Blödarsjuka är en ovanlig medfödd sjukdom som kräver livslång behandling och kontinuerlig kontakt med sjukvården. Tidigare forskning visar att leva med en kronisk sjukdom innebär restriktioner och påverkar personens upplevda hälsa. Hälsa är ett begrepp som innefattar sundhet, friskhet och en känsla av välbefinnande och kan upplevas trots sjukdom.  Sjuksköterskan ska genom sin omvårdnad främja hälsa hos personer med blödarsjuka. Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att leva med blödarsjuka. Litteraturstudien baserades på 18 vetenskapliga artiklar. Resultatet innefattade fem teman: att acceptera eller förneka sin sjukdom, att uppleva kroppsliga begränsningar, att uppleva sociala och psykiska begränsningar, att uppleva behandling och komplikationer av sjukdom och att uppleva mötet med hälso- och sjukvården. Okunskap från hälso- och sjukvården samt från samhället kan leda till ett upplevt utanförskap, sämre hälsa och minskat välbefinnande. Mer kvalitativ forskning och en ökad förståelse hos sjukvårdspersonal krävs för att god omvårdnad för personer med blödarsjuka ska kunna bedrivas. / Haemophilia is a rare genetic disease that requires life-long therapy and continuous contact with health care. Previous research shows that living with a chronic illness involves restrictions and affects the persons perceived health. Health is a concept that includes a feeling of well-being and can be experienced in spite of illness. The nurse should through her care promote health to people with haemophilia. The purpose of this study was to describe the experience of living with haemophilia. The literature review was based on 18 scientific articles. The results included five themes: to accept or deny their illness, to experience physical limitations, to experience social and mental limitations, to experience treatment and complications of the disease and to experience the encounter with health care. Ignorance from health services and from the community can lead to a perceived alienation, poorer health and reduced well-being. More qualitative research and a greater understanding from the health care is necessary to provide good nursing care for people with haemophilia.

Bakgrund: Diabetes typ I är en kronisk sjukdom som innebär att insulinproduktionen i bukspottskörteln upphör. Sjukdomen kräver daglig behandling och en anpassad livsstil är nödvändig för att undvika komplikationer på både kort och lång sikt.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur unga människor i åldrarna 17-38  år upplever hur det är att leva med diabetes typ I. Metod: Studien är en kvalitativ litteraturstudie genomförd med induktiv ansats. De utvalda artiklarna analyserades med en manifest innehållsanalys. Resultat: Under textanalysen framkom ett antal fenomen och beskrivningar som kategoriserades i två huvudkategorier och flera underkategorier. Den första huvudkategorin var att sjukdomen påverkar den drabbade individens livsstil på olika sätt, bl.a. genom att skapa ett behov av en strukturerad tillvaro. Den andra slutsatsen var att sjukdomen påverkar den drabbades sociala liv, inte minst genom att han eller hon påverkas av hur andra människor uppfattar diabetes som sjukdom. Slutsats: Resultatets två huvudkategorier överensstämde i huvudsak med den etablerade forskningen. Författarna pekar på förutom dessa slutsatser också på behovet av individuella lösningar inom diabetesutbildningen liksom bättre förberedda övergångar mellan barn-och vuxendiabetesvård. Man får inte heller glömma bort gravida diabetessjuka kvinnors behov och utmaningar och därmed sjuk-och hälsovårdens behov av att kunna ge stöd till dessa.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karolinska institutet, 2002. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Uppsala universitet, 2006. / Härtill 4 uppsatser.

<p>Att vara barn till en förälder som drabbats av psykisk sjukdom kan innebära ett svårt lidande. Syftet var att belysa erfarenheter av att växa upp i en familj där en förälder är drabbad av psykisk sjukdom. Litteraturstudien är baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Artiklarnas resultat analyserades och resulterade i tre rubriker: att leva i ovisshet, strategier i vardagen och ansvar. I resultatet framkom att psykisk sjukdom hos föräldrar utgjorde stor ovisshet för barnen och att de saknade professionell hjälp. Barnen upplevde bristfällig och otillräcklig information och ansåg att vårdpersonalen inte involverade dem i vården. Sjuksköterskan måste vara lyhörd för hur barnen upplever situationen och erbjuda sitt stöd till dem. Det är också viktigt att se den psykiskt sjuke som en del i ett större sammanhang, där barnen spelar en betydelsefull roll.</p>

<p>Det blir mer vanligt att familjen uppfyller den döendes sista önskan, att få dö i sitt eget hem. Vården i hemmet gör att familjen få inta ledarrollen i omvårdnaden av familjemedlemmen. Familjen har en stor betydelse för den döende familjemedlemmens sista tid i livet blir. Syftet med denna uppsats var att lyfta fram familjens upplevelser av att vårda en familjemedlem i palliativt skede i hemmiljö. Metoden som användes var litteraturstudie där aktuell forskning inom palliativ vård sammanställdes Databassökning gjordes i CINAHL, Medline, PubMed och ELIN@Kalmar. De artiklar som svarade mot syftet kvalitetsgranskades och resultatet bygger på nio vetenskapliga artiklar. Fyra teman påvisades, familjens upplevelser av delaktighet, familjens upplevelser av information, familjens upplevelser av stöd och familjens upplevelser av situation. Familjen har en önskan att få information om sjukdomen och dess utveckling för att känna sig delaktiga i vården. Familjen kände att de hade ett stort ansvar för sin sjuka familjemedlem för att orka med så behöver familjen ett stöd från professionella vårdare. Fortsatt forskning inom samma område men utifrån familjemedlemmens perspektiv där den döendens upplevelser presenteras.</p>

Bakgrund: När barn drabbas av sjukdom påverkas hela dess familj. Flertalet syskon till långvarigt sjuka barn upplever sig inte delaktiga i vården. En barnsjuksköterska ska arbeta familjecentrerat vilket innebär att planera vården utifrån hela familjen. Barnsjuksköterskan ska också möta varje individ i familjen. För att kunna utföra familjecentrerad vård, är det viktigt att samverka i team i omvårdnaden. Syftet: Beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av att involvera syskon till långvarigt sjuka barn i vården. Metod: Tre fokusgruppsintervjuer har utförts med totalt tolv deltagare. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien kom fram till att barnsjuksköterskorna erfar att syskonens delaktighet i vården är betydelsefull och att information till syskon ger en ökad förståelse och kunskap. Även hur miljön på vårdavdelningen är utformad har betydelse för om syskon involveras. Barnsjuksköterskor erfar att för att syskon ska involveras krävs en teamsamverkan. Slutsats: Barnsjuksköterskorna anser att det är viktigt att syskon involveras i vården men de tycker att det är svårt att göra det då de ofta prioriterar det sjuka barnet. Syskon kan involveras genom kommunikation och att barnsjuksköterskan visar praktiskt vad de gör och ibland låter de syskonen får hjälpa till med små omvårdnadsåtgärder.

No description available.