Vi har i detta arbete jämfört resultat i DLS-prov, moment läsförståelse, för ett antal elever i år 3 med deras resultat gällande läsförståelse vid de nationella proven. Vi ville se om dessa två prov bedömer läsförståelsen på samma sätt, för att se om DLS kan vara användbart som test för att hitta elever som behöver stöd när det gäller läsförståelse. Vårt resultat visar att det finns en överensstämmelse mellan våra elevers resultat på DLS-provet och samma elevers resultat på läsförståelsedelarna i de nationella proven för årskurs 3, 2011. Sambandet är signifikant starkare när vi jämför med resultaten på enbart Delprov B (läsning av skönlitterär text) än då vi jämför med resultaten för hela läsförståelseavsnittet respektive Delprov C (läsning av faktatext).   Resultatet för våra elever tyder på att DLS kan vara användbart som test för att hitta elever som behöver stöd när det gäller läsförståelse av skönlitterära texter. Det är mer tveksamt om DLS är användbart för att fånga upp de elever som har svårigheter med läsförståelsen då det gäller läsning av faktatext.   Det behövs dock mer tidskrävande och komplexa bedömningsformer för att vi ska kunna hjälpa eleverna att utveckla alla de förmågor och färdigheter som finns i kursplanemålen. En bra bedömning kan bara göras utifrån ett test om testet stämmer mycket väl överens med målet i kursplanen. Resultatet från en sådan test kan dessutom hjälpa läraren att utveckla sin undervisning.

The purpose of this study is to show how some Swedish teachers in the grades four to six assess the subject of English and what impact the national tests have on teachers’ way of looking at assessments and grades and how teachers are supposed to work with assessment and grading according to the curriculum and the education act. The method of this study has been interviews with principals, teachers and pupils to get as many perspectives of the subject as possible. It has contributed to an interesting content and the end result will be as fundamental as it can be. The findings of this study show that teachers teaching English in Sweden have a great responsibility because of the lack of subject priority and communication between themselves, the government and other authorities in the world of education. They are also in a position of having to further train themselves to get new sources for their teaching and assessment of their students.

Uppsatsens syfte är att redogöra för forskningens syn på det nationella skrivprovet inom ämnet svenska. Utifrån ett psykometriskt perspektiv, med inriktning på konstrukt, bedömning och användning, belyser uppsatsen potentiella problembilder med standardiserade prov inom en svensk, norsk och amerikansk kontext. Provet innehar en normerande ställning inom svensk utbildning, där det agerar rättesnöre över vad som utgör goda och mindre goda elevtexter. Forskningen visar också på den svårighet som existerar gällande provets interbedömarreliabilitet, där olika examinatorer bedömer proven olika. Vidare påverkar provet undervisningen, där dess genrepedagogiska utgångspunkt leder till en tanke om progression, där texttyper hierarkiseras. Lärarna upplever att provet är tidskrävande och att de ofta arbetar förberedande med eleverna. Detta leder till att eleverna undervisas i att hantera provsituationen, snarare än att de undervisas i skrivande, något som är problematiskt utifrån aspekter av reliabilitet. Vidare innebär provets normerande ställning att undervisningen anpassas efter de förmågor som provet avser att mäta, vilket resulterar i att eleverna får ta del av en begränsad läroplan. Undersökningen visar på den diskrepans som tycks existera mellan provets olika syften, där det råder en oklarhet i om provet kan fungera som ett komparativt utvärderingsverktyg samtidigt som det är ett utvecklingsverktyg för att främja elevernas skrivande. Frågan är om det är möjligt att skapa ett skrivprov där dessa syften harmoniserar med varandra?

Detta är en kvalitativ och beskrivande studie kring hur elever uppfattar att arbeta med historiska källor. Studien beskriver även hur förutsättningarna för och uppfattningarna om en god historieundervisning i skolan har förändrats och hur dagens förutsättningar ser ut. Metoden med vilket denna studie gör detta är genom att intervjua en fokusgrupp med sex elever och med kvalitativa analyser av 23 elevsvar från ett skriftligt kunskapstest. Dessutom genomfördes en enkät med 40 elever i år 8 och texter och styrdokument analyserade utifrån ett sociokulturellt perspektiv.   Internationell och nationell forskning visar att en förutsättning för att eleverna ska nå historisk empati, är att de får arbeta med och ha tillgång till rikligt med historiska källor och att de får möjlighet att öva i perspektivtagande. Studien visar på att eleverna uppfattar samtal och diskussion kring källor som en viktig stödstruktur för ett historiskt lärande. Däremot upplevde de mindre nytta med att läraren föreläser om källorna. Att ha en referensram att placera källan i samt att ha en tydlig frågeställning uppfattade eleverna också som viktigt. Den undersökta elevgruppen hade svårt att visa sin förmåga till källanvändning vid kunskapstestet, men en djupare analys av testets konstruktion visade att testet hade vissa oklarheter. Eleverna uttryckte källanvändning som betydelsefullt i avsikt att utveckla kunskap om det förflutna och för att förstå olika aktörers handlingsval. Även att utveckla källkritiska färdigheter ansågs som viktigt. En metakognitiv analys kring betydelsen av att arbeta med källor kan stärka elevernas förmågor att använda källor.

