Bakgrund: Drygt 50% av alla patienter som vårdas på de svenska rättspsykiatriska slutenvårdsavdelningarna är diagnostiserade med schizofreni. Bland dessa är det vanligt förekommande med bristande sjukdomsinsikt. Denna bristande insikt har visat sig innebära sämre behandlingsresultat och en mindre följsamhet till behandlingsåtgärder och läkemedelsbehandling. Vårdrelationen kan då vara den viktigaste faktorn för denna patientgrupps behandlingsresultat. Detta då en god vårdrelation har visat sig kunna både förbättra patienten välbefinnande, samt stärka deras motivation att följa rekommendationer för vidare vård och behandling. Men vad är det som gör att vissa får en god vårdrelation med patienten med en schizofrenidiagnos medan andra inte får det? Syfte: Syftet var att undersöka specialistsjuksköterskors upplevelse av att skapa en vårdrelation med patienter inom rättspsykiatrin som har en schizofrenidiagnos och bristande sjukdomsinsikt. Metod: Studien genomfördes genom en kvalitativ intervjustudie med ett induktivt förhållningssätt. Tio specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård intervjuades på en rättspsykiatrisk klinik i södra Sverige. Den insamlade datan analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys med inspiration av Elo och Kyngäs (2008). Resultat: Analysen av intervjuerna resulterade i fyra kategorier som ansågs centrala för att skapa en god vårdrelation med patienter inom rättspsykiatrin som har en schizofrenidiagnos och bristande sjukdomsinsikt. Dessa kategorier var att; spendera tid, besitta kompetens, bjuda in till delaktighet samt etablera tillit. Slutsats: För att etablera en god vårdrelation är det avgörande för specialistsjuksköterskor att fokusera på att skapa delaktighet hos patienten genom samarbete, medkänsla och förståelse. Ömsesidig tillit och respekt är också av yttersta vikt. Kompetens och tid med patienten är inte garanter för en god vårdrelation i sig, men kan bidra med att stärka den när de kombineras med förmågan att skapa delaktighet och tillit. Avgörande är den kommunikativa förmågan och förmågan att se individen bakom diagnosen och symtomen samt att erkänna deras känslor, tankar och människovärde. Att möta patientens värld med acceptans och ett icke-dömande förhållningssätt.

Bakgrund: Vårdrelationen beskrivs som grunden till främjande hälsoprocesser. Relationen är ömsesidig men vårdaren har ansvaret och tar del av patientens berättelse för att vårda tillsammans med snarare än åt patienten. Det dubbla uppdraget samhällsskydd och vård komplicerar vårdrelationen i rättspsykiatrisk vård. Att vårda en patient som begått brott är inte lika självklart som att vårda en skuldfri. Viktigt inom rättspsykiatri är vardagligt umgänge där vårdaren hittar balansen mellan personligt och privat. Negativa känslor som rädsla kan göra vårdare inskränkta och kompromisslösa. En oväntad åtgärd utanför ramarna visas vara betydelsefull för återhämtning. Rättspsykiatriska patienter beskriver längtan efter trygga, vårdande relationer men kan mötas av maktutövande, nonchalans, hot och våld som ger en känsla av förvaring och icke-vård. Syfte: Att beskriva vårdares tankar om att berätta om sig själva och det privata för patienter i rättspsykiatrisk vård. Metod: Kvalitativ design med fokusgruppsintervjuer för datainsamling. Två fokusgruppsintervjuer med vårdare inom rättspsykiatrisk vård genomfördes. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet genererade fyra huvudkategorier och tio subkategorier. Påverkande omständigheter: patientens behov och brottets karaktär, tidsaspekter och informationsflöde. Medvetenhet i vårdarrollen: beakta vem som hör och hantera konsekvenser, förmåga till gränsdragning och kommunikation. Nyckel till relation: att ge för att få, ärlighet, mänsklig kontakt och förtroende. Indifferens och lidande: lögner och distansering, negativa konsekvenser, varken behov eller mening. Diskussion: Resultatet diskuteras mot den teoretiska referensramen: Vårdandets symfoni som avhandlar vårdrelationen. Här återfinns många tankar som framkommer i denna studie. / Background: The care relationship is described as the cornerstone of nursing processes. This relationship is mutual but the caregiver carries the responsibility and shares the patient's story in order to nurse together with rather than only nursing the patient. The dual mission, civil protection and nursing, complicates the relationship in forensic care. Nursing a patient who committed a crime is not as intuitive as relieving the suffering of an innocent patient. Important in forensic psychiatry is everyday socializing where the caregiver finds a balance between personal and private. Negative emotions such as fear can make carers narrow-minded and uncompromising while an unexpected action beyond the daily work routines can prove to be important for patient recovery. The forensic psychiatric patients express a desire for safe, caring relationships but can be met by an exercise of power, negligence, intimidation and violence that create a feeling of containment and non-care. Aim: To describe nurses' thoughts concerning their privacy and what to reveal about themselves to patients in forensic psychiatric care. Method: Qualitative design with focus group interviews for data collection. Two focus group interviews with caregivers in forensic psychiatry were conducted. The material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The results generated four main categories and ten subcategories. Influencing factors: the patient's needs and the nature of the crime, timing and information flow. Awareness of caring role: consider who hears and deals with the consequences, ability to set boundaries and communication. Key to relationship: giving in order to receive, honesty, human contact and trust. Indifference and suffering: lies and distance, negative consequences, neither need nor meaning. Discussions: The results are discussed within the theoretical framework of ‘The Symphony of Care’, which discusses the phenomenon of the care relationship. Many caregivers’ reflections that emerge in the results can be identified within this context.

