Studien belyser lärar - elevrelationer och har ett relationellt perspektiv. Syftet med studien är att belysa hur lärare och elever på särskolan beskriver lärar-elevrelationer samt vilka likheter och skillnader det finns i beskrivningarna. Den teoretiska utgångspunkten för studien är Aspelins (2018) modell om relationskompetens, där aspekterna kommunikativ kompetens, differentieringskompetens, socio- emotionell kompetens, ett socialt tillvägagångssätt samt ett relationellt tillvägagångssätt, används i den teoretiska tolkningen. Studien är kvalitativ och utgörs av intervjuer med fyra lärare samt sju gymnasieelever i särskolan. I resultatet framkommer att lärarna ser sig ansvariga för relationsskapandet men även eleverna ser ett ansvar i att skapa en bra relation till sina lärare. Elevernas resultat visar att relationskompetensens olika delar kan ses i en lärare som är tydlig, pratar långsamt och visar välvilja med kroppsspråket. Eleverna ser positivt på att läraren är deras vän. Relationskompetensen ses i en lärare som kan balansera mellan humor och allvar i undervisningen, men också i en lärare som väljer bort utskällning för att istället använda verbala eller andra anpassningar.  Lärarintervjuerna visar även på att anpassningar i lärmiljön gynnar lärar- elevrelationen. Vidare ses relationskompetensen i en lärare som använder sitt kroppsspråk och sitt röstläge såväl som ett lågaffektivt bemötande gentemot eleven. Lärarna betonar vikten av ett genuint intresse för eleven, de vill skapa trygghet och inge självförtroende och se varje individ utan att “klumpa ihop dem” utefter deras diagnoser. I lärarintervjuerna framkommer det att det är en utmaning utifrån arbetet med relationer att sätta gränser mellan jobb och privatliv. Grundlärarutbildningen har i liten utsträckning gett lärarna förberedelse i relationsskapande. / The purpose of this study is to shed light on how teachers and students in Compulsory and Upper secondary school for pupils with intellectual disabilities, describe their relationships with each other as well as identifying similarities and differences between these descriptions. The theoretical framework for this study is Aspelin's (2018) model of relational competence. Specifically, the aspects of communicative competence, differentiation competence, socio-emotional competence, a social and a relational approach are used in the analysis process. The study is qualitative and consists of interviews with 4 teachers and 7 pupils in an Upper secondary national program for pupils with intellectual disabilities. The results show that the teachers consider themselves responsible for creating relationships, and the students also take responsibility for creating a good relationship with their teachers. The students' results show that the different parts of the relational competence can be seen in a teacher who speaks clearly, slowly and shows goodwill with their body language. The students are positive towards the teacher being a friend. Relational competence is seen in a teacher who can balance between humor and seriousness in their teaching, and in a teacher, who chooses not to raise their voice to reprimand but instead chooses to use verbal communication or other adaptations.  The teacher interviews show that adaptations in the learning environment benefit the teacher-student relationship. Furthermore, the relational competence is seen in a teacher who uses their body language and voice position as well as a low arousal approach towards the student. The teachers emphasize the importance of a genuine interest in the student, they want to create a feeling of safety towards the student and instill self-confidence within them and see every individual without "lumping them together" according to their diagnoses. The teachers claim that the establishing of positive relationships also poses a challenge in terms of setting boundaries between their professional and private lives. Finally, the teacher education programs had only provided relational competence training to a small extent.

