<p>There are words and topics of conversation that are considered taboo and offensive in the English language. Offensive words can be divided into different categories, based on the way they are used and in what situation. Topics of conversation that are considered taboo are for example sexual activity and death.</p><p>Men and women are said to use language differently, in a number of areas. One of these areas concerns offensive language. It is considered masculine to swear and women are prone to use euphemisms more than men, i.e. the mildest form possible of an offensive word. Studies have shown that men and women feel more comfortable using taboo language with members of the same sex than with members of the opposite sex.</p><p>This paper aims to study the differences in language use between men and women and apply the findings on eight episodes of the American television series Sex and the City, with focus on offensive language. The purpose is to study whether or not the female characters of the show use a typically male language and if they do, if it could be a reason for them being perceived as strong women.</p>

By using Austen’s and Bushnell’s two novels as my primary sources I hope to find out whether what has been seen as typically female themes, plots and settings are perceived as less important from a canonical viewpoint. Do the terms “chick-lit” and “women’s literature” determine the status of a novel? I hope to find out what made Austen an esteemed writer and if the same criteria of evaluation can be applied to Bushnell. Are there any similarities between today’ most famous “chick-lit” author who gained her fame by writing about women and their sex lives in an unromantic and shocking fashion, and a pre-Victorian author whose works are part of the literary canon?

Syftet med denna uppsats är att komplettera tidigare forskning gjord av Rosalind Gill, Kim Akass och Janet McCabe, samt två skrivna C-uppsatser i medie- och kommunikationsvetenskap av Paulina Bånge och Cecilia Samuelsson, om tv-serien Sex and the City. Vilket görs genom att studera könsroller och karaktärsutveckling hos de kvinnliga och manliga huvudkaraktärerna. Uppsatsen ska undersöka karaktärsutvecklingen och identifieringen av de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna samt de tre manliga huvudkaraktärerna i Sex and the City. Undersökningen ska utföras enligt en tolkande innehållsanalysmetod med hjälp av Peter Berglez metod för kritisk diskursanalys i Ekström &amp; Larssons bok Metoder i kommunikationsvetenskap samt Norman Faircloughs metod för diskursanalys i Media Discourse. Analysen görs med fokus på likheter, skillnader och teman. Uppsatsen tar även stöd av Roland Barthes semiotiska begrepp konnotation, symbol och myt presenterade i John Fiskes bok Kommunikationsteorier. En introduktion. Den teoretiska ramen består av genusvetaren Marj Kibbys definition av representation och teorier om manlig representation i media. Samt Sherry B. Ortners teori om genuskonstruktioner. Den genomförda analysen visar på hur de kvinnliga och manliga karaktärerna framträder i jämförelse med varandra på ett stereotypiskt eller kontroversiellt sätt. Där det hos de kvinnliga karaktärerna sker en utveckling där tidigare fokus på sex och frigjordhet har flyttats till kärlek och familjeliv. De tre manliga karaktärerna framställs på ett traditionellt vis utom Steve som är den enda karaktären serien igenom som inte lever upp till de stereotypiska värderingarna om manligt och kvinnligt. Genomgående teman i serien handlar om kärlek och relationer där jakten på ”den rätte” är i huvudfokus. Detta visar sig redan i första avsnittet där kvinnans sökande efter en man diskuteras. På så vis är seriens påstådda framställning av de moderna könsrollerna endast en fasad framför de otroligt traditionella värderingarna och könsstereotyperna.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur framställningen av kvinnliga identiteter konstrueras i det första samt det sista avsnittet av TV-serien Sex and the City. Uppsatsen ska undersöka hur identiteten hos de fyra kvinnliga huvudkaraktärerna i Sex and the City skapas och definieras, hur olika identifikationsgemenskaper konstrueras samt hur framställningen av de fyra kvinnliga huvudkaraktärernas identiteter förändras mellan det första och det sista avsnittet. Undersökningen ska utföras enligt en metod för analys av TV-program ur boken How to Study Television av Keith Selby och Ron Cowdery, med fokus på begreppen narrativ och konstruktion, och med inslag av narratologiska begrepp ur boken Medier och kultur av Kirsten Drotner (m.fl.). Den teoretiska ramen för uppsatsen består av ett antal begrepp och teorier användbara för uppsatsens syfte. Analysen utgår från Johan Fornäs begrepp identitetsordningar och teorier om ”vi” och ”de andra”, Ulrika Olaussons teorier om individuella respektive kollektiva identiteter, identifikation samt det som i uppsatsen benämns andrefiering, Linda Fagerström och Maria Nilsons definition av representation samt Judith Butlers begrepp performativitet. Analysens resultat kommer även att relateras till tidigare forskning om Sex and the City av Rosalind Gill och Kim Akass och Janet McCabe. Den genomförda analysen visar hur framställningen av de fyra kvinnliga huvudkaraktärernas identiteter i båda analyserade avsnitt konstrueras dels genom ett tema eller en struktur som är genomgående i avsnitten, och dels i relation till andra karaktärer. I det första avsnittet utgörs det övergripande temat av två olika inställningar till sex och relationer, en känslobefriad och en känslobetonad, och i det sista avsnittet är temat kärlek och ett känslomässigt uppvaknande förbundet med andra karaktärer i de fyra huvudkaraktärernas närhet. Inom ramen för dessa teman konstrueras även de olika identifikationsgemenskaper som de fyra karaktärerna är en del av, och den förändring av framställningen av karaktärernas identiteter som sker mellan det första och det sista avsnittet. De olika inställningar till sexuella relationer som karaktärernas identiteter konstrueras kring i det första avsnittet har i det sista avsnittet likriktats till en gemensam strävan efter kärlek och en traditionell relation mellan en man och en kvinna.

