Ett möte ger möjligheten att skapa en relation mellan barnet, föräldrarna och sjukvårdspersonalen på sjukhus. Därför bör sjuksköterskan i det första mötet vara vänlig, igenkännande, uppmärksam och lyssna på föräldrarna och barnet. En del sjuksköterskor får kämpa med att komma överens med barn och föräldrar i vården och bemötandet är en av utmaningarna som ingår i ett möte.

Drog- och alkoholmissbruksproblematik är idag ett relativt vanligt hälsoproblem. Det är därför viktigt att undersöka vilka förutsättningar sjuksköterskor har när de träffar personer med denna problematik. Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskans förutsättningar påverkar vårdmötet med personer med drog- och alkoholmissbruksproblematik i sjukhusmiljö. Studien beskriver vårdmötets betydelse för vårdandet och sjuksköterskans professionella etiska ansvar i förhållande till hens förutsättningar. Studien är en litteraturöversikt med både kvalitativa och kvantitativa studier. Resultatet är uppbyggt runt sjuksköterskans förutsättningar för vårdmötet med fyra teman. Temana är; att förhålla sig till personer med drog- och alkoholmissbruk, kunskapsbehov, självförtroende i sin yrkesutövning och arbetsmiljö. Studien visar att sjuksköterskans förutsättningar till personer med drog- och alkoholmissbruk kan förbättras. Exempel på förutsättningar är sjuksköterskans tillit, rädslor, och arbetsmiljö i arbetet med personer med drog- och alkoholmissbruk. Den visar också att sjuksköterskor behöver mer utbildning i vård av dessa personer, vilken de också efterfrågar. De sjuksköterskorna med mer erfarenhet och/eller mer utbildning inom området drog- och alkoholmissbruk har bättre självförtroende i sin yrkesutövning. I resultatdiskussionen diskuteras sjuksköterskans förutfattade meningar och hur kunskap och förändrat förhållningssätt kan verka positivt på vårdmötet mellan sjuksköterskan och personer med drog- och alkoholmissbruk.

Bakgrund: Trots lagar, riktlinjer och ambitioner om att skapa en jämlik vård, visar forskning att HBTQ-personer upplever en sämre vård och har en psykisk ohälsa som är mer utbredd än hos befolkningen som helhet. Att HBTQ-perspektivet ofta osynliggörs i vårdutbildningar leder till att heteronormen fortsätter att leva kvar, vilket får negativa konsekvenser berörande både individ och vårdkvalitet. Syfte: Syftet var att belysa hur individer som identifierar sig som HBTQ upplever sig bli bemötta i vården. Metod: En kvalitativ studie baserad på sex semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades enligt en modell för kvalitativ manifest innehållsanalys av Lundman och Hällgren Graneheim (2012).   Resultat: Resultatet visar att HBTQ-personer många gånger upplever sig bli dåligt bemötta i vården. Detta kunde delvis bero på upplevelsen av att sjukvårdspersonal inte har tillräcklig kunskap i HBTQ-frågor, men också på grund av att det sker medveten kränkning och diskriminering av patienter som identifierar sig som HBTQ. Vid ett gott bemötande ansågs sjuksköterskans öppenhet inför individers olikheter spela en avgörande roll, likaså att en ökad kunskap kring HBTQ-frågor i sjukvården skulle kunna förbättra situationen för HBTQ-personer. Slutsats: Sjukvårdspersonal upplevs inte besitta tillräcklig kompetens för att bemöta HBTQ-personer korrekt, något som får negativa konsekvenser för patienten. Sjukvårdspersonal bör därför reflektera över sina egna normer och värderingar samt öka sin kunskap i HBTQ-frågor. Detta för att nå målet och lagen – en lika vård för alla.

