Bakgrund: Kronisk sjukdom är den ledande dödsorsaken bland individer världen över varav hjärt-kärlsjukdom, cancer, diabetes och kroniska lungsjukdomar är de dominerande. Att leva med kronisk sjukdom erfordrar en livslång behandling av förändrade levnadsvanor. Hälsa och välbefinnande utesluter inte sjukdom, för kroniskt drabbade innebär det att förhålla sig till sin livssituation. Subjektiva och objektiva emotioner är en stor del bland individers vardag och orsakar ett lidande. Hos hälso- och sjukvården föreligger det ett ansvar att främja hälsa, lindra lidande och förebygga sjukdom bland individer med kronisk sjukdom. Syfte: Att belysa individers upplevelser av att leva med kronisk sjukdom. Metod: En litteraturöversikt där datamaterialet består av tio kvalitativa artiklar ur ett patientperspektiv. Resultat: Resultatet identifierar två huvudteman; behov av ett stödjande nätverk och kronisk sjukdom i vardagen samt sju underteman; vikten av ett betryggande och socialt stöd, en förtroendefull vårdrelation, kunskap och information vid sjukdomshantering, att finna balans vid upprätthållandet av levnadsvanor, när sjukdomen är under progression, avsaknad av en meningsfull vardag och existentiell rädsla. Konklusion: Individer med kronisk sjukdom upplever ett dagligt och påtagligt livslidande. Individer bör ses ur ett helhetsperspektiv där hälso- och sjukvården skall utgå från en personcentrerad- och individanpassad vård.

Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste demenssjukdomen, med 60-80 % utav alla kliniska diagnoser, där hög ålder och ärftlighet är riskfaktorer för att drabbas. I Sverige har ca 100 000 diagnosen AD. AD karaktäriseras av kognitiva störningar som t.ex. minnesdefekter, där β-amyloida (Aβ)-plack och tau-protein är två viktiga biomarkörer. Godkända terapier är endast symtomlindrande och delas in i läkemedelsklasserna kolinesterashämmare och N-metyl-D-aspartat (NMDA)-glutamatreceptorantagonister. Dagens forskning riktas bl.a. gentemot antikroppar mot Aβ-plack och vaccin mot tau-protein, dock hittills utan framgång. Mikroglia har en immunologisk roll i centrala nervsystemet (CNS) och kan ändra fenotyp för att bibehålla homeostas i CNS. Men vid en långvarig och okontrollerad aktivering av mikroglia sker en kronisk syntetisering av cytokiner och proinflammatoriska mediatorer vilket kan resultera i neuroinflammation, ett karaktäristiskt fynd vid AD. Flertalet riskgener som associerats med AD påverkar och uttrycks i mikroglia, t.ex. gener som kodar för NOD-like receptor family pyrin domain containing 3 (NLRP3), komplementreceptor 3 (CR3), triggering receptor expressed on myeloid cells 2 (TREM2), apolipoprotein E (APOE) och CX3C kemokinreceptor 1 (CX3CR1).  Syftet med följande litteraturarbete var att besvara frågan om mikroglia som läkemedelsmål kan vara lösningen på att förebygga och bromsa progressionen av AD. Frågeställningen har försökts att besvaras med aktuella vetenskapliga artiklar inom ämnet, hämtade från sökdatabasen PubMed. De första fyra studierna (I-IV) användes för att besvara hur mikroglia som läkemedelsmål kan vara relaterat till AD. Resultatet tyder på och identifierade riskgener, t.ex. APOE och CD33, vilka kunde relateras till AD. Inhibering av nikotinamid-adenin-dinukleotidfosfat (NADPH) oxidas 2 (Nox2) och CX3CR1, uttrycka i mikroglia, påvisades vara relaterade till reglering av den dysfunktionella mikroglian och upprensandet av Aβ-plack. Ökad aktivitet av TLQP-21, en VGF-inducerad ligand till komplementkomponent 3a receptor 1 (C3aR1), reducerade mikroglias neuropatologiska fenotyp. Studie V och VI användes för att besvara hur ett läkemedel med mikroglia som läkemedelsmål skulle kunna se ut. Aminosyran glycin tycks kunna stödja en dysfunktionell mikroglia. Nanopartiklar (NP) med olika aktiva substanser, gav en synergistisk effekt genom att modulera mikroglia och rensa upp Aβ-plack. Slutsatsen är att mikroglia är direkt relaterat till AD med flertalet gener och olika vägar som påverkar den dysfunktionella mikroglian och tillåter sjukdomsprogressionen. Det finns läkemedelsstrategier för att nå mikroglia, som t.ex. kroppsegna substanser med välkänd effekt och NPs innehållandes flera modulerande substanser. Idag finns det inget svar på vilken/vilka av ovannämnda strategier som skulle kunna stoppa eller bromsa AD-progressionen, men det finns en förhoppning att finna läkemedelsmålet i eller riktat mot mikroglia. / Alzheimer's