Syftet med studien var att granska hur smärta och smärtbehandling hos barn under 12 år med lårbensbrott dokumenterades enligt Socialstyrelsens föreskrifter i omvårdnadsjournalen på akutmottagningen på Mora lasarett. En retrospektiv journalstudie genomfördes på journaler tillhörande de barn med lårbensbrott som vårdats på akutmottagningen under en femårsperiod. Studien omfattade totalt 38 journaler. För att granska dokumentationens kvantitet och kvalitet användes en modifierad granskningsmall och granskningsnyckel CAT-CH-ING. Utifrån dessa kunde dokumentationen poängsättas och frekvensen av dokumentationen rörande smärta och smärtbehandling beräknas. Resultatet visade att omvårdnadsdokumentationen var bristfällig både vad gällde kvantitet och kvalitet. 13 av 38 journaler saknade helt anteckningar rörande smärta eller smärtbehandling. 16 journaler innehöll dokumentation av anamnes och eller status rörande smärta. Smärtbehandling fanns dokumenterad i 22 journaler, men bara en journal innehöll utvärdering av smärtbehandling. Slutsatsen var att 13 journaler av 38 helt saknade dokumentation rörande smärta eller smärtbehandling, trots att barnen hade en komplicerad fraktur. Övriga 25 journaler utom en hade bristfällig dokumentation enligt Socialstyrelsens föreskrifter.

<p>Forskning om smärta hos barn började ta fart i mitten på 1980-talet. Innan dess fanns uppfattningar av att barn inte upplevde smärta. Resultatet av denna forskning, som fortfarande pågår, har långsamt implementerats i praktiken. Först på 1990-talet omsattes dessa resultat i praktiken, av att barn ändå kunde känna smärta. Vårdpersonal fick en ökad medvetenhet om smärta och smärtskattning hos barn. Olika smärtskattningsinstrument för att bedöma smärta hos prematura barn har sedan dess utarbetats, men de tillämpas främst i studiesyfte och används bristfälligt i vården. Det finns flera hinder för att smärtskatta, till exempel brist på kunskap och barnsjuksköterskors attityd kring smärta.</p><p> </p><p>Syftet med denna studie var att undersöka barnsjuksköterskors uppfattningar av vilka förutsättningar som bör finnas för att smärtskatta prematura barn. Som metod användes fenomenografisk forskningsansats där sex barnsjuksköterskor blev intervjuade med öppna frågor. Resultatet av studien visar att barnsjuksköterskorna anser att kunskap om smärta och smärtbedömning är en av de viktigaste förutsättningarna. Ett lättförståeligt och lättillgängligt smärtskattningsinstrument, vårdpersonalens engagemang och familjefokuserad vård är andra förutsättningar som bör finnas. För att förbättra smärtskattningen måste först och främst kunskapen öka, genom både yrkesutbildning och fortbildning.</p> / <p> </p><p>In the middle of the eighties the research of pain in children increased. Before that there were conceptions that children did not feel pain. Results of this research, which is still in progress, has slowly been implicated in practice. In the nineties these results were put into practice, that children feel pain. The awareness of pain and pain assessment in children increased in nursing staff. Pain assessment tools, for judging pain in preterm children, has since then been developed. These are mostly used in studies and not enough at bedside. There are many hinder in pain assessment, for example lack of knowledge and nurses attitudes to pain.</p><p> </p><p>The aim of the study was to describe pediatric nurses' conceptions of what conditions that is necessary around judging pain in preterm children. A phenomenografic method with an open-ended questionnaire was used on six pediatric nurses'. The results of the study showed that pediatric nurses' has conceptions that knowledge about pain and pain assessment is the most important condition. A pain assessment tool that is easy to understand and accessible, nursing staff that is responsive and family centered care is other conditions that is necessary. To improve pain assessment nurses' knowledge needs to increase through different education.</p>

