Introduktion: Antalet personer i Sverige som vårdades inom slutenvård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård under 2022 var ungefär 12 600 personer. Tvångsvård kan endast genomföras om strikta kriterier uppfylls, inklusive ett akut och oundgängligt vårdbehov som inte kan tillgodoses frivilligt. Tvångsvård syftar till att patienter ska bli kapabla att frivilligt delta i vidare behandling, men det saknas forskning kring dess effektivitet och patientupplevelser. Syftet: Syftet med examensarbetet var att undersöka patienters upplevelser av tvångsvård på psykiatrisk vårdavdelning Metod: Examensarbetet kombinerar deskriptiv design med en litteraturöversikt och kvalitativ metodologi. Tio artiklar söktes via databaser PubMed, Psycinfo och CINAHL som sedan kvalitetsgranskades och analyserades. Salutogena modellen KASAM som har tre dimensioner: begriplighet, meningsfullhet och hanterbarhet användes som teoretisk referensram. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier. Den första var upplevelser av brist på sammanhang med underkategorierna: maktlöshet och kontrollförlust, meningslöshet, hopplöshet och hjälplöshet, maktobalans och att inte bli sedd och förlusten av autonomi och identitet. Den andra huvudkategorin var upplevelser av återvunnet sammanhang med underkategorierna: återtagandet av kontrollen, gott bemötande och nödvändig process till förbättring.  Slutsats: Resultatet visar att tvångsvård kan leda till negativa upplevelser som maktlöshet och kontrollförlust, och att vårdtiden upplevs som meningslös. Det kan även leda till positiva upplevelser och förbättra den psykiska hälsan. / Introduction: The number of people in Sweden who were hospitalized under the Compulsory Psychiatric Care Act in 2022 was approximately 12,600. Compulsory care can only be implemented if strict criteria are met, including an acute and indispensable need for care that cannot be voluntarily met. The purpose of compulsory care is to enable patients to voluntarily participate in further treatment, but there is a lack of research regarding its effectiveness and patients’ experiences. Aim: The purpose of the thesis was to investigate patients' experiences of compulsory care in psychiatric wards. Method: The thesis combines descriptive design with a literature review and qualitative methodology. Ten articles were searched through the databases PubMed, Psycinfo, and CINAHL, which were then quality assessed and analyzed. The salutogenic model Sense of Coherence (SOC), which has three dimensions: comprehensibility, meaningfulness, and manageability, was used as the theoretical framework. Results: The analysis resulted in two main categories. The first was experiences of a lack of coherence with the subcategories: powerlessness and loss of control, meaninglessness, hopelessness and helplessness, power imbalance and not being seen, and loss of autonomy and identity. The second main category was experiences of regained coherence with the subcategories: regaining control, positive treatment, and necessary process for improvement. Conclusion: The results show that compulsory care can lead to negative experiences such as powerlessness and loss of control, and that the time in care is perceived as meaningless. It can also lead to positive experiences and improve mental health.

Introduktion: Personer boende på särskilt boende med inriktning psykiatri har ofta en tillbakadragen livsstil med ett lågt utbud och få möjligheter till egna val av aktiviteter som har ett värde eller mening. Få studier har gjorts utifrån arbetsterapeutens erfarenhet i denna kontext. Syfte: Studiens syfte är att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av att stödja ett aktivitetsengagemang i kontexten särskilt boende med inriktning psykiatri. Metod: Studiens design är en deskriptiv kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta arbetsterapeuter. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod där fyra kategorier framträdde. Resultatet: Arbetsterapeuters erfarenheter visar flera arbetssätt för att främja ett aktivitetsengagemang. Både direkt genom ett kompensatoriskt kognitivt vardagsstöd eller indirekt genom att stödja och vägleda boendepersonalen i att erbjuda aktiviteter med ett värde och en mening. Konklusion: Arbetsterapi på särskilda boenden inriktning psykiatri kan åskådliggöra behovet av aktiviteter som har en mening eller ett värde för de boende i deras vardag både genom att vägleda boendepersonalen och genom kognitivt vardagsstöd för att främja ett aktivitetsengagemang. Implikationer: Fortsätta uppmärksamma arbetsterapeutiska interventioner som riktar sig till särskilda boenden inriktning psykiatri och öka tillgången till kognitivt vardagsstöd. Detta för att möjliggöra och tillhandahålla aktiviteter med ett värde och mening i de boendes vardag och främja engagemang i aktivitet.

