<p>Då ockultism i aktuella massmediala sammanhang har ökat de senaste åren har även en ökning av personer som medverkar med sin problematik ökat i massmedia. Forskning på hur massmedia påverkar människor i denna utsatta situation är näst intill obefintligt och har med hjälp av den allmänna debatten börjat ta fart inom andra kategorier inom massmedia, t.ex. barns psykologiska påverkan av att medverka i massmedia. Således finns behov av framtida forskning på hur media påverkar människor som medverkar öppet med sin problematik.</p><p>Denna uppsats tillsammans med min B-uppsats <em>Ockultism i media – En jungiansk analys av ockultismens terapeutiska funktioner </em>har belyst detta fenomen ur ett religionspsykologiskt perspektiv och visat på att det kan finnas psykologiska och terapeutiska dysfunktioner ur ett jungianskt perspektiv som kan komma att inverka negativt på de personer som medverkar i program som <em>Det Okända</em>. Min förhoppning är att framtida forskning tar vid och belägger människors psykologiska påverkan ytterligare inom detta område för att eventuellt få fram en förändring av massmedias agerande genom att t.ex. ge medverkande personer professionell hjälp under och efter deras medverkan i massmedia.</p><p>Det finns även en intressant aspekt att ta i beaktande när det gäller ockultismen betraktad som ett terapeutiskt redskap, vilket även skulle kunna belysas ur ett religionshistoriskt perspektiv. Främst är det dock intressant att se huruvida människor kan bli hjälpta av ockultism som terapeutiskt redskap ur ett långsiktigt perspektiv och då se hur dessa resultat står sig i jämförelse med vetenskapligt erkända terapeutiska metoder.</p> / <p>The category “occultism” in current mass media puts people who experience problems in the spotlight. The purpose of this essay is that on the basis of analytical psychology and the paper <em>Ockultism i media – En jungiansk analys av ockultismens terapeutiska funktioner [Occultism in media: A jungian analysis of the therapeutic functions of occultism] </em>(J. Hertzberg 2009)<em> </em>highlight the psychological functions and dysfunctions of occultism in television for the percipient. Furthermore to clarify the therapeutic purposes of these phenomena when they are treated by the media. The conclusion in this paper is that it reveals more psychological dysfunctions than functions and that the therapeutic purposes found in current occultism in mass media becomes invalid from a jungian perspective.</p>

<p>Denna uppsats handlar, som rubriken antyder, om musikens betydelse för den individuationsprocess som Carl Gustav Jung förespråkat. Ansatsen är helt och hållet kvalitativ och författaren har också, genom att använda sig själv i processen, försökt att ytterligare tydliggöra känslomässiga processer som har med musik att göra.</p><p>I syftet med uppsatsen finns en önskan att klargöra vad Jung egentligen menade med individuationsprocessen och en ambition att via det jungianska tänkandet finna godtagbara förklaringar till musikterapeutiska fenomen.</p><p>Författaren använder också delar av sin egen livshistoria för att servera ett skelett att hänga upp individuationsprocessen på. Om detta är ett fruktbart grepp överlåts åt läsaren att avgöra men avsikten har varit att slippa föreställa sig vad andra människor tänker och känner och servera sina slutsatser genom en andrahandsupplevelser.</p><p>Som en röd tråd genom uppsatsen löper också en strävan att på ett godtagbart sätt presentera musikens existentiella kvaliteter och i enlighet med detta också servera godtagbara beskrivningar av musikens förhållande till arketyperna.</p>

