Studiens syfte var att få ökad kunskap om professionellas erfarenheter av att arbeta med delaktighet inom rättspsykiatrisk vård, vilka möjligheter och svårigheter som beskrivs och hur dessa kan bemötas. Metodologiska utgångspunkter är hermeneutik och en kvalitativ ansats. Studiens resultat grundas på semistrukturerade intervjuer med 5 professionella som arbetar inom rättspsykiatrisk vård och i direktkontakt med patienterna. Teoretisk utgångspunkt är Deweys teori om lärande och uppfostran. Resultatet har visat att samtliga respondenter upplever arbetet med delaktighet inom rättspsykiatrisk vård på ungefär samma sätt. Delaktighet definieras av respondenterna som information om, och engagemang i vården. Utmaningarna är patienternas sjukdomar och varierande kognitiva förmågor som kan försvåra arbetet med delaktighet. Tvången i vården och säkerheten på avdelningar försvårar arbetet med delaktigheten. Rättspsykiatrisk vård har blivit mer hierarkisk de senaste åren och försvårar därför normalisering av patienternas tillvaro.  Relationer i olika konstellationer påverkar delaktigheten samtidigt som delaktighet är omöjligt utan relation. Respondenterna betonar vikten av patienternas normaliserade tillvaro som en förutsättning för ett lyckat liv utanför kliniken. Professionellas indirekta uppgift är patienternas fostran till fungerande samhällsmedlemmar. Trots alla motgångar försöker de arbeta delaktighetsfrämjande för att hjälpa patienterna vidare i vårdprocessen. Professionella använder sig själva som verktyg i motivationsarbetet för att uppmuntra patienterna till delaktighet.

Discussion about the connection between severe mental disorders and criminal acts is constantly ongoing. Violent crimes committed by persons with severe men-tal disorders get a lot of media attention in today´s society. This arise general questions regarding the penalties that these offenders are sentenced to. It is known that the responsibility for these people lies on the forensic psychiatry, however, the media does not draw attention to what is happening in this organization. The purpose of this study is to describe the forensic psychiatric organization from a staff perspective and from a legal perspective. The intention is to clarify the re-habilitation process in this organization and how this rehabilitation is perceived by the staff. Our research shows that there are several laws that govern the forensic psychiatric organization. Although the laws Lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård and Lag (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning are the primary laws that describe the forensic psychiatric care and psychiatric examination, the foren-sic psychiatric care is also based in other laws such as the Hälso – och sjukvårdslagen (1982:763).However, it is through the law Brottsbalken (1962:700) that forensic psychiatry becomes possible for offenders with mental disorders. The forensic psychiatric organization focuses on two factors, care for the patient and society protection, both equally important. The forensic psychiatric health care is based on collaboration between all professions and the professionals always try to meet the patient's rehabilitation needs, but this aim is often in conflict with the compulsory component of the forensic psychiatry. The rehabilitation is also characterized by an approach that is based on empowerment and representation. Furthermore, our research shows that the staff’s care of patients in the forensic psychiatric organization is characterized of humanistic values that direct their work.

Bakgrund: Fram tills för några år sedan var dey vanligt att svårt psykiskt sjuka kvinnor med självdestruktivt beteende (inklusive ätstörningar) skickades till rättspsykiatrin då de blev för vårdkrävande för allmänspsykiatrin. Här vårdades de tillsammans med dömda brottslingar. Många utsatte för flertalet tvångsåtgärder och dey var ofta långa vårdtider. Det är viktigt att utforska dessa upplevelser för sjuksköterskor så att medvetenheten kring dessa händelser ökas. Detta för att sjuksköterskor på bästa sätt ska kunna bemöta och vårda dessa personer med de erfarenheter de bär med sig. Syfte: Att beskriva kvinnors upplevelser av att vårdas med LPT inom rättspsykiatrin för självdestruktiva beteenden.  Metod: Metoden som användes var en manifest kvalitativ innehållsanalys för genomförandet av en analys av narrativer. Resultat: Resultatet presenteras i tre faser, "vårdtid", "tvångsåtgärder", och "i efterahand". Under fasen "vårdtiden" framkom att kvinnorna upplevde att personalen hade både för och nackdelar, men att miljön och upplevelsen var främst negativ. Under "tvångsåtgärder" framkom att kvinnorna upplevde ett stort obehag på både emotionella, kognitiva men också rent fysiska plan. I fasen "I efterhand" nä patienterna såg tillbaka på sin vårdtid framkom att det trots allt funnits både positiva och negativa aspekter av vården. Slutsats: Flera av kvinnorna upplevde händelserna och vårdtiden inom rättspsykiatrin som traumatiska och bär med sig en rädsla för vården. Det är därför mycket viktigt att sjuksköterskor är medvetna om hur tvångsvård kan upplevas av patientgruppen, för att kunna bemöta dem på bästa sätt i deras framtida vård.

