Tidigare forskning har visat att elevers förväntningar på hur de ska prestera i studier till stor del leder till att de presterar på den ungefärliga nivån som de förutspått sig att prestera. Det saknas dock studier kring hur elevers uppfattning kring syftet i ämnesplanen och det centrala innehållet i kursplanen påverkar elevernas betyg. Det är dessa faktorer (det centrala innehållet och syftet) som kunskapskraven baseras på och elevernas förmåga att arbeta efter dessa är därför av stor vikt. I denna studie har det via en enkät undersökts hur lätt/svårt gymnasieelever i Stockholmsområdet uppfattar syftet i ämnesplanen för Biologi på gymnasienivå. Det undersöks även hur intressant de tycker att de olika ämnesområdena i det centrala innehållet för kursen Biologi 1 är. Utifrån dessa data har det analyserats ifall att det finns några signifikanta samband mellan dessa variabler samt elevernas förväntade betyg och elevernas slutbetyg i kursen Biologi 1. Studien visar att elever som har lätt att uppfatta syfte nr 1: Kunskaper om biologinsbegrepp, modeller, teorier och arbetsmetoder samt förståelse av hur dessa utvecklas och syfte nr3: Förmåga att planera, genomföra, tolka och redovisa fältstudier, experiment och observationer samt förmåga att hantera material och utrustning i kursplanen har ett signifikant högre slutbetyg. Det centrala innehåll som hade ett signifikant samband med slutbetyget var ”Evolution”. Elever som visade högre intresse för ”Evolution” hade också ett högreslutbetyg. För de elever som deltog i denna studie var medelvärdet för elevernas slutbetyg högre än medelvärdet för slutbetyg i hela Sverige. Resultaten i denna studie bör därför endast ses som en indikator på vilka delar i syftet och det centrala innehållet som elevernas förväntningar på kan ha betydelse för högpresterande elevers slutbetyg.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur formativ återkoppling i matematik helst tasemot av elever. Undersökningen är baserad på en fokusgruppintervju med elever på engymnasieskola. Vissa grundläggande delar av den formativa bedömningen behandlas.Resultatet visade att eleverna gärna fick återkoppling under lektionstid, antingen direkt avläraren eller som en genomgång på tavlan.En av slutsaterna är att elever vill ha mer självskattning i matematik.

Psykisk ohälsa ökar i Sverige och i världen och personer med psykisk ohälsa är idag en vanlig patientgrupp inom ambulanssjukvården. Vården vid psykisk ohälsa skiljer sig mycket från vården vid somatiska sjukdomar och studier har visat att sjuksköterskor inom ambulanssjukvården upplever en bristande kunskap inom området psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården tenderar att fokusera på patientens fysiska tillstånd och bristande kunskap kan orsaka ett ökat lidande för patienten. Syftet med den här studien var att undersöka hur sjuksköterskor inom ambulanssjukvården skattar sin förmåga att vårda patienter med psykisk ohälsa i en prehospital miljö. Studien är en prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Enkäter med självskattningsskalor skickades ut till alla verksamma sjuksköterskor inom ambulanssjukvården på Södra Älvsborgs Sjukhus och i Region Jönköpings län. Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna inom ambulanssjukvården skattade sin förmåga att vårda patienter med psykisk ohälsa som god. Faktorer som påverkade självskattningen var kön, utbildningsnivå och om sjuksköterskan tidigare arbetat inom psykiatrin. Högre ålder och längre erfarenhet som sjuksköterska minskade oron över att vårda patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor som ansåg att behandlingsriktlinjerna var tillräcklig hjälp skattade generellt sin förmåga högre. Resultatet indikerar att det finns ett behov av fortbildning i prehospital vård av patienter med psykisk ohälsa. Det framkommer också att det är viktigt med bra behandlingsriktlinjer.