Inledning Alltsedan psykiatrins avinstitutionalisering tog fart under 1980- och 1990-talen har en utveckling av samhällsbaserade psykosociala insatser förespråkats för att erbjuda vård och stöd till personer med psykisk funktionsnedsättning. Insatserna förväntas bidra till att brukarna får tillgång till effektiv vård och stöd, samtidigt som de inkluderas i samhället. Vidare förutsätts insatserna baseras på kunskap och evidens, samt bygga på brukarens delaktighet och stödja dennes återhämtning. En annan målsättning är att vissa insatser ges i form av integrerade modeller, så att personer ur målgruppen får tillgång till sammanhållet stöd från inblandade myndigheter. Även om Sverige räknas som ett resursstarkt land som har kommit långt på området, så förekommer kritik mot utvecklingen. Kritiken har berört både planering och styrning på politisk nivå, men även utförandet av de insatser som erbjuds till brukarna. Kritiken har bland annat handlat om bristande samverkan mellan landsting och kommuner, och om stora lokala variationer i den erbjudna servicens kvalitet. I den här avhandlingen studeras dels utformningen av policy på området, dels implementering av specifika insatser. Syftet med avhandlingen är att undersöka hur svenska policymakare på nationell nivå har hanterat utvecklingen av psykosociala insatser för personer med psykisk funktionsnedsättning, samt att analysera möjligheter och svårigheter för organisationer och personal när det gäller att implementera de insatser som förespråkas av beslutsfattare. De frågeställningar som avhandlingen söker besvara är följande: Hur formuleras policy som syftar till att införa samhällsbaserade psykosociala insatser, och vad kan policyns egenskaper innebära för genomförandet av den? Vilka styrstrategier uttrycks i statliga policydokument? Vad hämmar respektive underlättar implementeringen av föreslagna integrerade psykosociala insatser? Hur kan vi förstå vad som påverkar möjligheten att erbjuda integrerade psykosociala insatser, i termer av lokala förutsättningar och strategier för implementering? Metod Policy på området studerades genom en studie av tre av de övergripande dokument som beslutats på regeringsnivå de senaste 20 åren. Riktade kvalitativa innehållsanalyser baserade på relevant litteratur genomfördes. Implementering av insatser studerades genom att 15 program följdes under 3 års tid. 14 av dessa arbetade med att implementera arbetsrehabiliteringsprogram utifrån modellen Individual Placement and Support (IPS). Under samma tidsperiod följdes ett team som implementerade den intensiva samordnings-, vård- och stödmodellen Assertive Community Treatment (ACT). För att bedöma verksamheternas följsamhet till modellerna genomfördes programtrohetsskattningar av samtliga program. Data avseende programmens målgrupp samlades också in. Tre IPS-program deltog i en fördjupningsstudie där kvalitativa intervjuer genomfördes med ledare, personal och samverkanspartners. Implementeringen av dessa program analyserades utifrån implementeringsramverket the Consolidated Framework for Implementation Research. Implementeringen av samtliga 14 IPS-program studerades med hjälp av skattningsskalan the Sustainable Implementation Scale (SIS). När det gäller ACT-teamet genomfördes dels kvalitativa innehållsanalyser av djupintervjuer, och dels skattningar av implementeringskomponenter med hjälp av SIS. Resultat Policy på området har innehållit stora mått av otydlighet och konflikt, både gällande de mål och medel som har formulerats. Regeringen har främst förespråkat så kallade mjuka styrstrategier, vanligen i form av statliga stimulansbidrag. Vissa förtydliganden och konkretioner har skett under tid, vilka ibland går i linje med de internationella rörelserna New Public Management och evidensbaserad praktik. Exempel på försök att strama upp styrningen är målformuleringar som förespråkar riktade och prestationsbaserade stimulansbidrag, samt nationella riktlinjer för att styra utvecklingen mot utvalda specificerade insatser. Trots detta är det fortfarande de berörda myndigheterna som är ansvariga för att välja ut, utforma och implementera psykosociala insatser. På verksamhetsnivå leder detta till att många otydligheter består, vilka ibland är relaterade till svårigheter att avgränsa ansvarsområden och att förändra hindrande regelverk och traditioner. Dessutom förekommer konflikter, exempelvis i form av konkurrerande målsättningar och ojämn resurstilldelning. Studierna av de integrerade modellerna IPS och ACT visar att implementering av dessa är möjlig, även i en sektoriserad välfärdskontext som den svenska. Det finns dock en rad faktorer på såväl organisationsnivå som teamnivå, som försvårar implementeringen. Exempel på dessa är de involverade organisationernas varierande målsättningar och traditioner, regelverkens utformning, samt svårigheter att erhålla långsiktig