Denna uppsats har som syfte att ta reda på om den undervisning som lärare som arbetar i grundskolans tidiga år bedriver påverkats till form och innehåll av de nationella proven i skolår 3. Undersökningen bygger på sex intervjuer gjorda med lärare som arbetar i skolåren 1-3. Det som framkommit vid intervjutillfällena är att lärarna är övervägande positiva till de nationella proven i kärnämnena svenska och matematik men att deras planering och organisering inte påverkats särskilt mycket av proven. Däremot visar resultatet att samtliga lärare ser avdramatisering av proven som en viktig del i deras arbete.

Syftet med denna studie är att undersöka hur mellanstadielärare tar tillvara på de matematiska resultaten från de nationella proven i årskurs 3 samt undersöka vilka svårigheter som lärarna upplever att eleverna har baserat på provresultaten. Detta undersöks både utifrån fyra stycken intervjuer och resultaten från det nationella provet i matematik år 2014. Intervjusvaren används för att besvara båda frågeställningarna, och tillsammans med exempeluppgifter från det nationella provet i matematik för årskurs 3 år 2014 besvaras den andra frågeställningen. Bearbetning och analys sker utifrån tidigare forskning, variationsteorin samt dess begrepp lärandeobjekt, kritisk aspekt och variationsmönster. De svårigheter som lärarna uppfattar som generella i klasserna är bland annat muntlig kommunikation, problemlösning och multiplikationstabellen. Det visar sig även att överlämningarna mellan årskurs 3 och 4 är relevanta för lärarens arbete under höstterminen, då information utöver det matematiska kan ges. Förutom de matematiska svårigheter som finns generellt på gruppnivå, kan även elevernas resultat användas för att få de resurser och det stöd som eleverna behöver på individnivå, redan innan höstterminen börjar.

Syftet med föreliggande uppsats är att analysera några texter skrivna av vuxna inlärare på kurs D på SFI och betygsatta med E respektive A utifrån processbarhetsteorin och beskriva på vilken nivå enligt teorin dessa inlärare befinner sig på samt jämföra målgrupperna vad gäller morfologin och syntaxen. Jag har analyserat 20 elevtexter, 10 betygsatta med E och 10 med A och sammanställt resultaten i fyra tabeller uppdelade i två – morfologi och syntax. Utifrån dessa tabeller har jag dragit olika slutsatser rörande elevernas grammatiska kompetens på varje nivå samt i ett jämförande perspektiv E- och A-texter. En av slutsatserna är att E- och A-texterna inte skiljer sig nämnvärt vad gäller grammatiken, men de gör det på syntaktisk nivå.

Made available in DSpace on 2015-02-24T19:48:36Z (GMT). No. of bitstreams: 1 MariaGL_Pag1_a_ pag155.pdf: 5724058 bytes, checksum: a4a3f020e03eb5871536940d36dc3b18 (MD5) Previous issue date: 2008-07-25 / Conselho Nacional de Desenvolvimento Cient?fico e Tecnol?gico / Until some years ago, weathering geochronology was primarily based on the K-Ar and 40Ar/39Ar dating of supergene minerals. Recent advances in the analysis of supergene goethite by the (U-Th)/He method expanded the number of suitable minerals for such purpose, as well as the time of application for weathering geochronology. This study represents the first systematic approach in Brazil, combining both the 40Ar/39Ar e (U-Th)/He methodologies to improve the knowledge on the weathering and the age of nonfossiliferous sediments. Supported by geologic and geomorphologic correlations, we identified different types of weathering profiles occurring in the interior and coastal areas of northeastern Brazil. These profiles were correlated to main regional geomorphological domains: the Borborema Plateau , the Sertaneja Depression , and the Coastal Cuestas and Plains, and respective planation surfaces, which study is fundamental to understand the landscape evolution of the northern portion of the eastern Borborema Province. The depth and stratigraphic organization of the weathering profiles in each of the geomorphological domains permitted to establish that: (i) the profiles on the highlands that cap the Borborema Surface are deeper (up to 100 m) and can be considered as typical lateritic profiles; (ii) on the lowlands that form the Sertaneja Surface , the weathering profiles are shallow and poorly developed (2-5 m deep); (iii) the profiles along the coastal area are moderately developed (up to 25 m deep), and are characterized by thick saprolites and mottle zones. Aiming to establish the timing of the evolution of northeastern Brazil, we studied 29 weathering profiles representing distinct topographic levels of the Borborema Province, from the highlands to the coast, through the analysis of 248 grains of supergene manganese oxides using laser step-heating 40Ar/39Ar geochronology. Additionally, we applied the (U-Th)/He method in 20 weathering profiles, by dating 171 grains of supergene iron oxides and hydroxides. Geochronological results for 248 grains of manganese oxides analyzed by the 40Ar/39Ar method indicate that the weathering profiles in the study area record the history of weathering from the Oligocene to the Pleistocene, with ages in the order of 31.4 ? 