disease (AD) is the most common form of dementia, with 60-80 % of all clinical diagnoses, with high age and heredity as well-known risk factors. In Sweden there are approximately 100 000 people diagnosed with AD. AD is characterized by changes in cognitive abilities like memory problems, with β-amyloid (Aβ)-plaque and tau protein acting as two important biomarkers. Today's approved therapeutics are only symptom-relieving and is categorized in colinesterase inhibitors and N-methyl-D-aspartate (NMDA)-glutamate receptor antagonists. Clinical trials and studies on AD are today aimed to study antibodies against Aβ-plaque and tau protein though, without success so far.  Microglia has an immunological role in the central nervous system (CNS) and change its phenotype to keep homeostasis in the CNS. When microglia undergo a persistent and uncontrolled activation, a chronic synthesis of cytokines and proinflammatory mediators starts and results in neuroinflammation, a characteristic finding in AD. Many risk genes that have been identified in AD affects and has shown to be expressed in microglia, like for example NOD-like receptor family pyrin domain containing 3 (NLRP3), complement receptor 3 (CR3), triggering receptor expressed on myeloid cells 2 (TREM2), apolipoprotein E (APOE) and CX3C chemokine receptor 1 (CX3CR1).  The purpose of the present literature work was to answer if microglia as a drug target can be the solution to prevent and delay the progression of AD. Six scientific articles were analyzed and selected from the database PubMed. Four articles were used to answer how microglia as a drug target is related to AD. Directly related risk genes for the development of AD could be identified, for example APOE and CD33. Inhibition of nicotinamide-adenine dinucleotide phosphate (NADPH) oxidase 2 (Nox2) and CX3CR1 where shown to be directly related to the regulation of the dysfunctional microglia and to the deletion of Aβ-plaque. Increased activity of TLQP-21, a VGF-derived ligand to complement component 3a receptor 1 (C3aR1), reduced microglias neuropathological phenotype. Two articles was used to answer how a drug could look like, with microglia as a drug target. The amino acid glycine probably support the dysfunctionally microglia and may be useful in drug development. Nanoparticle (NP) encapsuling different active substances, exhibited a synergistic effect: able to modulate microglia and delete Aβ-plaque. The conclusion that could be drawn from this work is that microglial cells are directly realted to AD. The are AD-related genes and different signaling pathways, which affects the dysfunctionally microglia and allows the progression of AD to continue. The are interesting strategies to develop a drug with microglia as a drug target, for example to use endogenous substances to get a synergistic effect. Today there are no answers to which of the pathways that may stop or delay the progression of AD, but there is good expectancy to find the drug target in microglia.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen av demenssjukdom som innebär gradvis förlust av hjärnceller och obotliga försämringar av kognitiva funktioner samt minnesförmåga. Sjukdomen förändrar personens personlighet, beteende och humör vilket drabbar hela familjen. Rollerna i familjen förändras och det är vanligt att anhöriga vårdar familjemedlemmen med Alzheimers sjukdom i hemmet. Sjuksköterskan har ansvar i mötet med personen med Alzheimers sjukdom och anhöriga. Syfte: Att beskriva anhörigas upplevelser av att leva nära personer med Alzheimers sjukdom. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Tolv vetenskapliga artiklar användes och granskades. Artiklarna analyserades utifrån fem steg. Resultat: I resultatet identifierades två kategorier; Familjens vardag förändras (Den sjukes annorlunda beteende, Anhörigas känslor, Behov av egentid) och Förlust av en partner (Förändrad och förlorad kärlek, Att skiljas åt, Rädsla inför framtiden).  Slutsats: När familjemedlemmen drabbats av Alzheimers sjukdom ställdes anhöriga inför utmaningar och nyuppkomna situationer som krävde anpassning. Anhöriga upplevde negativt bemötande av sjukvården när personen som börjat uppvisa symtom sökte vård. Anhörigas liv förändrades psykiskt, fysiskt och socialt. Familjedynamiken påverkades när roller inom familjen fick omfördelas. Sjuksköterskan bör använda familjefokuserad omvårdnad i mötet med dessa personer.

