Förskolan ansvarar för barns språkutveckling och därför är det viktigt att anordna en stimulerande miljö som kan bidra till barns lärande. I dagens samhälle finns det barn som saknar verbalt språk, har svårigheter med kommunikation och lever i ett mångfaldssamhälle med flera språk. Dessa barn behöver ett speciellt förhållningssätt för att gynnas i sitt språk i den fortsatta utbildningen. Syftet med studien var att undersöka hur estetiska ämnen används i olika verksamheter som ett hjälpmedel för barns språkutveckling. Tidigare forskning visar att det finns en koppling mellan estetiska ämnen och språklärande. Utifrån detta ville vi undersöka hur estetiska ämnen kan användas som specialpedagogik. Det vill säga hur ordinarie pedagoger använder estetiska ämnen som ett tillvägagångssätt för lärandet i verksamheten. Genom att utgå från den kvalitativa intervjumetoden valde vi att intervjua förskollärare, lärare och fritidspedagoger för att kunna se vilka tillvägagångssätt de utgår från. Med utgångspunkt i våra analyser använde vi dilemmaperspektivet, inkluderings-, exkluderings- och regressionsbegreppet. I studien framkom att estetiska ämnen används ofta i verksamheterna men främst omedvetet för barnens språkutveckling. Resultatet visar också att estetiska ämnen har många positiva effekter på barnens kommunikativa och sociala förmåga. Vi anser dock att pedagogerna i framtiden borde använda sig av estetiska ämnen mer medvetet för att kunna ta tillvara på det estetiska ämnenas fulla potential.

The reason why we chose to investigate how preschool managers view supervision, is because during our specialist preschool teachers training and our own experiences had been that supervision is often not used proactively, but more as a disciplinary tool. According to Swedish School law it is the duty of the preschool manager to ensure the progress and the development of the education in the preschool. We want to investigate if specialist educational supervision could lead to improvement of professional competency and an overall improvement within the organisation.   The purpose of our investigation is to gain an insight into specialist preschool managers attitude towards professional supervision and how supervision is being used in preschool organisations. We have interviewed five preschool managers from four different municipalities about their view on professional supervision and how they use it in their preschool organisations. Four out of five preschool organisations employ a specialist teacher and one preschool has access to an external specialist teacher.   The outcome is that specialist educational supervision is used to develop the organisation, to increase the competency amongst teachers, to provide an opportunity to reflect and get new ideas. The outcome also demonstrates the importance of the competence and skill set of the supervisor and what challenges organisations might face when providing supervision. The gains of providing specialist teachers within organisations were also evident, and that there are challenges with accessing this support externally instead.   An further outcome of our study is that specialist educational supervision in preschool contributes to organisational development and an increase of the teachers’ competency. When analysing the results in our study we have used a system theoretical perspective on professional supervision.

The purpose of the study is to investigate which possibilities SENCos have to work with school development. By interviewing principals and sencos working in school we hope to get answer to this question. We also want to find out how SENCos may contribute to develop “a school for all” by implement the special educational perspective. The study is based on following questions; How do principals and SENCos define school development? Which function does the SENCo have in the school development work? Which possibilities does the SENCo have to work with school development whether he or she is a part of the management? How does the SENCo contribute with the special educational perspective in “a school for all”? Theoretical perspectives in the study are organization research and system theoretical perspective. The study is based on a qualitative method with semi structured interviews with principals and SENCos. The result has been interpreted by a hermeneutic theoretical approach. Our research may contribute to clarifying the complex role of the SENCo in school development questions. Both principals and SENCos discloses the definition of school development to be extensive and difficult to describe. The role SENCo may have in questions about school development is dependent of the principals leadership and wich background the SENCo have, it may also vary over time according to school needs. The result shows that it is not obvious that the SENCo participate in the management, but the conclusion is that when they do, their influence in school development questions appears to be more of a strategic role. The SENCos in this research do feel that they work with questions about school development unlike the saying of previous research. The important role of SENCos by giving all students the best presumptions is underlined by all of the interviewed principals. The study ends with a discussion where the result is problematized by earlier research and suggestions of further research is also given.

