Personer med ADHD är en överrepresenterad klientgrupp inom Kriminalvården. De klienter som släpps från anstalt och har blivit dömda till exempelvis skyddstillsyn blir tilldelade en frivårdsinspektör som de ska träffa kontinuerligt under ett övervakningsår. Frivårdsinspektörerna arbetar med att försöka motivera och stötta klienter för att minska risken för återfall i kriminalitet. Syftet med studien är att undersöka hur anställda inom frivården arbetar för att förebygga återfall i kriminalitet hos klienter som har ADHD. Syftet är också att undersöka vilka omständigheter som kan försvåra frivårdsinspektörernas arbete med den här klientgruppen. Vidare vill vi undersöka på vilka sätt frivårdsinspektörens roll kan påverka förändringsarbetet med klienten. Uppsatsens empiriska material bygger på kvalitativa intervjuer med sex frivårdsinspektörer på frivården i Malmö. Analysen av materialet bygger på Carl Rogers teori om klientcentrerad terapi, Goffmans teori om stigma samt det salutogena perspektivet med fokus på begreppet KASAM. Resultatet av vår studie visar på att de personer som vi har intervjuat har en god kunskap om ADHD och den problematik som kan finnas kopplad till den här diagnosen. Fokus ligger dock mer på att arbeta med klienten som individ snarare än att fokusera på diagnosen och man anpassar sina arbetsmetoder efter klientens förutsättningar och behov. Frivårdsinspektörerna är också medvetna om hur olika risk- och skyddsfaktorer påverkar klientens förändringsarbete. En avgörande riskfaktor kan enligt informanterna vara att klienten har en missbruksproblematik. Detta innebär en stor utmaning för både frivården och klienterna, då klienten inte har möjlighet till varken ADHD-utredning eller medicinering så länge det finns ett aktivt missbruk. Det är svårt att dra några generella slutsatser utifrån de resultat som vi har fått baserade på intervjuerna med våra informanter, men merparten av våra informanter hade önskat en bättre samverkan med andra verksamheter. Detta hade kunnat vara gynnsamt i arbetet med att minska återfallsrisken i kriminalitet för klienter med ADHD. / People with ADHD are an overrepresented client group in the correctional system. Clients who are released from correctional institutions but have been sentenced for probation are assigned a supervising probation officer who they will meet continuously for monitoring over a one year period. The role of the supervising probation officers is to motivate and support clients in order to reduce the risk of relapse in crime. The purpose of this essay is to investigate how employees of the Probation Service work to prevent relapse in crime among clients with ADHD. The purpose is also to investigate what aggravating circumstances may occur while working with this group of clients. Furthermore, we want to investigate in what ways the role of the probation officer can affect the work process with the client.The empirical material of the essay is based on qualitative interviews with six supervising probation officers at the Probation Service in Malmö. The analysis of the material is based on Carl Roger's theory of client-centered therapy, Goffman's theory of stigma and the salutogenic perspective with a focus on the concept of KASAM. Our study shows that the people we have interviewed have a good knowledge of ADHD and the issues that may be associated with this diagnosis. However, their focus is more on working with the client as an individual rather than focusing on the diagnosis and adapting his/her working methods to the client's conditions and needs. The supervising probation officers are also aware of how different risk and protective factors affect the client's path of change. According to the informants, a critical risk factor may be if the client has a substance abuse problem. This poses a major challenge for both the Probation Service and clients, as the client has no access to ADHD assessment or medication as long as there is ongoing substance abuse. It is difficult to draw any general conclusions based on the results obtained through the key informant interviews, but most of our informants would have called for a better collaboration with other related entities and institutions as this would be beneficial in the work to reduce the risk of recurrent criminal behaviour among clients with ADHD.

