Abstrakt   Att vårda frivilligt inlagda patienter på en låst heldygnsvårdsavdelning är ett vanligt förekommande fenomen i Sverige idag. Inom psykiatrin på olika platser i Sverige har diskussioner förekommit tidigare huruvida dörrarna ska vara låsta eller öppna. Information om att dörren är låst och varför bör ges till patienten samt att de som vårdar vet varför avdelningen är låst. Gott bemötande vid psykisk ohälsa är väsentligt. Tydlig information ger möjlighet till att patienten känner sig delaktig i sin vård. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av vård och vårdrelation av frivilligt vårdade patienter i en låst avdelningsmiljö Metod: Studien utformades utifrån en kvalitativ metod. I studien användes semistrukturerade intervjuer. Fem allmänsjuksköterskor och sju specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk heldygnsvård intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera insamlade data. Resultat: Det framkom fyra kategorier i studiens resultat: Vårdrelationen bakom den låsta dörren, Makten bakom den låsta dörren, Konsekvenser av den låsta dörren och Sjuksköterskors erfarenheter kring lagar och regler på en låst avdelning. Slutsats: Studiens resultat pekar på att personalen har mer makt än patienten. Men denna maktobalans kan ändå leda till en god vårdrelation när sjuksköterskor försöker ha patientens värdighet och integritet i fokus. Sjuksköterskor som arbetar på en låst psykiatrisk avdelning behöver reflektera över skälen till den låsta dörren. Den låsta dörren medförde till svåra etiska dilemma hos sjuksköterskorna. En känsla av frustration framkom hos sjuksköterskor när de behövde begränsa och hindra frivilligt inlagda patienter på grund av lagar och riktlinjer. Sjuksköterskor bör ges möjligheter till att förbättra sina kunskaper kring lagar och regler för att kunna ge en god och säker vård.

Attention Deficit/Hyperactivity Disorder (ADHD) was originally thought to occur only in children, but is increasingly recognised as causing functional impairment also in adulthood. The overall aim of this thesis was to achieve a comprehensive understanding of ADHD in adulthood. A questionnaire based on the DSM-IV criteria of ADHD, reported childhood symptoms, reading and spelling problems, difficulties and suffering and general assessment of functioning (GAF) was distributed to three samples: the general population (GP), outpatient psychiatry (OPP) and female prison inmates. Symptoms consistent with ADHD were more than three times higher in the OPP sample than in the GP sample (6.6 versus 2.1%). ADHD symptoms and related problems occurred in 50% of the prison inmates. A cohort of 168 patients diagnosed with ADHD in adulthood was interviewed about current ADHD symptoms and psychiatric comorbidity on axis I and II. The lifetime prevalence of psychiatric comorbidity on axis I was 92% and current comorbidity, including autism spectrum disorders and Tourette’s syndrome, was 47%. The sex-specific pattern of the comorbid disor-ders was similar to that in the general population. Forty-six per cent of the patients endorsed the specific criteria for at least one personality disorder. After a mean follow-up of six years, there was remission of adult ADHD in about 30% of the patients, regardless of whether there was ongoing medication or not. There were no differences in function and quality of life, except for global general improvement, which was better in patients currently on medication. The most prevalent long-term side effects of pharmacological treatment with mainly stimulants were decreased appetite, dry mouth, anxiousness/restlessness and an increase in pulse frequency. The discontinuation rate was about 50%: 29% discontinued because of a perceived lack of effect, followed by elevated mood or hypomania (11%). No detectable evidence of tolerance and increased need for dosage over time was observed. To conclude, Symptoms of ADHD is highly overrepresented in OPP and in female inmates compared with the GP. Furthermore, adults diagnosed with ADHD have a high lifetime prevalence of psychiatric comorbidity. Long-term pharmacological treatment with stimulants is safe with relatively mild and tolerable adverse effects. Continued medication, however, is not related to remission.