Denna uppsats är en utvecklingsstudie av TV-serien Sex and the city. Syftet är att med hjälp av narrativ analys samt Keith Selbys och Ron Cowderys metoder från boken How to study television studera det första och det sista avsnittet av serien för att därefter undersöka förändringar i avsnittens miljö samt karaktärernas dialog och kläder. Detta med hjälp av teorier om livsstil, subkulturer och mode inom populärkultur. Förändringen från första till sista avsnittet handlar mycket om karaktärernas sätt att se på sin egen livsstil. Huvudfokus i dialog och handling har flyttats från sex till kärlek och de fyra huvudkaraktärerna har alla utvecklats till mognare versioner av sig själva, någots om känns naturligt eftersom serien startade 1998 och avslutades 2004. Fokus i analysen ligger på konstruktion av livsstil och subkultur och alla fyra huvudkaraktärer är del av en tydlig storstadslivsstil som även skapas med hjälp av omgivningar och rekvisita, så kallad mise-en-scène.

Detta arbete har syftat till utveckla ett feminint, ungt och individuellt perspektiv på nio gymnasieflickors egna uppfattningar om och förståelse av en populärkulturell text, som de gavs tillfälle att i en gruppintervju beskriva med egna ord. Flera elever uttryckte synpunkter som i hög grad förde tankarna till ett postmodernt tänkande, fokuserat på individens önskningar och drömmar. En del elever tyckte att filmen tog upp kvinnofrågan anno 2009, dvs. att den fokuserade på kvinnans fria val att leva singelliv och rätt till ”manliga sexualvanor”, på hennes rätt till kvinnliga gemenskaper och genom dessa rätten till ett inbyggt bekräftelsesystem, på hennes rätt att vara kvinnlig i kombination med att ha en karriär och på åldersfixeringen i dagens samhälle. Andra elever irriterade sig över filmens föråldrade kvinnobild, eftersom de tyckte att den förmedlade gamla stereotyper och förväntningar på kvinnliga egenskaper, utseenden och beteenden. Eleverna fördjupade sig i diskussioner kring individens frihet och kring vikten av att själv välja livsstil, snarare än att de sökte politiska eller kollektiva lösningar på exempelvis ”kvinnofrågan”. En del av eleverna ansåg att kvinnofrågan handlar om att stå för sin person och inte för sitt kön och de menade att bortsett från en hel del stereotypiska drag så kunde de relatera till filmen.

Syftet med studien är att jämföra Sex and the City med And just like that för att se om kvinnors representation har förändrats över tid men också för att se hur kvinnorna i uppföljaren förhåller sig till dagens normer. Med hjälp av Roland Barthes (1964/2016) semiotiska begrepp som index och symbol och Barthes (Hall 2013) läran om tecken, genomfördes en semiotisk analys för att få en djupare förståelse för de olika karaktärerna och deras representation. Studiens teoretiska ramverk innefattar Richard Dyers (2009) teori om stereotyper, Stuart Halls (2013) representationsteori samt Rosalind Gills (2007) och Angela McRobbies (2004) teori om postfeminismen. Resultatet av studien visar att Sex and the City gestaltar kvinnorna utifrån tydliga stereotyper. Samtidigt framgår det att serien är från en tid då postfeminismen är dominerande i samhället, där frågor som självständighet och sexuelltfrigörande är framträdande. I And just like that, visar resultatet att serien har anpassat sig mot dagens normer. Exempelvis har skaparen av serierna Darren Star (HBO Max u.å) lyckats anpassa kvinnorna mot de normer som råder, genom att plocka in karaktären Che för att få Miranda att utforska sin sexualitet och Carrie för att använda nya termer som “hen”.