Denna studie handlar om den rättspsykiatriska personalens erfarenheter av patienternas återhämtningsprocesser. Studien syftar till att försöka belysa de erfarenheter som personalen besitter, med fokus på återhämtning. Studien bygger på en kvalitativ metod och består av intervjuer som gjorts med personal som arbetar inom en av Sveriges rättspsykiatriska vårdkliniker. Resultatet visar att personalen har erfarenheter av att det finns både gynnsamma och hindrande faktorer som påverkar patienternas återhämtning. Resultatet visar även att relationerna mellan personalen och patienten är en viktig förutsättning för patienternas återhämtning. / This study is about the forensic psychiatry staff experiences of patients ' recovery processes. The study aims to highlight the experience staff possesses. The study is based on a qualitative approach and consists of interviews conducted with staff who works in one of the forensic psychiatric care clinics. The study is based on a qualitative approach and consists of interviews conducted with personnel working in one of the forensic psychiatric care clinics. The results show that the staffs have experience of both beneficial and hindering factors that influence patients ' recovery. The result also shows that relations between staff and patient are essential for patients ' recovery.

I den rättspsykiatriska vården vårdas patienter som har begått ett allvarligt brott under inverkan av psykisk sjukdom. Psykiatrisjuksköterskorna som arbetar med dessa patienter skall både vårda dem men samtidigt ansvara för ett förvar av patienterna efter ett juridiskt domslut. Arbetet inom rättspsykiatrin kan medföra risker att medarbetarna blir utsatta för hot och våldssituationer vilket kan inverka på hur psykiatrisjuksköterskorna upplever arbetet inom rättspsykiatrin. Vad innebär då arbetet inom den rättspsykiatriska vården, för psykiatrisjuksköterskorna, hur är det att vårda patienter under dessa förhållanden och villkor? Syftet med denna studie var att undersöka psykiatrisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter inom rättspsykiatrisk vård. Studien utgörs av kvalitativa intervjuer med öppna frågor, intervjuerna transkriberades och sedan gjordes en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkommer att tiden är en betydande faktor i vårdandet inom rättspsykiatrisk vård. Psykiatrisjuksköterskor beskriver de långa vårdtiderna som bra då de inte behöver stressa patienterna till välmående samtidigt som alltför långa vårdtider kan resultera i att patienterna hospitaliseras och har svårt att komma ut i samhället. En annan del som psykiatrisjuksköterskorna reflekterade kring var att vårda patienter som är under tvångsvård. De beskriver en balansgång mellan vårdandet där fokus är på patientens bästa men även riskerna som finns för att gå över en gräns där personalens omtanke kan bli till en maktutövning. I diskussionen reflekterar författarna kring studiens utförande och urval av informanter. Tidiga åtgärder, redan i skolåldern, och utökade resurser är andra delar som författarna reflekterat kring i diskussionen.

