Studiens syfte var att bidra med kunskap om och synliggöra specialpedagogens specifika kompetens i arbetet med extra anpassningar. Den empiriska undersökningen avsåg att besvara syftet utifrån en forskningsfråga som berör hur specialpedagogens specifika kompetens framträder i arbetet med extra anpassningar i och utanför klassrummet. En kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer använde, totalt intervjuades fem specialpedagoger verksamma i grundskolan F-6. Resultatet av den empiriska studien som vi gjort visar specialpedagogens specifika kompetens är komplex och handlar om att specialpedagogen måste ha kompetens att hantera många olika uppgifter och då på olika sätt och i olika sammanhang. I och utanför klassrummet, verkar specialpedagogen som spindeln i nätet i arbetet med extra anpassningar dock skiljer sig rollen åt beroende på hur specialpedagogens specifika kompetens används på de olika skolorna. Det förekommer att specialpedagogen undervisar elever både enskilt och i grupp och att hen tillhandahåller kompensatoriska hjälpmedel som ett led i att anpassa. Specialpedagogen arbetar även som kvalificerad samtalspartner när det gäller extra anpassningar främst genom att då vara rådgivande eller utgå ifrån en frågeställning. För att specialpedagogen ska erhålla en helhetssyn kring elevers behov av insatser har denna också en observerande och kartläggande roll i klassrummet.  Utanför klassrummet, på organisationsnivå, arbetar specialpedagogen med implementering, skapande av rutiner samt att verka för en helhetssyn. Specialpedagogen har även en del i dokumentation, uppföljning och utvärdering. Dock står inte specialpedagogen ensam i arbetet med extra anpassningar utan samarbete sker med både ledning, skolpersonal och till viss del även vårdnadshavare.

Syftet med den här studien är att undersöka hur pedagoger i förskolans verksamhet resonerar kring begreppet, och arbetet med, barn i behov av särskilt stöd. I studien valde vi att använda oss av intervjuer som datainsamlingsmetod vilka sedan har analyserats utifrån aktuell forskning och satts i relation till ett sociokulturellt perspektiv samt det relationella-, kategoriska- och dilemmaperspektivet. Studien omfattar intervjuer med tio pedagoger inom olika yrkeskategorier med anknytning till förskola. Resultatet visar att synen på begreppet barn i behov av särskilt stöd var komplex och ett flertal respondenter lyfte fram att begrepp sågs som en viktig del för att erhålla resurser till verksamheten. Respondenterna poängterade även stödet från en specialpedagog som en viktig faktor i sitt arbete. Förutom detta kunde vi se att faktorer som tidsbrist och barngruppernas storlek påverkade arbetet med barnen.

I dagens samhälle är det allt mer betydelsefullt med läs- och skrivförmåga för att kunna delta på ett fullvärdigt sätt. Personer med läs- och skrivsvårigheter kan behöva hitta olika sätt att övervinna sina svårigheter. Ett sätt kan vara att använda alternativa verktyg.   Denna kvalitativa studie har som syfte att undersöka hur elever med läs- och skrivsvårigheter och pedagoger upplever användandet av alternativa verktyg. De verktyg som förekommer i studien är dator och Ipad med appar och program. Studien grundar sig på semistrukturerade intervjuer med tio elever i skolår fyra till åtta, och fem pedagoger med erfarenhet av att arbeta med elever som haft tillgång till alternativa verktyg.   Resultatet av studien blev att verktygen användes i första hand till att få hjälp med att ta till sig kunskap genom att kunna lyssna till texter och som skrivhjälpmedel. De användes även för att få hjälp med struktur och att kunna redovisa på olika sätt. De möjligheter som identifierades var att eleverna kände sig mer självständiga, fick mer självförtroende, kunde ta till sig kunskap lättare och sedan hitta sätt att redovisa den. De kände också mer lust och glädje i skolarbetet. Det som kunde bli hinder var när tekniken inte fungerade och att pedagogerna på skolan saknade utbildning och kunskap.