På den rättspsykiatriska klinik som denna studie utfördes på ska det utifrån omvårdnadspersonalens bedömning uppföras en omvårdnadsplan inom en vecka efter att patienten anlänt. I flera lagar som styr vården poängteras patientens delaktighet i sin vård och den legitimerade sjuksköterskan med specialistsjuksköterskeexamen har ansvar för att utforma en samordnad vårdplanering och att patient och anhörig ska involveras i detta (Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening, 2014). I tidigare forskning beskrivs att patienter vill vara delaktiga i sin vård trots att de vårdas under tvångslagar och att sjuksköterskor har olika strategier för att involvera patienten i sin vård. Studiens syfte är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att involvera patienten i sin omvårdnadsplan, inom rättspsykiatrisk vård. Datainsamlingen skedde genom fokusgruppintervjuer och datamaterialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. I analysen framkom tre kategorier: miljön inverkar, finns oförmåga hos patienten och vårt engagemang har betydelse. Sammanfattningsvis visar resultatet att sjuksköterskan beskriver att hen behöver ge patienten tid att landa i vården och engagera sig genom att skapa en relation med patienten och tydliggöra vården för patienten. Även stämningen på avdelningen och patientens ointresse och oförmågor påverkar möjligheten att involvera patienten i omvårdnadsplanen. Studiens resultat diskuteras emot Barker och Buchanan- Barkers (2005) förpliktelser. / In the forensic care clinic where the study was conducted a caring plan must, according to the caring staff’s assessment, be conducted during the first week the patient is present. In several laws that control the care the patient’s involvement in their own care is established. And specialist nurses in psychiatric care has the responsibility to make the concerted caring plan together with the patient and the patient’s relatives (Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening, 2014). In earlier studies it is described that patients want to be involved in their care despite that they are cared for under coercion laws and that nurses have different strategies to involve the patient in their own care. The purpose of the study is to describe nurses experience of involving the patient in their own caring plan, within forensic care. Data was collected during focus group interview’s and the data was analyzed with qualitative content analysis. During the analysis emerged three categories: the environment has impact, the patient has inabilities and the impact of our commitment. In summary the results show that the nurse describe hir need to give the patient time to adapt to the care. And that the nurse has to engage in a relationship with the patient and clarify the care for the patient. Also, the atmosphere in the ward and the patient’s disinterest and inabilities effect the opportunity to involve the patient in the caring plan. The results of the study are discussed against Barker and Buchanan-Barkers (2005) commitments.

Bakgrund Det finns barn över hela världen som behöver vårdas på sjukhus, enbart i Sverige rör det sig om 95 000 barn varje år. När barn vårdas på sjukhus medför det stora konsekvenser som drabbar såväl barnet som familj och närstående. Sjuksköterskan behöver därför erhålla kunskap för att kunna ge stöd och omvårdnad till både barnet och föräldrar i en svår situation. Syfte Att beskriva föräldrars erfarenheter av sjuksköterskans stöd då deras barn vårdas på sjukhus. Metod Det här arbetet använde sig av metoden litteraturöversikt. Till detta användes 15 artiklar och sökningarna gjordes i databaserna Cinahl och PubMed. Resultat Resultatet visade på att föräldrar var i behov av sjuksköterskans stöd under barnets vårdtid. Sjuksköterskans stöd gavs i form av information, att föräldrarna fick vara delaktiga och att deras behov respekterades. Med hjälp av detta kunde en tillitsfull relation uppstå mellan parterna, vilket ledde till att sjuksköterskan även kunde ge stöd på en mer emotionell nivå. Det fanns dock föräldrar som inte fick utförlig information, exkluderades från att medverka i vården och som inte kände sig sedda av vårdpersonalen. Slutsats Föräldrar till barn som vårdas på sjukhus har olika behov av stöd. Till stor del handlar dessa behov om att få korrekt och utförlig information om vad som kommer att ske samt en kontinuerlig uppdatering av barnets sjukdomstillstånd. De flesta föräldrar uppskattar även en öppen och ärlig kommunikation samt att få vara med och påverka vården av barnet.

No description available.