Bakgrund: Under 2022 avled 1 254 personer av säkert fastställda suicid i Sverige. Bland patienter som vårdas inom rättspsykiatrisk vård finns hög risk för suicid då psykiatriska diagnoser samt tidigare försök är stora riskfaktorer. Att möta människor som har tankar på att ta sitt liv är en viktig och svår uppgift. Samtal om suicid med patienten ökar inte risken för suicid. Suicidförebyggande arbete handlar om att genom olika insatser minska risken för att människor gör suicidförsök eller fullbordade suicid. Syfte: Att undersöka personalens upplevelse av att arbeta med suicidnära patienter inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ metod med ett induktivt förhållningssätt där 14 intervjuer genomfördes med personal på en rättspsykiatrisk klinik i södra Sverige. Den insamlade datan analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre teman och under dessa redovisas sedan kategorier. Det första temat Kunskap och kompetens är viktiga faktorer som beskriver att personalen upplever att utbildning gör skillnad, erfarenhet ger trygghet, bristande kompetens och att se tidiga tecken. Det andra temat Att arbeta preventivt ger bättre förutsättningar synliggör vikten av rutiner, våga fråga och prata om det och använda sig av tidiga tecken. Det tredje temat Tiden läker inte alla sår visar tiden efteråt, känslor som uppstår och stödets utformning.  Slutsats: För att kunna arbeta preventivt och förebygga att patienterna ska få ett försämrat mående och därmed öka risken för suicidförsök eller suicid är det viktigt att personalen har en god vårdrelation till patienten. Att ha rätt kompetens och utbildning visade sig vara av stor vikt för att kunna upptäcka tidiga tecken, men även erfarenheten man får allt eftersom är ovärderlig. Arbetet med suicidnära patienter inom rättspsykiatrisk vård är påfrestande. Både för risken för suicid men även rädslan för att göra fel i sitt arbete. Det finns ett behov av att utöka kunskapen och därmed kompetensen inom suicid för att personalgruppen ska kunna känna sig trygga i både det dagliga arbetet men även i suicidpreventionsarbetet. Stödet personalen får från kollegor är viktigt och är en stor del av det som gör att de kan fortsätta på arbetsplatsen. Personalen upplever att de inte fått något ordentligt stöd från chef och ledning när de varit med om ett fullbordat suicid.