1.0 Ma to 0.8 ? 0.4 Ma. Dating of 171 grains of goethite by the (U-Th)/He method yielded ages ranging from 43.2 ? 4.3 Ma to 0.8 ? 0.1 Ma, suggesting the weathering processes last from the Eocene to the Pleistocene. The precipitation of supergene goethite in this interval confirms the age of the weathering processes identified from the manganese oxides record. 105 goethite grains from 8 different occurrences of the Barreiras Formation were dated by the (U-Th)/He method. Five grains collected from the cement in the Barreiras Formation sandstones, in the Lagoa Salgada and Rio do Fogo coastal cuestas, yielded ages of 17.6 ? 1.8 Ma, 17.3 ? 1.7 Ma, 16.3 ? 1.6 Ma, 16.2 ? 1.6 Ma and 13.6 ? 1.4 Ma. Results of 69 goethite grains from authigenic pisoliths collected in 7 different localities also yielded concordant ages, varying from 17.8 ? 1.8 to 7.5 ? 0.8 Ma. Results obtained from 31 detrital grains are concordant in 3 distinct localities (Lagoa Salgada, Praia da Gar?as e Ponta Grossa); they vary in the range of 43.2 ? 4.3 to 21.6 ? 2.2 Ma, and indicate that the maximum age for the Barreiras Formation deposition is around 22 Ma. 40Ar/39Ar results for 15 manganese oxides grains associated with the Barreiras Formation weathering profiles, in 3 different localities, vary from 13.1 ? 0.9 to 7.7 ? 0.4 Ma, in the same range of ages obtained by the (U-Th)/He method. The systematic application of the 40Ar/39Ar and (U-Th)/He methods, respectively for manganese oxides and goethites, show that the Barreiras Formation sediments were already deposited since ca. 17 Ma, and that the weathering processes were active until ca. 7 Ma ago. The ages obtained from manganese oxides collected in the Cenozoic basalts (Macau Formation) also reveal a weathering history between 19 and 7 Ma, pointing to hot and humid conditions during most of the Miocene. 40Ar/39Ar ages yielded by manganese oxides associated with the Serra do Martins Formation vary from 14.1 ? 0.4 to 10.5 ? 0.3 Ma. On the other hand, (U-Th)/He ages from iron oxides/hydroxides collected in the Serra do Martins Formation mesas vary from 20.0 ? 2.0 to 5.5 ? 0.6 Ma, indicating that those sediments are older than 20 Ma. 40Ar/39Ar and (U-Th)/He results produced in this study are in agreement with paleoclimatic interpretations based on stable isotopes and clay index values measured in the Atlantic Ocean sediments, validating the use of weathering geochronology to investigate paleoclimatic variations. The direct dating of the Barreiras Formation permitted, for the first time, confident inferences on the age of the brittle deformation recorded by this sedimentary unit in the Rio Grande do Norte and Cear? states. The first event, syn-deposition, occurred during the early Miocene; an younger event, related to the post-depositional deformation of the Barreiras Formation, is associated with tectonic activity from the very early Miocene to the Holocene. In agreement with data from other areas, results obtained in this study reveal that the depth and complexity of the weathering profiles reflect the time of exposition of such areas to the weathering agents close to the surface. However, there is no clear relationship between ages vs. altitude. The depth and the stratigraphic organization of weathering profiles in northeastern Brazil, contrary to the southeastern Brazil pattern, do not vary toward the coast. In our study area, field observations reveal the presence of ancient, thick and complex lateritic profiles preserved in the sedimentary mesas on the Borborema Plateau, as younger, narrow and incipient ones occur in the dissected areas. Geochronological results obtained for these profiles yielded older ages on the high altitudes, and younger ages in the lowlands, suggesting the scarp retreatment is the most reliable model to explain the regional landscape