande arbetet på skolan och förhoppningsvis kunna bidra med kunskap för att utveckla det arbetet. För att ta reda på detta gjordes intervjuer med tre pedagoger, en specialpedagog och rektorn på skolan. Intervjuerna spelades in och sedan transkriberades. Resultatet visade att pedagogerna, specialpedagogen och rektorn hade olika syn på vad närvarofrämjande arbete innebär, och att pedagogerna arbetar med det på olika sätt i klasserna. Pedagogerna arbetade även olika utifrån deras egna tankar kring vad det är som gör att ett barn vill komma till skolan eller stannar hemma. Det framkom även att det saknas tydliga rutiner i hur frånvaron hanteras och att samarbetet såg olika ut beroende på vilken pedagog som svarade och vad de bakomliggande orsakerna till frånvaron berodde på. Resultaten har kategoriserats utifrån svaren från respondenterna och delades in i huvudkategorier utifrån relationer, frånvarofaktorer, pedagogiskmiljö och specialpedagogiska perspektiv. Resultaten har tolkats och analyserats utifrån relevant forskning inom området och ur ett systemteoretiskt perspektiv. I den avslutande delen av examensarbetet diskuteras de specialpedagogiska implikationerna och det specialpedagogiska uppdraget då specialpedagogen har en viktig funktion ibland annat arbetet med ett relationellt förhållningssätt, lärmiljön och det förebyggande arbetet med att främja närvaro.NyckelordKänsla av sammanhang, närvarofrämjande arbete, relationer, problematisk skolfrånvaro, elevhälsa.

Empirin summeras genom att hävda att psykisk ohälsa är det största skälet till att elever isolerar sig från skolan och detta kan grunda sig i djupgående familjerelaterade problem där eleven har utvecklat sin psykiska ohälsa av de slitningar och negativa följder som kan medföljas av en skilsmässa. När elevens frånvaro blir större och större, är det svårt att återvända på grund av att eleven halkat efter i skolarbetet och det blir även kämpigt att möta klasskamraters frågor. Inkludering av eleven sker via arbetet i elevhälsoteamen där diskussioner sker kontinuerligt om hur eleven ska integreras i skolan samt skolans normer och värden diskuteras och förhållningssätt utifrån både en egen, kommunal och statlig handlingsplan. Specialpedagogen har en viktig roll i elevhälsoteamet där de tillsammans har som första mål ska verka för att eleven ska passa in i skolmiljön och den andra inriktningen är att anpassa omgivningen till eleven. / The empiricism is summed up by claiming that mental illness is the main reason why students isolate themselves from school and this can be based on profound family-related problems where the student has developed his or her mental health from the wear and tear consequences that can result from a divorce. As the student's absence grows larger and larger, it is difficult to return because the student has slipped into school work and it also becomes difficult to meet classmates' questions. The inclusion of the pupil is done through the work in the student health team where discussions are ongoing about how the pupil should be integrated into the school, and the school's norms and values are discussed and approaches based on both their own, municipal and state action plan. The special educator has an important role in the student health team where together they have the first goal of working for the pupil to fit into the school environment and the second focus is to adapt the environment to the pupil.

