Föreliggande uppsats är en fenomenologisk studie som syftar till att undersöka hur ett urval elever och föräldrar upplevt att beslutet kring ett extra år i skolan gått till, om de upplevt sig delaktiga, samt hur de anser att de extra året påverkat eleven ämnesmässigt, kamratmässigt och känslomässigt. Studien är genomförd via kvalitativa ostrukturerade intervjuer där totalt fyra elevers och två föräldrars livsberättelser fått ta form. Dessa livsberättelser har sedan analyserats narrativt med avsikt att finna svar på studiens frågeställningar samt även utifrån avsikt att finna underliggande framträdande teman. Studiens resultat visar att ett extra år i skolan kan vara lyckosamt om elever och föräldrar upplever sig delaktiga i beslutet, om eleven endast har svårt med ett eller ett fåtal ämnen i skolan samt om hela elevens sociala situation beaktas, inklusive kamratrelationer. Om eleven inte upplever sig varit delaktig i beslutet och om eleven dessutom har flera svårigheter i skolan tyder studien på att ett extra år i skolan kan vara negativt, och att det extra året då kan leda till en negativ påverkan på självkänslan och kamratrelationer, något som i sin tur kan leda till att eleven projicerar sin ilska och besvikelse på skola och lärare.

Syftet med denna studie var att undersöka hur några förskollärare ser på begreppet barn i behov av särskilt stöd och vilka barn som omfattas av begreppet enligt dem. De forskningsfrågor vi ställde var hur förskollärare definierar begreppet barn i behov av särskilt stöd, hur förskollärare gör bedömningen av vilka barn som är i behov av särskilt stöd samt hur förskollärare tolkar förskolans uppdrag när det gäller barn i behov av särskilt stöd. För att undersöka dessa frågor använde vi oss av kvalitativa intervjuer samt en fiktiv fallbeskrivning. Förskollärarna i vår studie såg begreppet som omfattande och det visade sig att det går att lägga många olika innebörder i begreppet. I vår studie fann vi även att begreppet kan ha olika innebörder även för en och samma förskollärare. I vårt resultat gick det att utläsa att förskollärarna ansåg att särskilt stöd är den kompetens de tar in utifrån då den inte finns på den enskilda förskolan.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka och ta del av hur elever upplever läsundervisningen i skolan. För att kunna besvara studiens frågeställningar har 12 elever i grundskolans låg- och mellanstadium intervjuats. Metodvalet har en kvalitativ ansats och utgår från semistrukturella intervjuer. Eleverna som har intervjuats har alla erfarenhet av specialpedagogiskt stöd i samband med läsning. I studien beskriver eleverna hur de uppfattar läsning och vad läsning innebär för dem i skol- respektive hemmiljö. I avsnittet om tidigare forskning beskrivs vilken betydelse systematisk läsundervisning har för främjandet av god läsutveckling. Vidare presenteras utifrån tidigare forskning metoder för framgångsrik läsutveckling för elever ur ett inkluderande specialpedagogiskt perspektiv. Det teoretiska ramverk som ligger till grund för studien är Vygotskijs (Vygotskij, 1934) sociokulturella teori där vikten av språkligt samspel och dialog mellan individer betonas. Resultatet av studien visar att de intervjuade eleverna upplever att det i skolan ges få tillfällen att reflektera och diskutera lästa texter. Läsning upplevs som en handling som oftast sker genom tyst läsning utan någon efterföljande diskussion med andra elever. Detta utgör ett motsatsförhållande till aktuell forskning som visar att läsförståelse utvecklas i samspel med andra. I resultatet framkommer också att eleverna har en medvetenhet om läsning som ett metaredskap för andra aktiviteter. Slutligen diskuteras resultatet av elevernas upplevda läsundervisning med förslag på framtida forskning.