Sijaric, M. ”Ni ska fan få se hur djupt jag kan skära mig”. Upplevelsen av att bli bemött av vårdpersonal när en har ett självskadebeteende. Examensarbete i socialpsykiatri 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2019. Studien är av utvärderande karaktär där syftet är att undersöka individers uppevelser av möte med vårdpersonal, med Nationella Självskadeprojektets (NSP) rekommendationer för insatser vid självskadebeteende som utångspunkt. I bakgrunden skrivs förklaringar på olika begrepp gällande självskadebeteende, tidigare forsknings lyfts samt sammanfattningar på NSPs rekommendationer. Metoden som användes för att samla data var kvalitativa intervjuer och analysen som användes var tematisk analys med deduktiv ansats. Resultatet visade att vårdpersonal som går i linje med NSPs rekommendationer fick individer att uppleva en god och adekvat vård. Slutsatsen visade att denna studie motsäger större delen av tidigare forskning där den tidigare forskningen inom ämnet visat att upplevelsen varit ofördelaktig för individer som sökt vård för självskadebeteende. Nyckelord: bemötande, psykiatri, psykisk ohälsa, självskadebeteende / “You’ll see how damn deep I can cut myself”. The experience of treatment by health care professionals when one has self-harmed. Degree project in social psychiatry 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Social Work, 2019. The study is of evaluative characteristics where the aim is to examine the individual experience of treatment and meetings with health professionals, using National Self-harm projects recommendations for interventions in self-harm behavior as a foundation. In the background, explanations are written on various concepts regarding self-harm, previous research and studies, and summaries on NSP’s recommendations. The method used to collect data was qualitative interviews and the analysis used was thematic analysis with a deductive approach. The result showed that health care professionals who are in line with NSP’s recommendations led individuals to experience good and adequate care. The conclusion showed that this study contradicts most of previous research, in which subjects showed that the experience was unfavorable for individuals who sought care for self-harm. Keywords: health care professionals, mental illness, psychiatry, self-harm, treatment

Syftet med denna studie är att jämföra KBT (kognitiv beteendeterapi) och fenomenologi ur ett återhämtningsinriktat perspektiv. Den mer klassiska synen gällande tillfrisknandet från psykisk ohälsa, kan ses i likställighet till att bli botad eller symptomfri. I opposition till denna syn betonas istället vikten, ur perspektivet återhämtning, av att skapa ett nytt liv genom främst en värdefull social gemenskap. Därav utgör den professionelles förmåga, att stötta sin klient utifrån dennes individuella behov, en hörnsten inom återhämtning. KBT är relevant inom socialpsykiatri, då det är en väl implementerad behandlingsmetod. Den syftar främst till att uppnå en beteendeförändring hos klienten, exempelvis genom att förändra kognitiva tankemönster. Bortsett från KBT, utgör fenomenologi en relevant del. Detta då fenomenologi är en erkänd filosofisk metod inom detta område, som skiljer sig i jämförelse med KBT då den ej utgår från en specifik metodologisk grund. Därav ligger intresset av att jämföra dessa inriktningar ur ett gemensamt fenomen, så som återhämtning. Denna jämförelse har resulterat i väsentliga skillnader mellan båda inriktningar. De skiljer sig främst åt gällande synen på den professionella rollen och dennes förhållningssätt, samt synen på mätbara framsteg. Ur ett fenomenologiskt perspektiv präglas den professionelles roll av dennes förmåga att förhålla sig följsam och neutral, i jämförelse med KBT som nästintill förespråkar en mer aktiv och engagerad professionell roll. Gällande klientens mätbara framsteg, skiljer sig det fenomenologiska perspektivet i jämförelse med KBT, genom synen på framsteg som icke-synliga eller märkbara men trots det meningsfulla. / The aim of this study is to compare CBT (Cognitive behavioral therapy) and phenomenology through a recovery-oriented perspective. Recovery stands for an individual process, which can be seen in contrary to the more traditional view of being cured or symptom free, regarding mental illness. Instead of being cured for example, recovery emphasizes the process of constituting a new life, partially through a social community. A cornerstone in recovery is hence the practitioner’s ability to support its client, through her individual needs. CBT is relevant within the field of social psychiatry, since it is a well-implemented method of treatment. It mainly aims towards achieving a change of behavior, by addressing cognitive patterns. Phenomenology constitutes an acknowledged philosophical method in this field, but differs in the sense of not standing on a methodological base, as CBT. In this aspect lays the interest of comparing these methods through a common phenomenon, such as recovery. This comparison has resulted in a basic disparity between the two methods, predominantly regarding the view of the practitioner’s role and approach, as well as the perception of progress as measurable. The practitioner’s role, through a phenomenological perspective, features the ability to approach its client in a flexible and neutral manner, in opposition to a CBT-oriented practitioner, which advocates a more active and concerned approach. Regarding the clients progress as measurable, the phenomenological standpoint differs in comparison to CBT, through the perception of progress as being partly non-visible or noticeable but despite that meaningful.