<p>Forensic psyhiatric care protects the society by giving patients care to diminish risks of serious crimes. In their work the nurses use different care methods to help and support the patient in managing his or her life situation. To clarify how a group of nurses describe the nursing process in forensic psychiatric care. A qualitative study based on interviews. Six nurses were interviewed about their work in four different forensic psychiatric care units. The nursing process in is divided into four categories: evaluation, planning, implementation and assessment. The results are based on the way the interviewed nurses described the essential roles of nurse-patient relationship and structured routines in nursing process. The study also shows some specific difficulties in nursing work, for example the mental dysfunctions of patients, the level of competence among staff and the patients need for social interaction and existence beyond their specific needs.</p>

Forensic psyhiatric care protects the society by giving patients care to diminish risks of serious crimes. In their work the nurses use different care methods to help and support the patient in managing his or her life situation. To clarify how a group of nurses describe the nursing process in forensic psychiatric care. A qualitative study based on interviews. Six nurses were interviewed about their work in four different forensic psychiatric care units. The nursing process in is divided into four categories: evaluation, planning, implementation and assessment. The results are based on the way the interviewed nurses described the essential roles of nurse-patient relationship and structured routines in nursing process. The study also shows some specific difficulties in nursing work, for example the mental dysfunctions of patients, the level of competence among staff and the patients need for social interaction and existence beyond their specific needs.

Inledning: Inom rättspsykiatrisk vård är det viktigt att personalen har förmåga att leva sig in i det unika hos en person samt att etisk reflektion och hänsyn måste ges plats. Det är således relevant att undersöka vad personalen inom rättspsykiatrisk vård har för inställning till begreppen etisk medvetenhet och empatiskt förhållningssätt.   Syfte: Syftet med arbetet var att undersöka personalens inställning till begreppen empatiskt förhållningssätt och etisk medvetenhet inom den rättspsykiatriska vården.   Metod: En kvalitativ enkätstudie bestående av sju öppna frågor som besvarades av 15 personal inom rättspsykiatrisk vård. Svaren analyserades med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Resultatet visar att vårdpersonalen betonar vikten av att se människan bakom brottet, att använda sig själv som verktyg i vården samt att bemöta patienterna såsom du själv skulle vilja bli bemött i en liknande situation. Vårdpersonalen upplever även att det finns dubbla roller, en stödjande roll och en kontrollerande roll inom rättspsykiatri och att balansgången däremellan stundtals är svår.   Slutsats: Etik och empati är någonting som anses viktigt och som personalen reflekterar över men som de tycker skulle behöva uppmärksammas mer på avdelningen. / Background: In forensic care, it’s important that staff are able to empathize with the uniqueness of a person, and that ethical reflection and consideration must be given space. Thus, it is relevant to examine attitudes to the concepts ethical awareness and empathetic approach among staff in forensic care.   Aim: The aim of this study was to investigate the staff's attitude to the concepts empathetic approach and ethical awareness within the forensic psychiatric care.   Method: A qualitative study consisting of seven open-ended questions that were answered by 15 staff in forensic psychiatric care. The responses were analyzed using qualitative content analysis.   Result: The results show that the staff emphasizes the importance of seeing the person behind the crime, using theirselves as a tool in health care and to respond to patients as you would want to be treated in a similar situation. The staff also feels that they have dual roles, a supportive role and a controlling role in forensic psychiatry and to balance between these two roles is difficult at times.   Conclusion: Ethics and empathy is something that is considered important, and something that the staff reflects on. However the staff thinks that there is a need for more attention in the workplace.

