Bakgrund: Av olika anledningar kan barn behöva uppsöka hälsocentraler och sjukhus där de genomgår vårdprocedurer av olika slag. Dessa vårdprocedurer kan leda till att barn upplever rädsla, oro och smärta. Syfte: Syftet med studien var att beskriva omvårdnadsinterventioners effekt på barns rädsla, oro och smärta vid vårdprocedurer samt beskriva undersökningsgruppen i inkluderade artiklar. Metod: En deskriptiv design användes för att besvara litteraturstudiens syfte och frågeställningar. Studien baserades på tolv vetenskapliga kvantitativa artiklar som framkom vid sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Huvudresultat: Föreliggande studie har visat att omvårdnadsinterventioner har haft lindrande effekt på barns rädsla, oro och smärta eftersom att de inkluderade artiklarnas resultat har påvisat statistisk signifikans. Effekterna har uppmäts genom barns självskattningar, föräldrars, sjuksköterskors och forskares observationsskattningar samt genom mätning av fysiologiska reaktioner. Slutsats: Resultatet i föreliggande studie har visat att omvårdnadsåtgärder kan lindra rädsla, oro och smärta hos barn vid vårdprocedurer. Omvårdnadsåtgärderna som framkommit i interventionsstudierna kan användas i den dagliga kliniska verksamheten inom hälso- och sjukvård eftersom att samtliga studier påvisat signifikant reducering av rädsla, oro eller smärta. / Background: For various reasons, children may need to visit health care and hospitals where they undergo clinical procedures of various kinds. These procedures can cause the children to experiencing fear, anxiety and pain. Aim: The aim of the study was to describe nursing interventions effect on children’s fear, anxiety and pain during clinical procedures and to describe the samples in the included articles. Method: A descriptive design were used to respond to the aim and problem statements of the literature review. The study was based on twelve quantitative scientific articles found through search in PubMed and CINAHL. Result: The present study has shown that nursing interventions had relieving effects on the child's fear, anxiety and pain, for the included articles results has been shown statistical significance. The effects where measured by self-report of children, through observations made by parents, nurses and researchers and by measuring physiological responses. Conclusion: The results of the present study have shown that nursing interventions can alleviate children’s fear, anxiety and pain during clinical procedures. The nursing activities in the intervention studies can be used in daily clinical practice in health care, because all of the studies demonstrated significant reduction of fear, anxiety or pain.

Stigmatisering kring människor som lever med humant immunbristvirus (HIV) är utbredd. Patienter som lever med viruset har inte bara symptomen av infektionen att ta itu med, de måste också handskas med den diskriminering och de fördomar som finns. Tidigare studier har visat att kunskapsnivån om hiv är låg bland hälso- och sjukvårdspersonal och att de är rädda för att själva smittas när de vårdar hivsmittade patienter. Tidigare studier visar även att sjukvårdpersonal dömer människor med HIV på grund av fördomar kring människors bakgrund och livsstil. Syftet med denna studie var att belysa patienter med HIV/AIDS upplevelser av mötet med vården. En kvalitativ metod användes för att samla in och analysera data som bestod av fyra självbiografier och fjorton berättelser. Ur analysen formades fyra huvudteman och två subteman. Huvudteman är: Kränkt i sin sjukdom, bekräftad i stunden, att inte få rätt information och skyldig enligt lag. Resultatet visade att patienterna kände sig kränkta och behandlade utan respekt när vårdpersonalen agerade med okunskap och rädsla. Patienterna kände otrygghet inför att söka konsultation på grund av att personalen har rapporteringsskyldighet enligt Smittskyddslagen. Resultaten i studien kan öka sjuksköterskan förståelse för patienter som lever med HIV/AIDS och därmed förbättra vårdgivare -patient relationen. / Stigma around people living with Human Immunodeficiency virus (HIV) is widespread. Patients living with HIV not only have to deal with the symptoms of the infection but also with the discrimination and prejudice. Previous studies have shown that knowledge about HIV is low among healthcare professionals and that they are afraid of being infected themselves when they care for HIV patients. Previous studies also show that healthcare givers judge people with HIV because of prejudges concerning patients background and lifestyle. The aim of this study was to enlighten patients with HIV/AIDS experiences when meeting healthcare. A qualitative method was used to collect and analyze the data which consist of four autobiographies and fourteen stories. The analysis revealed four main themes and two sub themes. The main themes are: Violated within the illness, confirmed within the moment, not getting the right information and obligated by law. The results showed that patient’s felt violated and treated without respect when nursing staff acted with ignorance and fear. Patients felt insecure when seeking consultation because of the staff’s reporting obligation. These results may increase the nurses understanding of patients living with HIV/AIDS and thereby improve the caregiver-patient relationship.

