Syftet med detta examensarbete är att undersöka relationsarbetet i lärarens ledarskap samt vilka möjligheter eleverna ges till interaktion. Genom observationer har vi studerat lärares interaktion med eleverna i syfte att skapa goda relationer samt hur lärarna arbetar metodologiskt för att främja interaktion mellan eleverna. Vår syn på lärande sammanfaller med det sociokulturella perspektivet där lärande sker i samspel med andra. En ytterligare utgångspunkt är att goda relationer mellan läraren och eleven är en förutsättning för att lärande ska kunna ske. Vi menar att läraren måste inse sitt ansvar för att skapa dessa goda relationer och att man med sitt agerande påverkar relationen. Resultatet visar att läraren har många möjligheter under dagen att interagera med eleverna för att etablera goda relationer. Det krävs en medvetenhet hos läraren för att ta vara på dessa tillfällen. Undersökningen visar även att läraren framför allt ger eleverna möjlighet till interaktion vid grupparbeten. Vid övriga lektionstillfällen eftersträvas oftast ett tyst klassrum med betydligt mindre utrymme till interaktion mellan eleverna.

Detta examensarbete syftar till att skapa en ökad förståelse för skolan som arena för att främja allsidiga kontakter och en levande social gemenskap samt att undersöka hur pedagoger och rektorer uppfattar och tolkar skollagens och läroplanens direktiv om detta uppdrag. Utgångspunkten i undersökningen ligger i kvalitativa intervjuer med pedagoger och rektorer från två högstadieskolor. Vid intervjuerna undersöks hur den levande sociala gemenskapen prioriteras och definieras, hur man arbetar med att utveckla den och vilka som är den sociala gemenskapens arenor på skolorna. De intervjuade är alla överens om att förutsättningarna för en levande social gemenskap börjar med goda relationer mellan lärare och elever och att den levande sociala gemenskapen är en förutsättning för att skolan ska vara en fungerande institution. I undersökningen framgår att alla informanter är på det klara med vad styrdokumenten beskriver rörande de sociala relationerna utan att de för den skull har en bild som överensstämmer med varandra. Olikheterna i tolkningen av begreppet kan bli ett problem om skolinspektionen beslutar sig för att göra en granskning av hur direktiven om den levande sociala gemenskapen på skolorna efterlevs. Frågan är vilken tolkning som är den rätta och hur den levande sociala gemenskapen ska se ut för att bli godkänd i en granskning?

Syftet med undersökningen var att undersöka fyra förskollärares uppfattningar om ledarskap i förskolan i deras interaktion med barnen samt hur de skildrar relationers betydelse, genom att använda intervju som metod. Genom observation har jag undersökt en förskollärares interaktion med barnen i syfte att se hur förskolläraren arbetar. I resultatet framkommer det att ledarskap för förskollärare innebär att vara lyhörd, att barn har olika viljor och att lyssna till barnet och ser barnet samt att förskolläraren är tydlig med det som förväntas av barnen och av förskolläraren. Resultatet visade vikten av att skapa goda relationer, att förskolläraren kan använda sig utav humor och det ansågs att humor är en del av en lärares ledarskap. Under relationsarbetet var det viktigt att förskolläraren bekräftar varje barn och visar intresse för barnet. Det gällde inte enbart att ha relation med barnen utan också gentemot kollegor och föräldrar.Interaktionen mellan förskollärarna och barnen skedde främst med kroppsspråk, tonläge och gester från förskollärarna och genom kroppsspråk och röst från barnen.

Preschool is an important social arena for children. This might be the first time that children find themselves in a larger social context and create their first peer-relations. The aim of this study was to examine children’s peer-relations with particular focus on the acts of social exclusion and inclusion, and how children use different strategies to exclude and include each other. Another aim was to investigate how both verbal and non-verbal communication is used in these processes. This study has an ethnographic approach, and the use of video observation as a method enabled us to capture the children’s everyday interactions at preschool. Our results show that children use a number of different strategies to exclude other children that seek access to an ongoing activity to protect the interactional space that they already share. We have seen how children claim access to objects and space, how they say no without explanations, how they tell each other they are not friends and how they refer to arbitrary rules. We have also seen how the children ignore those that seek access to the activity, how they create lies and how they move away from the current location. Children’s interaction with each other is to a large extent about sorting and organizing their peer-relations, and communication is very important in this process. The verbal and non-verbal communication is used to organize the acts of inclusion and exclusion and these acts are important parts of the organization of children’s peer-relations.