No description available.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom är vanlig hos äldre men på senare tid även blivit mer vanlig i yngre åldrar på grund av ohälsosam livsstil. Sjukdomen behandlas med hjälp av livsstilsförändringar samt medicin. Om sjukdomen inte behandlas leder det till komplikationer så som njursvikt, blindhet, hjärt- och kärlsjukdomar. Många komplikationer kan förebyggas med hjälp av en hälsosam livsstil. De flesta patienter med  diabetes  typ  2  ställs  inför  en  utmaning  att  ändra  sin  livsstil,  där livsstilasförändringar upplevs som krävande och komplicerade. Syftet med studien var att ta reda på vad sjukvårdspersonal använder sig av för strategier i mötet med patienten för att patienten ska genomföra sina livsstilsförändringar. Metoden utgörs av en litteraturstudie av  sex kvalitativa och fyra kvantitativa studier.   Resultatet utgjordes av två huvudteman, det första var sjuksköterskans roll att ge patienten förståelse om sin sjukdom med två subteman. Det andra huvudtemat var motiverande samtal med tre subteman. I  resultatet  betonas  att  sjuksköterskan  har  en  viktig  roll  i  att  se  till  att patienten har en god förståelse om sin sjukdom genom att ge patienten adekvat information om behandling och hur patienten kan undvika senkomplikationer. Sjuksköterskan har också en viktig roll i att motivera patienten att genomföra livsstilsförändringar, att finnas där som ett stöd. Motiverande samtal är den bästa strategin sjuksköterskor kan använda sig av vid behandling av diabetes typ 2 patienter. Det är viktigt att försöka få patienter med diabetes typ 2 behandlas utan medicin, dels för att patienten mår bättre i sin sjukdom och risken att drabbas av följdsjukdomar minskar och bidrar till en hållbar utveckling av vården.

Att vårda människor mot deras vilja ställer höga krav på sjuksköterskans professionella och personliga kompetens. Diskussion om tvångsvården och vad det betyder för patienter är ett av de högst prioriterade ämnena inom psykiatrisk vård. Tidigare forskning belyser patientens upplevelse av tvångsvården och tvångsåtgärder. Detta i syfte att minska förekomst av tvångsåtgärder. Däremot behövs studier som beskriver sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter mot deras vilja, samt vilken betydelse en vårdande relation har i mötet med tvångsvårdade patienter. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av att vårda patienter enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. En kvalitativ forskningsmetod med reflekterande livsvärldsansats har använts som metod. Intervjuer med åtta sjuksköterskor som arbetar inom psykiatrisk vårdkontext ligger som grund i vårt analysarbete. Resultat presenteras utifrån fyra innebördsteman: att skapa en vårdande relation, att inte göra rätt, att använda sig av professionell hållning och att reflektera över sina känslor. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever det svårt att upprätta en god relation till patienten under situationer där tvångsåtgärder blir aktuella. Sjuksköterskor uttrycker känslor av maktlöshet, skuld och skam under dessa omständigheter. Sjuksköterskor försöker hitta utvägar till att hantera sina känslor genom reflektera över situationen i enskildhet, eller tillsammans med någon kollega. Under hotfulla situationer väcks frågor kring om de vill arbeta kvar inom psykiatriskt kontext. Resultatet visar även på att det finns en oro för den  egna  hälsan  skall  drabbas  på  sikt.  I diskussionen belyser författare för- och nackdelar med den valda metoden. Författarnas förhoppning är att öka förståelsen för sjuksköterskornas arbete inom psykiatrisk vård samt fördjupa kunskapen inom det aktuella ämnet.

Introduktion:Delirium är ett begrepp som betyder ”ur spåret” som beskriver människor i tillstånd av agitation eller överdriven trötthet. Detta tillståndet har multifaktoriella orsaker, exempelvis hög ålder, infektion etc. Mest effektiva sättet att hantera delirium är att förhindra dess uppkomst samt att ta hjälp av diagnostiska instrument. Syfte:Syftet med studien var attbeskriva omvårdnadsinterventioner vid deliriumtillstånd. Metod:Litteraturstudien utfördes enligt Polit och Becks nio steg. Resultatet utgick ifrån 14 artiklar. Av dessa var 2 kvalitativa, 10 kvantitativa samt 2 mixad metod. Databaserna som artiklarna hämtades ifrån var CINAHL och PubMed. Resultat: I studien framkom det sex kategorier: screening för delirium, samverkan med närstående, miljöanpassning, fysisk begränsning,sömn och vila samt farmakologiska interventioner.Slutsats:Resultaten visade att övervägande del av sjuksköterskor mött problem med att identifiera delirium, dess orsaker samt tillämpa relevanta omvårdnadsåtgärder. Rutiner för att bedöma patientens kognitiva tillstånd för att identifiera underliggande problem och förbättring av dessa skulle kunna bidra till snabbare återhämtning.