Rädsla för brott inverkar negativt både på ett individuellt plan och påsamhällsnivå och ses därför som ett aktuellt samhällsproblem. Tidigare forskninghar funnit att äldre, trots att de tillhör en grupp som har låg risk att utsättas förbrott, ändå uppvisar en hög grad av rädsla för brott. Forskningslitteraturen kringvilka faktorer som är associerade med äldres ökade rädsla för brott är intesamstämmig. Syftet med studien var att undersöka äldres rädsla eller orädsla föratt utsättas för brott i bostadsområdet eller hemmet, samt att undersöka äldresrädsla eller orädsla för att utsättas för egendoms- eller personbrott. Deltagarna istudien utgjordes av 110 äldre i Sundsvall mellan 58 och 94 år. Data samlades ingenom en enkät via bekvämlighetsurval på socialt aktiva äldre. Utöver rädslan förbrott undersöktes även faktorerna kön, inkomst,tidigare utsatthet, boendesituation,grannskapsvariabler, förmåga att försvara sig, och upplevd sannolikhet att utsättasför brott inom 12 månader. Detta för att undersöka hur dessa faktorer skilde sigmellan grupper med olika grad av orädsla eller rädsla. Dessutom kundesignifikanta resultat finnas gällande inkomst och upplevd sannolikhet att utsättasför brott inom 12 månader. Resultaten diskuteras i förhållande till teorin omrisksamhället. Vidare läggs förslag fram för framtida sociologisk ochkriminologisk forskning för att undersöka hur sociala aktiviteter spelar in pårädsla respektive orädsla för brott, och hur socialt aktiva bryter mot risksamhället. / <p>2013-11-26</p>

Alla omvårdnadssituationer kan skapa rädsla och hur stark rädslan uppfattas och hur den uttrycks, är individuellt och beror på patienternas tidigare upplevelser och erfarenheter genom livet. Arbetet genomfördes som en litteraturstudie där 13 vetenskapliga artiklar utgjorde grunden för resultatet. Studiens syfte var att belysa vad rädsla kan vara inom omvårdnad. Patienterna kunde uppleva flera olika slags rädslor som exempelvis rädsla för sjukdomslidande och död, rädsla för sjukdom och behandling eller rädsla för att bli misstrodd eller bli beroende av andra. Stöd och information sågs av patienterna som viktigt för att minska rädsla och känna trygghet, men lika viktigt var små gester som att få ett glas vatten, ett vänligt leende eller beröring. Sjuksköterskor har en viktig uppgift att fånga upp patienters rädsla och med information kunna lindra den. För att stödja patienterna finns vetenskapliga modeller för att begränsa patienternas lidande i form av rädsla. Det är av vikt med vidare forskning om rädslans uttryck, samt att integrera kunskapen i den kliniska omvårdnaden och i vårdutbildningar på grund- och specialistnivå. / All nursing situations can create fear and how strong the fear is perceived and how it is expressed, is individual and depends on the patients' previous experiences through life. The work was conducted as a literature study which 13 scientific papers were the basis for the results. The study's purpose was to highlight what fear can be in nursing. Patients could experience several different kinds of fears such as fear of disease suffering and death, fear of disease and treatment or fear of being discredited or become dependent on others. Support and information seen by patients as important in reducing fear and sense of security, but equally important was small gestures like getting a glass of water, a friendly smile or touch. Nurses have an important task to capture patients' fears and information to relieve it. To support patients are scientific models to limit suffering of patients in the form of fear. It is important to further research on fear expression, and to integrate knowledge into clinical care and in nursing programs at the undergraduate and specialist levels.

Detta arbete behandlar ämnet icke-diegetiska affect-ljud och dess användning inom skräckgenren. Arbetet undersöker effekterna av att undvika icke-diegetiska affect-ljud och mäter om samma grad av rädsla kan uppnås utan dem. Bakgrunden tar upp ämnet emotioner, med fokus på rädsla, samt en sammanfattning på ljudets karaktär, IEZA-modellen, begreppet immersion och ljudläggning inom skräckgenren. För att mäta den upplevda rädslan har två filmsekvenser skapats, med olika ljudläggningar. Den första sekvensen har ljudlagts med rikligt antal affect-ljud, medan den andra använder ljud från omgivningen för att skapa spänning. Undersökningen har genomförts på 12 respondenter som har fått svara på en kortare enkät följt av en semistrukturerad intervju. Analysen visade hur sekvens A påverkade respondenterna genom att skapa stress och en oförutsägbar ljudbild, medan sekvens B skapade mer rädsla genom en djupare immersion. Arbetets resultat verifierade hypotesen att det går att skapa samma grad av rädsla genom att undvika icke-diegetiska affect-ljud.

