<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka (1) varför och (2) hur den transpersonella filosofin/psykologin har uppkommit, (3) redogöra för den transpersonella filosofidisciplinens centralproblem som sammanfaller med religionspsykologins studieområde och har betydelse för det nya paradigmbyggandet, och därvid även (4) redogöra för det bakomliggande (transpersonella) perspektiv som karakteriserar behandlingen av dessa. Därtill behandlas även (5) kritiken på detta perspektiv.</p>

<p>Har kyrkan något att ge en människa som söker motvikter till den yttre pågående strävan? Ett svar på den frågan kanske en blick emot kyrkokörsången skulle kunna ge. Många människor går till sina respektive körrepetitioner varje vecka för att ge en del av sin tid åt sången, fortbildningen, förberedelserna inför framträdanden, gemenskapen och vilan från vardagen. Finns där också en upplevelse av en transcendent dimension som än mer motiverar sångaren att ge av sin tid till kyrkokören?</p><p>Denna uppsats vill ge några aktiva kyrkokörsångares svar på denna fråga. Rubriken på denna uppsats; ”Vad man ändå fått vara med om…”, är ett citat från en av intervjuerna.</p><p>Jag är intresserad av att veta om det finns körsångare som har fått en känsla av att erfara en annan dimension än det vi kallar verkligheten, under utövandet eller avlyssnandet av körsång.</p><p>Termen man brukar använda för denna dimension, i religionsvetenskapliga sammanhang är ”das ganz Andere”. Många människor grubblar över existentiella frågor: om det finns ett liv efter döden, om Gud finns och om han eller hon i så fall kommunicerar med oss. Och om det finns människor som genom körsången tycker sig ha anat ”något mer”, hur påverkas dessa i så fall av denna upplevelse?</p>

<p>Jag vill undersöka och ge några exempel på hur människor genom sin egen personliga symbolvärld kan komma i kontakt med den omedvetna kunskapen om sig själva och världen. Jag vill även belysa några sätt på vilket människan kan göra detta och hur hon i så fall kan praktiskt gå till väga.</p><ul><li>Hur kan den personliga symbolvärlden bidra till att människor förstår sig själva, sin miljö och omgivning bättre?</li><li>Hur kan man komma i kontakt med denna värld?</li></ul><p>Jag kommer att titta närmare på några aspekter av dessa frågor, några olika perspektiv på hur symbolvärlden kan vara till nytta för människor. Jag kommer sedan att ha delfrågor som ytterligare tar upp några exempel på detta tema, alla leder de fram till de övergripande svaren.</p><ul><li>Vad är symboler?</li><li>Hur kan symboler vara ett verktyg för utveckling?</li><li>Vad är drömmar?</li><li>Hur kan vi använda oss av drömmar?</li><li>Vilka andra metoder finns det för att utforska symbolvärlden?</li></ul>

<p>Jag vill med min uppsats ta med läsaren på en djupdykning i bilden och symbolernas värld även om det med ord kan vara svårt att beskriva, då det ju i själva verket rör sig om en nivå som kommer före ordet. Mitt huvudsakliga syfte är att utforska huruvida bilderna och symbolerna fortfarande är livsnödvändiga för människans psykiska och kanske därmed fysiska överlevnad? Kan vi fortfarande än i dag, låta oss beröras av deras kraftfält och därmed göra förändringen, utvecklingen, transformationen och helandet möjligt?!</p><p>Vidare vill jag undersöka bildens dubbla roll som både ”symtomavslöjare” och framåtblickande ”transformerande helare”, samt kopplingen till shamanism och alkemi. Vad kan nutidsmänniskan lära av detta? Vad kan vi ta till oss i dag? Och vad mår den enskilde individen och ett samhälle bäst av i längden?</p><p>Jag vill betona en psykodynamisk syn på människan där även Jungs analytiska psykologi ingår, och använda objektrelationsteoretikerna som en gemensam bro mellan Jung, Freud och bildterapi. Min bakgrund är konstnärens och bildterapeutens (med psykodynamisk grund).</p><p>Och det är med dessa ögon som jag har tagit mig an ämnet. Jag säger inte att det är den enda vägen till helande och transformation, andra terapiformer kan fungera lika bra, beroende på person och bakgrund och orsak. Men bildens väg är min väg...</p>

