Den här studien syftar till att undersöka hur elevers matematikprestationer påverkas av eventuell prov- och / eller matematikångest, om det finns åtgärder som reducerar eventuellprov- och / eller matematikångest och om lärarens sätt att examinera har betydelse. För att besvara syftet söker studien svar på hur matematiklärare förstår prov- och / eller matematikångest, på vilket sätt de beskriver att de försöker hjälpa elever att reducera sådan ångest och om matematiklärare ser examinationsformen som faktor för utlösande av prov- och/ eller matematikångest. Resultaten visar att provångest är situationsbunden och utlöses i stressande situationer när personer tror att de befinner sig i en bedömningssituation. Det kan leda till sämre förmåga att koncentrera sig på uppgifterna. Det finns utöver detta risk att den utlösta provångesten triggarigång matematikångest, vilket i sin tur kan leda till ytterligare sämre förmåga att koncentrera sig på uppgifterna, försämrad prestation och dåliga provresultat. Matematikångest kan också utlösas på grund av social påverkan, dåligt självförtroende samt biologiska faktorer, den beror således inte enbart på provångest. För att reducera provångest krävs att lärare får kunskap om hanteringen av känslor som uppstår så att de kan hjälpa elevernaatt förstå och handskas med sina känslor. Åtgärder mot matematikångest handlar om att förebygga att elever hamnar efter i grundläggande kunskaper i matematik, alternativt reparera brister så fort de upptäcks och att undvika och bearbeta negativa associationer förknippat med matematik. Lärare som intervjuades i denna studie hade endast begränsad kunskap om provångest ochmatematikångest och om hur dessa kan reduceras eller förebyggas. Deras svar antydde dessutom att de inte hade kännedom om att det är två olika typer av ångest och att dessa behöver olika sätt för att reduceras eller åtgärdas. De använde inte variation av examinationsformer som ett medel för att hjälpa sina elever trots att de i princip var överens om att olika examinationsformer kan uppfattas som olika stressande och att alternativa examinationsformerskulle kunna reducera denna stress som leder till provångest och eventuellt vidare till utlösandet av matematikångest. Konsekvensen av detta är att elever inte får den hjälpen de behöver, eller att de får fel hjälp och att de därmed riskerar att misslyckas trots att det hade varit möjligt att lösa.

Syftet med det här examensarbetet har varit att beskriva hur gymnasielever kan uppleva att genomföra screeningar i samband med skolstart, och hur screeningarna kan påverka det specialpedagogiska uppdraget att verka för inkludering och undanröja hinder för inlärning. I det fall screeningarna innebär negativ påverkan för eleverna kan det blir ett hinder för inlärning. Om det därtill medför en känsla av utanförskap påverkas inkluderingsarbetet. Elever som är fullt inkluderade och har en känsla av att tillhöra en gemenskap har bäst förutsättningar att lyckas med sina studier. För att ta reda på gymnasieelevers upplevelser av att delta i screeningar har jag intervjuat ett antal elever på en gymnasieskola. Uppsatsens metod har en hermeneutisk ansats med kvalitativa intervjuer, vars resultat tolkas och diskuteras utifrån aktuell forskning. Resultaten ställs vidare mot Benno Herzogs modell om diskursiv social exkludering, för att finna ut om vissa elever ställs utanför gemenskapen vid screeningförfarandet. Frågeställningarna handlar om hur elever upplevt screeningtillfället, hur de anser att screeningförfarandet påverkar skolgången och hur screeningarnas kategoriserande av elever påverkar det specialpedagogiska uppdraget att verka för inkludering av alla elever. Resultaten visar att de flesta elever i studien har en positiv inställning till screeningar. Ett antal har sett andra skolkamrater bli stressade eller oroliga. Ett mindre antal elever berättade hur screeningförfarandet påverkat dem negativt. Slutsatsen är att det finns elever som kan beskrivas som socialt exkluderade i diskursen, vilket tillsammans med screeningarnas uppgift att kategorisera elever försvårar det specialpedagogiska uppdraget att enligt de utbildningspolitiska målen verka för inkludering och en skola för alla.