Bakgrund: I en asymmetrisk relation såsom mellan vuxen och barn, har den vuxne alltid det yttersta ansvaret för relationens kvalitet (Juul & Jensen, 2002/2003). Skolverket (2016) framhåller att relationer som präglas av närhet, respekt och positivitet är en del av fritidshemsundervisningen. Skapande av tillit, trygghet och tillhörighet gör lärandet meningsfullt för eleverna. Syfte: Syftet är att beskriva vilka uppfattningar pedagoger i fritidshem har om lärar-elev-relationen i det egna yrkesutövandet. Metod: För insamling av datamaterial har semi-strukturerade intervjuer genomförts. För att bearbeta datamaterialet har tematisk analysmetod använts (Bryman, 2011; Braun & Clarke, 2018). Omsorgsetik (Colnerud, 2006; Bergman, 2004) och livsvärldsteorin (H. Dahlberg, 2019; K. Dahlberg, 2019) har använts för att tolka materialet. Resultat: Pedagogerna handlar på ett sätt som tyder på att de i yrkesrollen tar på sig det yttersta ansvaret för relationerna till sina elever och kvaliteten på relationerna. I samspel med eleverna arbetar pedagogerna för att skapa en god grund att stå på som gynnar elevernas utveckling och lärande. / Background: In an asymmetrical relationship such as between an adult and a child, the adult always has the ultimate responsibility for the quality of the relationship (Juul & Jensen, 2002/2003). Skolverket (2016) emphasizes it is important that relationships characterized by closeness, respect and positivity are part of the teaching. Creating trust, security and belonging for the pupils at the school-age educare centre enables learning to feel meaningful. Aim: The aim is to describe perceptions of educators in school-age educare centres relating the teacher-pupil relationship in the professional practice. Method: Datamaterial for this study has been collected through semi-structured interviews. The datamaterial has been processed using thematic analysis method (Bryman, 2011; Braun & Clarke, 2018). Care ethics (Colnerud, 2006; Bergman, 2004) and the life world theory (H. Dahlberg, 2019; K.Dahlberg, 2019) has been used to interpret the data. Results: The educators act in a way that indicates that they take on the ultimate responsibility for the relationships with their pupils and the quality of those relationships. In interaction with the pupils, the educators work to create a good foundation which benefits the pupils' development and learning.

I den här vetenskapliga essän undersöker jag relationerna mellan olika former av materia, både mänsklig och icke mänsklig, i ett utbildningsrum. Syftet är en ökad förståelse för hur mening och tillblivelse möjliggörs och begränsas utifrån mitt agerande inom ramen för den materiellt-diskursiva praktik som utbildning utgör. Utgångspunkten är en gestaltande berättelse utifrån olika möten mellan mig, en matta och några kursdeltagare i ett utbildningsrum under en ledarskapsutbildning. Essäns teoretiska ramverk består av tankar från filosofen Martin Bubers dialogfilosofi och den posthumanistiska kvantfysikern, Karen Barads, agentiella realism. Utifrån den posthumanistiska analysmetoden, diffraktion, samläses teorier och insikter genom varandra för att söka fram emot ett tydligare artikulerande kring vad det innebär att agera utifrån mitt yrke och vad som är min praktiska kunskap. / In this scientific essay, I explore the relationships between different forms of matter, both human and non-human, in a training room. The purpose is to increase the understanding of how meaning and becoming are made possible and limited based on my actions within the material-discursive practice that education entails. The starting point is a narrative story based on different meetings between me, a carpet and some participants in a training room during a leadership training. The theoretical framework of the essay consists of thoughts from philosopher Martin Buber's philosophy of dialogue and the posthumanist quantum physicist Karen Barad’s, agential realism. Based on the posthumanist method of analysis, diffraction, theories and insights are read through one another to seek a clearer articulation of what it means to act on the basis of my profession and what is my practical knowledge.

Inledning: Våld i nära relation är ett erkänt problem som finns världen över och som påverkar samhället samt folkhälsan negativt och det kan kopplas ihop med viktiga angelägna frågor som fattigdom, sjukdomsbörda och de globala målen för hållbar utveckling. Trots att det finns flertalet internationella och nationella handlingsplaner, strategier samt målsättningar kvarstår problemet. Vilket också borde tolkas som ett misslyckande från samhället och ett svek mot dem som dagligen lever i utsatthet. Våldet medför stora konsekvenser för den enskildes livskvalité, både fysiska, psykiska och strider mot de mänskliga rättigheterna. Det är många barn som lever i familjer där våld förekommer och risken för att barnen påverkas negativt både på kort- och långsikt är mycket hög. Alla i samhället måste ta sitt ansvar, dra sitt strå till stacken och börja bidra föratt kunna sätta in relevanta, långsiktiga och målinriktade åtgärder för att förebygga våld i nära relation. Skolan borde ses som en central och betydelsefull aktör som kan ha en avgörande roll för det förebyggande arbetet gällande våld i nära relation. Det är där barnen tillbringar många timmar om dagen för att utvecklas, utbildas samt socialiseras in isamhället och det är också där skolan kan förebygga och upptäcka barnen som kan tänkas bli eller är utsatta. Därför har det varit angeläget att undersöka om och hur grundskolor i en stor svensk stad kan arbeta förebyggande gällande våld i nära relation genom att intervjua rektorer samt lärare. Detta för att få