Bakgrund: I den litteratur som behandlar projektteam finns det en uppsjö av olika komponenter som tros påverka hur ett projektteam kommer att prestera, det vill säga om det kommer att bli framgångsrikt eller ej. Det finns dels de författare som hävdar att det är projektteamets design som är avgörande för hur projektarbetet kommer att fortlöpa, dels de författare som ger coachingen en avgörande betydelse för projektteamets framgång. Syfte: Syftet med uppsatsen är att erhålla kunskap om hur de två faktorerna design och coaching medverkar till att ett projektteam når framgång. Avgränsningar: Vi har valt att företrädesvis presentera vårt material utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv och har således inte anammat ett huvudsakligt psykologiskt angreppssätt som även det kan vara passande på en uppsats av detta slag. Vidare, har vi även valt att inte behandla de kulturella aspekter som rör internationella projektteam. Genomförande: Intervjuer har genomförts med projektledning och projektteammedlemmar på två företag där de tillfrågade har fått svara på hur de upplever att projektteamets design samt den coaching som projektteamet erhåller, medverkar till projektteamets framgång. I samband med genomförandet av intervjuerna har respondenterna fått fylla i en enkät över hur viktiga de anser att design- respektive coachingfaktorerna är för att ett projektteam skall bli framgångsrikt. Resultat: I vår uppsats har vi belyst olika design- och coachingrelaterade faktorer samt uppmärksammat deras betydelse för framgångsrika projektteam och kommit fram till följande slutsatser: De båda faktorerna design och coaching är viktiga för att ett projektteam ska nå framgång men dock ej avgörande. Vi har i vår studie funnit att det råder ett cirkelförhållande mellan design och coaching. Hur detta cirkelförhållande bör balanseras för respektive projektteam finner vi beror av projektteamets kontext. Vi har såväl i teori som i empiri funnit att projektledarskapet för framgångsrika projektteam anses variera med den fas som projektteamet befinner sig i. Vi menar vidare att de tre olika roller som en projektledare kan inneha förekommer under alla faser av ett projekt men att någon av dessa roller kan framträda mer tydligt under vissa perioder. Enligt våra respondenter är svaret på frågan hur en projektteammedlem blir en god lagspelare att projektteammedlemmen är öppen för nya saker, är ärlig, respekterar de andra projektteammedlemmarna, är tydlig i sitt sätt att vara gentemot andra, har humor samt har arbetslust. Dessutom, krävs det att projekt- /teamledaren medverkar till att dengoda lagstilen upprätthålls. Detta förhållningssätt och de ovan uppräknade kännetecknen bekräftas även i teorin.

<p>Bakgrund: I den litteratur som behandlar projektteam finns det en uppsjö av olika komponenter som tros påverka hur ett projektteam kommer att prestera, det vill säga om det kommer att bli framgångsrikt eller ej. Det finns dels de författare som hävdar att det är projektteamets design som är avgörande för hur projektarbetet kommer att fortlöpa, dels de författare som ger coachingen en avgörande betydelse för projektteamets framgång. </p><p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att erhålla kunskap om hur de två faktorerna design och coaching medverkar till att ett projektteam når framgång. </p><p>Avgränsningar: Vi har valt att företrädesvis presentera vårt material utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv och har således inte anammat ett huvudsakligt psykologiskt angreppssätt som även det kan vara passande på en uppsats av detta slag. Vidare, har vi även valt att inte behandla de kulturella aspekter som rör internationella projektteam. </p><p>Genomförande: Intervjuer har genomförts med projektledning och projektteammedlemmar på två företag där de tillfrågade har fått svara på hur de upplever att projektteamets design samt den coaching som projektteamet erhåller, medverkar till projektteamets framgång. I samband med genomförandet av intervjuerna har respondenterna fått fylla i en enkät över hur viktiga de anser att design- respektive coachingfaktorerna är för att ett projektteam skall bli framgångsrikt. </p><p>Resultat: I vår uppsats har vi belyst olika design- och coachingrelaterade faktorer samt uppmärksammat deras betydelse för framgångsrika projektteam och kommit fram till följande slutsatser: De båda faktorerna design och coaching är viktiga för att ett projektteam ska nå framgång men dock ej avgörande. Vi har i vår studie funnit att det råder ett cirkelförhållande mellan design och coaching. Hur detta cirkelförhållande bör balanseras för respektive projektteam finner vi beror av projektteamets kontext. Vi har såväl i teori som i empiri funnit att projektledarskapet för framgångsrika projektteam anses variera med den fas som projektteamet befinner sig i. Vi menar vidare att de tre olika roller som en projektledare kan inneha förekommer under alla faser av ett projekt men att någon av dessa roller kan framträda mer tydligt under vissa perioder. Enligt våra respondenter är svaret på frågan hur en projektteammedlem blir en god lagspelare att projektteammedlemmen är öppen för nya saker, är ärlig, respekterar de andra projektteammedlemmarna, är tydlig i sitt sätt att vara gentemot andra, har humor samt har arbetslust. Dessutom, krävs det att projekt- /teamledaren medverkar till att dengoda lagstilen upprätthålls. Detta förhållningssätt och de ovan uppräknade kännetecknen bekräftas även i teorin.</p>