<p>I mina intervjuer visade det sig att samtliga personer utom två inte var rädda för döden. Arlebrink skriver om psykologiska försvarsmekanismer och förnekande. Att döden inte kommer att drabba just mig, är ett exempel på en sådan mekanism.</p><p>Det är tydligt att vi ser olika på döden beroende på vilken generation vi tillhör men också beroende på vilken erfarenhet vi har av att vara nära döden. Den yngsta intervjupersonen säger att ju yngre vi är desto odödligare tror vi att vi är. Hon tror också att oron blir större när man fått barn, en tankegång som Arlebrink skriver om. Det är också något som tre småbarnsföräldrar i undersökningen oroar sig för. De hoppas att de ska leva länge nog att få se dem växa upp. Den äldsta intervjupersonen upplever att ett slags naturlig förberedelseprocess startar när man blir äldre, men tycker att det kan vara svårt att leva ”fullt ut” pga den åldersdiskriminering som finns i samhället.</p><p>Samtliga av de intervjuade har en tro eller en livsåskådning som är väl förankrad. Kanske är det en av anledningarna till att de inte är rädda för döden. En av intervjupersonerna utgör ett undantag eftersom hon, trots sin tro på något fint efter döden, ändå är väldigt rädd men det beror nog främst på hennes oro för barnen.</p><p>De intervjuade har i stora drag en traditionell bild av sin begravning. Danbolt skriver om hur ett grundmönster med utslussning från hemmet, begravning och minnessamling ”går igen”. Samtliga tycker således att begravningsriten och övriga riter är betydelsefulla. Två intervjupersoner utgör här ett undantag och tycker att begravningsriterna är överflödiga. Begravningen skall vara något ljust, vilket Jarlert skriver om. Han anser att det är en stor svårighet för kyrkan att många människor i vår tid vill lätta upp det som i sig självt inte är lätt och inte alls påminnas om döden. Detta gör också själva livet till något skenbart.</p><p>Samtliga av de intervjuade, utom en, tycker att vi pratar för lite om döden. En av intervjupersonerna säger att de flesta skulle behöva inse att livet är ändligt och leva ett bättre liv. Olika tider har haft olika inställning till döden. Fram till 1700-talet uppfattades den som något vardagligt och enkelt, men nu förnekar vi alltmer döden. Samtalet om döden skulle kanske avdramatisera detta?</p>

<p>I uppsatsen undersöks New Age roll i Östra Mellansverige. Studien har genomförts med hjälp av djupintervjuer. Undersökningen koncentreras på den oorganiserade delen av New Age, som organiserade rörelser inom New Age räknas exempelvis Wicca och Asatrosamfundet, vilka exkluderas i undersökningen. Som oorganiserade räknas de medlemmar som tar en aktivare roll i rörelsen än att bara läsa sitt horoskop i veckotidningar och följa utbudet av TV-serier inspirerade av New Age men som inte deltar i någon speciell grupp. New Age är en rörelse med stort fäste i västvärlden och Sverige idag. I Olav Hammers undersökning kan vi se hur 25 % av den svenska befolkningen beräknas ha åsikter och tro som överensstämmer med tankar inom New Age. Det är dock väldigt få av dessa som anser sig vara religiösa. Varför New Age lockar så många människor finns det olika teorier om, det kan vara ett stressigt samhälle utan mål för individen och för mycket fokus på karriär och för lite på känslor. Det kan också vara en reaktion på avsaknaden av religion i samhället i dyningarna efter kristendomens förlorade roll. Det stora intresset kan också ses som en reaktion på det paradigmskifte Sverige befinner sig i, med ett mångkulturellt samhälle. Liknande reaktioner kan spåras i historien, bland annat till framväxten av Alexandria.</p><p>Resultaten i undersökningen jämförs med tidigare forskningsunderlag, framförallt förekommer Hammer och Liselotte Frisks tidigare studier på området.</p><p>Följande frågeställningar besvaras i studien:</p><p>1. Varför finns så stort intresse för nyandlighet i Östra Mellansverige, idag?</p><p>Att intresset är stort för nyandligheten i Östra Mellansverige idag beror på samhällets struktur, med många kulturer som blandas, våra allt hårdare arbetsliv och krav på en lyckad karriär och en avsaknad av något att tro på, en mening med livet.</p><p>2. På vilket sätt sprids New Age bland personerna i undersökningsområdet?</p><p>Nyandliga tankar sprids i Östra Mellansverige via vänner och anhöriga, men även via media, som TV och tidningar. Vanligt är att New Age tankar finns sedan ungdomsåren då far- och morföräldrar berättar ”spökhistorier” för barnen.</p><p>3. Varför väljer så många människor en oorganiserad form av nyandlighet och inte att engagera sig i någon speciell grupp?</p><p>Att engagera sig i någon New Age gruppering lockar inte eftersom människorna vill styra sina liv på egen hand i så stor utsträckning som möjligt. Ofta ser man grupper som en fara mot den personliga integriteten. Det finns ingen andledning att ansluta sig till någon speciell gruppering.</p><p>4. Är det någon speciell händelse i livet som utlöser intresset för nyandlighet?</p><p>I Östra Mellansverige och bland de intervjuade personerna verkar det vara ett faktum att svåra händelser och sjukdomar öppnar upp för det nyandliga intresset. Även om intresse funnits vilande sedan tidigare så tas det upp av personen i och med ett trauma eller en kris.</p><p>5. Vad anser de nyandligt intresserade om begreppet New Age?</p><p>Vad de nyandligt intresserade anser om begreppet New Age och nyandlighet är tydligt. Det är inte något de relaterar till. De anser att andlighet inte kan betecknas som något nytt. Även om undersökningen tydligt visar att de ägnar sig åt de andliga delar som ingår i New Age. Själva anser de att begreppet känns flummigt och förknippar det med sekter och oseriösa rörelser.</p>