<p>Syftet med studien är att undersöka hur samverkan ser ut mellan kommun och landsting vad</p><p>avser personer som vårdas enligt lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) och skall</p><p>permitteras till hemkommunen. Studiens frågeställningar är: (1) Hur sker samverkan mellan</p><p>kommun och landsting innan permissionen verkställs?</p><p>(2) Hur sker samverkan mellan kommun och landsting under tiden en person är permitterad?</p><p>(3) Vilka möjligheter och hinder finns vad avser samverkan mellan kommun och landsting gällande personer som permitterats?</p><p>Metodvalet är kvalitativt och författarna har genomfört fem intervjuer med nyckelpersoner</p><p>inom landsting och samverkande kommuner. Den teoretiska utgångspunkten är Danermarks</p><p>tre primära samverkansbegrepp: organisation, kunskap och regelverk. Resultatet visar att</p><p>landstinget har ansvar för vård och behandling och att kommunen har ansvar för boende och</p><p>sysselsättning. Respondenterna inom landstinget upplever att deras samverkan fungerar bra</p><p>och uttrycker att det är vikigt med en god kommunikation samt att personkännedom</p><p>underlättar samverkan. I dagsläget saknas det skriftliga samverkansavtal som är förankrade i</p><p>verksamheterna, det saknas även en klar målsättning för samverkan. Detta är något som</p><p>studiens tidigare forskning rekommenderar för en förbättrad samverkan. Respondenterna i en</p><p>av kommunerna upplever att de får för lite bakgrundshistorik om brukarna och anser att viss</p><p>rädsla kan finnas på grund av detta. De anser även att den handledning de idag får ifrån</p><p>landstingets personal inte är tillräcklig. En respondent ifrån landstinget tycker dock att de ger</p><p>lagom mycket information och att rädslan skulle kunna öka bland kommunens personal om de</p><p>gav mer information.</p> / <p>The aim of this study is to research how the collaboration between municipality and county</p><p>council works, about persons who are in forensic psychiatric care and are going on</p><p>community leave. The studied issues are: (1) How does the collaboration work, between the</p><p>municipality and county council, before the community leave is carried out? (2) How does the</p><p>collaboration work, between the municipality and county council, during the community</p><p>leave? (3) Witch possibilities and obstacles can be found in the collaboration between the</p><p>municipality and county council, about persons who are on community leave?</p><p>The method in the study is qualitative and the authors have accomplished five interviews with</p><p>key figures within county council and collaborating municipalities. The theoretical starting</p><p>point is Danermarks three collaboration concepts: organization, knowledge and rules. The</p><p>result shows that the county council has the responsibility of medical care and treatment and</p><p>that the municipality has the responsibility of the housing and occupation. The county council</p><p>respondents experience that the collaboration is good and they also express that it is important</p><p>to have an open communication, and that good knowledge of the persons involved facilitates</p><p>the collaboration. Today there is a lack of written collaboration agreements that have gained</p><p>approval within the organizations. Also, there is no common aim with the collaboration. A</p><p>written agreement with a clear aim for the collaboration is something that is recommended by</p><p>earlier research to improve the collaboration. The respondents in one municipality would like</p><p>to get more background history about the persons who are on community leave, the lack of</p><p>information could cause fear among the employees. They would also like some more</p><p>guidance from the county council staff. One county council employee thinks that more</p><p>information would cause more fear amongst the municipality staff.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur samverkan ser ut mellan kommun och landsting vad avser personer som vårdas enligt lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) och skall permitteras till hemkommunen. Studiens frågeställningar är: (1) Hur sker samverkan mellan kommun och landsting innan permissionen verkställs? (2) Hur sker samverkan mellan kommun och landsting under tiden en person är permitterad? (3) Vilka möjligheter och hinder finns vad avser samverkan mellan kommun och landsting gällande personer som permitterats? Metodvalet är kvalitativt och författarna har genomfört fem intervjuer med nyckelpersoner inom landsting och samverkande kommuner. Den teoretiska utgångspunkten är Danermarks tre primära samverkansbegrepp: organisation, kunskap och regelverk. Resultatet visar att landstinget har ansvar för vård och behandling och att kommunen har ansvar för boende och sysselsättning. Respondenterna inom landstinget upplever att deras samverkan fungerar bra och uttrycker att det är vikigt med en god kommunikation samt att personkännedom underlättar samverkan. I dagsläget saknas det skriftliga samverkansavtal som är förankrade i verksamheterna, det saknas även en klar målsättning för samverkan. Detta är något som studiens tidigare forskning rekommenderar för en förbättrad samverkan. Respondenterna i en av kommunerna upplever att de får för lite bakgrundshistorik om brukarna och anser att viss rädsla kan finnas på grund av detta. De anser även att den handledning de idag får ifrån landstingets personal inte är tillräcklig. En respondent ifrån landstinget tycker dock att de ger lagom mycket information och att rädslan skulle kunna öka bland kommunens personal om de gav mer information. / The aim of this study is to research how the collaboration between municipality and county council works, about persons who are in forensic psychiatric care and are going on community leave. The studied issues are: (1) How does the collaboration work, between the municipality and county council, before the community leave is carried out? (2) How does the collaboration work, between the municipality and county council, during the community leave? (3) Witch possibilities and obstacles can be found in the collaboration between the municipality and county council, about persons who are on community leave? The method in the study is qualitative and the authors have accomplished five interviews with key figures within county council and collaborating municipalities. The theoretical starting point is Danermarks three collaboration concepts: organization, knowledge and rules. The result shows that the county council has the responsibility of medical care and treatment and that the municipality has the responsibility of the housing and occupation. The county council respondents experience that the collaboration is good and they also express that it is important to have an open communication, and that good knowledge of the persons involved facilitates the collaboration. Today there is a lack of written collaboration agreements that have gained approval within the organizations. Also, there is no common aim with the collaboration. A written agreement with a clear aim for the collaboration is something that is recommended by earlier research to improve the collaboration. The respondents in one municipality would like to get more background history about the persons who are on community leave, the lack of information could cause fear among the employees. They would also like some more guidance from the county council staff. One county council employee thinks that more information would cause more fear amongst the municipality staff.