Bakgrund Projekt är en arbetsform som idag ofta används i alla typer av organisationer. Projekt är dock komplexa och så är även människor. Att få en grupp att arbeta mot ett och samma mål är inte en lätt uppgift. Om gruppen dessutom befinner sig i olika delar av landet blir det än mer komplext. Projektledaren står därmed inför utmaningen att vägleda och motivera sina projektmedlemmar som befinner sig i helt olika miljöer, har olika drivkrafter och preferenser samt kanske sällan eller aldrig träffats fysiskt. Med bakgrund i detta har vi i denna studie undersökt: “Hur upplever projektledare att deras möjlighet att motivera påverkas av geografisk distans mellan projektledare och medlemmar?”. Syfte Syftet med studien är att främst utöka den befintliga forskningen inom projektledarskap i virtuella gruppsammansättningar. Vi vill även skapa en förståelse för hur distansen mellan projektledare och dess medlemmar påverkar arbetet gällande motivation. Genomförande Genom en kvalitativ studie har vi genomfört sju stycken intervjuer med personer som på något sätt har ledaransvar för projekt som sker på distans. I studien har vi använt oss utav en deduktiv ansats genom att bland annat utgå från teorin vid skapandet av vår intervjuguide. Slutsatser och resultat Vår studie har visat att det finns flertalet faktorer som påverkar motivationen i virtuella projekt. Under arbetets gång har vi identifierat sju olika kategorier som är kopplade till en projektledares möjlighet att motivera. Dessa kategorier är: projektgruppens sammansättning, kommunikation, relationer och samarbete, ledaregenskaper, leda traditionellt/distans, feedback och mål. Utifrån dessa kategorier har sedan vi identifierat flertalet ståndpunkter som influerar motivationen. Resultatet visar att i virtuella projektgrupper är relationerna generellt sett svaga och fokuserar mer på arbetsrelaterade aspekter än socialt samspel. Relationer och sammanhållning påverkar motivationen till hög grad. Med grund i detta är det därför av stor vikt att projektgruppen regelbundet träffas fysiskt och att dessa träffar fokuserar på relationsskapande aktiviteter. Den virtuella miljön gör kommunikationen komplex och att den med lätthet kan hämmas. Vilket än en gång framhäver vikten av fysiska träffar. Vidare har vår studie indikerat att ett delegerande ledarskap är fördelaktigt samt att projektledaren har kompetens inom projektets ämnesområde. För att upprätthålla en hög motivation är det även viktigt att ledaren har en större mängd struktur och ordning än i ett traditionellt ledarskap.   Nyckelord Motivation, Projekt, Projektledarskap, Virtuella projekt, Virtuella projektteam

Internal communication is an important factor in organisations today. For many system development teams it’s critical that the communication works well. Without communication, success would be impossible. This study aims to highlight the effect communication has on the members of agile project teams. The theoretical data is gathered from a literature study in the fields of relevance. The empirical data in this study is gathered from interviews and observations at three different companies, all working with agile development methods. The results from the interviews and observations presents that all respondents were affected by the internal communication in their work. Our analysis show a clear resemblance between the empirical data and the data gathered in our theoretical study. Our conclusion show that internal communication has an effect on the agile project teams. A factor that became very clear is that the project teams feel more effective because of the communication. But our conclusion also shows that the internal communication improved relations, work became more fun, and the atmosphere in the project teams got more familiar. Communication helped the project teams spread their knowledge between each other in the project teams. The communication also created a common language for the system developers which meant they could understand the requirements better and easier, which leads to more effective communication.