Bakgrund: Att utvecklas professionellt som sjuksköterska är en kontinuerlig, individuell och lång process som startar med utbildning och som fortsätter hela arbetslivet. Det kan vara svårt att finna sin roll och få den säkerhet och trygghet som krävs för att man ska kunna vidareutvecklas inom sin profession. Sjuksköterskans utveckling och självkännedom kring sin kompetensnivå är nödvändig för att uppehålla en hög standard av omvårdnad och möjliggöra att bemöta och uppfölja nya krav som ställs på omvårdnaden allteftersom utveckling fortskrider. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskors upplevelser av sin professionella utveckling i sitt arbete inom den rättspsykiatriska vården. Metoden som användes för att belysa sjuksköterskornas upplevelser var av kvalitativ art med induktiv ansats och byggde på en innehållsanalys av halvstrukturerade intervjuer. Åtta legitimerade sjuksköterskor med minst två års yrkeserfarenhet inom rättspsykiatrisk vård intervjuades. Resultatet presenterades under fyra kategorier; erhållbar kunskap, formell kunskap,förtrogenhetskunskap, motverkan av stagnerad kunskap. Studien visade att via kontinuerlig handledning, utbildning och erfarenhet skedde en vidareutveckling av sjuksköterskans profession.Omvårdnaden förhindrades att stagnera i och med att sjuksköterskorna utvecklades och fördjupades i sin kompetens. Slutsatsen blev att då sjuksköterskan utvecklades inom professionen så ledde det i sin tur till att förutsättningar skapades för att omvårdnaden utvecklades och gick framåt. / Background: To develop professional as a nurse is a continuous,individual and long process that starts with education and continues throughout working life. It can be difficult to find one’s role and getthe certainty and assureness needed for further development within the profession. The nurses` development and self-awareness about their level of competence is necessary to maintain a high standard of caring and making it possible to cope with and fulfilling new demands placed on nursing care as a development progress. The purpose of this study was to illuminate nurses` experiences of their professional development in their work in the forensic psychiatry care. The method used to illuminate nurses` experiences was of aqualitative nature with an inductive approach and was based on a content analysis of semi-structured interviews. Eight registered nurses with at least two years professional experiences in forensic psychiatry care were interviewed. The result was presented under four categories; receivable knowledge, formal knowledge, familiarity knowledge, countering of stagnate knowledge. The study showed that through continuous coaching, education and experience, there was a further development of the nurses’ profession. Nursing care was prevented to stagnate as the nurses developed and deepened in their level of competence. The conclusion was that when the nurse developed within the profession, new conditions were made to develop the nursing care further.

Title: From openness and presence to distance and control: to be medicated and to administrate from a patient and nurse perspective. Background: Within forensic psychiatric care the patients are admitted against their will, under heavy security with long term treatments. Self-care seems, based on scientific studies, to be dependent on what the nurses involved can provide. Emphasis should focus on a humane and respectful approach when the patient is exposed to coercive measures. Aim: From a patient and nurse perspective describe experiences of beeing medicated with and to administrate antipsychotic drugs within the psychiatric inpatient care. Method: Interviews with patients and nurses, which were analyzed using qualitative content analysis with an inductive approach. Results: Patients experience frustration over not beeing able to participate in or influence descisions made regarding their neuroleptic treatment. The neuroleptic treatment is described as a coercive measure and is characterized as an experience of losing control and independence. Nurses’ experiences of administering antipsychotics were described as having to do what is needed for the long term benefit of patients’ well-being. Medicating patients meant more than just handing out pills. It was beneficial to have knowledge of patients and their problems in order to meet patients where they are in the moment. The administration of neuroleptics led to feelings of frustration as it implied that the nurse had to assume an authoritarian role. Discussion: Nurses can promote self-care by inviting the patients to participate and by showing presence open up for cooperation. Patients experience that the feeling of powerlessness characterize their existence. When nurses see the patients as individuals and not as an assignment the feeling of powerlessness whitin the patients can be alleviated. / Titel: Från öppenhet och närvaro- till distans och kontroll: Att medicineras och att administrera ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv. Bakgrund: Patienter inom rättspsykiatrin vårdas mot sin vilja, under hög säkerhet med långa vårdtider. Egenvård förefaller, utifrån studerad forskning, vara i beroende av vad andra människor kan erbjuda. Vid tvångsåtgärder betonas att vikt ska läggas på ett humant förhållningssätt och respektfullt bemötande gentemot patienten. Syfte: Ur ett patient- och sjuksköterskeperspektiv beskriva erfarenheter av att medicineras med och av att administrera neuroleptikaläkemedel inom rättspsykiatrisk slutenvård. Metod: En intervjustudie med patienter och sjuksköterskor som analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Patienter upplever frustration över att inte vara delaktiga eller påverka beslut som tas gällande deras neuroleptikabehandling. Att medicineras med neuroleptika präglas av upplevelsen att förlora kontrollen och sitt självbestämmande då neuroleptikabehandling beskrevs som en tvångsåtgärd. Sjuksköterskors erfarenheter av att administrera neuroleptika beskrevs som att behöva göra det som krävs för att på längre sikt gynna patienters välbefinnande. Att medicinera patienter innebar mer än att bara dela ut tabletter. Det var gynnsamt att ha kännedom om patienter och deras problematik för att kunna möta patienter där de är. Administrering av neuroleptika medförde känslor av frustration när det innebar att sjuksköterskor behövde inta en auktoritär roll. Diskussion: Sjuksköterskor kan främja egenvård genom att invitera patienter till delaktighet och visa tillgänglighet som öppnar upp för samarbete. Patienter upplever att känslan av maktlöshet präglar deras tillvaro, vilket kan lindras genom att sjuksköterskor ser patienten som person och inte en arbetsuppgift.

