The actor and artist Gladys del Pilar takes us on a journey through her different personas. We follow her into the four different stages of life from childhood into adulthood. What she has been facing as adopted and non-white and how she has navigated within the norm of whiteness. How the white privileged society has affected her life and how the structural racism has created obstacles in everyday life and in the profession as an actor and artist.

The thesis Att vara eller inte vara på rätt plats – Om statushierarkier bland skådespelare is a qualitative study, conducted by me, Therése Jirek, with the purpose of investigating the status hierarchies between actors educated at the public Swedish theater universities and actors educated at private/non public/other theater schools. The study also investigates how the hierarchies affect the work, social relations and dynamics between the actors. The study also looks at the professional pride and identity in relation to this.  The information was gathered using semi-structured interviews with six Swedish actors of different age groups and with different educational backgrounds. The theoretical framework with which the information was interpreted is the theories of the field and habitus by Pierre Bourdieu. The results and analysis are presented in three different parts (chapters): Part 1 – about production and reproduction of status, part 2 – about practices that preserve status and part 3 – about professional pride and identity. The study shows that the actors status is determined for the most part by his or her educational background and if and where he or she works. The status preserving practices are largely performed through silent agreements and self-regulatory behavior. The professional title is characterized by a strong sense of pride and is often rooted deep in the personal identity. / Uppsatsen Att vara eller inte vara på rätt plats – Om statushierarkier bland skådespelare är en kvalitativ studie utförd av mig, Therése Jirek, med syfte att undersöka de statusmässiga hierarkierna mellan skådespelare utbildade inom statlig svensk scenkonstutbildning, och skådespelare utbildade inom privat/ickestatlig/annan scenkonstutbildning. I studien undersöks också hur hierarkierna påverkar yrkesutövandet, de sociala relationerna och dynamiken kollegorna emellan. Vidare berör studien även skådespelarnas yrkesstolthet och identitet i relation till ovanstående. Informationen insamlades med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex svenska skådespelare i olika åldrar och med skiftande utbildningsbakgrund. Det teoretiska ramverk med hjälp av vilket resultaten har tolkats är Pierre Bourdieus teorier om fältet och habitus. Resultaten och analysen redovisas i tre olika delkapitel baserat på forskningssyftet: Del 1 – om produktion och reproduktion av status, del 2 – om statusbevarande praktiker och del 3 – om yrkesstolthet och identitet. Studien visar att skådespelarens status i största mån avgörs av huruvida hen har utbildats vid någon av teaterhögskolorna eller ej, samt om och vid vilken teater hen arbetar. De statusbevarande praktikerna sker till stor del genom tysta överenskommelser och självreglerande beteenden. Yrkestiteln är förknippad med en en stark yrkesstolthet och har ofta en solid förankring i den egna identiteten.

<p>Syftet med studien är att göra en kartläggning över hur svenska skådespelares fysiska och psykiska hälsostatus ser ut hösten 2009. De områden som undersöks är depression, ångest, sömn, stress, arbetslöshet och hälsopåverkan, hörselproblem och tinnitus, samt alkohol- och droganvändning. En länk till en webbenkät med frågor från Hospital anxiety and depression scale, Perceived stress scale, Nationell undersökning om hörsel, yrsel och tinnitus samt Swedish longitudinal occupational survey of health 2006 skickades till medlemmar i Teaterförbundets skådespelaravdelning. 533 deltagare svarade på de inledande frågorna och 425 deltagare slutförde hela enkäten.</p><p>Resultaten visar på förekomst av depression och ångest av klinisk betydelse, förekomst av sömnbesvär, samt förekomst av hög till mycket hög upplevd stress och prestationsbaserat självförtroende. Deltagarna upplever negativa konsekvenser av arbetslöshet. Det förekommer hörselproblem och tinnitus hos deltagarna samt, riskbruk gällande alkohol och droganvändning. En slutsats är att ibland de skådespelare som svarat på studien uppvisas ångestsymptom av klinisk betydelse hos mer än var tredje deltagare.</p>