Att vara projektledare inom ett produktutvecklingsföretag kräver effektiv kommunikation mellan projektledare och projektdeltagare. Kommunikation kan vara utmanande och olika kommunikationskanaler kan användas för att nå fram med budskap. Effektiv kommunikation är viktigt för att uppnå projektmål och ineffektiv kommunikation kan leda till bristande samarbete och risker för ett misslyckat projekt. Forskning visar att lyckad projektdeltagarhantering kan öka chansen att lyckas med ett projekt. Kommunikationsutmaningar uppstår idag på grund av organisatoriska och kulturella skillnader samt fysiskt avstånd mellan projektdeltagare och språkskillnader mellan avdelningar. Syftet med rapporten är att studera vilka former av kommunikation en projektledare använder sig av till projektdeltagarna. Syftet bryts ner i frågeställningar som berör vilka olika tillvägagångssätt en projektledare kommunicerar på och vilka faktorer som avgör vilket tillvägagångssätt som ska användas. I litteraturstudien studeras vad god kommunikation innebär, hur man uppnår god kommunikation och vad det får för konsekvenser med bra respektive dålig kommunikation samt olika kommunikationsmetoder och former. För att undersöka teorin i praktiken utfördes en empirisk studie. Den empiriska studien utgår från intervjuer med sju projektledare med diverse erfarenheter från fem olika företag inom produktutveckling. Resultatet visar att i praktiken fungerar kommunikation, i princip, som i teorin. Många av projektledarna har tydliga kommunikationsstrategier men upplever ändå svårigheter i att nå ut till alla involverade. En väsentlig del i kommunikationen handlar om att visuellt kunna presentera det som ska kommuniceras. Det är fördelaktigt att alla projektdeltagare befinner sig på samma geografiska plats för att underhålla den informella kommunikationen och för att skapa en gynnsam arbetsmiljö. Kommunikation mellan projektdeltagare innefattar många faktorer men främst personliga egenskaper hos projektledaren, möjlighet till fysiska möten och tydliga ramar för kommunikation. Det finns inte något tydligt mått på god kommunikation och inte heller en standardiserad strategi att använda sig av för att försäkra sig om allas förståelse. / Being a project manager in product development requires effective communication between the project manager and project participants. Communication can be challenging, and various communication channels can be used to convey the message. Good communication is important to achieve project goals and ineffective communication can lead to poor collaboration and risks of project failure. Research shows that successful project participant management can increase the chance of project success. Communication challenges arise today due to organizational and cultural differences as well as physical distance and language barriers between project participants. The purpose of the report is to study what forms of communication a project manager uses to communicate with project participants. The purpose is divided into questions that address the different approaches a project manager uses to communicate and what factors determine which approach to use. The literature review examines what good communication entails, how to achieve it and the consequences of good and poor communication as well as different communication methods and forms. An empirical study was conducted to investigate the theory in practice. The empirical study is based on seven project managers who were interviewed, from five different companies in product development, with various experiences. The result shows that in practice, communication basically works as in theory. Almost all project managers that were interviewed have clear communication strategies, but still experience difficulties in reaching all stakeholders. A significant part of communication is about being able to visually present what needs to be communicated. It is advantageous for all project participants to be in the same geographical location to maintain informal communication and to create a favorable working environment. One conclusion that can be drawn from the study is that communication is one of the key factors for a successful project, but not solely. Communication among project participants involves many factors but primarily the personal qualities of the project manager, the opportunity for physical meetings and clear communication frameworks, making it a subjective concept. Another conclusion is that there is no clear measure of good communication nor a standardized strategy to use to ensure everyone’s understanding.