evolution. However, in the coastal lowlands, the relatively older ages obtained indicate that more complexes processes were involved in the modeling of the local relief / At? recentemente, a geocronologia do intemperismo foi primeiramente baseada em data??es por K-Ar e 40Ar/39Ar de minerais superg?nicos. Recentes avan?os em an?lises por (U-Th)/He de goetitas superg?nicas expandiram o n?mero de minerais utilizados e o intervalo de tempo de aplica??o da geocronologia do intemperismo. Este trabalho representa o primeiro estudo sistem?tico, no Brasil, da combina??o das metodologias de data??o 40Ar/39Ar e (U-Th)/He, aplicadas para o conhecimento da hist?ria do intemperismo e das idades de forma??es sedimentares afossil?feras. Para entender o contexto evolutivo do relevo da por??o setentrional do Nordeste do Brasil foram identificados, com base nos estudos geol?gicos e geomorfol?gicos regionais, diferentes tipos de perfis de intemperismo que ocorrem no interior e na faixa litor?nea. Estes perfis foram correlacionados a tr?s dom?nios geomorfol?gicos distintos: o Planalto da Borborema, a Depress?o Sertaneja e as Plan?cies e Tabuleiros Costeiros, associados a superf?cies de aplainamento caracter?sticas de cada dom?nio. Baseando-se na estratigrafia e profundidade dos perfis de intemperismo desenvolvidos em cada um dos tr?s dom?nios geomorfol?gicos principais, foi poss?vel observar que: (i) os perfis que ocorrem em cotas elevadas no interior do continente, capeando a chamada Superf?cie Borborema, s?o mais profundos (podendo chegar a 100 m), sendo caracterizados como perfis later?ticos; (ii) nas ?reas de eleva??es mais baixas que constituem a Superf?cie Sertaneja ocorrem perfis mais rasos e incipientes (2-5 m de profundidade); (iii) os perfis de intemperismo que ocorrem na regi?o litor?nea s?o moderadamente desenvolvidos (podendo chegar at? 25 m de profundidade), sendo caracterizados principalmente por espessos sapr?litos e zonas mosqueadas. Visando colocar limites geocronol?gicos na evolu??o geomorfol?gica do Nordeste, 29 perfis representando desde a por??o elevada da Prov?ncia Borborema at? o litoral, foram estudados atrav?s da an?lise de 248 gr?os de ?xidos de mangan?s superg?nicos pela geocronologia de 40Ar/39Ar por aquecimento gradual a laser. Al?m disso, 20 perfis de intemperismo foram estudados atrav?s da geocronologia de (U-Th)/He, e 171 gr?os de ?xidos/hidr?xidos de ferro superg?nicos foram datados por este m?todo. Os resultados geocronol?gicos obtidos para os 248 gr?os de ?xidos de mangan?s datados pelo m?todo 40Ar/39Ar indicam que os perfis de intemperismo da ?rea estudada registram um hist?ria de intemperismo que vai desde o Oligoceno at? o Pleistoceno, apresentando idades patamar e patamar for?ado que variam de 31,4 ? 1,0 Ma a 0,8 ? 0,4 Ma. A data??o dos 171 gr?os de goetitas pelo m?todo (U-Th)/He mostraram idades variando de 43,2 ? 4,3 Ma a 0,8 ? 0,1 Ma, registrando uma hist?ria de intemperismo desde o Eoceno at? o Pleistoceno. Os registros da precipita??o de goetitas confirmam as idades dos processos de intemperismo identificados pelos registros de ?xidos de mangan?s. Data??es (U-Th)/He foram realizadas em 105 gr?os de goetitas provenientes de 8 localidades distintas da Forma??o Barreiras. Cinco gr?os provenientes do cimento dos arenitos da Forma??o Barreiras, nas localidades de Lagoa Salgada e Rio do Fogo, apresentaram idades de 17,6 ? 1,8 Ma, 17,3 ? 1,7 Ma, 16,3 ? 1,6 Ma, 16,2 ? 1,6 Ma e 13,6 ? 1,4 Ma. Os resultados obtidos para os 69 gr?os de goetitas associadas a pis?litos autig?nicos, provenientes de 7 localidades distintas, mostraram-se concordantes, apresentando valores que variam de 17,8 ? 1,8 a 7,5 ? 0,8 Ma. Os resultados obtidos para 31 gr?os de goetitas provenientes de pis?litos detr?tricos s?o compat?veis para as 3 diferentes localidades amostradas (Lagoa Salgada, Praia da Gar?as e Ponta Grossa), apresentando idades que variam de 43,2 ? 4,3 a 21,6 ? 2,2 Ma. Tais resultados indicam que a idade m?xima de deposi??o dos sedimentos da Forma??o Barreiras ? de aproximadamente 22 Ma. Os resultados 40Ar/39Ar obtidos para 15 gr?os de ?xidos de mangan?s associados ao intemperismo da Forma??o Barreiras, provenientes de 3 localidades distintas, variaram de 13,1 ? 0,9 a 7,7 ? 