Hälsoutveckling i Sverige går framåt, men den självskattade hälsan är låg. Självskattning är ett mått som baseras på individens egen uppfattning av sin hälsa. Hälsa är en subjektiv uppskattning där varje individ har sin syn på upplevelse av hälsa. Autonomi, social gemenskap och begriplighet är olika dimensioner av hälsobegreppet som baseras på patienters upplevelse av hälsa. Många mätinstrument inom sjukvården idag har för avsikt att mäta hälsa genom frånvaro av symtom. Syftet med denna studie var att undersöka hur patienter på en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning självskattar sin hälsa utifrån dimensionerna autonomi, social gemenskap och begriplighet. Metoden som användes var en tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. En enkätundersökning utfördes under tre veckor. Resultatet baseras på 49 stycken enkäter. Resultatet visar att autonomidimensionen skattades lägst medelvärde samt att deltagarna skattade högst medelvärde på påståendet ”kan bry mig om andra”. Slutsatsen i denna studie visar att det låga värdet inom dimensionen autonomi kan bero på sjuksköterskornas arbetsklimat och medicinska synsätt. Implikationer i vården som fynden kan medföra kan vara en ökad medvetenhet kring självskattad hälsa både hos patienter och hos sjuksköterskor. / Health development in Sweden is advancing, but the self-rated health is low. Self-assessment is a measure based on the individual's own perception of their health. Health is a subjective estimate where each individual has his views on the experience of health. Autonomy, social community and understandability are different dimensions of the concept of health based on the patients' experience of health. Many measuring devices in healthcare today intends to measure  health by the absence of symptoms. The purpose of this study was to ask how patients in a general psychiatric outpatient clinic self-rate their health on the basis of the dimensions of autonomy, social community and comprehensibility. The method used was a cross-sectional study with quantitative approach. A survey was conducted over three weeks. The result is based on 49 questionnaires. The result shows that the autonomy dimension were estimated lowest average and that the participants estimated highest average on the claim "can care about others." The conclusion of this study is that one reason to low value in the dimension autonomy may depend on the nurses' working environment and medical approaches. Implications of care is that the findings may lead to an increased awareness of self-rated health among both patients and nurses.

<p>Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten hos barn och ungdomar med cerebral pares. 56 barn och ungdomar med cerebral pares i åldern 10-18 år med Gross Motor Function Classification system (GMFCS) tillhörighet I-III, som gick i grundskola, grundsärskola eller gymnasieskola och som erbjöds insatser från Skånes 11 olika barn- och ungdomshabiliteringar har undersökts via en enkät: Child Health Questionnaire (CHQ-87).</p><p>CHQ-87 är ett självskattningsformulär bestående av 87 frågor, indelade i två huvudområden som tillsammans täcker individens fysiska och psykosociala hälsa. Enkäten skickades ut per brev under våren 2008. Totalt skickade 167 enkäter ut och 56 enkäter inkom besvarade.</p><p>Resultatet visar ingen signifikant skillnad mellan den fysiska och den psykosociala hälsan. Skolsituationen och kamratrelationer upplevs positivt av flertalet som svarade och merparten svarar att de har det bra i sina familjer. De upplever att de har en god hälsa och att de inte oroar sig mera över sin hälsa än andra barn. Flera barn och ungdomar besväras av värk både ofta och mycket. Känslolivet upplevs stabilt, självkänslan är god och många upplever att de är glada och tillfreds med sig själva och sin kropp.</p> / <p>The aim of this study was to examine the quality of life in children and adolescents with cerebral palsy. 56 children and adolescents, diagnosed with cerebral palsy, ages 10-18, Gross Motor Function Classification System (GMFCS) level I-III, attending primary or secondary school in Sweden have been asked about their quality of life using a questionnaire, Child Health Questionnaire (CHQ-87). All children and adolescents have attended the 11 child habilitation centers in Skåne.</p><p>The CHQ-87 is self reported, and consists of two main domains of questioning, covering both the physical and psychological health of the individual.  A total of 167 questionnaires were sent out and 56 were returned and answered.</p><p>The results show no significant difference between the physical and psychological health.    The situation in school and having friends was highly ranked by most of the children and adolescents and many of them respond that they lead a good life within their families. They express that they are in good health and that they worry no more about their health than others. Many experience frequent and intense pain. They express a stable emotional life, good self esteem, happiness, and that they are satisfied with themselves and their own body.</p>

Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten hos barn och ungdomar med cerebral pares. 56 barn och ungdomar med cerebral pares i åldern 10-18 år med Gross Motor Function Classification system (GMFCS) tillhörighet I-III, som gick i grundskola, grundsärskola eller gymnasieskola och som erbjöds insatser från Skånes 11 olika barn- och ungdomshabiliteringar har undersökts via en enkät: Child Health Questionnaire (CHQ-87). CHQ-87 är ett självskattningsformulär bestående av 87 frågor, indelade i två huvudområden som tillsammans täcker individens fysiska och psykosociala hälsa. Enkäten skickades ut per brev under våren 2008. Totalt skickade 167 enkäter ut och 56 enkäter inkom besvarade. Resultatet visar ingen signifikant skillnad mellan den fysiska och den psykosociala hälsan. Skolsituationen och kamratrelationer upplevs positivt av flertalet som svarade och merparten svarar att de har det bra i sina familjer. De upplever att de har en god hälsa och att de inte oroar sig mera över sin hälsa än andra barn. Flera barn och ungdomar besväras av värk både ofta och mycket. Känslolivet upplevs stabilt, självkänslan är god och många upplever att de är glada och tillfreds med sig själva och sin kropp. / The aim of this study was to examine the quality of life in children and adolescents with cerebral palsy. 56 children and adolescents, diagnosed with cerebral palsy, ages 10-18, Gross Motor Function Classification System (GMFCS) level I-III, attending primary or secondary school in Sweden have been asked about their quality of life using a questionnaire, Child Health Questionnaire (CHQ-87). All children and adolescents have attended the 11 child habilitation centers in Skåne. The CHQ-87 is self reported, and consists of two main domains of questioning, covering both the physical and psychological health of the individual.  A total of 167 questionnaires were sent out and 56 were returned and answered. The results show no significant difference between the physical and psychological health.    The situation in school and having friends was highly ranked by most of the children and adolescents and many of them respond that they lead a good life within their families. They express that they are in good health and that they worry no more about their health than others. Many experience frequent and intense pain. They express a stable emotional life, good self esteem, happiness, and that they are satisfied with themselves and their own body.

Bakgrund Tal- och språkstörningar kan leda till och nedsatt kommunikation och förmåga att delta i samtal. Självskattning anses som ett otillräckligt mått på taltid och objektiva mätmetoder behövs som komplement. Många patienter i logopedbehandling är pensionärer men det saknas forskning om taltid inom denna åldersgrupp. Syfte Att samla in referensdata om fonationstid hos en grupp friska pensionärer och utvärdera röstackumulatorn VoxLog som mätinstrument av taltid. Metod Tjugo pensionärer deltog i studien, varav tio kvinnor och tio män i åldrarna 66-75 år. Deltagarna bar VoxLog åtta timmar per dag i tre dagar och fyllde i en aktivitetsdagbok med en självskattningsskala för taltid samt ett utvärderingsformulär. Resultat Fonationstiden i medeltal för samtliga deltagare var 9,9 % med spridningen 2,7–23,5 %. De kvinnliga deltagarna hade en signifikant längre genomsnittlig fonationstid (12,8 %) än de manliga deltagarna (7,0 %). En signifikant korrelation sågs mellan självskattning och fonationstid på gruppnivå, men en lägre överensstämmelse på individnivå. Deltagarna hade överlag positiva erfarenheter av VoxLog men vissa problem med teknik och bekvämlighet samt missförstånd av instruktioner påverkade användningen. Slutsatser Studien har bidragit med referensvärden för fonationstid, vilket kan användas i forskning och i klinisk verksamhet. Registrering av fonationstid med VoxLog kan användas för att skatta taltid och komplettera självskattning, men vissa begränsningar i metoden bör tas i beaktande. Framtida studier kan inriktas på att undersöka hur VoxLog upplevs av patienter samt att ta fram normvärden. / Background Speech and language disorders lead to limitations in communication and ability to participate in conversation. Self-reported questionnaires are considered an insufficient measure of speaking time, so that objective complementary measuring methods are needed. Many patients undergoing speech-language pathology treatment are retired, but no data about speaking time in this group exists. Aim To collect reference data about phonation time, from a group of healthy pensioners and to evaluate the voice accumulator VoxLog as a measuring instrument for speaking time. Method Twenty pensioners participated in this study; ten women and ten men aged 66-75. VoxLog was worn eight hours a day during a three day period. A diary of activities containing a self-evaluation scale regarding speech time and an evaluation questionnaire were completed. Results Mean phonation time for all participants was 9,9 % and the range 2,7–23,5 %. The female participants showed a significantly longer mean phonation time (12,8 %) compared to the male participants (7,0 %). A significant correlation between self-evaluation and phonation time at group level, but a lower agreement at the individual level, was found. In general, the participants had a positive experience of VoxLog, even though some technical, instructional and usability deficits were reported. Conclusions In this study, reference data for phonation time has been collected, that may be used clinically and in future research. Registration of phonation time with VoxLog can be used for estimation of speaking time  as a complement to self-reports, even though some limitations in the method should be taken into account. Further research should focus on patient’s opinions about VoxLog and collecting normative values.