Förväntat kunskapsbidragDetta arbete belyser betydelsen av gymnasieskolans kunskapsuppdrag för de gymnasieelever som av olika anledningar befinner sig i en problematisk skolfrånvaro. Tidigare forskning kring skolfrånvaron och arbetet kring detta visar att skolans kunskapsuppdrag inte har varit i fokus. Arbetet belyser avsaknaden av arbetet kring elever som inte kommer till skolan. Syfte och frågeställningarSyftet med detta examensarbete är att visa på vilka sätt gymnasieskolans kunskapsuppdrag hanteras för gymnasieelever med problematisk skolfrånvaro genom följande frågeställningar:* På vilka sätt upplever fem elever med problematisk skolfrånvaro att skolan har varit behjälplig i deras fortsatta kunskapsutveckling mot kunskapskraven?* Hur ser de två rektorerna på skolan på skolans möjlighet att hjälpa elever med problematisk skolfrånvaro i deras fortsatta kunskapsutveckling mot målen?* På vilka sätt arbetar fyra lärare på skolorna med att fortsätta stötta elever med problematisk skolfrånvaro i deras kunskapsutveckling?TeoriI studien används systemteorin tillsammans med Bronfenbrenners ekologiska utvecklingsmodell för att synliggöra och förklara komplexiteten i situationer med problematisk skolfrånvaro i en gymnasieskola. I arbetet synliggörs även specialpedagogiska perspektiv i form av det kompensatoriska samt det relationella perspektivet.MetodDå syftet var att undersöka elevers och olika professioners tankar angående vilka sätt man hanterar gymnasieskolans kunskapsuppdrag för elever med problematisk skolfrånvaro, valdes en kvalitativ fenomenografisk intervjustudie på en gymnasieskola. Studien bygger på svar från 2 biträdande rektorer, 4 lärare och 6 elever. ResultatResultaten visar att frågan kring gymnasieskolans elevers problematiska frånvaro är komplex. Orsaker och konsekvenser går hand i hand. De vanligaste anledningarna till den problematiska skolfrånvaron är brist på stöd, brist på motivation och brist på relation. Sätten att arbeta med skolans kunskapsuppdrag för elever med problematisk skolfrånvaro skiljer sig inom samma skola. Det sammanlagda resultatet visar att gymnasieskolan brister i sitt kunskapsuppdrag mot elever med problematisk skolfrånvaro. Elever får mycket lite individuell hjälp eller ingen alls. Anledningen till detta är att det saknas riktlinjer kring arbetet med elever som inte kommer till skolan. Elevhälsans team av olika professioner utnyttjas inte till fullo i arbetet kring den problematiska skolfrånvaron. Specialpedagogiska implikationerAnalysen i denna fallstudie visar att den specialpedagogiska kompetensen är viktig i samarbetet med lärare och med skolans organisation. För att främja närvaro och arbeta kring arbetet med skolans kunskapsuppdrag för elever med problematisk skolfrånvaro krävs det didaktiska diskussioner såväl på gruppnivå som på organisationsnivå. Elevhälsans arbete kring svårigheten med skolnärvaron behöver ses över för att eleverna ska få ta del av undervisningen trots att de har en problematisk skolfrånvaro.

Syftet med studien är att studera hur skolprofessionella betraktar begreppet problematisk skolfrånvaro och vilka bakgrundsfaktorer de anser har en betydelse på elevers skolfrånvaro. Vidare avser studien att undersöka i vilken utsträckning den växande skolfrånvaron anses påverka eleverna. Studien har en kvalitativ ansats och den valda datainsamlingsmetoden var semistrukturerade intervjuer där en intervjuguide har utformats med tematiska frågor. I studien deltog en skolkurator, en lärare, en fritidschef samt en lärar- och elevassistent i en kommunal grundskola i södra Sverige. Det insamlade materialet analyserades med tematisk analys och studiens resultat har analyserats tillsammans med ekologisk systemteori och teorin om sociala band. Studiens resultat visar att några av de framträdande faktorerna till att en elev blir frånvarande var relationer mellan elev och lärare, bristande stöd i hemmet, motivation och skolsituation. En utmärkande faktor som framkom i vårt resultat var att relationerna runt en elev kan bli avgörande för alla de bakgrundsfaktorer som identifierats i studien. Brister det i någon av dessa, blir risken för problematisk skolfrånvaro högre. Slutsatsen av det analyserade materialet är att dessa faktorer påverkar elevernas inställning till skolan i hög utsträckning och att det föreligger ett samband mellan dessa faktorer och elevernas frånvaro. Resultatet visar på vikten av att uppmärksamma dessa bakgrundsfaktorer för att främja en positiv skolmiljö och minska risken för frånvaro.