Bakgrund: Demenssjukdomar är samlingsnamnet utifrån olika symptom som orsakar skador i hjärnan. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen (70 %). Flera närstående med Alzheimers sjukdom bor i ordinärt boende och vårdas av anhöriga, vilket kan innebära både psykisk och fysisk belastning.   Syfte: Syftet var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva med närstående med Alzheimers sjukdom i dagligt liv.   Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Artiklarna har analyserats enligt Fribergs femstegsanalys.   Resultat: I resultatet framkom tre kategorier och nio subkategorier: Livssituationen förändras: Förändrade nära relationer, Oviss framtid och Förändrade känslor. Socialt liv förändras: Egentidsbrist och Social isolering. Förändrade behov: Sömn, Stöd samt Information och kunskap.   Slutsats: Anhöriga till närstående med Alzheimers sjukdom som lever tillsammans tar ansvar för vård och omsorg i ordinärt boende. Anhörigas behov av stöd och kunskap om sjukdomen ställer höga krav på hälso- och sjukvården. Sjuksköterskor har betydande roll i att stödja anhöriga i vårdarrollen.

SAMMANFATTNING Kognitiv sjukdom är ett stort hälsoproblem och betraktas som ett obotligt tillstånd. Den palliativa vården av personen med kognitiv sjukdom har fokus på optimal symtomlindring, teamarbete, kommunikation och närståendestöd. Det finns svårigheter för närstående till personen med avancerad kognitiv sjukdom att vara delaktig i diskussion när det gäller palliativ vård. Syftet var att belysa upplevelser av att vara närstående till en person med kognitiv sjukdom i palliativt skede på ett särskilt boende. Metoden var en litteraturöversikt. Inklusionskriterierna var artiklar med fokus på vuxna närståendes perspektiv som publicerats på engelska under de senaste tio åren.Resultatet bestod av fem kategorier: närståendes positiva känslomässiga reaktioner, närståendes negativa känslomässiga reaktioner, närståendes ambivalenta reaktioner, närståendes behov av trygghet och säkerhet samt närståendes behov av information, stöd och delaktighet. De huvudsakliga fynden var ambivalensen mellan känslan av frihet och lättnad och blandade känslor av sorg, skuld och dåligt samvete som de närstående upplevde efter flytten till särskilt boende. Närstående hade behov av trygghet och säkerhet som kunde uppnås när sjuksköterskan var skicklig och omtänksam, kunde identifiera förändringar samt kunde känna personens behov. Närstående hade svårigheter att förstå och vara förberedda när personen med kognitiv sjukdom behövde vård i livets slutskede; övergången till palliativ vårdmedförde ofta stress, belastning och depression hos närstående. Slutsatsen är att sjuksköterska kan bidra till ökad trygghet till närstående genom att ge säker och god palliativ vård till personen med kognitiv sjukdom samt kunskapsstöd och emotionellt stöd till närstående. Det finns ett behov av nya forskningen och utvecklingen av familjecentrerad vård för personer med kognitiv sjukdom och deras närstående inom palliativ vård. Nyckelord: Kognitiv sjukdom, närståendes perspektiv, palliativ vård, upplevelser / ABSTRACT Cognitive disease is a major health problem and is considered an incurable condition. The palliative care of patients with cognitive disease has a focus on optimal symptom relief, teamwork, communication and close family support. There is a difficulty for caregivers to the person with advanced cognitive disease to be involved in discussions regarding the palliative care. The aim was to describe the experience of being caregiver to a person with cognitive disease in palliative phase at a nursing home.The method was literature review. The inclusion criteria were articles focusing on the adult caregiver’s perspective published in English over the last ten years. The data analysis was performed using an integrated analysis.The result consisted of the five categories: the caregiver’s positive emotional reactions, the caregiver’s negative emotional reactions, the caregiver’s ambivalence reactions, the caregiver’s need for security, and the caregiver’s need for information, support and participation. The main findings were ambivalence between the feeling of freedom and relief and mixed feelings of sadness, guilt and bad conscience that close caregivers of people with cognitive illness in palliative phase experienced after the move to a nursing home. Caregivers needed security and safety that could be achieved when nurses were skilled and caring, able toidentify changes and to perceive the person’s needs. Caregivers often experienced stress and had difficulties understanding and being prepared when a person with cognitive disease needed end of life care. The conclusion is that the nurse can contribute to an increased safety for the caregivers by providing safe and good palliative care to the person with cognitive illness, knowledge support and emotional support to caregivers. There is a need for new research and the development of family-centered care for people with cognitive disease and their caregivers. Keywords: Caregiver’s perspective, cognitive disease, experiences, palliative care