No description available.

Velofarynxinsufficiens (VPI) innebär en otillräcklig förmåga att stänga passagen mellan mun- och näshåla. En ofullständig slutning får konsekvenser framför allt för talet, då luft passerar genom näsan även vid orala språkljud och leder till en avvikande talklang och artikulation. Dessa avvikelser kan vara mer eller mindre framträdande i talet och innebära allt ifrån en lätt förvrängning av talklangen till att talet blir oförståeligt för omgivningen, vilket får allvarliga konsekvenser för möjligheten att kommunicera verbalt.   VPI kan behandlas på flera sätt, dels protetiskt, dels med kirurgi. Deltagarna i denna studie har alla genomgått operation med uppåtbaserad farynxlambå, som är en väldokumenterad och effektiv metod för att behandla VPI. En vanligt förekommande biverkning till operationen är luftvägshinder, exempelvis nästäppa, snarkning och sömnapné.    Syftet med studien var att undersöka deltagarnas egen uppfattning om operationsresultatet gällande tal och biverkningar, med hjälp av en enkät för självskattning. 61 patienter opererade med uppåtbaserad svalglambå under perioden 2000-2011 vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala deltog i studien. Deltagarna delades in i tre undergrupper utifrån etiologi: deltagare med spalt (n  =  35), deltagare med spalt och syndrom (n  =  13), samt deltagare utan spalt (n  =  13).   Resultat: 55 av 61 deltagare (90  %) ansåg att operationen förbättrade deras tal. 49 av 61 deltagare (80  %) skulle dessutom rekommendera operationen till någon annan med samma besvär. 42 av 61 deltagare (68,8  %) uppgav att de är nöjda med sitt tal. Kvarstående biverkningar som rapporterades var nästäppa, snarkning, dagtrötthet och muntorrhet. Deltagarna upplevde dock dessa biverkningar i liten grad. Ingen tydlig skillnad sågs mellan de olika patientgrupperna. / Velopharyngeal insufficiency (VPI) is the inability to completely close the velopharyngeal port. Velopharyngeal closure is an important part of speech. VPI leads to a leakage of air into the nasal cavity during speech, which can cause hypernasal resonance and misarticulations. The effect of VPI on speech differs depending on the nature of the insufficiency. It can affect speech intelligibility severely.   VPI can be treated prosthetically or surgically. The patients in this study have all undergone pharyngeal flap surgery; a well established surgical method with documented effect in correcting VPI and reducing hypernasality in speech. Pharyngeal flap surgery can have negative consequences, such as airway obstruction, sleep apnea and snoring.   The aim of this study was to investigate the patients experiences of speech, complications and side-effects after pharyngeal flap surgery, through self-reports. 61 patients who underwent superior pharyngeal flap surgery during the period 2000 to 2011 at Uppsala University Hospital participated in the study. They were divided into three sub-groups: patients with cleft (n  =  35), patients with cleft and syndrome (n  =  13), patients without cleft (n  =  13).   Result: 55 of 61 participants (90 %) were of the opinion that the pharyngeal flap surgery had improved their speech. 49 of 61 participants (80 %) said they would recommend someone else with the same problem to undergo the operation. 42 of 61 participants (68,8 %) were content with their speech. Reported residual side effects, though experienced in low degree, were nasal congestion, snoring, weariness during daytime and dry mouth. No evident difference was seen between the sub-groups.