Syftet med studien är att ta del av förskollärares åsikter och erfarenheter kring barn med koncentrationssvårigheter för att undersöka om det finns möjligheter eller hinder med den kreativa miljön vid grupplärande. Studiens frågeställningar är: Hur utformar pedagogerna verksamheten i Reggio Emilia- inspirerade förskolor för att inkludera barn med koncentrationssvårigheter i det gemensamma pedagogiska utforskandet? På vilket sätt kan den kreativa miljön stjäla uppmärksamheten från barn med koncentrations- svårigheter när det gäller att arbetar tillsammans med andra barn och vuxna i grupp? Det här är en studie där sju förskollärare på Reggio Emilia- inspirerade förskolor har intervjuats och fyra förskollärare har fått samma frågor via e-post.   Resultatet visar att förskollärarna inte anser att det finns några hinder med miljön för barn med koncentrationssvårigheter när de lär i grupp. De förklarar att Reggio Emilias arbetssätt är tillåtande och genom att de planerar och organiserar verksamheten för att inkludera alla barn leder det till att barnen blir delaktiga utifrån den nivå de befinner sig på. Pedagogerna förklarar att i den förändliga miljön bör det även finnas en tydlighet eftersom det underlättar för alla barn att behålla sin koncentration. Resultatet visar även att pedagogerna inte anser att den kreativa miljön stjäl uppmärksamhet utan tvärtom, den är en tillgång. Genom att erbjuda barnen en variationsrik och kreativ miljö kan alla barn hitta något som intresserar dem vilket leder till att de inte tappar sin koncentration.

Den här studien ingår i ett större projekt vid Stockholms universitet och specialpedagogiska institutionen

No description available.

Syftet med följande arbete är att är att kartlägga och granska hur ungdomar på individuella programmet upplever sin studiesituation en och en halv termin efter antagning, men även att ta reda på vilken skolbakgrund eleverna har samt hur de ser på sin egen framtid. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning med fokus på gymnasieskolan, specialpedagogik, styrdokument och övergripande teorier som vi har inspirerats av. Med hjälp av intervjuer ville vi ta reda på hur några elever på IV-programmet hade upplevt resan från grundskolan till gymnasieskolan. Vår intention var att få höra elevernas egna berättelser samt att ta reda på de tankar och känslor som de förknippade med att inte vara behöriga till ett nationellt gymnasieprogram. Resultaten av vår undersökning visar på att eleverna, trots att de lämnat högstadiet utan att vara behöriga, har en positiv syn på framtiden. Nästan alla i vår undersökning ser fortsatta studier som en väg till ett bättre liv. Det stora flertalet av dem uttrycker stort missnöje med grundskolan men är klart mer positiva till IV-programmet. Som blivande specialpedagoger kan vi av vår undersökning konstatera att en specialpedagog, om det hade funnits någon i verksamheten, hade kunnat leda det pedagogiska utvecklingsarbetet i verksamheten och erbjudit processhandledning för personalen tillika. Vidare hade en specialpedagog kunnat identifiera de organisatoriska förändringar som långsiktigt behövs, men även kunnat skapa förutsättningar för att göra eleverna mer delaktiga i undervisningen och upplägget av densamma.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur elevhälsans professioner beskriver den specialpedagogiska funktionens uppdrag i och utanför elevhälsan. Anledningen till valet att studera i och utanför elevhälsan är att bidra med kunskap om hur den specialpedagogiska funktionen ser ut inom hela elevhälsan på lokal nivå. Intresset till studien grundar sig utifrån att olika professioner har uttryckt sina åsikter om den specialpedagogiska funktionens uppdrag både i och utanför elevhälsan. Studien tar stöd i det sociokulturella perspektivet för att försöka förstå de olika professionernas förståelse av den specialpedagogiska funktionen. Studien utgår även från ett relationellt perspektiv där elevens svårigheter måste ses i förhållande till lärmiljön, alltså att undervisningens utformning och upplägg kan orsaka skolsvårigheter för en elev. Även det kategoriska perspektivet finns med i studien utifrån att det framkom åsikter där eleven är den som har problemet och att det behöver lösas med hjälp av undervisning i mindre grupp eller enskilt tillsammans med någon inom den specialpedagogiska funktionen. Den metod som använts i studien är kvalitativa intervjuer som har spelats in, transkriberats och analyserats. Resultatet visar att professionerna har samma förståelse om vilka specialpedagogiska insatser som ingår i den specialpedagogiska funktionen. Däremot är de oeniga om vilka specialpedagogiska insatser som specialpedagogen ska prioritera först. Slutsatsen av studien visar att specialpedagogernas uppdrag tolkas väldigt olika bland professionerna i elevhälsan och utifrån det ser också förväntningarna olika ut.