Äldre personer är den grupp i samhället som i högst utsträckning varit föremål för forskning inom området rädsla för brott. Paradoxalt nog har forskning visat att äldre personer, trots låg utsatthet för brott, uppvisat höga nivåer av rädsla. För att öka förståelsen för äldre personers rädsla är det viktigt att uppmärksamma möjliga sårbarhetsfaktorer som kan påverka rädslan. Syftet med föreliggande studie var att, bland män och kvinnor 65 år och äldre, undersöka uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Samband undersöktes mellan deltagarnas uppfattade rädsla för att utsättas för brott och uppfattade fysiska hälsa respektive sociala nätverk. Även könsskillnader beträffande uppfattad rädsla för att utsättas för brott undersöktes. En enkät delades ut till boende i plusboenden i Sundsvall respektive Timrå och studiens urval bestod av 45 män och 67 kvinnor (N = 112), 65 år och äldre. För att undersöka samband genomfördes Spearmans rangkorrelationskoefficient (p &lt; .05) och för att undersöka skillnader genomfördes Mann-Whitney U-tester (p &lt; .05). Resultatet visade skillnader mellan män och kvinnors uppfattade rädsla för att utsättas för brott där kvinnorna skattade högre nivåer av uppfattad rädsla. Vidare förelåg, inom gruppen kvinnor, medelstarka samband mellan uppfattad fysisk hälsa och uppfattad rädsla för att utsättas för brott, vilket innebar att deltagare som skattade sin uppfattade fysiska hälsa som sämre även tenderade att skatta högre nivåer av uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Slutligen visade resultatet, för både män och kvinnor, medelstarka samband mellan uppfattat socialt nätverk och uppfattad rädsla för att utsättas för brott, vilket innebar att deltagare som skattade sitt uppfattade sociala nätverk som sämre även tenderade att skatta högre nivåer av uppfattad rädsla för att utsättas för brott. Resultatet diskuteras med utgångspunkt i den teoretiska förklaringsmodellen om särskilt sårbara offer. Framtida forskning bör fortsättningsvis undersöka möjliga sårbarhetsfaktorer för att på så sätt öka förståelsen gällande äldre personers uppfattade rädsla för att utsättas för brott. / <p>2014-06-03</p>

No description available.

Bakgrund: Av världens befolkning är det minst 10 % som lider av nålrädsla eller nålfobi. Nålar ingår i många vanligt förekommande medicinska procedurerna i vården. Många drabbade undviker att uppsöka vård eller genomgå vaccinationsprogram. Trots att många lider av nålrädsla och nålfobi är detta ett problem som inte prioriteras överallt inom vården. Enligt Eriksson (1994) är det viktigt för patienten att känna sig välkomnad och respekterad för att vårdaren ska kunna lindra lidandet. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur personer med nålrädsla eller nålfobi upplever sticksituationer inom vården, vilka faktorer som påverkar nålrädsla/fobin samt hur nålrädsla/fobi kan lindras.    Metod: En litteraturöversikt med sammanlagt elva artiklar genomfördes. Artiklarna har kvalitésgranskats och analyserats av författarna till den här studien. Under arbetets gång skapades kategorier utefter artiklarnas resultat. Resultat: Tre kategorier framkom vid analysen av artiklarnas resultat. Det var: Psykiska och fysiska upplevelser och reaktioner, påverkande faktorer och strategier för att kunna hantera situationen eller rädslan. Psykiska upplevelser som rädsla och ångest kan leda till fysiska reaktioner som i sin tur kan förstärka rädslan hos patienten. Det framkom metoder som exempelvis god kommunikation och visualisering i resultatet som visade goda effekter för att lindra lidandet.   Slutsats:Resultatet visar att nålrädsla och nålfobi kan leda till många negativa upplevelser hos patienterna som bland annat svimningskänsla, ångest och oro. Metoder som exempelvis visualisering kan lindra de negativa upplevelserna. Faktorer som kan minska nålrädsla och nålfobi är bland annat miljön och hur vårdaren uttrycker sig i sitt bemötande. / Background: At least 10 % of the population suffersfrom needle fear or phobia. Needles are a part of many common procedures. Many sufferers avoid seeking care or take part of vaccination programs. Although many suffers it is a problem that is not prioritized everywhere within healthcare. According to Eriksson (1994) it is important that the patient feel welcome and respected to be able to ease the suffering. Purpose:The purpose of this study was to examine how people with fear or phobia of needles experience the pinprick situations within healthcare, which factors that affect this fear and phobia as well as how the needle fear and phobia can be relieved. Method:A literature study with eleven articles were conducted. These have been quality controlled and analyzed by the authors of this study. Through the procedure different categories were created depending on the results of the articles.Result:Three categories emerged through these analysis. They were: Mental and physical experiences and reactions, affecting factors and strategies to handle the situation or fear. Experiences as fear and anxiety can lead to physical reactions that can strengthen the fear even further. Methods such as good communication and visualization proved themselves having good effects in easing the suffering.Conclusion:The result shows that needle fear and phobia can lead to many negative experiences for the patients. Methods such as visualization can ease the negative experiences. Factors that can reduce the needle fear and phobia is for example the environment and how the caregiver express himself in his care.