Studien syftar till att skapa en bild av och bidra med kunskap om hur överlämningar kan se ut för elever med problematisk skolfrånvaro från årskurs 9 till gymnasiet i två sydsvenska kommuner. Studien ämnar även belysa huruvida sakägande yrkesprofession i respektive skolstadium uppfattar övergångsprocessen som hindrande och/eller främjande. Studiens frågeställningar är; • Hur beskriver berörd skolpersonal att överlämningarna mellan grundskolan och gymnasiet för elever med problematisk skolfrånvaro går till? • Vad anser personalen vara hindrande respektive främjande i denna övergångsprocess? I studien behandlas frågeställningarna utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori, samt push-, pull- och fall out processer som riskfaktorer för elever i problematik skolfrånvaro. Genom Bronfenbrenners teori analyseras övergångshandlingarnas funktion i ett större system. Studiens avgränsning utgörs av ett personalperspektiv, d.v.s. att studien efterfrågar berörda yrkesprofessioners uppfattningar och erfarenheter i frågan. Valet av kommuner grundar sig i att den mindre kommunen skickar gymnasieelever till den större kommunen och att där finns ett naturligt utbyte av övergångshandlingar sinsemellan. Datainsamlingen för denna studie utgår ifrån totalt fem intervjuer med yrkesprofessioner inom elevhälsan som skickar eller mottar övergångshandlingar. På grundskolan har två studie- och yrkesvägledare, två socialpedagoger och en specialpedagog intervjuats. En av dessa intervjuer var en gruppintervju. På gymnasiet har två specialpedagoger intervjuats. Materialet från intervjuerna har analyserats utifrån en fenomenografisk dataanalysmodell, vilket innefattar en stegvis bearbetning av material utifrån kategorierna utformning, innehåll, process, deltagande parter, hinder och framgångar. Resultatet visar att överlämningarnas utformning oftast utgörs av standardiserade dokument, till stor del bestående av krysslistor. Detta ansåg både högstadier och gymnasier vara otillräckligt. Muntliga samtal bedömdes mer effektivt för att rätt informationen ska förmedlas. Information som kan härledas till processer för problematisk skolfrånvaro övervägdes av insatser gentemot Push-out processer i form av redogörelser för extra anpassningar. Gymnasieskolor upplevde att de har svårare att möta elevers behov av anpassad undervisning för elever med problematisk skolfrånvaro jämfört med högstadieskolorna. Både högstadieskolor och gymnasieskolor upplevde att större vikt bör läggas vid individuella framgångsfaktorer och konkreta tips i samband med överlämningarna. Innehåll rörande elevens historik av problematisk skolfrånvaro upplevdes sparsam. Det framkom ett behov av att utöka den sociala delen av informationsinnehållet i överlämningarna samt mer preciserad information rörande elevens frånvaroproblematik för att gynna eleven i övergångsprocessen. De specialpedagogiska implikationerna i studien relaterar till elevhälsans involvering i övergångshandlingar. Där har specialpedagogen en särskild roll som ansvarig för pedagogiska insatser, vilket framkom i intervjuerna. Den specialpedagogiska behållningen av studiens resultat utgörs vidare av vikten att övergångshandlingarnas innehåll matchar elevens situation och har ett framgångsfokus, vilket mottagande elevhälsa kan bygga vidare på.

Ett problem grundskolorna upplever under högstadiet är den ökade andelen elever med problematisk skolfrånvaro, något som i sin tur påverkar elevernas framtid.  Prao kan bli en ny upplevelse för dessa elever vilket kan skapa motivation och framtidstro för elever med problematisk skolfrånvaro. Att elever genomför minst två veckors prao under högstadiet, för att prova på arbetslivet har i perioder varit lagstadgat i Sverige, och den senaste perioden startade 2018. Undersökningens syfte har varit att ta reda på praons betydelse för elever med problematisk skolfrånvaro, samt att skapa en förståelse för vilka förutsättningar studie- och yrkesvägledare skapar, i syfte att dessa elever ska genomföra prao.       Vår undersökning tar sin utgångspunkt i sex semistrukturerade intervjuer med studie- och yrkesvägledare där resultatet har analyserats genom teorin Careership som beskriver olika påverkningsfaktorer vilket formar en individ, samt teorin Self-efficacy där den upplevda självförmågan står i centrum. Vi har även valt att forma en egen konceptuell modell som är kombinerad av de två ovanstående teorierna. Detta för att kunna analysera sambandet av upplevd självförmåga, prao och handlingshorisont.      Resultatet visar att praon är ett viktigt inslag för elever med problematisk skolfrånvaro eftersom prao kan vara en av de delar som bidrar till ökad självkännedom med en insikt av sina förmågor som resultat. Genom prao får eleverna en ökad förståelse för varför eleven ska gå i skolan med en insikt av att skolan leder till arbete, samt ger en ökad motivation och därmed även en ökad närvaro. Resultatet visar även att elever med problematisk skolfrånvaro är beroende av en trygg praoplats för att vilja genomföra prao, och om prao genomförs bidrar detta till en ökad upplevd självförmåga.

Statens offentliga utredning (2016:94) menar att det finns en bristande kunskap i den svenska skolan om vad som främjar närvaro samt att det förekommer brister i utredning av orsakerna till frånvaro vilket i sin tur kan leda till risken att inte rätt åtgärder vidtas. I utredningen står det vidare att även om det är svårt att avgöra om skolfrånvaron ökat i vårt samhälle så får frånvaro större konsekvenser för en elev idag utifrån det kunskapssamhälle vi lever i, jämfört med tidigare generationer.Studiens syfte är att bidra med kunskap om hur specialpedagoger, yrkesverksamma på högstadiet, arbetar med att vända problematisk skolfrånvaro till ökad närvaro. För att undersöka specialpedagogers erfarenheter kring arbete gällande en ökad skolnärvaro har detta studerats utifrån organisation-, grupp- och individnivå.Studiens teoretiska utgångspunkter är det Relationella perspektivet och Känsla av sammanhang[KASAM]. I det Relationella perspektivet förklaras samspelet mellan människan och dess lärmiljö, vilka faktorer som styr möjligheter och hinder som eleven ställs inför i mötet med omvärlden. KASAM, förklarar hur känsla av sammanhang främjar individens välbefinnande utifrån de tre begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.Metodansatsen är kvalitativ och semistrukturerade intervjuer har använts. Det empiriska underlaget består av intervjuer med åtta specialpedagoger med erfarenhet av att arbeta på högstadiet. Resultatet visar att ett relationellt perspektiv, där lärmiljön är begriplig, hanterbar och meningsfullhet är viktiga faktorer för en elevs förutsättningar för att närvara i skolan.