finansiering. I en del fall beskrivs de arbetssätt som modellerna förespråkar som försvårande, då de upplevs som annorlunda och utmanande för existerande rutiner och uppfattningar om stöd till målgruppen. Ett stort hinder för effektiv implementering är svårigheter att samverka, främst mellan, men även inom inblandade organisationer. De flesta program som lyckades genomföra en hållbar implementering hade personal som var duktiga på att navigera förbi de hinder som orsakades av ogynnsamma regler, och de lyckades även hitta vägar för att etablera samverkan, både horisontellt (med samarbetspartners på samma hierarkiska nivå) och vertikalt (mellan ledning och personal). En verksamhetsledare som har möjlighet att påverka samverkansrelationer i både horisontell och vertikal riktning är gynnande för implementeringen. Andra betydelsefulla komponenter som underlättar implementering är en noggrann planering innan ett program startas, medveten rekrytering av personal, formering av ändamålsenliga styrgrupper, samt att tidigt i processen arbeta strategiskt för att lösa finansieringsfrågan. Även programtrohetsskattningar var betydelsefulla, då de både fungerade som instrument för att identifiera förbättringsområden för programmen, men också hade en legitimerande funktion vid återkoppling till ledningen. Slutsatser Det råder en samstämmighet i övergripande målsättningar som syftar till att utveckla området integrerade psykosociala insatser. På en mer konkret nivå är läget betydligt oklarare, både gällande målsättningar i policy och av vem och hur insatserna ska implementeras. Även om vissa förändringar skett, står regeringen fortsatt för en mjuk styrning vilken lämnar ett stort ansvar till de myndigheter som ska implementera valda insatser. Detta innebär en rad svårigheter för frontlinjepersonalen, vilket leder till att de ofta behöver lägga mycket tid och energi på att hitta vägar för att överkomma dessa svårigheter. I många fall har ledare och personal goda möjligheter att uppnå en hög programtrohet på teamnivå, men för en hållbar implementering krävs det att ett program är väl förankrat både vertikalt och horisontellt. Därför finns ett behov av att forskare och beslutsfattare tar ett tydligare helhetsgrepp, både på området policy och implementering av specifika insatser. Skattningar av programtrohet och implementering kan vara ett stöd i att identifiera vad som fungerar samt vad som behöver förändras i och mellan organisationer. Men för att programmen ska lyckas med en effektiv implementering på organisationsnivå behöver deras legitimitet stärkas vertikalt, och planering för långsiktig lokal finansiering behöver göras i ett tidigt skede. / Introduction Since the deinstitutionalization of psychiatry started in the 1980’s, the field of psychiatry has moved in the direction of community-based psychosocial interventions for people with mental illnesses. The interventions selected should be based on knowledge and evidence, and support the users’ empowerment and recovery. In addition, some of the services should be provided in forms of integrated models, meaning that all agencies involved should provide cohesive care and support. Two examples of such interventions are the occupational rehabilitation program Individual Placement and Support (IPS) and the intensive case management model Assertive Community Treatment (ACT). Although Sweden is considered a high-resource country, the availability of psychosocial services has been criticized. This criticism has been related to policymaking as well as the quality of the services provided. Examples of areas considered problematic include collaboration deficiencies among disparate human service organizations and substantial local variations in available types of services. This thesis aims to examine how national-level policymakers in Sweden have handled the development of psychosocial support and to analyze facilitators and barriers experienced by these organizations in their implementation of community-based and integrated models. The research questions are as follows: -       How have policies concerning community-based psychosocial interventions been formulated and how do the characteristics of these policies affect the implementation of its goals? -       How do different types of steering strategies influence national-level policy implementation proposals? -       Which facilitators and barriers to effective implementation of proposed integrated interventions can be identified? -       How can the ability to provide integrated psychosocial interventions be explained in terms of local conditions and strategies used for implementation? Methods A study of community mental health policy covering three of the major documents published at the national level from the last 20 years was performed. Directed content analysis based on literature relevant for the research area was used. In order to study the implementation of the selected interventions, 15 programs were followed for a three-year period. 