Syftet med studien är att göra en kartläggning över hur svenska skådespelares fysiska och psykiska hälsostatus ser ut hösten 2009. De områden som undersöks är depression, ångest, sömn, stress, arbetslöshet och hälsopåverkan, hörselproblem och tinnitus, samt alkohol- och droganvändning. En länk till en webbenkät med frågor från Hospital anxiety and depression scale, Perceived stress scale, Nationell undersökning om hörsel, yrsel och tinnitus samt Swedish longitudinal occupational survey of health 2006 skickades till medlemmar i Teaterförbundets skådespelaravdelning. 533 deltagare svarade på de inledande frågorna och 425 deltagare slutförde hela enkäten. Resultaten visar på förekomst av depression och ångest av klinisk betydelse, förekomst av sömnbesvär, samt förekomst av hög till mycket hög upplevd stress och prestationsbaserat självförtroende. Deltagarna upplever negativa konsekvenser av arbetslöshet. Det förekommer hörselproblem och tinnitus hos deltagarna samt, riskbruk gällande alkohol och droganvändning. En slutsats är att ibland de skådespelare som svarat på studien uppvisas ångestsymptom av klinisk betydelse hos mer än var tredje deltagare.

Studier i Sverige har visat att skådespelare rapporterar högre nivåer av upplevd stress, ångest och fysisk smärta än generell population, men lägre nivåer av psykisk ohälsa och depression. Studiens syften var att undersöka upplevd stress, coping och personlighetsdrag hos teaterarbetare och jämföra med generell population, samt utreda betydelsen av anställningsförhållanden och yrkesutövning för upplevd stress och coping. Brief COPE, Perceived Stress Scale och Swedish universities Scales of Personality användes. De 304 respondenterna självskattade högre nivåer av upplevd stress och neuroticism än generell population, men lägre nivåer av aggression. Yrkesutövning, anställningsförhållanden och coping hade ingen effekt på upplevd stress. Signifikanta skillnader avseende copingstrategier upptäcktes, där frilansande scenartister i högre utsträckning använde sig av både dysfunktionella och funktionella copingstrategier. Vidare forskning behövs för att klargöra vilka faktorer som fungerar som skydd mot stress hos olika individer, och omvärdera vilka kombinationer av copingstrategier som skapar effektiv stresshantering bland teaterarbetare.

No description available.

Denna essä handlar om regikonstens dialogiska väsen. Utifrån mina egna erfarenheter som regissör skriver jag om ett par av mina teateruppsättningar. Jag undersöker frågor om vilka faktorer som kan ha påverka repetitionsperioderna. Hur kan en och samma regissör fungera så olika? Hur kan den ena teateruppsättningen gå som en virvlande dans medan nästa havererar? Kan det vara dialogen med skådespelare som är avgörande för om ett samarbete bär eller brister? Min utgångspunkt för essän är att regikonsten är dialogisk och att utan dialog och samförstånd med skådespelarna faller samarbetet samman. Genom att jämföra olika repetitionsperioder för jag ett resonemang kring vad som är betydelsefullt för en kreativ och trygg repetitionsperiod. Jag problematiserar begreppet dialog och använder mig av filosofisk litteratur för att undersöka relationen regissör och skådespelare. Att tala om en dialog är lätt men att fånga ordet i en betydelse utmanar. Mina teoretsiak referenser är framförallt Martin Bubers dialogfilosofi, Jakob Meløe och Hans Skjervheim. / <p>Källor: Bl.a. Martin Buber, Jakob Meløe, Hans Skjervheim, John Dewey</p>