Sammanfattning Bakgrund: Deep brain stimulation (DBS) i nucleus ventralis intermedius i thalamus (VIM) eller caudala zona incerta (cZi) ger goda effekter på tremorsymptomen för patienter med essentiell tremor. Patienterna som behandlats med DBS kan få bieffekter som i vissa fall leder till talpåverkan, så kallad stimuleringsinducerad dysartri. Huruvida det finns risk för bieffekter som drabbar röstens funktion hos patienter med essentiell tremor saknas studier kring men man vet att grundsjukdomen kan påverka rösten akustiskt samt att vissa patienter utvecklar rösttremor. Att drabbas av en bieffekt efter DBS kan ha en inverkan på hur patienten subjektivt upplever resultatet av behandlingen.     Mål: Att undersöka om patienter med essentiell tremor som genomgått DBS subjektivt upplever någon form av röst- eller talbesvär jämfört med en frisk, ålders- och könsmatchad kontrollgrupp.   Metod: I studien deltog sammanlagt 42 deltagare varav 21 tillhörde en patientgrupp med essentiell tremor som genomgått DBS i cZi och de övriga 21 tillhörde en frisk, ålders- och könsmatchad kontrollgrupp. Deltagarna i de båda grupperna fick fylla i två formulär, RHI som berör röstens funktion och SOFT som berör talets funktion. Deltagarna som tillhörde patientgruppen fick också svara på fem fördjupande frågor om deras subjektiva upplevelse. Den statistiska signifikanstestningen genomfördes med avseende på om det fanns en skillnad i självskattningen mellan de båda grupperna.   Resultat: Resultaten i denna studie visade att patienterna med essentiell tremor s0m är behandlade med DBS skattar en signifikant större del subjektiva svårigheter av sin egen röst- och talfunktion jämfört med den friska kontrollgruppen.   Slutsats: Resultaten visade att det på gruppnivå finns signifikant större andel upplevda svårigheter relaterade till tal- och röstfunktionen hos patienter med essentiell tremor behandlade med DBS jämfört med en frisk kontrollgrupp. Resultaten visar även en stor individuell variation av den subjektiva upplevelsen av tal och röstpåverkan vilket är viktig information att delge patienter som ska genomgå DBS. Ett preoperativt samtal med logoped för information om möjliga bieffekter vid DBS och hur detta kan påverka patienten subjektivt är nödvändigt. De patienter som subjektivt upplever besvär med talet eller rösten bör erbjudas kontakt med logoped. / Abstract Background: Deep brain stimulation (DBS) of ventralis intermedius nucleus of thalamus (VIM) or caudala zona incerta (cZi) have been shown to be efficient in supressing tremor symptoms in patients with essential tremor. Patients who has been treated with DBS may acquire certain side effects of which in some cases results in an impact on the patients speech, known as stimulation- induced dysarthria. There is a lack of studies that investigate if there is a risk of side effects that is affecting voice functioning in patients with essential tremor. Previous studies have claimed that the disease itself may have an effect on the voice acoustics and that some patients develop voice tremor. The occurrence of a side effect caused by DBS may have an impact on the patients subjective experience of the treatment result.   Aim: To investigate whether patients with essential tremor treated with DBS are subjectively experiencing any form of voice or speech disability compared to a healthy, age and sex matched control group.   Method: The study included 42 participants all together whereof 21 was part of a patient group with essential tremor treated with DBS in cZi and the other 21 participants was part of a healthy, age and sex matched control group. The participants of both groups filled out two different forms, VHI (RHI) which affects voice function and SOFT which affects speech function. The participants in the patient group also answered five profound questions about their subjective experience. The test of statistical significance was performed with regard of if a difference was to be found in the self-ratings between the two groups.   Results: The results of the study show that patients with essential tremor whom have been treated with DBS rates a significantly greater amount of subjective difficulties related to the voice and speech functioning compared to the healthy control group.   Conclusion: The results show that the DBS-treated patients with essential tremor experience a significantly greater amount of subjective difficulties related to voice and speech functioning compared to a healthy control group. The results also show a great individual variety in the subjective experience of speech and voice function which is important information to notify patients who are due to undergo DBS-treatment. A preoperative meeting with a speech and language pathologist to be informed of possible side effects caused by the DBS and in what ways this can effect the patient subjectively is required. Patients who postoperatively experience a negative effect on speech or voice functioning should be offered contact with a speech and language pathologist. / Tal- och rösteffekter av djup hjärnstimulering hos patienter med ärftlig tremor