I vår kontakt med barn i förskolan och grundskolan har vi lagt märke till att barnen tidigt börjar undra och fråga om Gud och existentiella frågor. Så småningom, runt skolstarten, tycker sig barnen finna svar på många av dessa frågor: Gud är skapare och orsak till att vi människor och hela universum finns. Han ser oss och vakar över oss. Detta sammanfaller med den ålder då barn inser att deras föräldrar har fel och brister, till skillnad mot Gud som är ofelbar. Vi tyckte oss se att barn i sjuårsåldern, även de från ickereligiösa miljöer, vill tro på ”Gud”. Vidare syns det som om barn i exempelvis i sjätte klass generellt inte verkar bry sig speciellt mycket om religion. Våra frågor i detta inledningsskede var: Vad har dessa barn för gudsbild - gudsbegrepp? Är lågstadiebarnen mer intresserade av Gud än sjätteklassarna? Dels ville vi undersöka barnens gudsföreställning och religionens betydelse för dem, dels ville vi göra en jämförande undersökning mellan åk 2 och åk 6. Religionsämnet är, för oss, ett spännande men svårt ämne att undervisa i. Vi har alla, lärare och elever, olika värderingar och budskapet är ofta väldigt svårt att formulera. Som lärare måste vi vara lyhörda för barnens tankar och funderingar. Finna vad de behöver för stimulans för sitt ställningstagande. Barn har svårt att förstå det religiösa symbolspråket. Skolan har en viktig uppgift i att hjälpa barnet att begripa de abstrakta religiösa föreställningarna. Det gäller att vara förberedd när barnen frågar hur Gud kan finnas i en värld som består av så mycket dödande, orättvisor och fattigdom. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 vt 1995.

Vi fattade intresse för det här ämnet för något år sedan. Vi hade valt att jobba med barn och rädsla som ett tema på en praktikperiod. Där såg vi att det fanns mycket rädsla bland barnen. Vi upplevde att det fanns ett behov av att prata och berätta för någon om olika rädslor. Anledningen till att vi började jobba med detta område är bl.a. att vi tror att det finns mycket ”dold” rädsla hos barn. ”Barn och rädsla” (1969) och ”Jag är rädd för att bli bortglömd och ensam” (1985) av Inga Sylvander och Maj Ödman är de böcker som givit oss inspiration och en modell för vår undersökning. Syftet med vår undersökning är att se vad barn är rädda för idag. Vad är de flesta rädda för? Vad är de mest rädda för? Är det någon skillnad mellan pojkar och flickor? Hur hanterar barn sin rädsla? Vilken relation har de till andra människor i en situation då de blir rädda? Vi anser att det är angeläget att denna undersökning görs p.g.a. att vi ska få reda på mer om barns rädslor, då det är en viktig del i vårt kommande yrke som lärare. Även andra yrkesgrupper som arbetar med barn samt föräldrar kan ha användning av vad vi har fått fram. Vi vill även göra en jämförelse med tidigare undersökningar om vad barn är rädda för. Har det förändrats något? Vi utgår från undersökningar som Inga Sylvander och Maj Ödman har gjort vid två tillfällen, vilka publicerades 1969 och 1985. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1992.Annika Englund har senare bytt efternamn till "Englund-Wengelin".

"En människa som ingenting vet om döden eller endast känner fruktan inför den förstår inte heller att leva, eller lever i ständig omedveten ängslan inför framtiden. … När hon tar itu med ämnet och inför sig själv vågar bejaka dödens existens och integrera denna visshet med sitt eget liv växer hon både psykiskt och andligt.” I skolan bör man prata om döden så snart en fråga dyker upp, t.ex. om någon anhörig, vän eller ett husdjur till ett av barnen i klassen har dött. Man kan också jobba med döden under temaarbete om livsfrågor eller om den kristna påskhögtidens mysterium. Jag har under min forskningsperiod läst mycket litteratur, facklitteratur och skönlitteratur. Det finns otroligt mycket att läsa och risken kan bli att man drunknar i allt material. Min forskningsrapport bygger till stor del på litteratur, men jag har även provat mig fram med temaarbete om livsfrågor i en klass 6. Dessutom har jag pratat en hel del med barn, ungdomar och vuxna i min omgivning. Jag har bland annat intervjuat barn i en klass 3 och varit med i en samtalsgrupp. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1992.Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till Idril.