Syftet med studien var att belysa hur specialpedagoger uppfattar sitt uppdrag och vilka behov som deras specialpedagogiska kompeten fyller i förskolans modersmålsutvecklande arbete. En kvalitativ studie utfördes genom intervjuer med åtta specialpedagoger. Analysen bygger på dessa pedagogers uppfattningar, sett från ett specialpedagogiskt och sociokulturellt perspektiv, där lärande och utveckling sker i ett socialt sammanhang. Resultatet visade att specialpedagogernas kunskaper efterfrågades när det gällde barn med annat modersmål än svenska. Den kompetens som specialpedagogen bidrog med var som rådgivare, handledare och bollplank till personalen, samt kartläggningar över vilka språk som talades i barnets omgivning. Resultatet visade även att flera av specialpedagogerna arbetade med handlingsplaner angående flerspråkighet på förskolan. Denna studie har en ambition att bidra till mer kunskaper om hur specialpedagoger kan arbeta stöttande mot förskolor, när det gäller modersmålsutvecklande arbete i förskolan.

Vårt arbete handlar om att ta reda på hur och var de specialpedagogiska insatserna utvärderas i förskolan och var de finns. Vår förförståelse som förskollärare och blivande specialpedagoger är att utvärderingen är otydlig. Utan utvärdering sker ingen framåtsyftande utveckling med verksamheten. Meningen med utvärdering är att ta reda på nuläge, mål och vägen dit. Vi har i föreliggande studie valt att intervjua några specialpedagoger och förskolechefer i tre olika kommuner för att sedan jämföra likheter och skillnader dem emellan. Frågorna vi ställde handlade om utvärdering och specialpedagogik i förskolan. Vi har även tittat på de dokument om pedagogisk utvärdering som kommer till nämnderna i kommunerna. Vad står där om specialpedagogik och utvärdering? I vårt arbete har vi även tagit del av flera artiklar och en hel del litteratur, samt tagit del av några tidigare gjorda examensarbeten. Vi har fått börja att definiera vad specialpedagogik är. Ett av svaren är fördjupad kompetens inom pedagogik och förhållningssätt. Ett gemensamt drag i alla dessa olika källor är att den specialpedagogiska utvärderingen inte är tydlig. Om inte alla som tar beslut som påverkar förskolan, från pedagoger till utbildningsnämnd är medvetna om vad specialpedagogik är och hur specialpedagoger kan användas är det svårare att utvärdera.

Syftet med studien var att nå kunskap om faktorer som möjliggör en lyckad övergångsprocess för barn och elever. Kvalitativa semistrukturerade intervjuer användes för att fånga tankar och erfarenheter hos pedagoger verksamma i förskola och förskoleklass. Svar söktes om hur samverkan mellan förskola och förskoleklass skildras, vilka framgångsfaktorer och hinder som beskrivs samt på vilket sätt pedagoger i förskola och förskoleklass arbetar för att skapa kontinuitet och progression för barnen i övergångsprocessen. Helhetsperspektivet i Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell, där barnets utveckling sätts i relation till den omgivande miljön, har varit en utgångspunkt för tolkning och analys av studiens resultat. Resultatet visade, i flera verksamheter, på brister i samverkan och samsyn mellan förskola och förskoleklass och flera pedagoger uttryckte ett behov av mer ledningsstöd och utveckling. Resultatet visade också att handlingsplaner för övergångar inte alltid används samt att kommunikation i övergångsprocessen många gånger är bristfällig, dels mellan pedagoger i förskola och förskoleklass, dels mellan ledning för förskola och skola och dessutom mellan Barnhälsan i förskolan och Elevhälsan i skolan. I studien framgick att pedagoger i förskola och förskoleklass ger uttryck för liknande beskrivningar av vad som möjliggör en lyckad övergångsprocess, exempelvis trygghet och goda relationer. Som hinder i övergångsprocessen lyfter pedagoger i förskolan brister i samsyn och kommunikation, medan pedagogerna i förskoleklass framhäver sekretessbestämmelser som försvårande. Brister framkom även i uppföljning och utvärdering av övergångsprocessen samt i återkoppling mellan verksamheter och mellan ledning och personal. Dessa brister kan innebära diskontinuitet och avstannad progression för det enskilda barnet. En slutsats av studien var att insatser behövs på flera nivåer för ökade möjligheter till en lyckad övergångsprocess. På samhällsnivå kan styrdokumentens mål behöva konkretiseras för att tydliggöra processen och på kommunnivå kan övergripande planer och dokument utgöra ett stöd. En annan slutsats gällde vikten av att utveckla samverkan och kommunikation mellan berörda parter för att, genom samordning av stöd och interaktioner, bidra till en lyckad övergång för alla barn, inte minst de barn som är i behov av särskilt stöd i övergångsprocessen.