Den här studien handlar om ett antal lärares praktik kring extra anpassningar i undervisningen avseende elever med dokumenterad ADHD i kombination med läs- och skrivproblematik. Studien behandlar även lärarnas attityder till pedagogiken och de extra anpassningarna som de gör, samt lärarnas uppfattningar om diagnosernas påverkan på eleverna. Studien utgår från en kvalitativ metodansats och undersökningen är baserad på halvstrukturerade intervjuer med tio lärare som arbetar på olika grundskolor i eller intill stora städer i Sverige. Samtliga informanter anser att diagnosen kan ha både en positiv och en negativ påverkan för elevernas utveckling. Det positiva är att diagnosen ger en förklaring till elevens situation och skapar förutsättningar för rätt form av stöd. Lärare uttryckte å andra sidan att diagnoser även kan leda till ett flyktbeteende. Elever använder sig ibland av undvikande strategier när skolarbetet blir svårt. I de yngre åldrarna arbetas det med läs- och skrivträning generellt och träningen ses då inte som extra anpassning. När den naturliga läs- och skrivträningen avtar behöver ofta elever i vår fokusgrupp fortsatt kontinuerligt stöd och träning. Extra anpassningar som görs i undervisningen är mer av kompensatorisk karaktär i de lägre stadierna, då läs- och skrivövningar är lättare och ofta effektivare i yngre åldrar, dessa övergår från individanpassade till mer gruppanpassade insatser på högstadiet. Extra anpassningar fungerar bättre för elever med enbart läs- och skrivsvårigheter, dvs elever utan ADHD-problematik. Elever med ADHD tenderar att utmärka sig mer i undervisningen och enligt informanterna påverkar den funktionsvariationen läs- och skrivutvecklingen i högre grad än det omvända.   Nyckelord: ADHD, extra anpassningar, komorbiditet, läs- och skrivsvårigheter, specialpedagogik

Denna studie har som mål att ta reda på pedagogers och specialpedagogers syn på sitt arbete med inkludering av barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien är baserad på nio semistrukturerade intervjuer, sex intervjuer med pedagoger och tre intervjuer med specialpedagoger. Vi har utgått från ett dilemmaperspektiv kring specialpedagogik, mer beskrivande om dilemmaperspektivet kommer i teoridelen. Resultaten av denna studie visar på att pedagogerna utgår från tanken om ”en skola för alla” när de utgår från inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Men både pedagogerna och specialpedagogerna finner problemen med de stora barngrupperna, tidsbristen och kunskapsbristen. I delstudie ett pekar resultaten på att pedagogerna upplever en brist i resursfördelningen och att denna brist medverkar till problem då barnen inte får det stöd de är i behov utav. När det handlar om varför pedagoger bör sträva efter inkludering så lyfts mångfalden fram som positivt. Det är lika viktigt att även pedagoger, föräldrar och andra anställda samverkar och engagerar sig för att förverkliga inkluderingen av alla barn. För att pedagogerna ska känna trygghet i sitt arbetssätt vill några av pedagogerna ha mer utbildning inom olika diagnoser och arbetssätt. Detta är även något som framkommer från specialpedagogerna i delstudie två, då de berättar att bristen på kunskap kring olika diagnoser är det som påverkar att barnen inte blir inkluderade ”på riktigt”. Resultaten i delstudie två visar vidare att det finns en avsaknad av kompetens i förskolan. Vidare visar resultaten att det finns en tidsbrist, som påverkar barn i behov av särskilt stöd då pedagogerna inte hinner med att implementera förändringsarbete för att möta barnens behov. Ytterligare resultat pekar på att förskolan inte kan inkludera samtliga barn, då det är stora barngrupper och att dessa stora barngrupper påverkar samtliga barn.

Syftet med denna studie var att undersöka användningen av det specialpedagogiska stödet alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) i förskolan och undersöka hur detta stöd var utformat och anpassat för barn som har kommunikationssvårigheter. Forskningen visade att de barn som är i behov av specialpedagogiskt stöd i förskolan främst är barn som har kommunikationssvårigheter. Det framkommer även i litteraturen att förskolans styrdokument är otydliga i sina formuleringar i hur det specialpedagogiska stödet ska vara utformat. Jag besökte en språkförskola där jag genomförde en kvalitativ intervju med en förskollärare som hade erfarenhet av AKK. Jag utförde även en observation som metod i undersökningen för att ta reda på vilka AKK-former som var synliga i förskolans miljö. Enligt resultatet är det mycket som talar för att förskolan har anpassat förskolemiljön efter barnens behov och förutsättningar, framförallt utifrån hur förskolan utformat det specialpedagogiska stödet AKK. Det förekommer kompensatoriska insatser men mycket av det pedagogiska lärandet tyder också på inkludering och miljöanpassning vilket det kritiska perspektivet framhåller. Detta kan också tolkas som att förskolan förhåller sig till ett dilemmaperspektiv, där man finner en mellanväg mellan dessa två perspektiv.