Denna studie syftat till att bidra med förståelse för hur personal på fritidshem kan arbeta för att bidra i relationsarbetet mellan elever. För att göra detta har fem kvalitativa intervjuer genomförts med pedagoger som arbetar på fritidhem. Utgångspunkter är Gergens (2009) teori om relationer som ständigt närvarande villkor för vår existens, samt Ihrskogs (2006) forskning om barns skilda relationsformer: vänner, kamrater och kompisar. Utifrån dessa begrepp behandlar studien pedagogernas syn på barns relationer, sitt uppdrag och sitt arbetssätt, med barns relationer i allmänhet och med barn i kompisbrist i synnerhet. Informanterna identifierade dessa tre relationskategorier i sina verksamheter och lyfte tankar på hur faktorer som kontext, förtrogenhet och roller påverkade hur dessa relationsformer tar form på fritidshemmet. Det fanns skilda uppfattningar om hur dessa förhåller sig till fritidshemmets uppdrag. En uppfattning var att arbete kamratrelationer var en del av uppdraget, medan vänner och kompisar låg utanför. En annan uppfattning var att barn har olika sociala behov och att dessa ingår i uppdraget, oavsett vilka relationer de inbegriper. Slutligen kartläggs de strategier fritidshemspersonalen menar sig använda för att främja barns relationsarbete. Grunduppfattningen av barns relationer och fritidshemmets uppdrag påverkar hur pedagogerna förhåller sig till de olika arbetssätten.

Vi anser att det finns för lite forskning om hur yngre barn uppfattar mobbning, därför har syftet med denna uppsats varit att försöka ta reda på hur barn i förskolan kan uppfatta mobbning, vet de vad fenomenet innebär? En intressant frågeställning som uppkommit under uppsatsens gång är om det finns mobbning i förskolan. I bakgrunden går det att läsa om hur mobbning kan tolkas i förskolan utifrån olika perspektiv. Kan barnen förstå hur deras handlande kan påverka andra barn? Är detta barns sätt att leka eller kan det klassas som mobbning? Andra viktiga aspekter som bakgrunden tar upp är barns tänkande och relationsarbete, samt pedagogernas roll i att skapa trygghet för barn på förskolan. För att ta reda på barns uppfattningar om mobbning hämtade vi inspiration från den fenomenografiska ansatsen, som handlar om människors olika sätt att uppfatta ett fenomen, eftersom att fokus inte låg på absoluta sanningar utan vad barn ansåg om mobbning. Vi valde att göra kvalitativa intervjuer för att få fram hur barn upplever och tolkar sin verklighet. Sex barn i femårsåldern deltog i intervjuerna, vi genomförde dessa enskilt för att deras svar inte skulle påverkas av någon annan. För att bygga upp ett förtroende till barnen valde vi att vara på förskolan och umgås med barnen tre dagar innan intervjuerna. I resultatet framkom det att barnen i uppsatsen inte hade någon klar uppfattning om vad fenomenet mobbning innebär.  Flertalet av barnen kände dock till vad ”retas” betyder och gav uttryck för att de visste någon som retades eller ofta blir retad. Detta får oss att undra vart gränsen mellan mobbning och retas går, vad är skillnaden?  Vi frågar oss också varför barnen inte har hört talas om mobbning och hur detta kan påverka åtgärderna för att motverka den eventuella mobbningen i förskolan.

Denna studie intresserar sig för barn i förskolan och hur dessa kommunicerar och samspelar med varandra i samtalet kring sociala fenomen och syftar till att studera barns perspektiv på vardagliga sociala processer utifrån teorier om identitet, relationer och social interaktion. Begreppen identitetsformering, relationsarbete och barns perspektiv används som en röd tråd genom arbetet och är grundläggande för uppsatsens olika avsnitt. För att undersöka detta har parintervjuer med barn genomförts, med barn i ålder fyra till fem år. Hälften av dessa par har bestått av barn som leker mer frekvent med varandra och de resterande av barn som leker mindre frekvent med varandra. Under samtalen framkommer mönster som kan diskuteras i relation till teorier kring identitetsformering och relationsarbete samt hur barns barns sociala interaktion kan förstås, dels utifrån det barnen själva säger och dels utifrån sättet de säger det på. Barnens utsagor kan påvisa hur barns individualitet hänger samman med den sociala samvaron barnen befinner sig i och att detta är något som styr och formar deras agerande och tankar. Faktorer som likhet och imitation, att regler för social samvaro och andra relationella grupprocesser urskiljs ur barnen redogörelser och utgör en stor del av studiens resultat och analys.