Jag har genomfört en studieresa till A.C.E.-Tabor, Danmark, där jag studerat en annorlunda pedagogik, A.C.E. (Accelerated Christian Education), som bygger på individualiserad undervisning med eleven i centrum och där eleven själv sätter sina studiemål. Det som särskilt väckt mitt intresse är att man utgår från bibeln i undervisningen och försöker lära eleverna efterfölja Jesu karaktärsdrag, som avspeglas i undervisningsmaterialet och lärarnas förhållningssätt. Jag har försökt finna idéer och tankar inom pedagogiken som skulle kunna berika vår religionsundervisning. För att få en bild av hur religionsundervisningen bedrivs i dagens svenska skolor, har jag använt mig av en enkät, som låg- och mellanstadielärare fått besvara. Av enkäten framgår det att så gott som alla lärare använder sig av bibeln i undervisningen, främst som uppslagsbok för egen förberedelse och för att visa omfång och uppläggning. Etik och moral anses viktigt, men många skulle gärna ha mer kunskap i ”ämnet”. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1993.

Många problem i skolan har sin grund i kamratrelationer. Som lärare ställs man inför barnen och deras uppfattningar om tillvaron. Man vet väldigt lite om barnens tankar kring kompisskap men måste trots allt i rollen som lärare handskas med ovanstående problem. Därför vill vi genom att ställa frågan ”Vad gör en kompis till en kompis?” synliggöra barnens tankar om kriterierna vid val av kompis. Att få reda på barnens tankar vid kamratval gör en själv bättre rustad för att kunna hjälpa elever att lyfta fram sådana egenskaper som främjar goda kamratrelationer. Goda kamratrelationer motverkar ett tufft klimat i skolan. / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1992.Roger Nieminen har senare bytt efternamn till Norman.

Syftet med denna undersökning är att försöka få fram hur barn tänker och regerar inför begreppet tro. Syftet är även att få reda på vad de tänker på och deras inre funderingar. De frågor som jag har ställt mig är följande: Hur ställer sig barnen inför begreppet tro? Har de några trosfunderingar? Har barn några ”djupare” funderingar? Hur ser dessa funderingar ut? Vad ger lärarna eleverna för chans att få ventilera sina funderingar? / Examensarbete på Grundskollärarlinjen med inr mot åk 1-7 ht 1993.Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Bergman-Munkert".

Den här uppsatsen är en kvalitativ studie med hjälp av jungiansk psykologi som fokuserar på Ingmar Bergmans film Fanny &amp; Alexander. Syftet är att studera biskopens skugga. Filmen handlar om familjen Ekdahl som domineras av en rik och begåvad änka, Helena, samt hennes tre söner. Sonen Oscar dör och hans fru Emelie gifter sig med biskopen. Hennes barn Fanny och Alexander följer med henne in i äktenskapet med biskopen. Tillsammans flyttar de till biskopens spartanska och stränga hem. Alexander väcker biskopens vrede och skugga genom att vägra följa hans regler och ritualer. Biskopen dör eller kanske man kan säga transformeras när han genomgår den smärtsamma processen med att möta sin skugga.

Uppsatsens syfte rör personliga intressen till viss del. Intresse av barn och ungdom tillsammans med viljan att se hur tron påverkas av åldersskillnader. Genom en intervju med åtta informanter kom resultatet att bli omfattande, med tydliga spår av skillnader och likheter i sätt att tro beroende på informantens ålder. Syftet kom därigenom att uppfyllas. Vidare berättar bakgrundsfakta om hur just barn och ungdomar i vissa åldrar tänker beroende på utveckling av hjärnan, utan att ta omfattande hänsyn till kön eller social bakgrund. Diskussionen talar då sitt tydliga språk då den upptar mina egna reflektioner och värderingar av sagda undersökning. Att en stor skillnad mellan de olika åldersgrupperna råder kan jag nu påstå. Största skillnaden tycks vara Gudstron. De små barnen ansåg att Gud var den de trodde på. Liksom att den man bad till var Gud, samt att det är honom man kom till efter sin död. Ungdomarna menade att det inte var viktigt att tro på en speciell man utan det viktiga var tron på något, att känna en sorts trygghet. På något sätt finns det en ”makt” som ger människan trygghet och lugn. Detta sätt att se på Gud och på tro kan då enligt mina egna reflektioner bero på deras utvecklingsstadium. Ungdomarna har en mer vetenskaplig syn och även en mer egocentrerad bild av världen. Barnen har sin tro på det magiska och lever i en sagovärld där en Gud är självklar. / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Söderlund".