Syftet med studien är att undersöka specialpedagogens uppdrag ur förskollärares perspektiv, samt ta reda på vilket samarbete förskollärare önskar med specialpedagogen. För att besvara syftet kom vi fram till följande forskningsfrågor: Hur beskriver förskollärarna handledningen de får av specialpedagogen? Vilka framgångsfaktorer framkommer i förskollärarnas beskrivningar av samarbetet med specialpedagogen? Vilka utmaningar framkommer i förskollärarnas beskrivningar av samarbetet med specialpedagogen? Frågeställningarna synliggör och visar på perspektiv som ger nya sätt att förstå och förklara specialpedagogens arbete i förskolan. En kvalitativ design har varit grunden för studien där semistrukturerade intervjuer använts som datainsamlingsmetod. I studien har åtta förskollärare intervjuats. Vår analys utgår från två specialpedagogiska perspektiv, relationella och det kategoriska. Resultatet visar att specialpedagogen vid handledning bekräftar förskollärarnas förhållningssätt. Det skiljer sig åt hur specialpedagogen arbetar med att ge stöd, råd och verktyg samt hur arbetsmetoder och verktyg utvärderas. Förskollärarna önskar att specialpedagogen skulle ha mer tid i förskolan för att kunna implementera nya arbetssätt och verktyg. Resultatet tyder på att en specialpedagog i varje förskola skulle kunna skapa en närmare relation till barnet och till arbetslaget.

Studiens syfte var att synliggöra hur lärare arbetar för att inkludera eleverna i fritidshemmet. Det gjordes utifrån följande två frågeställningar: Hur uppfattar lärare i fritidshemmet det relationsskapande arbetet med eleverna? Hur arbetar lärare i fritidshemmet med specialpedagogiska anpassningar för att bidra till inkludering? En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes för att få svar på frågeställningarna. Sju utbildade lärare i fritidshem kontaktades och godkände att delta i studien.  Studien utgick från den relationella teorin för att synliggöra lärarnas relationsskapande arbete och specialpedagogiska anpassningar för att inkludera eleverna i fritidshemmet. Perspektivet kan öka förståelsen för elevernas behov och hur lärarna kan arbeta för att eleverna ska inkluderas. Resultatet visade att lärarna i studien anser det relationsskapande arbetet med eleverna som en viktig grund och en förutsättning för arbetet och undervisningen. De menade att eleverna behöver känna sig trygga och erbjudas den anpassning de är i behov av för att kunna tillgodose sig undervisningen i fritidshemmet. Lärarna i studien påvisade förståelse för elevernas olikheter och strävan efter att inkludera eleverna men lyfter att de saknar vissa förutsättningar för att känna sig tillräckliga för alla elever. Lärarna ansåg att förändringar behövs för att de ska kunna arbeta utifrån sitt uppdrag där det ingår att skapa relationer och erbjuda eleverna ett fritidshem som inkluderar alla och bidrar till lärande och utveckling.

Syftet med vår studie var att undersöka hur lärare på högstadiet arbetar relationsskapande i stora klasser. Sociokulturell teori i kombination med ramfaktorteori är utgångspunkten när vi vill förstå hur lärare upplever sin verklighet i skolan. I denna kvalitativa intervjustudie med fenomenografisk metodansats har vi undersökt, beskrivit och analyserat nio lärares uppfattningar av fenomenet relationsskapande arbete i stora klasser. Analysen har resulterat i tre utfallsrum vilket inom fenomenografin utgör själva resultatet. Dessa utfallsrum är organisatoriska faktorer, relationsskapande och relationskompetens, och hinder i det relationsskapande arbetet. Resultatet visar att organisatoriska faktorer som tid och kontinuitet är centrala. Stora klasser i relation till brist på tid leder till att det relationsskapande arbetet sträcker sig utanför klassrummets ramar. Erfarenhet, autenticitet och humor hos lärare hjälper till att skapa goda relationer. Elevernas skilda behov och förutsättningar skapar utmaningar för läraren att göra anpassningar inom ramen för undervisningen i stora klasser. Elever som är tysta eller som inte ber om hjälp identifieras som svårast att nå både i och utanför klassrummet.