Bakgrund: Psykisk ohälsa kan vara allt från lindrig ångest till svårare tillstånd så som psykos, bipolär sjukdom och allvarligare depressioner. Primärvården har idag ett stort ansvar för dessa patienter där brister har uppmärksammats. Ett exempel är att vårdpersonalen inte anses inneha rätt kunskap att bemöta patienterna. Ett samarbete mellan olika professioner är viktigt både innanför och utanför primärvården. Ett fungerande team kring patienten är betydelsefullt i skapandet av en god omvårdnad. Sjuksköterskans kärnkompetenser innebär att sjuksköterskan ska jobba för samverkan i team samt bedriva personcentrerad vård. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskans samordnande funktion i omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa inom primärvården. Metod: Systematisk litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat:Resultatet grundar sig i 11 vetenskapliga artiklar som bland annat belyser sjuksköterskans omvårdnad av patienter. I resultatet presenteras två kategorier. Den första kategorin belyser innebörden av ett nära samarbete mellan specialistsjukvården och primärvården samt i teamet kring patienten. Ett nära samarbete leder även till att kunskapen kring psykisk ohälsa ökar bland professionerna. Det framkommer att om sjuksköterskan kan skapa kontinuitet och utföra uppföljning kring patienten, uppstår en mer personcentrerad vård. Konklusion: I studien framkommer det atttillgängligheten till vård ökar när sjuksköterskans roll innebär att ge stöd i form av samordning och kontinuitet i omvårdnaden. / Background: Mental illness can range from mild anxiety to more serious illnesses such as psychosis, bipolar disorder and more severe depression. Today, primary care has a great responsibility for patients with mental illness. Shortcomings have been identified regarding health care staff not having the appropriate knowledge in order to deal with these patients. Cooperation between different professions is important both inside and outside primary care. A functioning team around the patient is important when creating good care, and the nurse's core competencies are highlighted, which means that the nurse must work towards collaboration in teams and person-centered care. Aim: The aim was to illustrate the nurse ́s coordinating function in the care of patients with mental illness in primary care. Method: Systematic literature study with inductive approach. Results: The results are based on 11 scholarly articles, which illustrate the nurse's caring of patients. The result presents into two categories. Firstly, the meaning of a close collaboration between specialist healthcare and primary care, which also should emerge in the team around the patient. Collaborations also lead to an increase in knowledge about mental illness. It emerges that if the nurse can create continuity and perform follow-up around the patient, a more person-centered care arises. Conclusion: The study shows that care becomes more accessible when the role of the nurse is to provide support in terms of coordinating and continuous care.

Background: Mental illness is increasing in society. Collaboration between primary care and specialist psychiatry is ongoing. The experience is that many people with mental illness refer to different activities and being left without treatment. Good interaction is important for persons seeking mental health care to get the right help. Aim: to describe the primary care nurse's experience of collaboration with specialist psychiatry. Method: a qualitative study based on semistructured interviews of primary care nurses. The material was analyzed by qualitative content analysis. Results: appeared in the following categories; Collaboration characterized by differences with the subcategories Good collaboration for emergency transfers and poor accessibility and inadequate feedback between the activities. Unclear division of responsibilities with the subcategories care different assessments of the same person, Inadequate knowledge on the division of responsibilities between the professions and gray zone patient - primary care or specialist psychiatry. Last category are resource shortage and low interest in mental health with the subcategories Inadequacy and Interest and respect for psychiatry. Conclusion: Working according to the division of responsibilities can be an obstacle to cooperation in such a way that the nurse expires blindly from the division of responsibilities without knowing what he/she refers to. Resource shortage, in turn, leads to experiences of insufficiency of nurses. Increased knowledge of each other's activities could lead to closer cooperation and understanding of each other. The person-centered care would benefit from the fact that both instances took care of more people than they actually consider to be part of their area of responsibility.