BakgrundI studiens bakgrund beskrivs och förklaras begreppet inkludering, dess olika innebörd i förskolan och i allmänhet. Specialpedagogik som forsknings och pedagogiskt ämne belyses utifrån flera perspektiv. Olika sätt att värdera och tolka normalitetsbegrepp tas upp. Det förs också resonemang kring pedagogiska och specialpedagogiska metoder samt stödet som används i förskoleverksamheten.SyfteSyftet med underökningen är att studera hur lärarna tänker och resonerar kring arbetet på resursavdelningen med barn i åldern 1- 5 år.MetodI denna studie används en kvalitativ forskningsansats, nämligen fenomenografi, med kvalitativa halvstrukturerade intervjuer som verktyg. Urvalet består av fyra förskollärare och två barnskötare, på två olika förskolor med resursavdelning i en västsvensk kommun.ResultatStudien visar att förskolepersonal på resursavdelningar arbetar medvetet med inkludering. Utgångspunkten och grundstrategin i arbetet är att göra mycket tillsammans med hela barngruppen. Personalen uppfattar att de anpassar verksamheten efter barnens förmågor. Trots samma grundpelare finns det olika tillvägagångssätt i deras arbete. En del arbetar med hela barngruppen, medan andra delar in barnen i mindre grupper efter deras utvecklingsnivå och ålder. / Program: Lärarutbildningen

Syftet med vår studie var att undersöka lekens betydelse för specialpedagogiken i förskolan. Studien består av två olika delar, där delstudierna inriktar sig på förskollärares och specialpedagogers syn på det nämnda syftet. I studien intervjuades sex förskollärare och fyra specialpedagoger.   I detta arbete har vi, genom intervjuer, tagit del av förskollärares och specialpedagogers uppfattningar om lekens betydelse, särskilt för barn i behov av särskilt stöd och vilka arbetssätt de har. En annan fråga studien lyfter handlar om de nämnda respondenternas syn på barn som inte leker. De intervjuades erfarenheter var en viktig faktor när vi valde respondenter, eftersom vi ville ta del av deras specifika kunskaper inom ämnet, i högsta möjliga grad. Teorierna vi använt oss av i studien är det psykologiska och biologiska perspektivet, vilket kort innefattar att barns individuella färdigheter bedöms, samt det kulturella och sociala perspektivet, som beskriver barnens gemensamma lek.   Resultatet av studien visar att de specialpedagoger och förskollärare som intervjuats tycker att leken är en avgörande faktor för samtliga barn, samt att det finns delade meningar om vilka som anses vara i behov av särskilt stöd och vad stödet innebär. Andra resultat som studien visar är att det behövs mer forskning i ämnet, samt att mycket av den forskningen som gjorts främst fokuserar på skolan och inte på förskolan. Slutligen diskuteras studiens resultat i förhållande till de teoretiska utgångspunkterna, samt egna slutsatser kring forskares och författares synpunkter om ämnena.

Syftet med studien är att synliggöra hur pedagogerna säger sig bemöta barn med utagerande beteende. Studien utgår från tre frågeställningar som behandlar vilka metoder och förhållningssätt som pedagogerna säger sig använda i mötet med utagerande barn. Andra aspekter som studien syftar till att behandla är hur miljön och saker i den kan påverka samt vad pedagogerna kan få för övrigt stöd via en specialpedagog. För att kunna undersöka detta genomfördes fyra kvalitativa intervjuer med förskollärare från två olika kommuner i södra Sverige. Med hjälp av tidigare forskning, Vygotskijs sociokulturella teori och dess olika begrepp samt insamlad empiri har vi kunnat få fram ett resultat. I resultatet framkom olika metoder som pedagogerna kan använda sig av i sitt bemötande. Det är viktigt att pedagogerna är lugna vid en konflikt, annars är risken att situationen blir ännu värre vilket kan leda till att barnet får ett utbrott. Pedagogerna ska även skapa situationer i barnens vardag som de känner att de klarar av att hantera. Vissa barn med utagerande beteende fastnar för saker i miljön som triggar igång dem när de känner att de är påväg att få ett utbrott. Genom analys och reflektion kan pedagogerna undvika framtida utbrott om de är uppmärksamma på vad som är de utlösande faktorerna. En specialpedagog kan hjälpa till med att betrakta pedagogernas förhållningssätt gentemot dessa barn. När det kommer in en nu person med specialiserad kompetens kan denne notera beteenden som pedagogerna själva inte har reflekterat över.

No description available.