Bakgrund: Det finns tidigare forskning inom området vårdande relation. Dock är den begränsad inom rättspsykiatrisk vård. I synnerhet forskning som integrerar patienter och sjuksköterskors erfarenheter av det undersökta fenomenet. Syfte: Att beskriva patienter och sjuksköterskors erfarenheter om vad som möjliggör respektive försvårar en vårdande relation inom rättspsykiatrisk vård. Metod: Studiens resultat bygger på intervjuer av fem patienter som är inneliggande på en rättspsykiatrisk klinik respektive fem sjuksköterskor som arbetar på samma klinik. Studien genomfördes med en induktiv ansats. Insamlade data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att patienterna upplever det viktigt att de blir sedda som människor, att vårdare gör det lilla extra och att vårdare samt patient drar åt samma håll för att vårdande relation ska kunna etableras. Sjuksköterskorna tyckte det var viktigt att sätta sig in i patienten, att ha en fungerande arbetsgrupp, att göra något utöver det vanliga och får förtroende att samspela. Slutsatser: Resultatet svarar an till studiens syfte. Såväl patienterna som sjuksköterskorna ansåg att vårdarna hade det yttersta ansvaret för att en vårdande relation skulle kunna etableras. I båda grupperna sågs flera gemensamma nämnare såsom tidsaspekt, närvaro och att vårdaren har ett genuint intresse.      NYCKELORD:, bemötande, erfarenheter, patientperspektiv, rättspsykiatrisk vård, sjuksköterskeperspektiv, vårdande relation / Background: Previous research in the field caring relationship is available. However, it is limited in forensic psychiatric care. Especially studies that integrate patients and nurses experiences of the investigated phenomenon. Aim: The aim of this study was to describe patients and nurses experiences of what enables and aggravate a caring relationship in forensic psychiatry care. Methods: The results of the study are based on interviews of five patient in a forensic clinic and five nurses who works on the clinic. The study was performed with an inductive approach. Data were analyzed based on a qualitative content analysis. Results: In order for a caring relationship to be established the results indicates that the patients find it important to be seen as humans, that the carers do ”that little extra” and that the carers and patients works at the same direction. The nurses found it important to familiarize themselves in the patient, to have a stabilized work with the team, to do “the little extra” and get the trust to cooperate. Conclusion: The results corresponds to the aim of the study. Both patients and nurses agreed that the nurse had the responsibility of the caring relationship. A similarity were shown between both of the groups such as time aspect, presence and a genuin interest from the carrier. Keywords: caring relationship, encounter, experiences, forensic psychiatric care, nurse, patient.