Substansanvändning hos ungdomar är ett socialt samhällsproblem som har funnits sedan länge. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur eleverna på en gymnasieskola uppfattar olika preventiva insatser mot användningen av alkohol, narkotika doping och tobak. Samt vidare undersöka om/hur svaren skiljer sig mellan pojkar och flickor samt val av gymnasieinriktning. Följande frågeställningar formulerades: 1. Hur uppfattar ungdomar olika former av preventiva insatser? 2. Uppfattas insatserna olika i relation till kön eller gymnasieinriktning? För att kunna studera detta har vi använt oss av en kvantitativ ansats och med hjälp av enkäter samlat in empirin. De metodologiska utgångspunkterna är Urie Bronfenbrenner - Socialekologi, kulturpsykologi samt socialpedagogisk teori. Studien tar avstamp i den nationella ANDT strategin som också användes för att utforma enkäterna som gymnasieeleverna fick besvara. Det var totalt 89 respondenter som deltog varav 27 pojkar och 62 flickor. Resultatet redovisar att eleverna ansåg att hög närvaro i skolan var det mest verkningsfulla för att förebygga användningen av alkohol, narkotika doping och tobak. Resultatet visade också att det föreligger signifikanta skillnader mellan de olika gymnasieinriktningarna i hur eleverna uppfattar olika preventiva ANDT-insatser som görs i skolan. I motsats till detta visade resultatet att det inte föreligger några signifikanta skillnader mellan kön gällande hur olika preventiva ANDT-insatser som görs i skolan uppfattas.

Syftet med studien var att få ökad kunskap om hur professionella arbetar för att förebygga att unga i utsatta områden inte ska dras in kriminalitet. Den metodologiska utgångspunkten i studien är en kvalitativ ansats med ett hermeneutiskt synsätt där semistrukturerade intervjuer har genomförts med fem intervjupersoner. Travis Hirschis (1969) teori om sociala band har använts som teoretisk analysmetod för att analysera studiens data. I studiens resultat framkom flertalet risk och skyddsfaktorer för ungdomskriminalitet i utsatta områden. Utanförskap, ekonomiska förhållanden, bristande föräldraengagemang samt dålig skolgång var de främsta riskfaktorer. Skyddsfaktorerna som framkom var faktorer såsom trygga vuxna som visar att de bryr sig, en meningsfull fritid, bra självkänsla, goda och positiva vänner samt bra skolgång. Resultatet visar också att en stor del av det förebyggande arbetet kring ungdomarna handlar om att skapa relationer samt att stötta och finnas där för dem. Vidare framkom det att sekretessen och det faktum att inget händer efter en orosanmälan var några av de hinder som professionella stöter på i det förebyggande arbetet.

No description available.

Elevers ogiltiga frånvaro från yrkesförberedande program på gymnasiet - Varför skolkar elever? / Students'unlawful absence from vocational programme in upper secondary School - Why do students skip school?

Ungdomar lever inom en social kontext vilken direkt samt indirekt påverkar deras ställningstaganden gentemot cannabis. För att motverka att bruket ska öka i framtiden bör man se över vilka risk- samt skyddsfaktorer som påverkar deras attityder samt bruk av drogen. Idag råder en oro över att legaliseringsdebatten runt om i världen kan resultera i en negativ följd i form av allt mer liberala attityder bland den yngre generationen. Syftet med denna studie är därav att undersöka relationen mellan ungdomars attityder, eventuella bruk och de risk- samt skyddsfaktorer vilka finns i deras sociala omvärld. Resultatet från föreliggande studie visar att ungdomarna i den berörda kommunen har en restriktiv inställning gentemot cannabis dock visas en liberalare attityd bland de som testat substansen. Tillgången bör däremot ses som ett existerande problem då en stor del av respondenterna idag kan få tag på cannabis och problematiken kan ligga i den höga frekvensen av vänner som testat. Respondenternas alkohol- och tobaksbruk bör även ses som en betydande riskfaktor.