Ausgangspunkt der Arbeit bildete die Bedeutung von Teamreflexionsprozessen für die Weiterentwicklung und Leistungsfähigkeit von Projektteams. Nach der Theorie der Teamreflexivität von West (1996, 2000) spielen regelmäßige Reflexionsprozesse eine besondere Rolle bei der Anpassung an steigende Herausforderungen der Teamarbeit und stehen in einem direkten Verhältnis zum Teamerfolg in komplexen und dynamischen Arbeitsfeldern, wie sie im Projektkontext anzutreffen sind. Eine Reihe empirischer Studien bestätigt, dass sich Teamreflexionsprozesse positiv auf das Arbeitsergebnis von Teams auswirken. Allerdings existieren nur wenige Erkenntnisse darüber, auf welche Faktoren der Nutzen von kollektiven Reflexionsprozessen zurückzuführen ist und wie sich kontinuierliche Reflexionsprozesse im Zeitverlauf auswirken. Die vorliegende Arbeit knüpfte an diesen Forschungslücken an und verfolgte das Ziel, neben dem direkten Einfluss indirekte Effekte von Teamreflexionsprozessen auf die Leistung von Projektteams im Längsschnitt zu untersuchen. Da sozial-kognitiven Prozessen eine zentrale Rolle bei der Wirkung von Teamreflexionsprozessen zugeschrieben wird, wurde das Konzept der mentalen Teammodelle (Cannon-Bowers, Salas & Converse, 1993; Klimosky & Mohammed, 1994) genutzt, um die Verbindung zwischen Teamreflexion und Teamleistung zu erglären. Mentale Teammodelle beschreiben die gemeinsamen Repräsentationen und das Wissen der Teammitglieder über teamrelevante Gegebenheiten und wirken sich nachweislich positiv auf die Teamleistung aus. Je nach Inhaltsbereich werden Teammodelle in aufgabenbezogene und teamarbeitsbezogene Typen unterschieden (z.B. Mohammed, Ferzandi & Hamilton, 2010). Auf Grund der Bedeutung aufgabenbezogener Kognitionen bei der Bearbeitung komplexer und intellektuell anspruchsvoller Aufgaben in Projektteams, wurden in der vorliegenden Arbeit die mentalen Aufgabenmodelle der Teammitglieder als Mediatoren zwischen Teamreflexion und Teamleistung beleuchtet. Dabei wurde angenommen, dass sowohl die Ähnlichkeit (Übereinstimmung zwischen den Teammitgliedern) als auch die Qualität der Aufgabenmodelle den Einfluss von Teamreflexion auf die Teamleistung erklären können. Aufbauend auf den postulierten Zusammenhänge zwischen Teamreflexion, der Ähnlichkeit und Qualität der mentalen Aufgabenmodelle (Mediatoren) und der Teamleistung wurde ein Forschungsmodell abgeleitet und mit Forschungshypothesen unterlegt. In dem Modell wurden sequentielle Aspekte mit berücksichtigt und die Wirkung von wiederholt stattfindenden Teamreflexionen im Zeitverlauf betrachtet. Mit einer experimentellen Untersuchung (Experimental-Kontrollgruppen-Design mit Messwiederholung) wurde das Forschungsmodell empirisch überprüft. Im Rahmen dieser Studie bearbeiteten 22 studentische Projektteams eine zweitägige Fallstudie zum Themenbereich Personalauswahl. Die Analyse der Teamergebnisse belegte direkt positive Effekte von gemeinsamen Reflexionsprozessen auf die Teamleistung, welche vermittelt wurden durch die Qualität der mentalen Aufgabenmodelle. Wider erwartend konnte der indirekte Effekt durch die Ähnlichkeit der Aufgabenmodelle nicht nachgewiesen werden. Teamreflexionen wirken sich positiv auf die Ähnlichkeit aus, diese hatte jedoch keinen signifikanten Einfluss auf die Teamleistung. Des Weiteren konnte gezeigt werden, dass wiederholt durchgeführte Reflexionsprozesse zu einer Zunahme der Teamleistung und zu einem Anstieg in der Qualität der Aufgabenmodelle im Zeitverlauf führten. Dieses Ergebnis ist ein erster empirischer Beleg für die Bedeutung der Kontinuität von Teamreflexionsprozessen für die Weiterentwicklung von Teams. Zusammenfassend konkretisierte die vorliegende Arbeit, wie und warum Teamreflexionsprozesse auf die Leistung von Projektteams im Zeitverlauf wirken. Es konnte gezeigt werden, dass die positiven Effekte von Teamreflexion auf eine Verbesserung in der Qualität der Aufgabenvorstellungen der Teammitglieder zurückgeführt werden können. Des Weiteren wurde deutlich, dass regelmäßig durchgeführte Teamreflexionen zu einer Steigerung der Leistungsfähigkeit im Zeitverlauf führen. Damit trägt die vorliegende Arbeit zu einem besseren Verständnis der Wirkungsweise von Teamreflexionsprozessen bei.