14 of these programs were implementing IPS and the other one implemented ACT. In order to monitor the programs’ adherence to the selected models, program fidelity assessments were performed. Data on the programs’ target groups were collected. Three of the IPS-programs participated in an in-depth study where qualitative interviews with leaders, staff, and collaboration partners were performed. The implementation of the three programs were analyzed utilizing the Consolidated Framework for Implementation Research. All of the 14 IPS programs were included in an implementation study where the Sustainable Implementation Scale (SIS) was used to identify facilitators and barriers to implementation. In the study of the ACT team, qualitative directed content analysis of in-depth interviews and SIS-assessments were performed. After three years, the sustainability of all programs was assessed. Results Mental health policies have involved high levels of ambiguity and conflict in relation to both the goals and the means. The government has prioritized soft steering strategies, usually in the form of financial stimulus grants. Over time, these policies have (at least to some degree) been clearer when psychosocial interventions are being described. In addition, the development of policy has led to harder steering strategies, illustrated by targeted and performance-based grants and the advocacy of national guidelines to steer agencies towards preferred interventions. Despite these changes, independent agencies are still responsible for selection, framing, and implementation of the interventions. Implementation of the integrated models IPS and ACT is possible, even in the context of a sectored welfare system such as Sweden.  However, there are a number of implementation barriers at the organizational and team levels. Obstructive factions include involved agencies disparate traditions and regulations, as well as the programs’ difficulties in securing long-term funding. Some of the staff interviewed considered the characteristics of the interventions as problematic since they challenged existing routines and views about support of the target group. Another critical component was the ability to establish collaboration, both horizontally (with partners at the same hierarchical level), and vertically (between management and staff). A team leader with the mandate to influence interactions horizontally and vertically is therefore a facilitating factor. In most of the programs that managed to perform a sustainable implementation of the models, a critical success factor was found to be staffs’ ability to navigate around a variety of barriers. Additional facilitators to successful implementation was careful planning before the start-up of a program, effective staff recruitment, the formation of a dedicated steering group, and a plan for local funding early in the implementation process. Regularly-performed program fidelity assessments were also noted as an important means to identify improvement opportunities for the programs. Collectively, these components served as tools to increase the programs’ legitimacy since the team leaders used them to provide feedback to the local decision makers. Conclusions At an abstract level, there is general agreement of the overarching needs in the area of integrated psychosocial interventions, but there are discrepancies when it comes to how to best convert this shared definition of need into concrete psychosocial interventions. The majority of steering strategies used are still considered ‘soft’, which leaves much of the responsibility to the implementing agencies.  At a grass-root level this leads to several difficulties, including unclear responsibility definitions and collaboration challenges between agencies. Instead of prioritizing the work with their clients, the staff are forced to put a lot of time and energy into solving these problems. In most cases, team leaders and staff are able to reach high program fidelity at a team level. However, a sustainable implementation demands that a program has been anchored both vertically and horizontally. There is a need for a holistic approach by researchers and decision makers, both in the area of policymaking and implementation of selected psychosocial interventions. Assessments of program fidelity and implementation have the potential to help agencies identify strengths and opportunities for growth both within each entity and between involved organizations. In order to implement the selected models successfully at an organizational level, the programs´ vertical legitimacy has to increase, and plans for long-term local funding strategies have to be initiated early in the implementation process.