Bakgrund: Bipolär sjukdom är en kronisk, psykisk sjukdom där stämningsläget skiftar mellan perioder av mani och depression. Omkring 2–3% av Sveriges befolkning lever med sjukdomen idag och kvinnor är överrepresenterade. Behandlingen varierar men stämningsstabiliserande läkemedel är den främsta behandlingsformen. Personer med bipolär sjukdom har en högre självmordsbenägenhet. Sjuksköterskans ansvar är att utifrån patientens behov vårda och ge stöd. Dessa patienter kan bland annat behöva stöd gällande relationer, självuppfattning och välbefinnande. Syfte: Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av att leva med bipolär sjukdom Metod: En kvalitativ studie baserad på fem självbiografier skrivna av kvinnor som diagnostiserats med bipolär sjukdom. Datamaterialet analyserades med en induktiv ansats enligt Graneheim och Lundmans mall för manifesta innehållsanalyser. Resultat: Kvinnor med bipolär sjukdom upplever ett lidande som grundar sig i känslor av ensamhet, skuld och skam samt rädslor över att insjukna i nya skov, då sjukdomsförloppet försämras. Läkemedelsbehandling samt stödet av närstående såväl som vårdpersonal är av betydelse för att kvinnorna ska kunna se en mening med livet.  Slutsats: Att hitta en balans mellan glädje och sorg kan leda till ett ökat välbefinnande och en förbättrad hälsa. För att uppnå detta krävs ett tryggt vårdande som utgår från ett patientperspektiv där patientens delaktighet eftersträvas.

Bakgrund: Idag finns ca 140 000 - 150 000 i Sverige som har en demenssjukdom, varav 50–60% har diagnosen Alzheimers sjukdom. Symtom visar sig som bristande orienteringsförmåga, glömskhet och svårighet att uttrycka sig. Patienten får det successivt allt svårare att klara vardagen och behöver allt mer hjälp, denna hjälp utförs ofta av närstående. En emotionell och psykologisk påverkan upplevs av närstående i närvaro av Alzheimers sjukdom.  Syfte: Att beskriva upplevelsen att vara närstående till en person med Alzheimers sjukdom.  Metod: Kvalitativ manifest innehållsanalys av 5 bloggar Resultat: Resultatet utgörs av de tre kategorier Livsförändring, Det psykiska måendet och Omgivningens betydelse. Att vara närstående till en Alzheimersjuk person innebär resulterar i förlust av kontroll, begränsningar och förändrade relationer som leder till en livsförändring. Närståendes psykiska mående påverkas av pliktkänslor, otillräcklighet, skuldkänslor, sorg, ensamhet och oro. Vårdpersonalens bristande förståelse och kunskap skapar en känsla av otrygghet.  Slutsats: Närstående genomgår många utmaningar och behöver anpassa sin livssituation när de blir vårdare till en Alzheimersjuk person. Genom att inkludera närstående inhämtar sjuksköterskan en förståelse för att kunna bistå med hjälp, råd och stöd.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen i Sverige och cirka 25000 individer insjuknar årligen. Alzheimers sjukdom brukar benämnas “de anhörigas sjukdom” eftersom det ofta är dem som står för stor del av vårdandet. För att vårdpersonal ska kunna stötta de närstående och den som insjuknat är det viktigt att arbeta personcentrerat och anpassa stödet efter individernas egenvårdskapacitet.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att leva i en relation med en partner med Alzheimers sjukdom.  Metod: Metoden som använts är en kvalitativ litteraturstudie med grund i fyra patografier. Innehållsanalysen är utförd efter Graneheim och Lundmans beskrivning. Resultat: I patografierna beskrev författarna deras upplevelser av livet som närstående till en partner med Alzheimers sjukdom. Analysen resulterade i fyra kategorier med tillhörande underkategorier. Följande kategorier var; kärlek, sorg, att förlora sig själv och behov av stöd.  Slutsats: I resultatet framkom det att livet förändras för båda parter i relationen när den ena drabbas av Alzheimers sjukdom. Den friska närstående antar ofta en vårdande roll i att hjälpa den som blivit sjuk. Genom att bemöta närståendes behov av stöd i ett tidigare skede kan vården på sikt spara resurser. Detta relaterat till att närstående utan tillräckligt stöd riskerar att bli patienter på grund av nedsatt hälsa eller psykiska besvär som eventuellt kunnat förebyggas.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes typ 1 är en av de vanligaste kroniska sjukdomar som drabbar ungdomar. I Sverige lever cirka 50 000 med diabetes typ 1, varav ungefär 7000 är barn och ungdomar. Sjukdomen debuterar vanligtvis i ungdomsåren, samtidigt som ungdomarna genomgår en snabb utvecklingskurva och kämpar med att finna sin egna identitet. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva faktorer som påverkar det dagliga livet hos ungdomar med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudie utgick från Polit och Becks (2017) nio steg. CINAHL och PubMed användes för att samla in relevanta artiklar. Kvalitetsgranskning enligt granskningsmallarna för kvalitativa artiklar enligt Forsberg & Wengström (2013). Induktivt förhållningssätt tillämpades vid analys och resultatet bestod av tio artiklar. Resultat: I artiklarna framkom olika faktorer som påverkade det dagliga livet hos ungdomar med diabetes typ 1. Tre teman identifierades: Känslan av att vara annorlunda, Balans i vardagen och Den sociala världen. Slutsats: Flertalet faktorer identifierades som påverkade det dagliga livet hos ungdomar med diabetes typ 1. Att få känna sig normal och få slippa sin sjukdom var något som majoriteten strävade efter. Andra faktorer som framkom var kost, träning, sömn, familjära relationer, vänner, skola och oro inför sjukvården.