Syftet med studien har varit att synliggöra om pedagoger anser att de får det stöd och resurser som krävs om det finns utmanande barn i barngruppen. Rektorernas synpunkt på om de har rätt förutsättningar att tilldela de resurser som efterfrågas har också varit i fokus. Studien har utgått från en enkät där datamaterialet har tematiskt analyserats. Resultatet visar att det är ungefär lika många pedagoger som anser att de får det stöd och resurser som efterfrågats, som pedagoger som anser att de inte får den hjälp som behövts. Ekonomin har varit en stor del till varför rektorerna inte har kunnat förse sitt arbetslag med den resurs som har efterfrågats. Det framkommer även att det resurser kan behöva ett godkännande från huvudmannen på kommunen, och är en av anledningarna till att förskolor ibland inte fått den hjälp som behövts. I slutsatsen framgår det att det är ungefär lika många pedagoger som uppfattar att de får de resurser som krävs, som pedagoger som anser att de inte får de resurser som behövs. När pedagogerna inte får de resurser som behövs så påverkar det hela barngruppen. Det är inte enbart rektorns ansvar att se till att förskolorna tillgodoses med resurser, huvudmannen har tillsammans med rektorn ett gemensamt ansvar. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Syftet med denna studie har varit att skapa en ökad kunskap för hur man arbetar med språkutveckling i förskolan. Även bidra med en förståelse för hur specialpedagoger och förskollärare tillsammans arbetar för att främja och stötta barns språkutveckling. Samt vilka språkstimulerande aktiviteter och anpassningar man använder i detta arbete.  Jag har använt mig av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer vid insamling av data till studien. Alla respondenter i studien har erfarenhet av att arbeta med språkutveckling i förskolan och alla respondenter är även verksamma inom förskolan. Studiens teoretiska förankring utgår från Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande och utveckling.  Studiens resultat visar att både förskollärarna och specialpedagogerna anser att samarbetet dem emellan är något positivt och bra för barns språkutveckling. Även att de ser mer möjligheter än hinder i detta samarbete men att de anser att tiden ibland inte alltid räcker till. I studien uppkommer även ett flertal olika anpassningar och aktiviteter som respondenterna uppger att de arbetar med på förskolan, för att främja barns språkutveckling.  Den slutsats man kan dra av studien är att specialpedagogerna och förskollärarna anser att arbete med språkutveckling är en mycket viktig del i förskolans verksamhet. De anser även att det finns ett flertal olika sätt att arbeta på, för att stimulera- och främja barns språkutveckling och att det är i samspelet mellan pedagogerna och barnen på förskolan som denna utveckling sker. Man kan se att specialpedagoger och förskollärare hävdar att samarbetet dem emellan spelar en viktig roll i det språkutvecklande arbetet och för barns språkutveckling. Samt att de säger att det är viktigt att specialpedagoger och förskollärare tar tillvara på varandras kompetenser i detta arbete. Man kan likaså dra slutsatsen att pedagogerna önskar att det fanns mer tid avsatt för det gemensamma arbetet tillsammans med specialpedagog, då de anser att tidsbrist kan utgöra ett hinder.

Eriksson, Karin (2014). Kategoriseringar av barn i förskolan- att vara i behov avsärskilt stöd. Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola. / Eriksson, Karin (2014). Categorizing Young Children in Pre-school - to be in Need of Special Education. School development and Leadership. Learning and society, Malmö University

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om lärare i fritidshem och resurspersoners arbete med inkludering och bemötande av elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) i fritidshem.  En kvalitativ studie i form av semistrukturerade intervjuer med fyra lärare i fritidshem och två resurspersoner har använts för att samla material till studien. Vid bearbetning av materialet användes kategorier för att utröna ett resultat. I resultatet framkommer att lärare i fritidshem och resurspersoner arbetar aktivt med att inkludera och bemöta samtliga elever på olika sätt i verksamheten, oavsett olikheter. Det visar sig viktigt att utgå från elevernas behov och förutsättningar för att utforma en verksamhet som inkluderar alla. Att utröna från studien är att relationsskapandet är centralt för att arbeta med och främja elever med NPF-diagnos. Vidare framkommer det att det är många olika faktorer som ska samspela för att detta arbete ska fungera väl, så som tid till planering, handledning, stöttning från ledning och EHT samt kunskaper om NPF. Respondenterna i studien menar att det behövs mer resurser på fritidshemmet i form av specialpedagogiska insatser och resurspersoner. Ett lågaffektivt bemötande har visat sig vara ett förhållningssätt av stor vikt för att bemöta och hantera situationer kring elever med NPF-diagnos på ett effektivt sätt.