en ökad kunskap och förståelse om skolans kunskap samt erfarenheter gällande de förebyggande arbete mot våld i nära relation. Metod: För att besvara studiens syfte och frågor har en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer tillämpats. Av totalt 54 tillfrågade skolor från två kommuner svarade två skolor ja, varav två rektorer och fem lärare. Efter intervjuerna har de transkriberats för att analyseras och bearbetas genom kvalitativ innehållsanalys för att hitta djupet och relevanta mönster för studiens syfte. Resultat: Det som framkommit av respondenterna i intervjuerna är att skolorna arbetar till viss del med förebyggande arbete genom dagligt värdegrundsarbete men att arbetet behöver utvecklas. Vidare framkommer det av respondenterna att skolan har bristande kunskap inom området vilket skapar en osäkerhet hos berörda. Men de lyfter också att de har förutsättningar att arbeta förebyggande gällande våld i nära relation samt vikten av relationen mellan lärare och barnen. De hinder som framkommit handlar om svårigheter i samarbete med socialtjänsten vilket främst berör sekretessen och att det mer består av informationsöverlämnande än samarbete. Diskussion: Resultatet har under diskussionen analyserats och satts i sammanhang till tidigare forskning och teorierna self-efficacy och relationskompetens. Vidare har även studiens styrkor och svagheter diskuteras under metoddiskussionen. Slutsats och framtida forskning: Den slutsats som kan dras utav studien är att skolan är en viktig skyddsfaktor för barn som kan tänkas bli eller är utsatta. Det är viktigt att skolan tar sin roll samt anmälningsplikt på allvar. Men det behövs mer utredning och forskning inom flera områden, som att öka kunskapen om våld i nära relation inom skolan, hur skolan kan arbeta förebyggande mot våld i nära relation och om det ska ingå i skolans ordinarie uppdrag samt utveckla samarbetet mellan skolan och socialtjänsten. / Introduction: Intimate partner violence is a recognized problem that exists worldwide andnegatively affects society and public health, and it can be linked to important pressing issuessuch as poverty, the burden of disease and the global goals for sustainable development. Despitethe fact that there are several international and national action plans, strategies and objectives,the problem remains. Which should also be interpreted as a failure on the part of society and abetrayal of those who live in vulnerability on a daily basis. The violence has majorconsequences for the individual's quality of life, both physical and psychological, and conflictswith human rights. There are many children who live in families where violence occurs and therisk of the children being negatively affected both in the short and long term is very high. Everyone in society must take their responsibility, do their part and start contributing to be ableto implement relevant, long-term and targeted measures to prevent intimate partner violence. The school should be seen as a central and important actor that can have a decisive role in thepreventive work regarding intimate partner violence. It is where the children spend many hoursa day to develop, be educated and socialized into society and it is also where the school canprevent and detect the children who may be or are vulnerable. Therefore, it has been importantto investigate whether and how elementary schools in a large Swedish city can workpreventively regarding intimate partner violence by interviewing principals and teachers. This is to gain an increased knowledge and understanding of the school's knowledge and experiencesregarding the preventive work against intimate partner violence. Method: In order to answer the study's purpose and questions, a qualitative method with semistructured interviews has been applied. Out of a total of 54 surveyed schools from two municipalities, two schools answered yes, of which two principals and five teachers. After the interviews, they have been transcribed to be analyzed and processed through qualitative content analysis to find the depth and relevant patterns for the purpose of the study. Results: What emerged from the respondents in the interviews is that the schools work to some extent with preventive work through daily value-based work, but that the work needs to bedeveloped. Furthermore, it appears from the respondents that the school has a lack of knowledge in the area, which creates uncertainty among those concerned. But they also emphasize that they have the conditions to work preventively regarding intimate partner violence and the importance of the relationship between teachers and children. The obstacles that emerged are about difficulties in cooperation with social services, which mainly concernsconfidentiality and that it consists more of information handing over than cooperation. Discussion: During the discussion, the results have been analyzed and put in context to previous research and the theories of self-efficacy and relational competence. Furthermore, the study's strengths and weaknesses have also been discussed during the method discussion. Conclusion and future research: The conclusion that can be drawn from the study is that schoolis an important protective factor for children who may be or are vulnerable. It is important that the school takes its role and reporting obligation seriously. But more investigation and researchis needed in several areas, such as increasing knowledge about intimate partner violence within the school, how the school can work preventively against intimate partner violence and whether it should be part of the school's regular mission, as well as developing cooperation between the school and social services.