Bakgrund: Vårdnadshavare till barn som har anorektal missbildning (ARM) och Hirschsprungs sjukdom (HD) uttrycker ett behov av stöd från barnsjukvården. Studier visar att kommunikation mellan hemmet och barnsjukvården via digital teknik ökar vårdnadshavares trygghet. Kommunikation via digital teknik, såsom en applikation kan vara en lösning till ökat stöd även för vårdnadshavare till barn som har ARM och/eller HD. Syfte: Syftet var att belysa hur vårdnadshavare till barn som har ARM och/eller HD upplever kommunikation med barnsjukvården via en applikation. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Via ändamålsenligt urval inkluderades tio vårdnadshavare till barn som har ARM och/eller HD. Datainsamlingen utfördes genom uppföljande semistrukturerade intervjuer efter intervention av en applikation. Intervjuerna genomfördes efter en respektive två veckors användning av applikationen. Intervjumaterialet analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Fem slutgiltiga kategorier framkom i dataanalysen: Periodvis användbar, Kompletterande kommunikationssätt, Tillgänglighet till barnsjukvården, Underlättar planeringen av tid och Stöd i bedömningar. Vårdnadshavarna upplevde att applikationen som användes i studien var användbar i perioder såsom vid permission och utskrivning till hemmet. Däremot upplevdes den omotiverad i perioder då barnet mådde bra. Samtliga vårdnadshavare upplevde att kommunikationssättet var enkelt och kände en närmare kontakt med barnsjukvården. De kände också att kommunikationssättet gav dem möjlighet att styra sin egen tid. Via applikationen fick vårdnadshavarna stöd i bedömningar kring barnets behandlingar och upplevde en ökad trygghet i hemmet. Vårdnadshavarna kände att applikationen var ett bra komplement för kommunikation med barnsjukvården men det kunde inte ersätta det fysiska mötet. Slutsats: Vårdnadshavare till ARM och/eller HD upplever att kommunikation med barnsjukvården via en applikation kan ge dem återkoppling och på så sätt bidra till det stöd de tidigare uttryckt sig sakna i hemmet. / Background: Legal guardians of children with Anorectal Malformation (ARM) and Hirschsprung’s Disease (HD) express a need of support from pediatric healthcare. Studies demonstrate how communication between home and pediatric care through digital technology increase the legal guardians comfort. Communication through digital technology, such as an application, could be a solution to increase the support for legal guardians of children with ARM and/or HD. Aim: The aim was to illustrate how legal guardians of children with ARM and/or HD experience communication with pediatric care through an application. Method: Qualitative method with an inductive approach. Ten legal guardians of children with ARM and/or HD participated through purposive sampling. Datacollection through follow-up semi-structured interviews after intervention of an application. The interviews were performed after one and two weeks of use of the application. The interview material was analyzed through content analysis. Results: Five final categories emerged from the data analysis: Useful in periods, Complementary mean of communication, Accessibility to pediatric healthcare, To facilitate time management and Support in assessments. Legal guardians experienced the application that was used in this study as useful in periods of leave or discharge to home. On the other hand they experienced that the application was unjustified in periods when the child was feeling well. All of the legal guardians experienced the mean of communication as easy and felt a closer connection to pediatric care. They also felt that the mean of communication gave them the possibility to master their own time. The legal guardians received support in assessments in regards of their child’s treatment through the application and experienced increased comfort in their home.  The legal guardians felt that the application was a good complement for communication with pediatric care but that it could not substitute de physical meeting. Conclusion: Legal guardians of children with ARM and/or HD experience that communication with pediatric care through an application can give them feedback and thus contribute to the support that they previously have been missing in their home.