Bakgrund Beteendeproblem, som det utåtagerande beteendet inräknas i, tar sin grund i att barnet beter sig på ett sätt som inte följer samhällets normer och regler för vad som är accepterat. Orsaker till beteendet kan vara bland annat språkliga, fysiska eller känslomässiga. Arbetet med barn av denna problematik skapar ofta en frustration och känsla av otillräcklighet hos pedagoger. Problematiken i beteendet kan antingen ses som något hos individen eller hos verksamheten. När ett utåtagerande beteende sker spelar pedagogens bemötande stor roll. Att lätta på kraven, vara lugn och ge barnet tid är åtgärder som kan minska affekten hos barnet. Att ge stöd till dessa barn är viktigt. Det finns olika strategier för att bemöta beteendet, där pedagogerna bland annat kan avleda barnet som redan är i affekt eller arbeta förebyggande. Bemötandet som pedagogerna har mot barnen med utåtagerande beteende lägger grunden för att en inkludering eller exkludering sker i barngruppen. Vidare finns stöd att få internt via förskolechef och kollegor samt externt via specialpedagog och förskolepsykolog. Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur några förskollärare resonerar kring sitt bemötande av, arbete kring och definition av barn med utåtagerande beteende. Metod I studien används kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer som redskap. Dessa val av metod och redskap var de lämpligaste för att besvara studiens syfte. Analysen skedde med kodning av transkriberad data. Studien tog hänsyn till de forskningsetiska kraven. Respondenterna i studien bestod av fyra förskollärare från två olika förskolor. Resultat Resultatet av studien visar att tids- och resursbrist anses vara ett hinder vid bemötande av utåtagerande beteende i verksamheten. Det går även att urskilja en upplevelse av komplexitet gällande diagnoser av barn. En av respondenterna belyser att diagnostisering av barn kan vara onödig om pedagogerna bemöter behoven på ett bra sätt. Respondenternas tidigare strategier av bemötandet bygger mestadels på egen erfarenhet snarare än kunskap om forskning på området och vikten ligger på att ha alla barns olikheter i åtanke. Samtal är enligt respondenterna centralt i arbetet med ett utåtagerande beteende, både för att skapa en enighet i arbetslaget och för att underlätta barnets inlärning. Den interna och externa samverkan fungerar bra, men det finns en önskan av ökad resurshjälp och en större satsning på barn i behov av särskilt stöd. Arbetet med utåtagerande barn anses många gånger vara komplext ochskapa frustration, men möjligheterna anses finnas i verksamheten för att skapa en förskola för alla.

Att som klasslärare ansvara för läsundervisningen i årskurs 1 kan uppfattas som ett komplext uppdrag. Man bör ha god kunskap om läsprocessen och dess olika utvecklingsnivåer för att kunna möta eleverna där de befinner sig i läsutvecklingen, samtidigt som yttre faktorer kan påverka möjligheterna till individanpassad undervisning. Syftet med studien var att belysa hur klasslärare uppfattar elevers läsutvecklingsnivåer i årskurs 1 samt hur klasslärare beskriver sin planering och organisation av läsundervisningen utifrån elevers olika behov i årskurs 1.Lärarna i studien anser att det är lustfyllt, men också utmanande, att bedriva individanpassad läsundervisning i årskurs 1. Höga krav ställs på lärarnas kompetens när det gäller planering, genomförande och uppföljning av undervisningen. Det anses som en fördel när man uppnått en viss erfarenhet av läsinlärning och läsundervisning. Lärarna menar att kunskap om elevernas utvecklingsnivå redan vid skolstarten i årskurs 1 är mycket viktig. Förskollärarnas elevinformation till de blivande klasslärarna i årskurs 1 grundlägger planeringen av den första läsundervisningen i årskurs 1.Trygghet i skolmiljön bidrar till framgångsrik läsundervisning. Genom att eftersträva ett lärandeklimat som byggs av lek, glädje och respekt kan en trygghet i den pedagogiska miljön skapas. Det är viktigt att som klasslärare kunna inspirera och motivera eleverna till läsning. Informanterna beskriver olika arbetssätt som kan främja detta, till exempel högläsning, gruppläsning och kamratläsning.Specialläraren har en viktig roll i sammanhanget då denne bland annat ska visa fördjupad kunskap inom elevers läsutveckling, medverka i förebyggande arbete samt bidra till att avlägsna hinder och problem i undervisningsmiljön. Nyckelord: undervisning, läsning, tidig läsundervisning, speciallärarroll