Ausgangspunkt der Arbeit bildete die Bedeutung von Teamreflexionsprozessen für die Weiterentwicklung und Leistungsfähigkeit von Projektteams. Nach der Theorie der Teamreflexivität von West (1996, 2000) spielen regelmäßige Reflexionsprozesse eine besondere Rolle bei der Anpassung an steigende Herausforderungen der Teamarbeit und stehen in einem direkten Verhältnis zum Teamerfolg in komplexen und dynamischen Arbeitsfeldern, wie sie im Projektkontext anzutreffen sind. Eine Reihe empirischer Studien bestätigt, dass sich Teamreflexionsprozesse positiv auf das Arbeitsergebnis von Teams auswirken. Allerdings existieren nur wenige Erkenntnisse darüber, auf welche Faktoren der Nutzen von kollektiven Reflexionsprozessen zurückzuführen ist und wie sich kontinuierliche Reflexionsprozesse im Zeitverlauf auswirken. Die vorliegende Arbeit knüpfte an diesen Forschungslücken an und verfolgte das Ziel, neben dem direkten Einfluss indirekte Effekte von Teamreflexionsprozessen auf die Leistung von Projektteams im Längsschnitt zu untersuchen. Da sozial-kognitiven Prozessen eine zentrale Rolle bei der Wirkung von Teamreflexionsprozessen zugeschrieben wird, wurde das Konzept der mentalen Teammodelle (Cannon-Bowers, Salas & Converse, 1993; Klimosky & Mohammed, 1994) genutzt, um die Verbindung zwischen Teamreflexion und Teamleistung zu erglären. Mentale Teammodelle beschreiben die gemeinsamen Repräsentationen und das Wissen der Teammitglieder über teamrelevante Gegebenheiten und wirken sich nachweislich positiv auf die Teamleistung aus. Je nach Inhaltsbereich werden Teammodelle in aufgabenbezogene und teamarbeitsbezogene Typen unterschieden (z.B. Mohammed, Ferzandi & Hamilton, 2010). Auf Grund der Bedeutung aufgabenbezogener Kognitionen bei der Bearbeitung komplexer und intellektuell anspruchsvoller Aufgaben in Projektteams, wurden in der vorliegenden Arbeit die mentalen Aufgabenmodelle der Teammitglieder als Mediatoren zwischen Teamreflexion und Teamleistung beleuchtet. Dabei wurde angenommen, dass sowohl die Ähnlichkeit (Übereinstimmung zwischen den Teammitgliedern) als auch die Qualität der Aufgabenmodelle den Einfluss von Teamreflexion auf die Teamleistung erklären können. Aufbauend auf den postulierten Zusammenhänge zwischen Teamreflexion, der Ähnlichkeit und Qualität der mentalen Aufgabenmodelle (Mediatoren) und der Teamleistung wurde ein Forschungsmodell abgeleitet und mit Forschungshypothesen unterlegt. In dem Modell wurden sequentielle Aspekte mit berücksichtigt und die Wirkung von wiederholt stattfindenden Teamreflexionen im Zeitverlauf betrachtet. Mit einer experimentellen Untersuchung (Experimental-Kontrollgruppen-Design mit Messwiederholung) wurde das Forschungsmodell empirisch überprüft. Im Rahmen dieser Studie bearbeiteten 22 studentische Projektteams eine zweitägige Fallstudie zum Themenbereich Personalauswahl. Die Analyse der Teamergebnisse belegte direkt positive Effekte von gemeinsamen Reflexionsprozessen auf die Teamleistung, welche vermittelt wurden durch die Qualität der mentalen Aufgabenmodelle. Wider erwartend konnte der indirekte Effekt durch die Ähnlichkeit der Aufgabenmodelle nicht nachgewiesen werden. Teamreflexionen wirken sich positiv auf die Ähnlichkeit