Hjärtinfarkt är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige. Den medicinska och kirurgiska behandlingen av hjärtinfarkt har förbättrats under åren och fler överlever en hjärtinfarkt idag. En prevention för att inte drabbas av en hjärtinfarkt är bland annat fysisk aktivitet. Sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnaden av patienter som drabbats av hjärtinfarkt, främst genom samtal kan sjuksköterskan motivera patienter till fysisk aktivitet. För att på bästa sätt kunna motivera patienter behöver sjuksköterskan veta hur patienter upplever fysisk aktivitet efter en hjärtinfarkt. Examensarbetet är en litteraturstudie som utgår ifrån Axelssons modell (2012, ss. 203–220). Det syftar till att belysa patienters upplevelse av fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt. Tio stycken artiklar granskades, åtta kvalitativa och två kvantitativa. Huvudteman som kom fram efter analysen av artiklarna är: negativa upplevelser av fysisk aktivitet och positiva upplevelser av fysisk aktivitet. En negativ upplevelse av fysisk aktivitet var rädsla att få en ny hjärtinfarkt om påfrestningen blev för stor för hjärtat under fysisk aktivitet. Patienterna upplever även att trötthet hindrar dem från att utöva fysisk aktivitet vilket upplevs som frustrerande. Många patienter upplever också hjärtinfarkten som en väckarklocka att ta tag i sin livsstil, det blir en motivation för dem. Sjukvården kan hjälpa patienter på olika sätt, antingen genom att erbjuda gruppträning eller genom samtal med patienterna. De patienter som upplever fysisk aktivitet som positivt och utövar det regelbundet har också en större känsla av sammanhang och en bättre livskvalité. I diskussionen diskuteras vad sjuksköterskan har för roll, att träna i grupp kontra inte träna i grupp och hur fysisk aktivitet kan hjälpa sjukvården till en mer hållbar utveckling.

Barn i sjukhusvård känner ofta rädsla eller oro. Rädsla har en stark kognitiv koppling och eftersom barns kognitiva utveckling inte är helt färdig, har barn lättare för att känna rädsla. De har svårt att sära på fantasi och verklighet som i sin tur kan leda till fler skrämmande upplevelser. Hur ett barn reagerar på rädsla beror också på vilken mognadsnivå de har. I Sverige styrs sjukvården av Hälso-sjukvårdslagen (HSL). Lagen ska se till att sjukvården uppfyller kraven på en god vård. Det innebär att alla människor har rätt till självbestämmande och integritet, samt att människors lika värde och värdighet ska säkras, detta gäller även för de barn som vårdas på sjukhus. Trots att barns rätt till att få uttrycka sina åsikter tydligt finns med i svensk lagstiftning, finns det indikationer på att deras åsikter inte lyfts fram i vårdsituationer. Sjuksköterskan som arbetar med vård av barn ska se till barnets perspektiv och bidra med sin barnkompetens. I barnsjukvård kan sjuksköterskan knyta an till vårdvetenskapliga begrepp som livsvärld, hälsa, lidande, delaktighet och sjukhusmiljö. Syftet var att undersöka barns rädslor när de vårdas på sjukhus. Arbetet är en litteraturstudie, där 12 kvalitativa vårdvetenskapliga artiklar studerats för att sammanställa barns rädslor på sjukhus. Resultatet visar att behandlingar och undersökningar samt separation från föräldrar och syskon orsakar rädsla och ångest hos barnet. Sjukhusmiljöer upplevs som okända och otrygga och förlorad autonomi leder till oro och frustration. Det är viktigt att sjuksköterskan ser till hela barnet och dess livsvärld som involverar både föräldrar, syskon, vänner men även tidigare erfarenheter av sjukvård. Stor tyngd borde ligga på sjuksköterskans förmåga till att arbeta utefter ett barnperspektiv, där bland annat individanpassad kommunikation samt barnens delaktighet och autonomi prioriteras.