0,4 Ma, mostrando-se similares ?s idades das goetitas autig?nicas tamb?m coletadas nesta forma??o, por?m datadas pelo m?todo (U-Th)/He. A aplica??o sistem?tica dos m?todos 40Ar/39Ar em ?xidos de mangan?s e (U-Th)/He em goetitas mostra que os sedimentos da Forma??o Barreiras j? estavam depositados h? aproximadamente 17 Ma e que os processos de intemperismo perduraram at? pelo menos 7 Ma atr?s, indicando um per?odo de prov?vel clima quente e ?mido para a regi?o. As idades obtidas para os ?xidos de mangan?s associados aos basaltos cenoz?icos da Forma??o Macau, na localidade hom?nima, tamb?m revelam uma hist?ria de intemperismo entre aproximadamente 19 e 7 Ma, confirmando condi??es clim?ticas quentes e ?midas durante a maior parte do Mioceno. As idades 40Ar/39Ar obtidas para os ?xidos de mangan?s relacionados ? Forma??o Serra do Martins variam de 14,1 ? 0,4 a 10,5 ? 0,3 Ma. J? as idades (U-Th)/He obtidas nas amostras de ?xidos/hidr?xidos de ferro provenientes dos plat?s da Forma??o Serra do Martins variam de 20,0 ? 2,00 a 5,5 ? 0,6 Ma, sugerindo uma idade m?nima de 20 Ma para a deposi??o dos sedimentos desta forma??o. Os resultados 40Ar/39Ar e (U-Th)/He das amostras analisadas neste trabalho mostram correspond?ncia com as interpreta??es paleoclim?ticas baseadas em is?topos est?veis e ?ndices de argilas presentes nos sedimentos do Oceano Atl?ntico, confirmando a adequabilidade do uso da geocronologia do intemperismo na investiga??o paleoclim?tica de uma regi?o. Neste trabalho, a data??o da Forma??o Barreiras forneceu informa??es mais precisas sobre a idade das estruturas fr?geis que se encontram associadas ? deposi??o desta forma??o, nos estados do Rio Grande do Norte e do Cear?. O primeiro evento sin-deposicional correlacion?vel ? deposi??o da Forma??o Barreiras apresenta uma idade do Mioceno Inferior; outro evento tamb?m presente no Barreiras, por?m relacionado a um est?gio de deforma??o p?s-sedimentar apresenta uma prov?vel idade que varia do final do Mioceno Inferior ao Holoceno. Similarmente aos dados da literatura, os resultados obtidos neste trabalho revelam que a profundidade e a complexidade dos perfis de intemperismo refletem a dura??o da exposi??o destes perfis ?s condi??es intemp?ricas. Todavia, n?o foi identificada rela??o de idade vs. cota topogr?fica nos perfis estudados. A profundidade e a estratigrafia de perfis de intemperismo no Nordeste do Brasil, diferentemente do que se observa na regi?o Sudeste, n?o variam sistematicamente do interior em dire??o ? costa. Na ?rea de trabalho, observa??es de campo revelam a presen?a de perfis de intemperismo later?tico antigos, espessos e complexos, preservados nos plat?s de alta cota topogr?fica, e perfis de intemperismo recentes, rasos e incipientes nas regi?es dissecadas em volta desses plat?s. Estes resultados sugerem que o modelo de retra??o de escarpas ? o mais adequado para a explicar a evolu??o do relevo da regi?o estudada. Entretanto, nas por??es mais rebaixadas do relevo, localizadas no dom?nio das Plan?cies e Tabuleiros Costeiros, foram obtidas idades relativamente antigas, indicando que processos mais complexos atuaram no modelamento do relevo daquela ?rea

Made available in DSpace on 2015-02-24T19:48:43Z (GMT). No. of bitstreams: 1 MarcosALN_Dout_ate_cap1.pdf: 5095527 bytes, checksum: fe42a7e4c9a607560852db185dd2b688 (MD5) Previous issue date: 2003-12-22 / Conselho Nacional de Desenvolvimento Cient?fico e Tecnol?gico / The area studied forms a thin NNE-directed belt situated south of Recife town (Pernambuco state), northeastern Brazil. Geologically, it comprises the Pernambuco Basin (PB), which is limited by the Pernambuco Lineament to the north, the Maragogi high to the south and the Pernambuco Alagoas massif to the west, all of them with Precambrian age. This thesis reports the results obtained for the Cabo Magmatic Province (CMP), aiming the characterization of the geology, stratigraphy, geochronology, geochemistry and petrogenesis of the Cretaceous igneous rocks presented in the PB. The PB is composed of the Cabo Formation (rift phase) at the base (polymictic conglomerates, sandstones, shales), an intermediate unit, the Estiva Formation (marbles and argillites), and, at the top, the Algodoais Formation (monomictic conglomerates, sandstones, shales). The CMP is represented by trachytes, rhyolites, pyroclastics (ignimbrites), basalts / trachy-andesites, monzonites and alkali-feldspar granite, which occur as dykes, flows, sills, laccoliths and plugs. Field observations and well descriptions show that the majority of the magmatic rocks have intrusive contacts with the Cabo Formation, although some occurrences are also suggestive of synchronism between volcanism and siliciclastic sedimentation. 