Background: A person with a serious mental disorder who commits a crime can be sentenced to forensic psychiatric care. Forensic psychiatric care is permeated by a high sense of security, while patients are expected to follow a predetermined treatment plan. This restrictive environment, where patients are forcibly cared for during indeterminate time leads to a complex ethical dilemma. Patients are treated for their mental illness whilst the restrictive nature of the care environment deprives them of the opportunity for full autonomy, which can affect their overall experience of the care period. Aim: The aim was to describe patients' experience of their care in forensic psychiatry. Method: A general literature review based on ten scientific articles with a qualitative approach that were analyzed with a content analysis. Results: Three main categories were identified: Being locked up and supervised, The importance of interpersonal encounters and Rehabilitation process in forensic psychiatry. Mentioned main categories were divided into six subcategories. Conclusion: The strict requirements of the forensic psychiatric care form require an adaptation of the admitted patients. Patients' experience the lack of meaningful activities and autonomy. Central are the relationships between care recipients and care providers to evoke a sense of safety and meaningfulness for the patients. A therapeutic approach is important and seeing the human behind the crime. Suggestions for further research: The results show the absence of therapeutic roles in forensic psychiatry. The need for guidelines regarding the therapeutic treatment of forensic psychiatric patients should thus be considered to be developed. This to create a safe and empathetic existence that contributes to a health-promoting environment for forensic psychiatric patients. / Bakgrund: Personer med en allvarlig psykisk störning som begår ett brott kan dömas till rättspsykiatrisk vård. Rättspsykiatrisk slutenvård genomsyras av strikta riktlinjer kring säkerhet samtidigt som patienterna förväntas följa en förutbestämd behandlingsplan. Denna restriktiva miljö där patienterna tvångsvårdas under en obestämd tid bidrar till ett komplext etiskt dilemma, då personer behandlas för sin psykiska ohälsa samtidigt som vårdmiljöns restriktiva natur fråntar deras möjlighet till full autonomi, vilket kan påverka deras helhetsupplevelse av vårdtiden. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av vården inom rättspsykiatrin. Metod: En allmän litteraturöversikt baserat på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som analyserades med en innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: Att vara inlåst och övervakad, Betydelsen av mellanmänskliga möten och Rehabiliteringsprocessen inom rättspsykiatrin. Nämnda huvudkategorier delades in i sex underkategorier. Slutsats: Den rättspsykiatriska vårdformens strikta krav kräver en anpassning av de inlagda patienterna. Patienterna upplever avsaknad av meningsfulla aktiviteter och autonomi. Centralt är relationerna mellan vårdtagare och vårdgivare för att framkalla en känsla av trygghet samt meningsfullhet hos patienterna. Terapeutiska förhållningssätt identifieras som viktiga samt att se människan bakom brottet. Förslag på fortsatt forskning: Resultatet visar frånvaron av terapeutiska roller inom rättspsykiatrin. Behovet av riktlinjer kring terapeutiskt bemötandet av rättspsykiatriska patienter anses således behöva utvecklas. Detta för att skapa en trygg och empatisk tillvaro som bidrar till en hälsofrämjande miljö för rättspsykiatriska patienter.

Background: It is part of the nurse's professional responsibility to involve patients indecisions concerning their care. Previous studies show that patients wish to be activeparticipants in care and to be seen and heard. Nurses also express a desire for patients toparticipate. However, there are obstacles linked to the forensic psychiatric care context thatcan make this difficult. Purpose: To describe patients' experiences of participation inSwedish forensic psychiatric care. Method: Data collection was carried out through semistructured interviews with ten participants who were patients at a forensic psychiatrichospital in Central Sweden. To analyze the material, a qualitative content analysis with aninductive approach was used. Results: Through the analysis, three categories emerged,which were The importance of being active yourself, The meaning of being treated as anactive participant and The meaning of feeling powerless. These categories had six associatedsubcategories that describe how participation can be promoted or hindered in different ways.The results showed the importance of the patient feeling