I den här uppsatsen undersöks yrkesgrupperna filmarbetare och skådespelare, detta är för att ge en bild av de första åren i yrkena. Den grundläggande frågeställningen är: Vilka svårigheter eller problem förekommer ofta tidigt i en filmarbetares yrkeskarriär? Studien är kvalitativ och använder djupintervjuer som metod för att samla information ifrån tre filmarbetare och en skådespelare som berättar om deras erfarenheter. Intervjuerna är utförda utifrån ett hermeneutistiskt förhållningssätt för att djupare förstå och tolka sociala aspekter av arbetsprocesserna som respondenterna beskriver. Resultatet visar att många av problemen bottnar i materialistiska faktorer så som bristande resurser och lång övertid utan ersättning. Även problem som brister i erfarenhet och kompetens hos arbetsledningen och medarbetare, vilket ibland kan ge problematiska konsekvenser för produktionen. En annan aspekt är hur det sociala förhållningsättet under en filminspelning ibland kan problematisera en filmarbetares kommunikation med andra medarbetare. Genom att applicera bland annat Pierre Bourdieus teorier om kapital och habitus har resultatet analyserats utifrån ett sociologiskt perspektiv, för att vidare förstå sociala relationer mellan filmarbetare.

En intervjustudie med elever på gymnasieskolan om vad som kännetecknar en bra lärare och hur teaterns verktyg kan främja dessa egenskaper. / An interview study of high school students about what makes a good teacher and how the theatre's tools can promote these qualities.

Syftet med denna avhandling är att visa på den komplexitet som skådespelarens arbete med teater för barn och unga innebär. Avhandlingstexten utgår från en kritisk granskning av min egen professionella erfarenhet av att spela teater för barn och unga. Den grundläggande forskningsfrågan är: Vilka är de utmaningar vi som spelar teater för barn och unga ställs inför och hur förhåller vi oss till dem? Genom att lägga tonvikten vid uppsökande teater för skola och förskola blir utmaningarna extra tydliga. Dels måste skådespelaren förhålla sig till yttre omständigheter i en miljö som inte är tänkt för teater och en stark exponering av skådespelaren som privatperson. Dels måste skådespelaren hitta ett sätt att fungera i relation till publiken, där åskådarna består av en ålderspecifik och stundtals ovan teaterpublik som känner varandra i egenskap av klass- och skolkamrater och som oftast inte själva valt att se den föreställning som spelas för dem. Samtidigt skall skådespelaren relatera till den pedagogiska koppling som ofta förmodas finnas där. Avhandlingen består av egna berättelser, intervjuer med skådespelande kolleger och en teoretisk genomlysning av materialet. Den teoretiska grunden är fenomenologisk och hermeneutisk med ett sätt att betrakta teorin som en grundhållning i arbetsprocessen snarare än en referensbank som de berättade erfarenheterna skall mätas emot. Det dialogiska tilltalet genomsyrar skådespelarens arbete med teater för barn och unga. Både i det att jag som konstnär kommunicerar med min publik genom mina verk, men också i ett rent praktiskt perspektiv i det att jag i stunden, innan, under och efter föreställningen, måste vara öppen för att jag kommer att hamna i dialog med publiken. För att möta dessa utmaningar på ett kreativt sätt krävs det att jag som skådespelare har ett uppriktigt intresse för den publik jag möter, samt en stark tillit till teatern som konstnärligt medium. Utöver det måste jag också medvetandegöra mig själv om min egen hållning till det uppdrag jag har. I det som jag valt att kalla en insikt om min position, ingår en medvetenhet om var jag är, varför jag är där jag är, för vems skull jag är där samt vem jag är i publikens ögon. Strävan är att genom en realistisk förståelse för de villkor jag arbetar under, skapa ökade förutsättningar för lyckade möten med min unga publik. / Summary This dissertation is about children’s theatre from the perspective of the professional actor. The main question is: Which are the challenges we actors face when performing for children and young people, and how do we relate to them? The research is based on a long personal experience of acting in theatre aimed at children from the age of three to eighteen years old. In addition to this I have also interviewed actors with similar and different experiences of the same specific age groups, in order to get a better understanding of my field of research. My main goal is to show the complexity of this specific field of acting. The text is essayistic in that it is using experiences as means for reflection. Here I reflect on and over specific events from my practice. These reflections are then set against the interviews and texts from different philosophical and theoretical perspectives, mainly phenomenological and hermeneutic. In the presentation of the challenges I have chosen to focus on the theatre performed in the schools and classrooms. They are divided in three categories; External circumstances, Relation to audience and Other challenges. / <p>Stockholms dramatiska högskola</p>