No description available.

No description available.

Cerebral pares är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar. Litet är känt om livssituationen för unga vuxna med cerebral pares, särskilt dem med en lindrig funktionsnedsättning. Den aktuella studiens syfte var att kvalitativt undersöka upplevelsen av funktions­hinder, självkänsla och livskvalitet, liksom önskad hjälp och stöd hos unga vuxna med lindrig cerebral pares. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fyra personer. Materialet granskades utifrån tematisk analys. Resultaten visar att även ett lindrigt rörelsehinder har konsekvenser för individen och att det påverkar både självkänsla och livskvalitet. Omgivningens emotionella bekräftelse och samtal kring praktiska och psykologiska problem anges som viktiga faktorer för god självkänsla och livskvalitet. Bättre information om funktionshindret är ett önskemål, liksom bättre förberedelse inför nya livsfaser, särskilt vuxenblivandet.

Kriminalitet är ett samhällsproblem och ett återkommande tema i den allmänna debatten. Invandrares kriminalitet i synnerhet utgör ett problem som är politiskt känsligt, men där forskningen är särskilt viktig, då stereotypa förutfattade meningar sedan länge florerat kring denna. Syftet med studien var att följa och fördjupa det spår som tar sin början i barndomen, genom uppväxten, etnicitetens betydelse och självuppfattningen, för att därigenom söka generella bakomliggande förklaringar varför dels svenskar och dels män med invandrarbakgrund döms till fängelse. Undersökningsdeltagarna var 82 stycken långtidsdömda fängelseintagna män. Den kvantitativa studien baserades på en enkät som mätte variablerna; deras minnen av sin uppfostran, deras etniska identitet och självkänsla. Resultatet påvisade inga nämnvärda skillnader avseende de tre variablerna och etnisk status. Det tycks istället som om etnicitet och invandrarskap är sekundärt såsom betingelse jämfört med andra parametrar. En högre social klass och en längre verkställighet visade sig däremot korrelera med en bättre självkänsla.

Vad är det som gör att människor i dagens samhälle pressar sig så hårt att de tillslut försätter sig i stress och utmattningssituationer? Syftet med studien är att undersöka vad det är som gör att vissa människor inte kan identifiera och/eller lyssna på egna varningssignaler, samt deras tankar om utmattningsdepressionens orsaker. Frågeställningarna är: Hur beskriver de människor som själva fått diagnosen utmattningsdepression sina egna tankar om orsakerna till stress och/eller utmattningssymptomen? Har de blivit hjälpta genom psykoterapi och i så fall vad har de uppfattat som det terapeutiskt verksamma? Studiens metod baseras på kvalitativa djupintervjuer med fem personer som själva fått diagnosen utmattningsdepression och som har gått eller fortfarande går i terapi. Resultatet visar att intervjupersonernas egna tankar om orsaker främst handlar om olika livskriser som de har varit med om. Upprepande påfrestande kriser har bidragit till extra sårbarhet för att senare utveckla stress och/eller utmattningssyndrom. Otrygg anknytning och dålig självkänsla framkom som bakomliggande orsaker till dessa kriser. Slutsatserna blir att otrygg anknytning i kombination med individuella kriser senare i livet kan vara en viktig orsak till stress- och/eller utmattningssyndrom. Brist på emotionell omsorg kan finnas i socialt välfungerade familjer. Individens utveckling av mentalisering och affektreglering påverkas av hög emotionell påfrestning under längre tid i barndomen.

Syftet med studien är att undersöka förskollärares syn på blyghet hos barn samt att ta reda på hur man som förskollärare kan stödja blyga barn på förskolan. Detta eftersom vi under utbildningens gång saknat att få ta del inom området. Ett ytterligare syfte är att utforska vad teorin och forskning belyser gällande blyghet och blyghet hos barn. Studien visar på att blyga barn kan ha svårigheter och vara i behov av stöd, precis som barn med t.ex. ADHD. Blyghet hos barn kan bland annat påverka de kommunikativa färdigheterna negativt samt ge svårigheter med att inleda sociala kontakter med jämnåriga. Blyghet är något som kan reduceras bort, men även något som kan förvärras om åtgärder inte vidtas. I tonåren och vuxenlivet kan blyghet resultera i t. ex skolvägran, depression och social fobi. Studiens resultat visar på att trygghet, uppmuntran, utmaningar samt förberedelser har god inverkan på blyga barn. Den empiriska delen av studien bygger på intervjuer med åtta förskollärare. Intervjuerna sammanfattas i ett resultat där de jämförs med vad tidigare forskning samt vad läroplanen säger angående hur pedagoger och den pedagogiska verksamheten bör agera gällande blyga barn. En slutsats i undersökningen är att förskolorna i studien brister i sitt praktiska arbete med blyga barn, då den medvetenhet och det syfte som förskollärarna behöver använda sig av i sitt praktiska arbete för att möjliggöra långsiktig planering för barnet, inte existerar i den utsträckning den borde. Vi menar att arbetet kring blyga barn bör tas på ett större allvar från pedagoger och den pedagogiska verksamhetens sida.

Syftet med denna studie är att undersöka skillnader i upplevelse av självkänsla, ångest och depression samt att koppla det till prestation hos gymnasieelever. Studien granskar även genusskillnader. Datainsamlingen sker med ett eget instrument för bakgrundsvariabler samt med beprövade instrument för självkänsla, ångest och depression. För att mäta elevernas prestation används elevers enskilda provresultat. Resultaten visar att det inte finns något samband mellan elevers grad av självkänsla, ångest och deras prestation. Depression har ett negativt samband med prestation. Vad det gäller ångest, depression och självkänsla finns det starka negativa samband. Flickor visar lägre grad av självkänsla och högre grad av ångest än pojkar. Pojkar och flickor skiljer sig inte åt på depressionsnivån. Slutsatserna är att trots att flickor har lägre självkänsla, mer ångest och lika hög grad depression som pojkarna, presterar de lika bra som dem.