Syftet med studien har varit att undersöka hur anställda inom psykiatrins vårdavdelningar ser på relationsarbetet tillsammans med deras patienter samt även undersöka hur de arbetar i relationen för att främja patientens utsikter till återhämtning/tillfriskning. Studien är uppbyggd på kvalitativmetod med semistrukturerade intervjuer med åtta stycken anställda sjuksköterskor/undersköterskor från olika avdelningar inom psykiatrivården från en mellanstor stad i Sverige. För att underlätta sammanställning av resultat har en intervjuguide använts och genom den har teman tagits ut som använts som rubriker. I analysen har tolkningsramen använts för att skapa olika teman som sedan analyserats utifrån studiens resultat samt tolkningsram.  Resultatet av studien visar på att samtliga respondenter anser att hur relationen till deras patienter ser ut är viktig för vårdarbetet samt att det är önskvärt att sträva efter bra och stabila (bärande) relationer. Studien tar även upp vad respondenterna kallar svårigheter för att skapa bra relationer till patienten samt även de risker som kan förekomma när man strävar efter att skapa nära relationer med sina patienter.

A school is a social area in which children and adults meet each other. The school is were friendship, love and also enmity arise. The process to establish, maintain, split up and end relationships is constantly continuously. A Childs way of creating relationships is complex. Bullying and similar offending treatment occur and has always been a huge problem in school. It is a problem that has existed as long as there have been schools. The purpose of my thesis is to investigate children’s relationships in school and in their leisure- time as well as to investigate the school and leisure- time work to discourage bullying and other offending treatment. In order to reach my goal I have used literature, I have handled out questionnaire studies to two third grades classes as well as to two sixth grades classes. I have also been interviewing a headmistress as well as a leisure-time teacher working in a school in Värmland which is of a regular size. Studies show that children's relationship work is a complicated process and children's social interaction and companionship occupies most out of children's waking hours. To exclude any child has been shown to be part of the children's relationship work works. Scientist explains that the exclusion and expulsion documents are used as a tool to build community cohesion and community in a group. Bullying and other kinds of offending treatment affect everyone not just the victims. You’re Child, relative or friend may have been exposed and that is the reason why it is important to highlight this issue.

Introduktion: Under de senaste decennierna har olika omvårdnadsinsatser för individer med psykisk funktionsnedsättning växt sig allt större. En av dessa insatser är case management där den psykiskt funktionsnedsatta tillsammans med en case manager får hjälp att utföra aktiviteter på viktiga livsområden. Syfte: Är att beskriva nyttan av case management för personer med psykisk funktionsnedsättning. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie där flertalet artiklar granskats. Resultat: En huvudkategori med fokus på case management som omvårdnadsinsats för den psykiskt funktionsnedsatta uppkom med sju tillhörande underkategorier. Dessa underkategorier var; självständigt liv, minskade symtom, tillgänglighet, ökad livskvalitet, relationsarbete, kommunikation och stöd av personal. Case management som omvårdnadsinsats visade sig ha ett stort inflytande i livet för människor med psykisk funktionsnedsättning. Diskussion: Ju mer kvalitetstid den psykiskt funktionsnedsatta får från en engagerad case manager, desto bättre relation och därmed bättre resultat. Intensive case management och Assertive Community Treatment är de modeller som bäst hjälper den psykiskt funktionsnedsatta till bättre livskvalitet, minskade psykiatriska symtom, ökad social förmåga och ett mer självständigt liv. Dessa modeller leder också till färre återinläggningar på sjukhus vilket är mer kostnadseffektivt för samhället. Slutsats: En bra relation mellan den psykiskt funktionsnedsatta och case managern gör att den psykiskt funktionsnedsatta får en bättre livskvalitet, mindre psykiatriska symtom och färre återinläggningar på sjukhus. Case management är framtidens vård för psykiskt funktionsnedsatta.