seen, but also the importance of thepatient contributing. Conclusion: Participation is influenced by one's own ability andwillingness to actively contribute as well as the commitment and the competence of the staff.Obstructive factors that emerged were feeling vulnerable linked to the forensic psychiatriccare context and experiencing a lack of treatment.Keywords: Forensic psychiatric care, Interview study, Participation, Qualitative, The TidalModel / Bakgrund: Det ingår i sjuksköterskans yrkesansvar att göra patienter delaktiga i beslut somrör deras vård. Tidigare studier visar att patienter önskar ses som aktiva deltagare i vårdensamt bli sedda och hörda. Även sjuksköterskor uttrycker en önskan om att patienter ska varadelaktiga i vården. Dock framkommer hinder kopplat till den rättspsykiatriska vårdkontextensom kan försvåra detta. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av delaktighet inom denrättspsykiatriska vården. Metod: Datainsamlingen genomfördes med semistruktureradeintervjuer med tio deltagare som vårdades på ett rättspsykiatriskt sjukhus i Mellansverige.För att analysera materialet användes en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.Resultat: Genom analysen framträdde tre kategorier, vilka var Betydelsen av att själv varaaktiv, Betydelsen av att bli bemött som en aktiv deltagare samt Betydelsen av att känna sigmaktlös. Dessa kategorier presenterades i sex subkategorier som beskrev hur delaktighetkunde främjas respektive försvåras på olika sätt. Resultatet visade att det var viktigt förpatienter att känna sig sedda men också betydelsen av att själva bidra. Slutsats: Delaktighetpåverkas av den egna förmågan och viljan att aktivt bidra samt vårdpersonalens engagemangoch kompetens. Hindrande faktorer som framkom var att känna sig utsatt kopplat till denrättspsykiatriska vårdkontexten och att erfara ett bristande bemötande.Nyckelord: Delaktighet, Intervjustudie, Kvalitativ, Rättspsykiatrisk vård,Tidvattenmodellen

Bakgrund: Sjuksköterskan som arbetar inom den rättspsykiatriska heldygnsvården befinner sig i en position där utmanande situationer och etiska dilemman uppstår. Detta ställer krav på sjuksköterskans etiska kompetens. I de fall sjuksköterskan är hindrad att arbeta enligt sin etiska kompetens kan etisk stress uppstå. Etisk stress kan påverka sjuksköterskans hållbarhet på ett negativt sätt. Syfte: Syftet var att belysa hur sjuksköterskor inom rättspsykiatrisk heldygnsvård värderar sin etiska kompetens, förekomst av etisk stress samt hur detta är kopplat till hållbarhet i yrkeslivet. Metod: En kvantitativ metod användes och ett representativt urval gjordes. Sjuksköterskor inom rättspsykiatrisk heldygnsvård tillfrågades om att fylla i en enkät. Insamlade data omvandlades till deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: Medelvärdet för nivå av etisk kompetens var 7,8 av 10 och 4,5 av 10 för etisk stress. En högre skattad etisk kompetens och/eller en lägre skattad etisk stress korrelerade med en högre grad av hållbarhet. En låg skattning av etisk kompetens korrelerade med en högre grad av etisk stress. 63,3% av respondenterna ansåg att den rättspsykiatriska vården ställer högre krav på etisk kompetens än något annat vårdområde. Slutsats: Grad av etisk kompetens och etisk stress påverkar sjuksköterskans yrkesmässiga hållbarhet inom rättspsykiatrisk heldygnsvård. / Background: Nurses in inpatient forensic psychiatry will face challenging situations and ethical dilemmas. These situations require the ability to practice ethical competence. When this ability is somehow inhibited, moral distress can occur. Moral distress may affect the nurse’s sustainability in a negative way. Purpose: The purpose of this study was to examine nurses’ estimation of their ethical competence, occurrence of moral distress and the impact these had on the work sustainability. Method: A quantitative method was chosen for the study, and a representative selection was made. Nurses in inpatient forensic psychiatry was given a survey. Collected data was transformed into descriptive and analytical statistics. Findings: The mean value of rated ethical competence was 7,8 out of 10, the mean value of rated moral distress was 4,5 out of 10. A higher rated ethical competence and/or lower rating of moral distress correlated with a higher sustainability. A lower rating of ethical competence correlated with a higher rate of moral distress. 63.3% of the respondents considered the inpatient forensic psychiatry as the most demanding care-related working field of all regarding ethical competence. Conclusion: The level of ethical competence and moral distress will affect the work sustainability for nurses in inpatient forensic psychiatry.