40Ar/39Ar and zircon fission tracks for the magmatic rocks indicate an average age of 102 r 1 Ma for the CMP. This age represents an expressive event in the province and is detected in all igneous dated materials. It is considered as a minimum age (Albian) for the magmatic episode and the peak of the rift phase in the PB. The 40Ar/39Ar dates are about 10-14 Ma younger than published palynologic ages for this basin. Geochemically, the CMP may be divided in two major groups; i) a transitional to alkaline suite, constituted by basalts to trachy-andesites (types with fine-grained textures and phenocrysts of sanidine and plagioclase), trachytes (porphyrytic texture, with phenocrysts of sanidine and plagioclase) and monzonites; ii) a alkaline suite, highly fractionated, acidic volcano-plutonic association, formed by four subtypes (pyroclastic flows ignimbrites, fine-to medium-grained rhyolites, a high level granite, and later rhyolites). These four types are distinguished essentially by field aspects and petrographic and textural features. Compatible versus incompatible trace element concentrations and geochemical modeling based on both major and trace elements suggest the evolution through low pressure fractional crystallization for trachytes and other acidic rocks, whereas basalts / trachy-andesites and monzonites evolved by partial melting from a mantle source. Sr and Nd isotopes reveal two distinct sources for the rocks of the CMP. Concerning the acidic ones, the high initial Sr ratios (ISr = 0.7064-1.2295) and the negative HNd (-0.43 to -3.67) indicate a crustal source with mesoproterozoic model ages (TDM from 0.92 to 1.04 Ga). On the other hand, the basic to intermediate rocks have low ISr (0.7031-0.7042) and positive HNd (+1.28 to +1.98), which requires the depleted mantle as the most probable source; their model ages are in the range 0.61-0.66 Ga. However, the light rare earth enrichment of these rocks and partial melting modeling point to an incompatible-enriched lherzolitic mantle with very low quantity of garnet (1-3%). This apparent difference between geochemical and Nd isotopes may be resolved by assuming that the metasomatizing agent did not obliterate the original isotopic characteristics of the magmas. A 2 to 5% partial melting of this mantle at approximately 14 kbar and 1269oC account very well the basalts and trachy-andesites studied. By using these pressure and temperatures estimates for the generation of the basaltic to trachy-andesitic magma, it is determined a lithospheric stretching (E) of 2.5. This E value is an appropriated estimate for the sub-crustal stretching (astenospheric or the base of the lithosphere?) region under the Pernambuco Basin, the crustal stretching probably being lower. The integration of all data obtained in this thesis permits to interpret the magmatic evolution of the PB as follows; 1st) the partial melting of a garnet-bearing lherzolite generates incompatible-enriched basaltic, trachy-andesitic and monzonitic magmas; 2nd) the underplating of these basaltic magmas at the base of the continental crust triggers the partial melting of this crust, and thus originating the acidic magmas; 3rd) concomitantly with the previous stage, trachytic magmas were produced by fractionation from a monzonitic to trachy-andesitic liquid; 4th) the emplacement of the several magmas in superficial (e.g. flows) or sub-superficial (e.g. dykes, sills, domes, laccoliths) depths was almost synchronically, at about 102 r 1 Ma, and usually crosscutting the sedimentary rocks of the Cabo Formation. The presence of garnet in the lherzolitic mantle does not agree with pressures of about 14 kbar for the generation of the basaltic magma, as calculated based on chemical parameters. This can be resolved by admitting the astenospheric uplifting under the rift, which would place deep and hot material (mantle plume?) at sub-crustal depths. The generation of the magmas and their subsequent emplacement would be coupled with the crustal rifting of the PB, the border (NNE-SSW directed) and transfer (NW-SE directed) faults serving as conduits for the magma emplacement. Based on the E parameter and the integration of 40Ar/39Ar and palynologic data it is interpreted a maximum duration of 10-14 Ma for the rift phase (Cabo Formation clastic sedimentation and basic to acidic magmatism) of the PB / A ?rea pesquisada situa-se em uma estreita faixa de dire??o NNE no litoral sul do Estado de Pernambuco. Geologicamente, compreende a Bacia de Pernambuco (BP), situada entre o Lineamento Pernambuco (a norte), o Alto de Maragogi (a sul) e o Terreno Pernambuco-Alagoas (a oeste), os tr?s ?ltimos de idade Pr?