Syftet med detta utvecklingsarbete var att utveckla ett förhållningssätt i skolan, hos både lärare och elever, där olikheter kan ses som ett pedagogiskt verktyg. Visionen var att genom att låta eleverna vara med i detta utvecklingsarbete öppna upp ögonen för dem att världen inte är konstant, utan att den går att förändra till det bättre, bland annat genom deras initiativ och förmåga. Vårt utvecklingsarbete har även riktat in sig på att aktivt arbeta mot en inkluderande skola där eleverna inkluderas i arbetet, genom att erbjuda aktiviteter och undervisning där alla kan delta på sin nivå och där olika uttryck och tankar ses som något gynnande och positivt. Vi genomförde utvecklingsarbetet på vår partnerskola i en lågstadieskola i Mellansverige i två klasser i år 2. Själva arbetet utfördes som en aktionsforskning vilket innebar att vi följde en gemensam utvecklingsprocess tillsammans med eleverna runt temat olikheter som en tillgång. Aktionsforskning som metod är i den meningen kvalitativ. Utvecklingsarbetet ledde fram till följande resultat; för att kunna se olikheter som en resurs krävs en stärkt självkänsla, en medvetenhet om normalitet samt en förmåga till konstruktiva konflikter. Vi har även funnit att den pedagogik som utifrån litteraturen anses vara utvecklande för dessa tre saker kan vara genom öppna diskussioner kring det berörda ämnet, grupparbeten, reflektioner i tal och skrift samt drama för att prova olika uttrycksformer och sätt att vara för att utveckla självkänslan. Vår slutsats kan sammanfattas med att en god sammanhållning och ett klimat öppet för olikheter bygger på medvetna lärare som inser vikten av att låta elevernas egen självkänsla växa samt förhåller sig till det öppna klimat som krävs för att se olikheter som en värdefull tillgång.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka om det fanns könsrollsskillnader i kroppsuppfattning och självkänsla utifrån könsrollerna maskulinitet, femininitet ochandrogynitet, om det fanns samband mellan kroppsuppfattning och självkänsla och även omdet fanns skillnad mellan könen gällande de två variablerna hos gymnasieelever (n = 79). Könsroller mättes enligt formuläret Bem Sex-Role Inventory SE – BSRI-SE,kroppsuppfattning i enlighet med skalan Body-Esteem Scale for Adults and Adolescents –BESAA och självkänsla enligt Rosenberg Self-Esteem Scale – RSE. Resultatet visade attmaskulinitet korrelerade positivt med kroppsuppfattning och självkänsla. Vidare fanns ettnegativt samband mellan femininitet och kroppsuppfattning och självkänsla och gällandeandrogynitet fanns ett positivt samband med självkänsla. Det fanns ett signifikant sambandmellan kroppsuppfattning och självkänsla och männen rapporterade både bättrekroppsuppfattning och högre självkänsla än kvinnorna. Resultatet diskuteras i förhållande tilltidigare studier och egna slutsatser gällande samhällets påverkan på oss och vår självbildframförs. Att leva efter sin könsroll behöver inte påverka oss negativt om vi är medvetna omvarför vi beter oss efter dem och om det är vårt eget val.

Syftet med studien är att utifrån självbiografiska berättelser beskriva och förstå barns upplevelser av att växa upp med en förälder med bristande föräldraförmåga, samt vilken inverkan detta har på barnets självbild och självkänsla. Utifrån syftet har vi ställt oss dessa frågor: Hur påverkas barnen när föräldraförmågan brister? Upplever barnen skuld och skam? Hur påverkas barnen av skuld och skamkänslor och konsekvenserna av detta? Använder barnen strategier för att minska eventuella konsekvenser? Hur påverkas barnets självbild och självkänsla?Vi har valt att använda oss av kvalitativ textanalys. Med detta val fick vi en möjlighet att ingående granska några biografier som innehåller ett ämne som är både aktuellt, kontroversiellt och intressant. Studien är utförd i ett sociologiskt perspektiv och vi har använt oss av teorierna: socialisation, emotion, skuld och skam, stigmatisering, självkänsla, föräldraförmåga och barnuppfostran.Tidigare forskning visar vikten av föräldraförmåga i barns uppväxt för att barnen ska kunna utvecklas och hitta sin egen identitet. När föräldraförmågan brister är det viktigt att omgivningen uppmärksammar barn och deras problematik med förebyggande arbete.Resultatet visade att barnen till föräldrar med intellektuella funktionshinder eller psykiska sjukdomar hade många gemensamma problem och fick svårigheter i sin utveckling på grund av föräldrarnas oförmåga. Barnen upplevde både skuld och skam över sin situation och både föräldrarna och omgivningen kränkte barnen både fysiskt och psykiskt på grund av föräldrarnas funktionshinder. Barnen fick därför hitta på strategier i sina försök att lindra sin utsatthet. Detta medförde att de fick en negativ självbild och självkänsla och ökade även barnens utsatthet i samhället.Vår slutsats blir därför att samhället måste uppmärksamma barn till föräldrar med intellektuella funktionshinder eller psykiska sjukdomar i högre omfattning. Kunskapen måste ökas om barnens problematik och tidiga insatser bör ske för att barnen ska få möjlighet att utvecklas och få ett fullgott liv.