Certaines séries télévisées américaines proposent un traitement riche et problématique des voix féminines. Ainsi, Ally McBeal (Fox, 1997-2002), Sex and the City (HBO, 1998-2004), Desperate Housewives (ABC, 2004-2012) et Gossip Girl (The CW, 2007-2012) utilisent une voix-off féminine, mettent en scène des discussions entre femmes et ont pour personnages principaux des femmes qui prennent la parole dans la sphère publique. L’analyse de ces voix multiples démontre comment les dispositifs centrés sur la voix et le discours participent de la représentation des femmes, de la féminité et des rapports de genre à la télévision américaine. Cette recherche s’inscrit dans les études télévisuelles féministes en proposant une synthèse des courants qui constituent cette approche. L’analyse des contenus est associée à une prise en compte du contexte de production tout en ébauchant une étude des processus de réception. Ces trois dimensions permettent d’envisager les séries comme des « actes-en-société ». Les études filmiques et télévisuelles, l’histoire et les sciences de l’information et de la communication notamment sont convoquées pour étudier les représentations du genre dans un corpus d’épisodes de séries, d’entretiens avec des professionnels et de réactions de téléspectatrices et téléspectateurs.Si les voix des femmes n’ont pas toujours eu droit de cité dans les médias américains, elles émergent massivement dans les séries depuis les années 1990 notamment grâce à l’héritage du soap opera, genre audiovisuel féminin mettant au premier plan des relations interpersonnelles et des dilemmes moraux. La pratique du commérage apparaît comme un modèle pour de nombreux récits sériels mettant en scène l’intimité. Les séries inscrivent ainsi les voix des femmes dans une économie médiatique en réseaux proposant une réactualisation des représentations du genre. / Several recent American TV series offer an original treatment of women’s voices. Ally McBeal (Fox, 1997-2002), Sex and the City (HBO, 1998-2004), Desperate Housewives (ABC, 2004-2012) and Gossip Girl (The CW, 2007-2012) use female voiceovers, emphasize women’s talk and center on female characters who have a public voice. Analyzing these voices shows how audiovisual apparatuses centered on voice and speech convey specific representations of women, femininity and gender on American television.This research mobilizes feminist televisual studies in focusing not only on contents, but also on production and reception. Thus TV series can be understood as « social acts », that have a direct impact on society. Borrowing tools from film and television studies, history and media studies is necessary to analyze the series’ episodes, several interviews conducted with TV writers and online reactions from viewers.American media contained women’s voices for a long time. They started to appear in TV series in the 1990s, in part through the influence of the soap opera genre, which focuses on interpersonal relations and moral dilemmas. Gossip is a gendered practice linked to the soap opera, it is a model for many contemporary serial narratives that foreground intimacy. The series set women’s voices in a networked economy and thus re-actualize gendered representations.

There are words and topics of conversation that are considered taboo and offensive in the English language. Offensive words can be divided into different categories, based on the way they are used and in what situation. Topics of conversation that are considered taboo are for example sexual activity and death. Men and women are said to use language differently, in a number of areas. One of these areas concerns offensive language. It is considered masculine to swear and women are prone to use euphemisms more than men, i.e. the mildest form possible of an offensive word. Studies have shown that men and women feel more comfortable using taboo language with members of the same sex than with members of the opposite sex. This paper aims to study the differences in language use between men and women and apply the findings on eight episodes of the American television series Sex and the City, with focus on offensive language. The purpose is to study whether or not the female characters of the show use a typically male language and if they do, if it could be a reason for them being perceived as strong women.

This study sought to provide more up to date information on the way women are depicted on television. Over the last sixty-five years women have played characters that centered around the children, home, and their husband, always in a supportive role to a man such as a wife, girlfriend, or as an assistant such as a secretary. These roles have begun to shift and represent the actual positions that women hold in reality. It has taken decades for this pattern to shift and allow women to be viewed as more than just an accessory to men. Content from the popular show Sex and the City was analyzed using the monologue from the voice overs of the program to determine ifthe focus of the show was on men, women, or men and women as well as if they were shown in a positive, negative or neutral light and to determine if men were dominant, females were dominant or if men and women were shown to be equal. The implications from the study showed that men are a main focus of the show and that both men and women are shown negatively. Women were also found to be dominant figures. Overall the data showed that there have been small changes with the depiction of women on television.