-Cambriana. Esta tese compreende os resultados obtidos para a Prov?ncia Magm?tica do Cabo (PMC), com finalidade de caracterizar as rela??es geol?gicas, estratigr?ficas, geocronol?gicas, geoqu?micas e petrogen?ticos de rochas ?gneas cret?cicas presentes na BP. A BP ? composta pelas forma??es Cabo (fase rifte), basal (conglomerados polim?cticos, arenitos, folhelhos), Estiva (calc?rios, argilitos) e, no topo, Algodoais (conglomerados monom?cticos, arenitos, folhelhos). A PMC ? representada por traquitos, riolitos, pirocl?sticas (ignimbritos), basaltos / traqui-andesitos, monzonitos e ?lcali-feldspato granito, os quais ocorrem como diques, derrames, soleiras, lac?litos e plugs. Observa??es de campo e descri??o de dados de po?os demonstram que grande parte das rochas magm?ticas ? intrusiva na Forma??o Cabo, com algumas ocorr?ncias tamb?m sugestivas de contemporaneidade com f?cies silicicl?sticas desta forma??o. Dados geocronol?gicos, usando as metodologias 40Ar/39Ar e tra?os de fiss?o em zirc?o, revelam uma idade de cerca de 102 r 1 Ma para as rochas da PMC. Esta idade representa um evento marcante em toda a prov?ncia, haja vista a sua detec??o em todos os tipos de materiais ?gneos datados. Ela ? considerada como uma idade m?nima (Albiana) para o epis?dio magm?tico e o pico da fase rifte da BP. As idades 40Ar/39Ar s?o cerca de 10-14 Ma mais jovens do que as idades palinol?gicas dispon?veis para a BP. Geoquimicamente, a PMC pode ser dividida em dois grupos: (i) uma su?te transicional a alcalina, subdividida em basaltos a traqui-andesitos (tipos de textura fina, contendo fenocristais de olivina, clinopirox?nio e plagiocl?sio), traquitos (textura porfir?tica, com fenocristais de sanidina e plagiocl?sio) e monzonitos; (ii) uma associa??o vulcano-plut?nica alcalina, de composi??o ?cida bastante fracionada, constitu?da de quatro subconjuntos, um formado por rochas de fluxo pirocl?stico (ignimbritos), o segundo por riolitos de textura fina a m?dia, ambos com fenocristais de quartzo e sanidina, o terceiro referente ao Granito do Cabo, contendo anfib?lio alcalino, e por fim riolitos tardios. A distin??o entre esses quatro tipos ? feita com base essencialmente em aspectos de campo e petrogr?ficos. A coer?ncia dos padr?es de elementos terras raras e de anomalias de Eu em cada grupo corroboram a separa??o dos mesmos. Raz?es entre elementos compat?veis e incompat?veis e modelamentos geoqu?micos sugerem evolu??o por cristaliza??o fracionada a baixas press?es para os traquitos e demais rochas ?cidas, ao passo que basaltos / traqui-andesitos e monzonitos evolu?ram por mecanismos de fus?o parcial. Dados isot?picos de Sr e Nd revelam duas fontes distintas para a PMC. Para as rochas ?cidas, as altas raz?es isot?picas iniciais de Sr (ISr = 0,7064-1,2295) e o epsilo de Nd negativo (HNd = -0,43 a -3,67) caracterizam uma fonte crustal, com idade mesoproteroz?ica (TDM = 0,92-1,04 Ga). Para as rochas b?sicas a intermedi?rias, as baixas raz?es isot?picas iniciais do Sr (ISr = 0,7031-0,7042) e o epsilo de Nd positivo (HNd = +1,28 a +1,98) indicam uma fonte primordial do tipo manto empobrecido, cujos magmas teriam sido extra?dos de um manto neoproteroz?ico (TDM = 0,61-0,66 Ga). Todavia, o fracionamento dos elementos terras raras leves dessas rochas e modelos quantitativos de fus?o parcial requerem um manto lherzol?tico com pequenas quantidades de granada (1-3%), por?m enriquecido em elementos incompat?veis. Esta aparente incoer?ncia de dados geoqu?micos e de is?topos de Nd pode se resolvida admitindo que o agente metassomatisante n?o apagou as caracter?sticas isot?picas originais dos magmas. Usando as composi??es qu?micas dos basaltos e traqui-andesitos, estima-se que os respectivos magmas foram gerados por taxas de fus?o entre 2 e 5% de uma fonte lherzol?tica, a press?es e temperaturas de cerca de 14 kbar e 1269oC. Tais par?metros f?sicos s?o compat?veis com taxas de estiramento litosf?rico (E) em torno de 2,5. Em um modelo de estiramento uniforme, este valor de E seria v?lido para a evolu??o da bacia como um todo. Por?m, em um modelo de estiramento heterog?neo, E seria menor para a por??o crustal, em compara??o com a por??o subcrustal / mant?lica. A integra??o dos dados obtidos sugere a evolu??o do magmatismo da BP conforme segue: 1?) fus?o