Studiens syfte var att studera risk- och skyddsfaktorer hos ungdomar som använder cannabis med fokus på kön och psykisk ohälsa. Teoretiska perspektiv som användes var Risk- och skyddsfaktorer samt genus. Studien genomfördes genom att analysera data som samlats in via UngDOK inskrivningsformulär på Mariamottagningar i Sverige under åren 2013-2015. Resultatet i vår studie visar att flickor är en utsatt grupp inom de flesta områden med avseende på risk- och skyddsfaktorer och vad gäller psykisk ohälsa så var flickor överrepresenterade inom alla undersökta områden, utom vad det gäller neuropsykiatrisk diagnos där det inte var någon skillnad mellan könen. Slutsatserna vi kan dra av vår studie är således att flickor anger att de upplever sig som mer utsatta än pojkar och att det skiljer mellan flickor och pojkar i graden av riskfaktorer och utsatthet hos dem som svarat på UngDOK inskrivningsformulär. Det är därför relevant att inom socialt arbete och utifrån ett behandlingspedagogiskt perspektiv vara medveten om könstillhörighetens betydelse när det gäller utvecklingen av ett normbrytande beteende, exempelvis substansbruk.

Bakgrund: Barn som lever i familjer där det förekommer våld riskerar allvarlig fysisk och psykisk ohälsa. Ett stort ansvar ligger på hälso- och sjukvården att identifiera barn som far illa eller riskerar att fara illa, bland annat genom att identifiera risk- och skyddsfaktorer hos barnet och i barnets miljö. En sådan skyddsfaktor är en trygg anknytning, som utgör ett skydd mot påfrestningar under uppväxten.Syfte: Att beskriva hur anknytningen mellan mor och barn påverkas av att modern utsätts för långvarigt våld i hemmet. Metod: Detta arbete utformades som en litteraturöversikt. Vid artikelsökningarna användes främst databaserna PsychInfo, Cinahl och Pubmed. Artiklarna granskades, kvalitetsbedömdes samt analyserades utifrån ett induktivt resonemang. Resultat: Resultatet baserades på nio kvalitativa studier, sex kvantitativa studier och en mixad studie. Resultatet presenterades i fyra huvudteman: ‘Våldets påverkan på anknytningen’, ‘Negativa effekter av våldet som påverkar anknytningen’, ‘Att skydda och kompensera i en hotfull hemmiljö’ och ‘Positiva effekter av våldet som påverkar anknytningen’. Diskussion: Mödrar som blir utsatta för våld i hemmet har generellt en reducerad anknytning till sitt barn, men våldet behöver inte nödvändigtvis påverka anknytningen negativt. Det mesta tyder på att det är omständigheterna och dess indirekta effekter som utgör de största riskfaktorerna till att anknytningen mellan mor och barn reduceras. Slutsats: Våld i hemmet skapar flera försvårande omständigheter för modern att knyta an till sitt barn. De flesta kvinnor i denna situation lever i en hotfull miljö med begränsad tid, utrymme och ork för sitt barn. Den största riskfaktorn när det gäller anknytningen i denna miljö är moderns psykiska ohälsa. / <p>Godkännande datum: 2019-06-03</p>

<p>Syftet med denna studie var att ge en förståelse för hur professionella arbetar med riskutsatta barn samt huruvida deras professionella stöd kan utgöra en skyddsfaktor för barn som växer upp i riskmiljö. Uppsatsen avsåg även att ge en bild av de risk- och skyddsfaktorer som kan förekomma i riskutsatta barns näromgivning. Studien genomfördes med hjälp av den kvalitativa intervjumetoden. En halvstrukturerad intervjuguide utgjorde grunden i de fem genomförda intervjuerna. Studien avgränsades till att studera grupperna barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld. Intervjupersoner med kunskap om dessa grupper och mångårig erfarenhet av arbete med barn i dessa riskmiljöer valdes sedan ut. Empirin sammankopplades med det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv. Resultatet påvisade att barn till psykiskt sjuka, barn till missbrukare och barn som bevittnat/upplevt våld befinner sig i riskmiljö. Detta styrktes av det aktuella kunskapsläget och teoretiska perspektiv, vilka belyste betydelsen av en stödfunktion utanför det egna hemmet för riskutsatta barn. Vidare framkom att intervjupersonerna hade som avsikt att verka som en skydds- och stödfunktion samt som en länk till andra viktiga vuxna och myndighetspersoner för riskutsatta barn. Slutsatserna blev att samtliga intervjupersoners beskrivningar visade på att barn som växer upp i riskmiljöer utsätts för liknande påfrestningar. Vidare uttryckte intervjupersonerna att deras professionella stöd kunde fungera som en skyddsfaktor. I förebyggande syfte byggde intervjupersonerna upp nätverk kring barnen för att överlämna skyddsfunktionen till andra när deras professionella insatser var slut, detta för att på bäst sätt verka för en gynnsam utveckling hos riskutsatta barn. För vidare forskning är följande fråga av intresse; har vi möjligheter att skapa motståndskraftiga barn genom att reducera riskfaktorer och producera skyddsfaktorer?</p>