Syftet med studien är att se förskollärares uppfattning om sin kompetens och erfarenhet, samt betydelsen av tidiga insatser i förskolan. Tidigare forskning berörs, där brister i forskningen kring tidiga insatser och dess betydelse synliggörs. Vi ser även att tidigare forskning visar på att kompetensen hos förskollärares behöver utvecklas i många aspekter av specialpedagogik. Utifrån vår enkätstudie visar resultatet visar på att gruppen förskollärare upplever att deras kompetens inom specialpedagogik har utvecklingsmöjligheter, dock har förskollärarna en positiv inställning till tidiga insatser. I slutsatsen lyfts vikten av att förskollärare får en bred och grundläggande utbildning inom specialpedagogik, samt kompetensutveckling i sitt arbete. Slutsatsen visar även på att det är barnen i behov av särskilt stöd som får ta konsekvenserna av kompetensbristen.

Svenska skolans styrdokument genomsyras av inkluderande formuleringar men ändå förkommer och normaliseras exkluderande insatser för elever i behov av stöd. Det första steget för en inkluderande undervisning är arbetet med ledning och stimulans. Denna studies syfte var att kartlägga och jämföra ämneslärares i svenska och specialpedagogers arbete med ledning och stimulans. Genom en kvantitativ ansats med enkät som metod och deskriptiv analys presenteras studiens resultat där det framkom skillnader i hur ämneslärare och specialpedagoger värderade och arbetade med ledning och stimulans. Resultaten kunde tolkas till både bristande skolledning och osäkra arbetsbeskrivningar men även till viss del en negativ attityd till inkluderande klassrumsundervisning.

För att skapa bättre förutsättningar för elever som har gått i särskolan att fortsätta studera som vuxna är komvux som särskild utbildning sedan 2020 en del av komvux. Eleverna kan också söka reguljära kurser på grund- och gymnasienivå. Syftet med studien var att nå ökad kunskap om elevers uppfattningar om studier vid komvux jämfört med gymnasiesärskolan samt undersöka vilka strategier de använder och om de anser sig behöva någon form av stöd när det gäller studier vid komvux. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio elever vid fem olika komvux. Materialet analyserades induktivt med tematisk analys som metod. Även om det inte är generaliserbart, visar resultatet att en del informanter var nöjda med lärare och studier i gymnasiesärskolan medan andra uppfattade att de inte fick förståelse eller utmaningar. En del upplevde också utanförskap och besvikelse över de begränsningar gymnasiesärskolan och betygen innebär. Gymnasiesärskolan kan anses vara både en inkluderande och exkluderande skolform, vilket kan ses utifrån ett kompensatoriskt perspektiv. Studier vid komvux uppfattas som en möjlighet som ger bekräftelse, upprättelse och tillförsikt. Framgångsrika strategier är relationen till läraren, skolan som plats och att våga be om hjälp. Individanpassning och stöd behövs men om det ges av lärare eller speciallärare är inte avgörande. Även om studier vid komvux sker både på distans och på plats med en egen studieplan, uppfattas det ändå som en inkluderande skolform och kan ses både utifrån ett dilemmaperspektiv och ett relationellt perspektiv. Resultatet lyfter vikten av att bekräfta elevers erfarenheter och öka medvetenheten om exkluderings- och inkluderingsprocesser. Individanpassning, relationen till läraren och platsförlagd utbildning bidrar till elevers lärande vid komvux. Lärare behöver få tid för att möta elever utifrån deras förutsättningar och tid för kompetensutveckling. Det finns också behov av specialpedagogisk kompetens inom komvux och samverkan kring elever med bakgrund i gymnasiesärskolan.