Bakgrund: Forskning pekar på att det kommer ske en fortsatt ökning av barn med psykisk ohälsa de kommande åren. Sjuksköterskor kommer således att möta fler med barn diagnosen depression. Studier kring sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn med depression är sparsam och mer kunskap kring omvårdnaden av denna sårbara grupp är betydelsefull. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av omvårdnad av barn med depression inom barn – och ungdomspsykiatrisk öppenvård.  Metod: Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Som datainsamlingsmetod användes semistrukturerade intervjuer som genomfördes med sex sjuksköterskor inom barn-och ungdomspsykiatrisk öppenvård. Resultatet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom; Att sjuksköterskans roll handlar om att vara en mellanhand, Att beakta att barnet alltid finns i ett sammanhang, Att skapa en relation till barnet och Att hantera egna känslor. Omvårdnaden går inte att beskriva på ett tydligt sätt, trots att sjuksköterskan träffar dessa barn och deras familjer dagligen. Slutsatser: Sjuksköterskans roll och betydelse skulle behövas synliggöras då den idag kan anses vara otydlig. Det finns en kompetens bland specialistsjuksköterskor som inte alltid tas i anspråk för att främja barnets återhämtning från depression. / Background: Science shows that we will see a continuing increase of children with mental health problems in the coming years. As a consequence of this nurses will be meeting a larger number of children suffering from depression. Studies regarding nurses’ experiences of caring for children suffering from depression are sparse. More knowledge is required and will be meaningful in the future care of this vulnerable patient group. Aim: To describe nurses’ experiences of caring for children with depression within child and adolescent outpatient psychiatric care.  Method: This study has a qualitative design with an inductive approach. As a data collecting method, semi- structured interviews were used which were conducted with six nurses in child and adolescent psychiatric outpatient care. The result was analyzed with qualitative content analysis. Results: The results show that; the nurse’s role is about being an intermediary, to take into account that the child always exists in a specific context, to create a relationship to the child and to manage one's own emotions. Conclusions: The nurse's role and significance would need to be made more visible as it today can be considered unclear. Specialist nurses have significant competences that is not always used in the best way to promote the child's recovery from depression.

Det har skett en stor utveckling av vården med betydande förändringar för personer som har en psykiatrisk diagnos och funktionsnedsättning. Socialtjänstlagen och Lagen om stöd till vissa funktionshindrade har stiftats och boenden har iordningställts för att möta individuella behov. Förekomst av hot och våld är ett ökande problem inom arbetslivet och tidigare forskning visar att sjuksköterskor är särskilt utsatta. Det finns lite fokus på hot/våldsperspektivet inom kommunala verksamheter och sjuksköterskans roll i detta, varpå denna studie förlagts dit. Syftet var att beskriva sjuksköterskors uppfattning om och erfarenhet av att förebygga hot och våld inom socialpsykiatrin. En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Med ändamålsenligt urvalsförfarande intervjuades sju sjuksköterskor som var verksamma vid stödboenden i tre kommuner. En kvalitativ dataanalys genomfördes och resulterade i fyra kategorier. Resultatet visade att relationen utgör grunden för det komplexa förebyggande arbetet och att rätt kompetens underlättar förståelsen för detta. Det fanns en förväntan av att sjuksköterskan har en central roll med motstånd. Sjuksköterskan hade lite utrymme till det förebyggande arbetet på grund av sin breda otydliga roll inom socialpsykiatrin. Slutsatser som drogs är att det finns förbättringspotential i det förebyggande arbetet. Det handlade främst om att tillgodose rätt kompetens samt att utarbeta gemensamma riktlinjer för det förebyggande arbetet.

The main purpose of this study is to survey and reach an understanding of how the practical work in psychiatry at times depart from the organization’s stated formal structure. To find the material that would give us the answers we read the organizations own documents about the formal structures form and also we had five interviews. All the tutors are involved in one way or another with the psychiatric and the forensic process. .Job titles vary in order to access information from different parts of the process and get multiple perspectives.  The data was analyzed with sociological concepts and a more comprehensive theory. Some of the concepts are “formal structure”, “cooperation”, "the relationship between freedom and constraint” and “gräsrotsbyråkrater”. The theory that we used to examine the material is W. Meyer and Rowans theory about how the formal structure of an organization and business is only a myth and ceremony.  The result of the study indicates that a plurality of elements has an impact on why the difference between the formal structure and the practical process exists. The loose constraint leads to a wider freedom of action that gives a varied embodiment within the different workgroups. It becomes a habitual pattern in the practical process and the looks of the formal structure is not a priority. The practical process is not aligned with the formal structure and that causes problems. The cooperation is affected negatively and becomes inexplicit and the workgroups can form how the duties are done instead of the organizational management plan (the formal structure). That brings the opportunity to decide and claim that the own group does it better so cooperation partners is excluded in the practical process, when they actually are supposed to be included according to the formal structure.