<p>Allianser och interventioner</p><p>En studie av hur familjer upplevt en öppenvårdsinsats</p><p>och hur behandlingseffekt kvarstår</p><p>Sammanfattning</p><p>I Sverige utreds årligen uppskattningsvis 100 000 barn av socialtjänstens individ- och famil-jeomsorg och antalet strukturerade öppenvårdprogram har i det närmaste fördubblats sedan 1999. Många av dessa insatser har kommit att ersätta den traditionella institutionsvården. I och med ökningen av att antalet unga som numera hamnar i strukturerade öppenvårdsprogram behövs mer kunskap om såväl innehåll som resultat. Denna studies syfte är att undersöka och belysa en öppenvårdsverksamhets, i en mellansvensk kommun, innehåll d.v.s. vilka föränd-ringar som familjerna kan beskriva har skett samt om positiva förändringar kvarstår efter be-handling. Studien är av kvalitativ karaktär och resultaten bygger på intervjuer med familjer som deltagit i den aktuella behandlingen. Studiens tolkningsram belyser förutsättningar vilka ligger till grund för framgångsrik behandling. Viktiga inslag såsom terapeutisk allians och generella behandlingsprinciper vilka tar upp interventioner riktade mot avgörande risk- och skyddsfaktorer belyses. Resultatet visar att öppenvårdsverksamhetens behandlingsfaktorer intensitet och tillgänglighet har varit verksamma för att uppnå förändringar. Flertalet positiva förändringar har bestått efter behandlingens avslut. Resultatet antyder på att verksamheten skulle vinna på att bättre informera om behandlingens innehåll innan familjer tar ställning till att delta i behandling eller ej. Resultatet visar att arbetsplaner och målbeskrivningar skulle kunna göras tydligare för att bättre nå behandlingsresultat. Studiens resultat indikerar också betydelsen av att interventioner inom skolsituationen har betydelse för positiva förändringar. Ytterligare visar resultatet att flertalet familjer beskriver en mycket god terapeutisk allians och dess betydelse för uppnådd förändring.</p> / <p>Alliance and interventions</p><p>A study of how families have experienced open care treatment and the lasting effects of treatment.</p><p>Abstract</p><p>In Sweden approximately 100,000 cases involving children are investigated annually by the social services office for individual and family services. The number of registered cases in the open care service programs has almost doubled since 1999, replacing traditional institutional care. As a result of the increase in the number of children, more knowledge is needed con-cerning the underlying issues and results from the open care service program. The purpose of this study is to investigate and clarify the open care service program of a medium-sized Swe-dish county, to explain changes that have take place as described by the families themselves and which positive changes remain after treatment. The study’s analysis sheds light on which premises should exist for positive treatment. Important elements such as therapeutic care al-liance and general treatment programs and which interventions directed towards conclusive risk and protective factors are addressed. Results show that factors such as intensity and avail-ability of open care service programs treatment are instrumental in reaching changes and that the majority of changes have persisted after concluded treatment. Results suggest that open care service programs could benefit by better informing about treatment’s before families decide on participating in treatment or not. Also results indicate that action plans and descrip-tion of objectives could be made more explicit to better attain therapeutic results. Results also show that the majority of families describe a favorable therapeutic alliance and their signific-ance to viable change. Results also corroborate the importance of intervention in the school environment on attaining positive effects.</p>