Denna studie gör ett försök att förtydliga en liten del av det hälsofrämjande arbetet inom förskola, grundskola samt gymnasieskola med fokus på specialpedagogens uppfattningar om sin roll och sina insatser i respektive verksamhet. Det är en kvalitativ intervjustudie där informanterna representeras av åtta specialpedagoger. Studiens syfte är att studera specialpedagogernas uppfattningar om sin roll, på vilka sätt de arbetar med hälsofrämjande insatser samt på vilka sätt specialpedagogerna upplever att specialpedagogiska insatser påverkar hälsofaktorer i lärmiljön. Vidare ställs frågan vilka utmaningar specialpedagogerna upplever finns kopplade till rollen. Studien tar utgångspunkt från ett salutogent perspektiv, där känsla av sammanhang (KASAM), kopplas till specialpedagogens främjande insatser, då både KASAM och specialpedagogiska insatser handlar om att stärka motståndsresurser för att kunna hantera svårigheter. I studien är fokus på de svårigheter som kan kopplas till kunskapsutvecklingen för barn och elever, samt de svårigheter lärarna ställs inför där specialpedagogens insatser behövs. Resultatet av studien visar att specialpedagogen har en komplex roll, med ett stort pedagogiskt ansvar. De främjande insatserna består både av stödsamtal till lärare och pedagoger och ansvar för den pedagogiska utvecklingen av lärmiljön, där förändring är ett begrepp som kan kopplas till båda dessa områden. De hälsofaktorer som specialpedagogerna upplever påverkas av de specialpedagogiska insatserna, är självkänsla och kunskap, som enligt tidigare forskning visat ha starka samband med hälsa samt även med KASAM. En slutsats utifrån studiens resultat är att i specialpedagogens roll ingår hälsofrämjande insatser i förskola, grundskola och gymnasieskola, men där förutsättningarna ser olika ut. I förskolan handlar det mer om handledning av pedagoger i jämförelse med grundskolan och gymnasieskolan, där specialpedagogens främjande insatser istället ingår som en del av elevhälsan. I gymnasiet innebär specialpedagogens främjande insatser att ge det stöd som en elev behöver för att nå examen.

No description available.

Abstrakt Studiens problemområde berör de faktorer och förutsättningar som avgör om och hur vi som specialpedagoger utifrån våra erfarenheter, bakgrund och utbildning kan vara med och forma och påverka den yrkesroll som inom en snar framtid ska bli vår. Syftet i studien är att fördjupa oss i specialpedagogers reflektioner runt sin yrkesroll för att få en ökad insikt i hur specialpedagoger inom grundskolan beskriver att deras uppdrag och yrkesroll har formats. För att uppnå syftet utgår studien från två frågeställningar som söker svar på vilka faktorer som påverkar utformningen av specialpedagogens yrkesroll samt vilka förutsättningar som finns för specialpedagoger att forma sin yrkesroll. Studien bygger på en kvalitativ datainsamlingsmetod med halvstrukturerade intervjuer. Urvalsgruppen består av totalt sex specialpedagoger verksamma inom kommunala skolor i tre olika kommuner i Sverige. Studiens teoretiska ansats utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologiska miljömodell (1979, 2009) vilken har en systemteoretisk grund. Resultatet utgörs av informanternas sammanställda reflektioner utifrån fyra temaområden. Studiens resultat visar att nästan alla informanter uppger att arbetet med elever prioriteras och alla informanter ingår i elevhälsan. Däremot är det endast två av informanterna som leder skolans arbete med pedagogisk utveckling. Det framkommer också att några informanter upplever sig ha luckor i kompetensen vilket hanteras på olika sätt. Resultatet pekar på att samtliga informanter får mandat för sitt uppdrag av rektor eller biträdande rektor. Genom resultatet berörs även utmaningar i yrkesrollen, förtroendeskapande och samarbetet kolleger emellan.