Mental health has issues globally and Sweden is one of the countries where this phenomenon occurs. In light of the swedish psychiatric reform and regarding to contemporary psychiatry this study has the purpose of examine the perspective in recovery process by healthcare professionals in this field. The theoretical tools for this are based on concepts by Tor Wennerberg and Jaakko Seikkula. The methodological tools are inspired by phenomenology and hermeneutics and the approach is qualitative interviews with healthcare professionals from the swedish psychiatric field. The results show that the operations partly has weight and structural issues. Long-term direction, social factors, follow-ups and work with relatives is an important factor in recovery process. Pharmaceuticals is used for large scale and this is a dilemma though it can be a supportive role in psychiatric treatment and recovery process. Conclusions is that outpatient swedish psychiatry field may have adversials in regard to the goals and purpose of the psychiatric reform twenty years ago. Further conclusion is that inter- and intrapersonal balance of autonomy versus dependence is a complex phenomena by reason of not necessarily being affected by if whether liberty and self-determination occurs or not. Another is that the patient initiative of discharge has some interesting aspects in regard to recovery process. Long-term perspective, an alliance and group-based solidarity based on some of the theoretical concepts is important in regard to recovery process. The last three factors show some interesting perspectives in regard to information and time. In regard to the limited materials of this study it is hard to draw any concrete conclusions about what long-term directions the swedish authorities can take to conduct good psychiatric care achieving a lower rate of mental illness but the field may have lack of a nuanced definition of not just recovery but recovery process and what it can contain.

<p>The use of coercion in psychiatry involves clinical, legal, scientific, ethical and emotional considerations. This thesis represents an attempt to further increase our understanding of some empirical aspects of this phenomenon. </p><p>Interviews with 202 involuntarily admitted psychiatric patients and 201 voluntarily admitted patients and 295 of their next of kins were performed and analysed together with data from records and assessments made by professionals. Data was collected during two different periods of time with a compulsory psychiatric care law reform in between.</p><p>Experience of at least one coercive measure was more common amongst patients who had been committed during the most recent legislation. Otherwise there were no differences in patient experiences during the different laws.</p><p>Subjective short-term outcome was associated with having a contact person at the ward and being subjectively treated well. There were no relationships between subjective and assessed outcome or between legal status, perceived coercion at admission and subjective or assessed improvement.</p><p>The changed legislation had no clear effect on the attitudes of patients and next of kins towards coercion.</p><p>A majority of patients were able to accurately answer the question whether they had been restrained by belt or not during a specific treatment episode. Nineteen of 115 patients reported they had been restrained by belt. Eleven of these cases were true positive and 8 cases were false positive. </p><p>In conclusion, the main results were first that when it comes to issues related to psychiatric coercion there are typically considerable differences between how these are perceived and interpreted by the professional and by the patient, and second that efforts made to change the face of psychiatric coercion in the minds of patients as well as the public on part of public policymakers have had limited effects.</p>

Prodromes of schizophrenia or prodromes of psychosis are a relatively new and expanding field of interest in psychiatric research. They are seen by some researchers as the initial symptom of having schizophrenia and have become a crucial topic in early psychosis research and intervention. In this thesis current psychiatric research publications were analysed and eleven prospectively psychotic patients were interviewed. The research publications analysed were applyed on the information given by the patients, and the analysis showed that it was easy to find prodromes or prodrome-like phenomena in all the collected interviews. In addition a second analysis was performed on the material, a phenomenological psychological analysis, showing a more subject-oriented dimension of the interviews. This led to a further aim, analysing what explanations could be given of these phenomena. There are probably many possibilities of getting the diagnosis of schizophrenia, but the examples in this study show that long-term abuse, often sexual actually can trigger psychiatric conditions corresponding to the definition of “prodromes of schizophrenia” according to some psychiatric publications as well as “schizophrenia” according