<p>En dag frågade jag mig vad sagan kan betyda för barnets andliga utveckling. Andlighet är för mig förmåga att känna kärlek, att kunna ge utan egen vinning samt att se något utöver det synliga. Andlig utveckling och personlighetsutveckling hör ihop. Därför såg jag mig omkring i min hemstad Nyköping för att ta reda på vilka sagor barn i åldern tre till sex år kan ha glädje av för sin personlighetsutveckling. Barn har mindre kunskaper och erfarenheter än vuxna. De kan inte alltid uttrycka vad de känner. När orden inte räcker till för att uttrycka känslorna kan symboler vara till hjälp. De symbolerna kommer barnen i kontakt med via sagorna. Sagornas symboler kan också vara en förenande länk mellan länder och olika kulturer. Gamla folksagor har ett djupt och meningsfullt innehåll som förmedlat livsvisdom över de geografiska gränserna i generationer. Med hjälp av sagan kan barnet förstå och hantera sina känslor. Nyare sagor är anpassade till den tid barnet växer upp i. Både gamla och nya sagor kan ge barnet trygghet, framtidstro och glädje.</p><p>Sagan kan ge svar på barns funderingar över livsfrågor. Barn behöver få känna att de kan själva och att de kan påverka sitt eget liv. Det är viktigt att inte skynda på barnets utveckling. Man ska svara på frågorna vartefter barnet självt ställer dem. En bra saga ska vara lite spännande, gärna rolig. Barnet ska kunna identifiera sig med handlingen. Det onda och det goda ska mötas och det goda ska segra. Sagan ska ge barnet upplevelser. Sagor får inte vara så otäcka att de ger mardrömmar. Barnet måste kunna förstå rädslan och bearbeta den.</p><p>Varje sagofigur är väldigt endimensionell för att barnet ska förstå figurens handlingar och reaktioner och därmed sig självt. Barn måste få bekräftelse på att deras känslor är respekterade för att kunna förstå andras känslor. Denna bekräftelse får barnet delvis genom sagorna som också visar barnet hur en större klarhet över verkligheten kan växa fram ur fantasin. Barn gillar magi på grund av att de har ett animistiskt tänkande. De upplever världsordningen utifrån föräldrarna och vad som sker i hemmet. Sagor kan minska rädsla och fördomar. Fantasin gör att barnet har lätt för att leva sig in i andra människors känslor. Det barn som tror på sagans sanning vågar också tro på att en ny kamrat som barnet är osäkert på och därför lite skrämt av med tiden kan förvandlas till en god vän.</p><p>Det bästa med sagor är att de kan användas för att uttrycka sig på olika sätt. Barn gillar sagor med lyckliga slut som de kan identifiera sig med och som innehåller vardagliga händelser, humor, spänning och magi. Genom att lyssna, samtala, måla, dramatisera och musicera sagan får barnet tillgång till hela sin personlighet och genom upplevelserna sagan ger sker också en andlig utveckling.</p>