Syftet med studien är att undersöka hur utbildade hundteam arbetar inom skola samt hundteamsförarnas upplevelse av vad denna insats har för betydelse för eleven. Studiens empiriska material har samlats in med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med åtta utbildade hundteamsförare. Resultatet har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och tidigare forskning inom området. Resultatet visar att hundteamens arbete i skolan varierar till viss del men att syftet till främst är att hitta alternativa och kompletterande sätt att motivera och skapa förutsättningar för alla elevers utveckling och lärande. Informanterna beskriver att hundunderstödda pedagogiska insatser kan skapa fler möjligheter för eleverna, såväl när det gäller utveckling och lärande som i sociala relationer. Det som framkommer är att elevens självkänsla, trygghet och känsla av samhörighet ökar vid hundundertstödd pedagogik. Det framkommer även att det finns vissa utmaningar som försvårar för den hundunderstödda pedagogiken. Informanterna framhäver att de regler och riktlinjer som kommunerna skapar i vissa fall gör så att skolor inte får arbeta med hundunderstödd pedagogik. Informanterna menar då att olika behov ställs och värderas mot varandra istället för att försöka hitta lösningar som fungerar för alla. I det specialpedagogiska uppdraget ingår det att förebygga och identifiera svårigheter samt stötta och finna lösningar som ger eleverna de bästa förutsättningarna för den egna utvecklingen och lärandet. Utifrån studien framkommer det att hundunderstödd pedagogik kan skapa fler möjligheter att stötta olika elever oavsett vilka svårigheter skolan upplever att de har. Avslutningsvis presenteras specialpedagogiska implikationer och förslag på fortsatt forskning.

Problematisk skolfrånvaro är ett växande problem som fortsätter att öka, faktorerna bakom är ofta lika omfattande som de är komplexa. Arbetet för att förebygga och åtgärda detta sker genom samverkan mellan professionella aktörer från olika organisationer som skola, socialtjänst och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Syftet med studien är att undersöka upplevelsen av samverkan mellan de professionella aktörer som arbetar med problematisk skolfrånvaro och hur samverkan mellan dessa aktörer fungerar i praktiken. Studien utgår från en kvalitativ ansats med en semistrukturerad intervjuguide för att få en ökad förståelse för de professionella aktörernas upplevelser av samverkan kring elever med problematisk skolfrånvaro. Intervjuguiden är framtaget utifrån studiens frågeställningar och grundade i en fenomenologisk ansats för att ge svar på studiens syfte samt utformades för att ge informanterna möjlighet att relativt fritt beskriva sina erfarenheter och upplevelser kring samverkan gällande problematisk skolfrånvaro. Med en teoretisk utgångspunkt i system- och samverkansteori belyser vi likheter och skillnader i vårt empiriska material.      Resultatets mest betydelsefulla faktorer för en fungerande samverkan är relationer till andra aktörer och ett personligt nätverk. Resultatet uppmärksammar att föräldrarna/vårdnadshavarna är en väsentlig samverkanspartner då deras medverkan kan möjliggöra eller hindra samverkan mellan de professionella aktörerna. Resultatet visar även på att struktur och ansvarsfördelning är viktiga faktorer för en välfungerande samverkan genom att det finns en nyckelperson som tar ansvaret och leder gruppen framåt. En framstående slutsats från empirin är vikten av att ha ett gemensamt syfte och mål med samverkan likväl som att gå in i en samverkan med respekt för de andra inblandade samt att inneha en ödmjukhet gällande de andra aktörernas möjligheter, kunskaper och resurser. Genom att tolka empirin gällande informanternas vision för en samverkan där de själva fick sätta ramarna kunde vi urskilja de svårigheter som hindrar och påverkar en framgångsrik samverkan. Resultatet visar på problem kring hur beslut tas av ledningen gällande besparingar och omorganiseringar samt bristande tid och resurser. Därtill lyfts även komplexiteten med att samverka med andra professioner då det saknas enhetliga rutiner och en likvärdig kunskap gällande problematisk skolfrånvaro.