aus, diese hatte jedoch keinen signifikanten Einfluss auf die Teamleistung. Des Weiteren konnte gezeigt werden, dass wiederholt durchgeführte Reflexionsprozesse zu einer Zunahme der Teamleistung und zu einem Anstieg in der Qualität der Aufgabenmodelle im Zeitverlauf führten. Dieses Ergebnis ist ein erster empirischer Beleg für die Bedeutung der Kontinuität von Teamreflexionsprozessen für die Weiterentwicklung von Teams. Zusammenfassend konkretisierte die vorliegende Arbeit, wie und warum Teamreflexionsprozesse auf die Leistung von Projektteams im Zeitverlauf wirken. Es konnte gezeigt werden, dass die positiven Effekte von Teamreflexion auf eine Verbesserung in der Qualität der Aufgabenvorstellungen der Teammitglieder zurückgeführt werden können. Des Weiteren wurde deutlich, dass regelmäßig durchgeführte Teamreflexionen zu einer Steigerung der Leistungsfähigkeit im Zeitverlauf führen. Damit trägt die vorliegende Arbeit zu einem besseren Verständnis der Wirkungsweise von Teamreflexionsprozessen bei.:1 Einleitung 3 1.1. Ausgangspunkt, Zielsetzung und Forschungsfragen 3 1.2. Aufbau der Arbeit 8 2 Begriffliche und konzeptionelle Grundlagen der Teamarbeit 12 2.1. Definition und Typen von Teams 12 2.2. Effektivitätsmodelle der Teamarbeit 15 3 Teamreflexion 20 3.1. Begriffsbestimmung Teamreflexion 20 3.2. Teamreflexion und Teameffektivität: Die Theorie der Teamreflexivität 23 3.3. Verwandte reflexionsbasierte Ansätze auf der Teamebene 31 3.4. Empirische Befunde zur Wirkung von Teamreflexion auf die Teamleistung 39 3.5. Fazit 45 4 Mentale Teammodelle 46 4.1. Kognitive Teamforschung 46 4.2. Begriffsbestimmung und Abgrenzung zu anderen Konzepten 47 4.3. Inhalte und Typen mentaler Teammodelle 49 4.4. Ähnlichkeit und Qualität mentaler Teammodelle 51 4.5. Einflussfaktoren auf die Entwicklung mentaler Teammodelle 55 4.6. Entstehung und Veränderung mentaler Teammodelle im Zeitverlauf 59 5 Forschungsmodell und Hypothesen 61 5.1. Forschungsmodell 61 5.2. Hypothesen 63 6 Empirische Untersuchung 83 6.1. Methodik 83 6.2. Ergebnisse 113 6.3. Diskussion 153 7 Schlussbetrachtung 171 7.1. Zusammenfassung der Erkenntnisse 171 7.2. Implikationen 178 Literaturverzeichnis 184 Anhang 205

Die Entwicklung moderner produktionstechnischer Systeme, z. B. Verpackungs- oder Werkzeugmaschinen, erfolgt aufgrund derer steigender Komplexität zunehmend in interdisziplinären Projektteams. Diesen gehören Entwickler unterschiedlichster Fachbereiche (Domänen) an, wie beispielsweise Vertriebsmitarbeiter, Konstrukteure, Arbeitswissenschaftler, Informatiker oder Designer. Sie alle generieren im iterativen Entwicklungsprozess Inhalte, die wiederum für andere Entwickler als Arbeitsgrundlage notwendig sind und an diese übergeben werden müssen. Der erforderliche, interdisziplinäre Informationsaustausch stellt heute immer noch ein Kernproblem bei der Maschinenentwicklung dar. In der vorliegenden Arbeit wird die aktuelle Situation bei der Informationsübergabe im Entwicklungsprozess analysiert, der Bedarf nach Assistenzsystemen abgeleitet und eine neue Herangehensweise zur Unterstützung der interdisziplinären Entwicklung als theoretische Basis für die Erstellung der Software „Smarte Werkbank“ vorgestellt.