<p>Syftet med uppsatsen var att försöka se om det finns ett samband eller en likhet för de båda områden som jag först kom i kontakt med som använde begreppet synkronicitet (kvantfysik och psykologi) och om betydelsen av begreppet var detsamma och dessutom om det fanns angränsande områden som använde sig av begreppet synkroniciet eller något liknande, och vilken innebörd samma begrepp, synkronocitet, i sådana fall kunde ha både vetenskapligt, psykologiskt och religiöst för att återknyta till det område som C-nivån av Religionsvetenskap skulle beröra, nämligen religion och vetenskap.</p><p>Jung har själv refererat till magi och mirakel när han förklarat vad han menar med synkronicitet vilket gjorde att det var naturligt att söka på de områden som använder sig av och beskriver detta. Jag har därför försökt att belysa förekomster och situationer, förutom kvantfysiken och Jungs egna teorier om synkronicitet, som jag uppfattat har likadana eller liknande beskrivningar av upplevelser av fysisk eller känslomässig karaktär. Det jag kom fram till var att religionen också beskriver tillstånd som innehåller de beståndsdelar som Hopcke sammanfattade synkronicitet med, akausalitet, djup emotionell upplevelse, symbolisk och att de inträffar vid betydande övergångar i livet, även om det inte kallas för synkronicitet. Detsamma gäller för det som vi i vardagslag beskriver som ”slumpen” och som vi normalt inte ger någon större betydelse förrän vi ser det inträffade i ett större sammanhang eller i ett senare skede och först då ger det en innebörd.</p><p>Kvantfysiken använder sig av begreppet synkronicitet och beskriver hur helheten består av delar som har en inbördes relation, har betydelse för varandra och egentligen inte går att separera, dock beskrivs det inte ha någon känslomässig karaktär.</p><p>Vi kan konstatera att den innebörd som Jung gav ordet synkronicitet finns att känna igen på de områden som jag försökt att använda mig av, vetenskap, psykologi, religion och i ”vardagssammanhang”.</p>

<p>Syftet med studien av denna New Age grupp var att behandla begreppet helhet. Den allmänna frågeställningen var hur detta helhetsbegrepp skapades. I en mer avgränsad frågeställning blev utgångspunkten erfarenhet, kunskap och insikt och på vilket sätt detta skapade en koppling mellan den immateriella och materiella världen. I det undersökta materialet ingick litterära källor för bakgrund och referens, men studien grundar sig på intervjumaterial som dock inte presenteras i sin helhet.</p><p>Materialet har delats upp i tre kategorier som kan spegla synen på den immateriella och den materiella delen av respektive uppfattning, till detta har även ett etiskt perspektiv infogats, detta för att möjliggöra studiet av de faktorer som påverkar sambandet mellan den immateriella och materiella världen.</p><p>Resultatet av studien visar att reinkarnationsidén var en bärande faktor, där en orientering kring begreppen erfarenhet, kunskap och insikt hade en avgörande betydelse för reinkarnationstanken, vilket även skapade en sammanlänkning av den materiella och immateriella världen. Dessa begrepp var centrala element i skapandet av den helhetssyn man har på tillvaron.</p>

<p>Jag har alltid haft ett intresse för att förstå olika aspekter inom religion och andlighet. Under senare år har jag även utvecklat ett intresse för att förstå så kallade ockulta fenomen. Denna uppsats tar sin utgångspunkt i TV4’s program <em>Det Okända, 2009.</em> Valet av programmet <em>Det Okända</em> blev ett naturligt val för mig då jag tidigare följt programmet under några säsonger i syfte att ta del av det utbud av ockultism som finns i massmedia, för att bredda min kunskap inom ämnet ur det perspektiv som ges i media. <em>Det Okända</em> har en hög popularitet inom ockultism i massmedia och har under våren 2009 haft ca 8800 tittare per program vilket kan liknas vid andra relaterade program, exempelvis <em>Hemsökta hus</em> på TV4 vilket ligger i samma nivå av tittarsiffror per program som <em>Det Okända </em>under år 2009.</p><p>Syftet med denna uppsats är att utifrån den analytiska psykologin belysa vilka psykologiska funktioner och dysfunktioner televisionens ockultism kan få för den sökande individen.</p><p>Följande fråga kommer jag att försöka besvara i uppsatsen genom att utgå från TV4’s program <em>Det Okända</em>, avsnitt 10, 2009.</p><p>Vilka terapeutiska syften kan den massmediala ockultismen få för den sökande individen utifrån ett jungianskt perspektiv?</p>