parcial (2-5%) do manto lherzol?tico com pequena quantidade de granada (1-3%), gerando magmas bas?lticos, traqui-andes?ticos e monzon?ticos, enriquecidos em elementos incompat?veis, especialmente terras raras leves; 2?) posicionamento destes magmas na base da crosta continental, provocando a fus?o parcial (em graus variados e a diferentes profundidades) desta e, assim, originando os magmas ?cidos; 3?) concomitante ? fase pr?via, magmas traqu?ticos seriam produzidos por fracionamento a partir de um l?quido monzon?tico; 4?) coloca??o dos diversos magmas em n?veis superficiais (derrames) ou subsuperficiais / hipabissais quase que sincronicamente, em geral intrusivos no pacote de rochas sedimentares da Forma??o Cabo, marcando o pico (ou final) da fase rifte na BP. A suposta presen?a de granada na fonte lherzol?tica n?o condiz com as profundidades de cerca de 14 kbar para a gera??o magma bas?ltico, obtida por par?metros qu?micos. Isto pode ser acomodado admitindo-se o soerguimento astenosf?rico sob o rifte, o que colocaria material quente (pluma?) oriundos de grandes profundidades (granada lherzolito) em n?veis subcrustais. A gera??o dos magmas e o subseq?ente posicionamento de grande volume dos mesmos estariam acoplados ao processo de rifteamento da BP, com controle de falhas de borda (NNE-SSW) e de transfer?ncia (NW-SE) como s?tios de coloca??o dos magmas. Com base no fator de estiramento (E_ e no confronto de dados geocronol?gicos 40Ar/39Ar e palinol?gicos, deduz-se que a fase rifte (sedimenta??o cl?stica a pel?tica da Forma??o Cabo e magmatismo b?sico a ?cido) teve uma dura??o m?xima de 10-14 Ma

Made available in DSpace on 2015-03-13T17:08:33Z (GMT). No. of bitstreams: 1 JoaoMP_DISSERT.pdf: 5043225 bytes, checksum: 466790818b8e78fed04763a84b2aeda0 (MD5) Previous issue date: 2012-04-27 / Since 2005, geophysical surveys have been carried out in the Precambri-an Borborema Province, along two transects with 800 km long each one. A pool of Brazilian public universities and institutions has been acquired deep refrac-tion seismic, gravity and magnetotelluric, with the purpose to model the conti-nental lithosphere of the region. This paper present the gravity survey of the second transect, that crosses the Borborema Province from SW to NE, passing through the S?o Francisco Craton, Transversal and Meridional zones and Rio Grande do Norte Domain, in the Setentrional Zone. In this way, it cuts some important geologic structures, like the limit of the S?o Francis Craton and the Borborema Province, Paleozoic and Mesozoic sedimentary basins of Tucano, Jatob? and Potiguar and the extensive Pernambuco and Patos shear zones. Recognition techniques gravity sources in the subsurface, such as spectral analysis and Euler Deconvolution, were applied to the Bouguer anomalies, as well as their regional and residual components. These techniques provided in-formation on possible anomalous bodies, which correlated with pre-existing geological and geophysical data, subsidized a 2.5 D gravity modeling of the lithosphere beneath the Borborema Province and its southern limit with the S?o Francisco Craton. / Desde 2005, est?o sendo efetuados estudos geof?sicos nos terrenos Pr?-Cambrianos da Prov?ncia Borborema, ao longo de duas transectas com cerca de 800 km cada. Algumas universidades e institui??es p?blicas t?m realizado em conjunto levantamentos s?smicos, gravim?tricos e magnetotel?ricos, com o objetivo de modelar a litosfera continental da regi?o. Esse trabalho apresenta o levantamento gravim?trico da segunda transecta, que secciona a Prov?ncia Borborema de SW para NE, passando pelo Cr?ton S?o Francisco, pelas zonas Tranversal e Meriodional e pelo Dom?nio Rio Grande do Norte, na Zona Seten-trional. A Transecta Ang?era Macau corta algumas importantes estruturas geol?gicas, como o limite entre o Cr?ton S?o Francisco e a Prov?ncia Borbore-ma, as bacias Mesoz?icas e Cenoz?icas de Tucano, Jatob? e Potiguar, e as extensas zonas de cisalhamento Brasilianas de Pernambuco e Patos. T?cnicas de reconhecimento de fontes gravim?tricas na sub-superf?cie, como An?lise Espectral e Deconvolu??o de Euler, foram aplicadas ?s anomalias Bouguer, bem como suas componentes regional e residual. Essas t?cnicas forneceram informa??es sobre poss?veis corpos an?malos, que, correlacionados a dados geol?gicos e geof?sicos pr?-existentes, subsidiaram uma modelagem gravim?-trica 2,5D da litosfera da Prov?ncia Borborema e seu contanto sul com o Cr?ton S?o Francisco.