Bakgrund: Sjuksköterskor har delade attityder till psykisk ohälsa. Mest förekommande var attityder gällande rädsla och behandling, samt auktoritära attityder. Majoriteten av patienterna erhöll negativa upplevelser av sjuksköterskors attityder, inkluderat stigmatisering, nedvärdering och sedering. Syfte: Denna litteraturöversikt syftade till att skapa en översikt över sjuksköterskestudenters attityder gentemot psykisk ohälsa. Metod: Tillämpad metod var en allmän litteraturöversikt där 16 artiklar analyserades. Resultat: Sjuksköterskestudenterna hade delade attityder till psykisk ohälsa. Vanligt förekommande attityder delades in i kategorierna; ”synen gentemot personer med psykisk ohälsa”, ”upplevelser i mötet med personer med psykisk ohälsa” samt ”närvaro, eller frånvaro, av kunskap och förståelse”. Många sjuksköterskestudenter ansåg personer med psykisk ohälsa som farliga, våldsbenägna och att symtomen inte var äkta. Sjuksköterskestudenterna ansåg även att patienten bär ansvaret till sin sjukdom. Sjuksköterskestudenter såg även psykisk sjuka personer som någon utanför den egna gruppen. Dock visade en stor del av sjuksköterskestudenterna inkluderade attityder och mod till att vårda en psykisk sjuk och en förståelse för patientens symtom och sjukdomsbild. Slutsats: Rädsla och segregerande attityder riktade mot personer med psykisk ohälsa är vanligt förekommande bland sjuksköterskestudenter. En stor del sjuksköterskestudenter tar inte heller patienters symtom på allvar och det finns en bristande förståelse gällande psykisk ohälsa. / Background: Nurses held divided attitudes towards mental illness. Most commonly emerged attitudes were those related to different forms of fear, authoritarian attitudes and treatment. Patients experiences of nurses’ attitudes towards mental illness were for the most part negative, including being stigmatized, the staff being degrading towards the patient, as well as sedation. Aim: The aim of this study was to create an overview of nursing students’ attitudes toward mental illness. Method: The method used were a general literature review containing 16 articles which were analyzed. Results: Nurse students held divided attitudes towards mental illness. Commonly emerged attitudes were categorized into “the view on persons with mental illness”, “experiences and feelings of contact with mentally ill persons” and “the presence, or absence, of knowledge and understanding”. Many nursing students viewed the mentally ill as dangerous and more prone to violence, that the patients’ symptoms were not real and that the individual is responsible for becoming mentally ill. Nursing students also viewed the mentally ill as someone outside of the own group. However, many nursing students also showed including attitudes and courage regarding caring for a mentally ill patient, as well as showing an understanding for the patients’ symptoms and diagnosis. Conclusion: Fear and segregated attitudes aimed towards mentally ill persons commonly emerge amongst nursing students. A large number of nursing students does not take patient’s symptoms seriously, and there is a short understanding regarding mental illness.

Bakgrund: I sjuksköterskans roll inom den psykiatriska vården ingår det att skapa och upprätthålla goda vårdrelationer med patienter med psykossjukdom. Den goda vårdrelationen är betydelsefullt för patientens återhämtning, en uppfattning som delas av både sjuksköterskor och patienter. Samtidigt framkommer både utmaningar och möjligheter som påverkar sjuksköterskans förutsättningar att skapa goda vårdrelationer.Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att skapa en god vårdrelation med patienten med psykossjukdom. Metod: Den deskriptiva kvalitativa intervjustudien baserades på intervjuer med fjorton sjuksköterskor inom psykiatrisk öppen- och slutenvård, rättspsykiatri samt behandlingshem. Insamlade data analyserades med konventionell innehållsanalys.Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier med tillhörande subkategorier. Kategorin Att kliva in i en annan verklighet innehåller subkategorierna Viljan att visa engagemang och Visa respekt för patientens upplevelser. Kategorin Att möta en människa, inte en ”patient” innehåller subkategorierna Att göra det lilla extra och Det mellanmänskliga mötet. Kategorin Att vara en trygg hamn innehåller subkategorierna Den trygga och tillitsskapande sjuksköterskan och Att vara stöttepelare. Konklusion: En god vårdrelation kräver en engagerad och respektfull sjuksköterska, som besitter ett genuint intresse att möta patienter med psykossjukdom. Att skapa goda vårdrelationer är en unik process där sjuksköterskan behöver besitta förmågan att vara flexibel. / Background: The nurse's role in psychiatric care includes creating and maintaining good care relationships with patients with psychosis. The good care relationship is important for the patient’s recovery, a view shared by both nurses and patients. At the same time, both challenges and opportunities arise that affect the nurse's ability to create good care relationships. Aim: To describe the nurse's experiences of creating a good care relationship with the patient with psychosis. Method: The descriptive qualitative interview study was based on interviews with fourteen nurses in outpatient and inpatient psychiatric care, forensic psychiatry and treatment homes. Collected data were analyzed by conventional content analysis. Results: The results are presented in three main categories with associated subcategories. The category Stepping into another reality contains the subcategories Willingness to show commitment and Show respect for the patient's experiences. The category Meeting a person, not a "patient" contains the subcategories To do the little extra and The interpersonal meeting. The category To be a safe haven contains the subcategories The safe and trust-building nurse and To be a mainstay.  Conclusion: A good care relationship requires a committed and respectful nurse, who has a genuine interest in meeting patients with psychosis. Creating good care relationships is a unique process where the nurse needs to possess the ability to be flexible.