Die Entwicklung moderner produktionstechnischer Systeme, z. B. Verpackungs- oder Werkzeugmaschinen, erfolgt aufgrund derer steigender Komplexität zunehmend in interdisziplinären Projektteams. Diesen gehören Entwickler unterschiedlichster Fachbereiche (Domänen) an, wie beispielsweise Vertriebsmitarbeiter, Konstrukteure, Arbeitswissenschaftler, Informatiker oder Designer. Sie alle generieren im iterativen Entwicklungsprozess Inhalte, die wiederum für andere Entwickler als Arbeitsgrundlage notwendig sind und an diese übergeben werden müssen. Der erforderliche, interdisziplinäre Informationsaustausch stellt heute immer noch ein Kernproblem bei der Maschinenentwicklung dar. In der vorliegenden Arbeit wird die aktuelle Situation bei der Informationsübergabe im Entwicklungsprozess analysiert, der Bedarf nach Assistenzsystemen abgeleitet und eine neue Herangehensweise zur Unterstützung der interdisziplinären Entwicklung als theoretische Basis für die Erstellung der Software „Smarte Werkbank“ vorgestellt.

Sammanfattning I dagens tekniska samhälle är IS/IT-system en förutsättning för effektiv verksamhetsdrift och för att uppnå affärs- och konkurrensfördelar. Detta har resulterat i att genomförandet av IS/IT-projekt är vanligt förekommande inom många branscher. Tyvärr visar statistiken att en stor andel av IT-projekt misslyckas. Samtidigt visar studier att IT-projekt misslyckas på grund bristande tillämpning av teoretiska modeller i verkligheten (Görling, 2009, s. 9). Dessa teoretiska stöd inkluderar olika faktorer som har betydande inverkan på framgång eller misslyckande av ett IT-projekt.   Syfte med denna uppsats har varit att studera och analysera ett fallföretags misslyckade IT-projekt för att identifiera faktorer som har lett till projektets misslyckande samt ge åtgärdsförslag som kunde ha vidtagits. De undersökningsfrågor som har legat till grund för arbetets syfte inkluderar bland annat vilka faktorer som bidrog till IT-projektets misslyckande och på vilket sätt IT-projektet kunde ha genomgått en mer framgångsrik process.   Utifrån det valda syftet har en kvalitativ forskningsmetod genomsyrat arbetet, där en litteraturstudie inom problemområdet har genomförts. Detta har resulterat i skapandet av en analysmodell som har legat till grund för insamlingen av primärdata genom semistrukturerade personliga intervjuer med fallföretaget.   Resultaten från fallstudien visar att IT-projektet främst har misslyckats på grund av bristfällig hantering av projektledningsfaktorer, inklusive projektplanering, kravhantering, kund och test. Projektet har även misslyckats på grund av bristfälliga organisatoriska faktorer, såsom brist på ledningsstöd och projektstrategi. Dessutom har projektet misslyckats på grund av bristfällig hantering av mänskliga faktorer, som involverar projektteamet och användarna. Dock har de mest kritiska faktorerna som lett till misslyckande av IT-projektet, varit projektledningsfaktorerna. Exempelvis projektplaneringen brast på grund av en bristfällig förstudie och avsaknad av en renodlad projektledare. Faktorn kravhantering påverkade projektets resultat negativt genom bristfällig identifiering av krav och intressenter, och saknad av tydliga acceptanskriterier och acceptansprocesser. Dessutom kundens ogynnsamma organisationskultur gentemot digitaliseringen samt den mänskliga faktorn förändringsmotstånd har också varit betydelsefulla faktorer. Kunden var IT-omogen och hade en hög grad av manuellt arbetssätt, vilket ledde till förändringsmotstånd genom att kunden avbröt projektet och vägrade använda systemet.    Den generella slutsatsen i denna uppsats är att det finns flera faktorer som kan bidra till misslyckande av ett IT-projekt. Dessa faktorer är oftast sammanhängande med varandra. Därmed vikten att projektorganisationen tar hänsyn till de kritiska framgångsfaktorerna för att styra en effektiv utveckling av IT-projekt, och säkerställa slutresultatet och därigenom tillfredsställa kunden eller slutanvändaren. Baserat på de faktorer som mest påverkade IT-projektets resultat kan framtida forskning fokusera på utvärdering av olika metoder, verktyg eller strategier för att förbättra framgången för IT-projekt i svåra förhållanden som hindrar samarbete och kommunikation mellan IT-leverantören och kunden. En sådan studie kan undersöka implementeringen av olika metoder för att förstå kundens verksamhetsprocesser och effektivt samla in krav.