I denna kunskapsöversikt sammanställs och presenteras resultatet från 15 empiriska studier däremot används även två litteraturstudier samt en artikel som är expertgranskad från en vetenskaplig tidskrift. Artiklarna är skrivna under perioden 1972–2023 däremot är majoriteten av studierna gjorda efter år 2000. Alla artiklar är skrivna på engelska däremot genomförda i olika delar av världen. I databaserna ERIC och ERC har en systematisk sökning genomförts för att identifiera de valda artiklarna.  Resultatet presenterar och diskuterar ursprunget för matematikångest samt vilka konsekvenser det har för elevers lärande och utveckling i grundskolan. Det lyfts även fram hur utvecklingen av matematikångest kan motverkas samt förebyggas. Utöver detta framgår det även vilka bidragande faktorer som finns samt hur matematikångest påverkar en elevs matematiska presentationer. Genom systematiska sökningar har relevanta artiklar sammanställts i resultatet för att skapa en grundlig och tillförlitlig diskussion. Utifrån resultatet kan man fastställa att matematikångest är ett komplext problem där flera bidragande faktorer skapar matematikångest. Exempel på dessa bidragande faktorer kan vara lärare, föräldrar samt inställningen gentemot matematik. Det är inte bara problematiken som synliggörs utan även potentiella lösningar och strategier för att motverka och förebygga matematikångest. Entusiasm och stöd från både föräldrar och lärare anses vara en del av lösningen för att motverka och förebygga matematikångest i grundskolan. Forskningen lägger även en del av ansvaret på universiteten att förändra lärarutbildningarna för att öka medvetenheten.

Bakgrund: Forskning visar att elever upplever provångest under hela skolgången. Få studier studerar elever i årskurs tre och deras känslor, ännu färre studerar deras känslor inför de nationella proven i årskurs tre. Forskning har även visat att provångest kan orsaka negativa effekter längre fram i livet när man upplever det under en längre period. Genom att sätta elevernas känslor och behov i fokus kan vi få en djupare förståelse för hur de nationella proven påverkar dem på en individnivå. Detta kan hjälpa till att identifiera eventuella utmaningar eller problem som eleverna står inför och utveckla mer effektiva strategier för att stödja deras lärande och välbefinnande. Genom att belysa elevernas upplevelser kan vi också öka medvetenheten om vilka åtgärder som behövs för att skapa en mer positiv och stödjande miljö kring de nationella proven. Syfte: Syftet med den här studien är att genom en enkät ta reda på hur elever känner inför de nationella proven i årskurs tre. Vi vill ta reda på i vilken grad eleverna känner sig förberedda inför proven. Även om de anser att de nationella proven är på en högre nivå av highstakes än vad de anser att andra prov är som de genomför under sin skolgång. Metod: Denna studie är en kvantitativ enkätstudie. Enkäten består av 16 frågor med stängda svarsalternativ som belyser elevernas känslor inför de nationella proven. Frågorna i studien är inspirerade av CTAS (children's test anxiety scale). Vi fick sammanlagt in 27 svar med elever från olika bakgrunder och kommuner. Den insamlade datan infördes sedan i SPSS för analys. Resultat: Resultatet av vår studie visar att eleverna i årskurs tre upplever provångest redan innan provperioden påbörjat. Det finns tydliga kopplingar mellan hur förberedda eleverna är inför proven och hur hög deras ångestnivå är. De som upplever att de inte är förberedda är också de som skattar högre ångestnivåer. Vi finner ingen tydlig koppling mellan kön och provångest däremot är antalet böcker i hemmet en betydande faktor. De nationella proven upplevs som viktigare än andra prov och är därmed av high stakes natur. Vi anser att skolväsendet bör aktivt söka efter möjliga preventiva medel för att minska elevernas oro inför dessa standardiserade tester för att öka välmåendet för eleverna i Sverige.

Syftet med vår studie är att undersöka vilka faktorer som orsakar talängslan i engelska enligt sex mellanstadielärare från tre olika kommuner, samt vilka strategier de använder för att stödja elever som inte vågar att uttrycka sig på engelska vid kommunikativa tillfällen i klassen.  I intervjuer med de deltagande lärarna visade det sig att de är medvetna om olika faktorer som bidrar till talängslan i engelskämnet, såsom klassrumsklimatet, gruppdynamiken, elevernas personligheter och relationen lärare-elev. De deltagande lärarna använder sinsemellan likartade strategier för att stödja eleverna, som att skapa ett tryggt klassrumsklimat, ge eleverna chans att förbereda sig innan presentationer, inkludera olika roliga lekar och talaktiviteter, ge gradvis träning i små grupper med fokus på tryggt kamratskap i början, samt att vara en stödjande och uppmuntrande lärare.