Background: Forensic psychiatric care is a non-voluntary care form for people with severe mental disorders and criminal backgrounds. These patients have a restricted autonomy based on predetermined guidelines regulating this careform. The legislation governing forensic psychiatry confines the patient's power to influence the decision making concerning their treatment plan. Enabling patient involvement in this non-voluntary careform can be challenging for healthcare staff. Aim:To identify how patient involvement can be encouraged within forensic psychiatry. Method: A literature overview proceeding from eleven scientific qualitative articles that were analysed using thematic analysis method. Result: The patients stated that they wanted a greater influence over their care form. Furthermore, they lifted the importance of being informed about their treatment plan and medications by the caregivers to increase their involvement. Patients and healthcare staff relations are characterized by honesty and constitute a central role in patient involvement encouragement. Conclusion: Based on the literature study’s result the authors identified two key factors that affect the patients' experience of their involvement negatively, these factors were lack of information and exclusion from treatment conferences. Further research through qualitative studies should be carried out focusing on the working and non-working methods regarding the promotion of forensic psychiatric patients' involvement. / Bakgrund: Rättspsykiatrisk vård är en ofrivillig vårdform som personer med en allvarlig psykiatrisk störning som begår ett brott kan dömas till. Patienter inom rättspsykiatrisk vård har en begränsad autonomi vilket grundar sig i förutbestämda riktlinjer som styr denna vårdform. Att möjliggöra patientens delaktighet inom rättspsykiatrisk vård kan vara en utmaning för vårdpersonalen då vården inte utgår från samtycke. Syfte: Att identifiera hur patienters delaktighet kan främjas inom den rättspsykiatriska vården. Metod: En litteraturöversikt som utgick från elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna som inkluderades analyserades med tematisk innehållsanalys. Resultat: Patienterna uppgav att de ville ha större inflytande över den vård de erhöll. Vidare lyfte de vikten av att vårdpersonal gav dem information kring deras behandling och medicinering för att främja deras delaktighet i vården. Vårdrelationen mellan patienter och vårdpersonal präglas av ärlighet och utgör en central roll vid främjande av patienters delaktighet. Slutsats: Utifrån litteraturstudiens resultat identifierade författarparet att två nyckelfaktorer som visades påverka patienternas upplevelse av delaktighet negativt var brist på information och exkludering från behandlingskonferenser. Fortsatt forskning genom kvalitativa studier bör utföras med fokus på de arbetsmetoder som fungerat och inte fungerat gällande främjandet av rättspsykiatriska patienters delaktighet.