Syftet med den här studien är att undersöka kuratorers erfarenheter av transkulturella möten och kuratorers uppfattningar om hur kulturkompetens inverkar på vården inom svensk psykiatri. Ambitionen med studien är också att få förståelse för om det kan vara av vikt att kuratorer inom psykiatri innehar kulturkompetens. Studien utgår från att Sverige är ett mångkulturellt land där många kulturer möts, vilket ger anledningar att studera hur kuratorer samspelar med patienter vid transkulturella möten. Studiens syfte har uppnåtts med hjälp av en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer med tio kuratorer har genomförts. Empirin har analyserats genom tematisk analys och studiens frågeställningar har studerats utifrån teorierna symbolisk interaktionism och andrefiering. Resultaten av studien visar bland annat vilka erfarenheter kuratorer har av transkulturella möten samt vilka utmaningar kuratorerna upplever i dessa möten. Det kan vara till exempel patientens bristande språk och kulturella skillnader bland annat i form av hur psykisk ohälsa uttrycks. I studien framkommer också kuratorers uppfattningar av kulturkompetens och att de ser att det finns ett behov av sådan kompetens. Denna kompetens menar kuratorerna kan uppnås genom en kombination av utbildning och erfarenhet. Studiens slutsats är att kuratorer menar att kulturkompetens kan vara av betydelse för att uppnå jämlik vård samt nå förståelse i möten med patienter som har en annan kulturell bakgrund. Implikationer för socialt arbete som tas upp i studien är till exempel att kulturkompetens inom psykiatri kan skapa förståelse för patienter med en annan kulturell bakgrund och vara till gagn för dem då det handlar om jämlik vård. Vidare lyfts i studien ett behov av att erfarenheter av transkulturella möten och kulturkompetens studeras även ur andra synvinklar.

Bakgrund: Djur har sedan lång tid tillbaka integrerat med människor i både vårdande och praktiska syften. Var tredje besök i primärvården beror på psykisk ohälsa och sjuksköterskans roll är att främja patientens välbefinnande. Studier visar på att djur inte bara ger människor sällskap, utan även har en förmåga att göra en god inverkan på människor i svåra situationer. Det finns dock ännu okunskap om terapi med djur i den psykiatriska vården. Metod: En litteraturstudie med kvantitativa och kvalitativa review artiklar. Utifrån ett patientperspektiv. Syfte: Syftet med studien är att belysa patienters erfarenheter av djurterapi vid psykisk ohälsa. Resultat: De analyserade resultaten utgick från sex review artiklar. I analysen av erfarenheter som patienterna upplevt av djurterapi framkom tre olika teman: sociala och emotionella förbättringar, förbättringar i vardagen, samt symtomlindring och distraktion. Konklusion: Litteraturstudiens syfte var att belysa patienters erfarenheter av djurterapi vid psykisk ohälsa. Sammanfattningsvis kan resultatet från denna studie dra slutsatsen att djurterapi generellt upplevs som en positiv erfarenhet och kan vara ett bra verktyg för sjuksköterskor vid arbeten med psykisk ohälsa hos patienter. / Background: For a long time, animals have been integrated with humans for both caring and practical purposes. Every third visit to primary care is due to mental illness and the nurse's role is to promote the patient's well-being. Studies show that animals not only keep people company but also have the ability to make a good impact on people in difficult situations. But still, there is ignorance about therapy with animals in mental health care. Method: A literature study with quantitative and qualitative review articles. From a patient perspective. Aim: The purpose of the study is to shine a light on patients' experiences of animal therapy in mental illness. Findings: The analyzed results were based on six review articles. In the analysis of experiences that patients experienced from animal therapy, three different themes emerged: social and emotional improvements, improvements in everyday life, as well as symptom relief and distraction. Conclusion: The purpose of the literature study was to shed light on patients' experiences of animal therapy in mental illness. In summary, the results from this study can conclude that animal therapy is generally perceived as a positive experience and can be a good tool for nurses when working with mental illness in patients.