to DSM and ICD. This means that trauma and/or neglect proved to be a likely partial causal condition of the prodrome- like phenomena or schizophrenia to occur. However, trauma has not been shown to be a necessary condition for the occurrence of prodrome-like phenomena or schizophrenia. In the discussion of the results some consequences deriving from using different interpretations and explanations of the phenomena are analysed, for example using the prodromes of psychosis for the assessments of a coming psychosis, especially schizophrenia. I emphasize, because of the results of the phenomenological case analyses, the value of several dimensions of understanding prodrome-like phenomena as well as schizophrenia and schizophrenia-like conditions, especially as early as the initial phase. / Prodromalfasen till schizofreni är ett relativt nytt begrepp och det utgör ett expanderande intresseområde för psykiatrisk forskning. Förändringar i prodromalfasen ses av vissa forskare som de första tecknen på schizofreni, och dessa fenomen har kommit i fokus speciellt vad gäller tidig upptäckt och intervention inom schizofreniforskning. I denna avhandling analyseras åtskilliga psykiatriska texter som behandlar prodromalfasens fenomen. I den empiriska studien har elva personer, som senare utvecklat psykotiska symtom, intervjuats.  Två etablerade listor på prodromalfenomen testades på det empiriska materialet. Resultaten av den analysen visade att de gick att finna prodromalliknande fenomen hos alla intervjuade patienter. En andra fenomenologisk och mer subjektorienterad analys av det empiriska materialet genomfördes parallellt. Resultaten av de två analyserna ledde till ett tredje fokus för avhandlingen, nämligen frågan om möjliga kausalförklaringar till de prodromalliknande fenomenen. Det finns förmodligen många orsaker till att en person uppvisar symtom som överensstämmer med diagnosen schizofreni. Exemplen i denna studie visar dock att långvariga, ofta sexuella, övergrepp kan leda till psykiatriska tillstånd som överensstämmer med fenomen i prodromalfasen och med själva diagnosen schizofreni enligt kriterierna i DSM-IV och ICD-10. Avhandlingens huvudhypotes är således att svåra trauman utgör delorsaker både till prodromalliknande fenomen liksom till tillstånd som diagnosticerats som schizofreni. Avhandlingens resultat ger dock ingen anledning att anta att trauman utgör nödvändiga betingelser för schizofreni. I avhandlingens resultatdiskussion lyfter författaren fram några viktiga konsekvenser av olika definitioner av begreppen prodromalfenomen och schizofreni bl a vad avser förslag till terapeutiska interventioner. Mot bakgrund av resultaten från den fenomenologiska analysen understryks vikten av en bred förståelse av prodromalliknande fenomen liksom av fenomen som diagnosticeras som schizofreni.

<p>Depression och psykisk ohälsa är idag ett stort hälsoproblem. Trots att motionens positiva hälsoeffekter är välkända är det få inom sjukvården som använder fysisk aktivitet som  kompletterande behandling vid depressionstillstånd. Syftet med denna kvalitativa studie var att identifiera och beskriva personalens erfarenhet och syn på fysisk aktivitet som en del av den psykiatriska omvårdnaden vid depressionstillstånd. Studien var en kvalitativ studie med strukturerande fokusgrupp intervjuer som analyserades med hjälp av innehållsanalys där ett huvudtema; Att ha kunskap och idéer men att inte få till det, två teman och sju subteman utgjorde resultatet. Resultatet från studien visade att vårdpersonalen upplevde att det var bättre förr då det var en mer strukturerad tillvaro med motion och planerade aktiviteter på varje avdelning som patienterna skulle delta i. Resultatet visade både på hinder och möjligheter när det gällde fysisk aktivitet som omvårdnadsåtgärd. Slutsatsen var att personalen hade stora kunskaper kring omvårdnadsåtgärder vid depression men det fanns ett stort behov av förbättrade rutiner för fysisk aktivitet vid depression för linneliggande patienter.</p> / <p>Depression and mental illness is now a major health problem. Although the physical health benefits are well known, there are few in health care that uses physical activity as complementary treatment of depression state. The purpose of this qualitative study was to identity and describe staff's experience and views on physical activity as part of psychiatric care for depression condition. The study was a qualitative study of structuring focus group interviews who were analyzed using content analysis in which a major theme; To have knowledge and ideas but not getting to it, two themes and seven subthemes, was the result. The results of the study showed that nursing staff felt that it was better before when it was a more structured life with exercise and planned activities of each department that the patients would participate in. The results showed both obstacles and opportunities in terms of physical activity as health care measure. The conclusion is that the staff has knowledge of care measures for depression but it is a great need for improved physical activity on depression for patients in psychiatric clinic.</p>