<p>Mycket forskning inom ämnet postoperativ smärta är gjord. Det är ett komplext ämne och studier visar att det förekommer att patienter smärtlindras otillräckligt. Syftet med den här studien var att beskriva vilka metoder sjuksköterskan använder sig av för att bedöma akut postoperativ smärta, och vilka för och nackdelar som finns med de olika metoderna. Vi ansåg att en litteraturstudie var mest lämpad för vår studie och har använt oss av tolv artiklar i resultatet. Där identifierade vi fyra kategorier som beskriver hur sjuksköterskan bedömer postoperativ smärta. (1) Hur patienten ser ut, (2) Kommunikation, (3) Erfarenheter och (4) Smärtskattningsskalor. Ofta vägs flera av dessa kategorier in när sjuksköterskan bedömer smärta. Resultatet visar att sjuksköterskan har en tendens att bedöma smärtan utifrån tidigare erfarenheter och det händer att de ibland undervärderar patientens smärtnivåer. Det framgår också att patientens verbala beskrivning om smärtupplevelsen är den mest tillförlitliga indikatorn i bedömningen av akut postoperativ smärta.</p> / <p>There has been a lot of research conducted on the subject matter of postoperative pain. It’s a complex subject matter with studies showing the presence of inadequate pain relief. The purpose of this study is to describe the methods and tools nurses use to assess acute postoperative pain, and the pros and cons of the various methods. A literature review was conducted and twelve articles where used for the results. Four categories describing how nurses assess postoperative pain were identified. (1) What the patient looks like, (2) Communication, (3) Previous experiences and (4) Pain rating scales. It’s common for multiple categories to be used by nurses assessing pain. Results show nurses have a tendency to assess pain from previous experiences, and in the process sometimes underestimating the patients’ true pain levels. Results also show that the most accurate indicator of a postoperative pain in patients is their own verbal expression of said pain.</p>

<p>Cancer är en sjukdom som drabbar människor i alla åldrar. Den är fortfarande en av de vanligaste dödsorsakerna bland barn och ungdomar. Smärtan hos barn har underskattats på grund av bristfällig kunskap och därför inte alltid behandlats på ett adekvat sätt. Syftet med studien är att sammanställa och belysa forskning som beskriver huruvida rädsla kan påverka barns upplevelse av smärta vid cancerbehandling samt beskriva vilka åtgärder som kan vidtas för att minska rädslan och därmed smärtupplevelsen. Metoden som används är en litteraturöversikt som grundar sig på forskning som finns inom området. Resultatet grundar sig på 20 vetenskapliga artiklar. Avgränsningen har gjorts från år 1989-2007. Artiklarna har valts ut genom kritisk granskning. Resultatet visar att de medicinska metoderna som används för att behandla cancer ofta skapar högre nivåer av rädsla hos barn än själva cancersjukdomen i sig. Smärtan kan leda till negativa upplevelser som kan orsaka mer rädsla och smärta. Resultatet visar också att med hjälp av olika åtgärder kan rädslan minskas och därmed även smärtupplevelsen.</p> / <p>Cancer is a disease that affects mankind, regardless of age. It is still one of the most common causes of death among children and adolescents. Children’s pain has been underestimated due to lack of knowledge and therefore inadequately treated. The aim of this study is to compile and illustrate research that describes whether fear can affect children’s experience of pain related to cancer treatment as well as describing measures taken to decrease fear and the pain experience. The method used is a literature review based on research within this area. The result is based on twenty scientific articles. The delimitation has been done between the years 1989-2007. The articles have been chosen by critical review. The result shows that the medical methods used for cancer treatment often produce higher levels of fear among children than the cancer disease itself. The pain can cause negative experience that might cause more fear and pain. The result also shows that if you diminish fear by the use of different methods a decrease of pain experience could be accomplished as well.</p>

<p>Palliativ vård bedrivs på alla vårdinrättningar i Sverige. Vi ville med denna studie belysa faktorer som påverkar sjuksköterskan bedömning och värdering av smärta hos patienter som är döende. Vår avsikt var att uppmärksamma hur viktigt det är att sjuksköterskan gör en korrekt bedömning av smärta. Alla patienter förtjänar att dö smärtfria. Syftet med studien var att beskriva faktorer som påverkar sjuksköterskans bedömning av smärta i den palliativa vården. Metoden som använts var en kvalitativ litteraturstudie. I resultatet framgick det att sjuksköterskan upplevde smärtbedömning som komplicerad på grund av många olika andledningar, bland annat brist på kunskap och svårigheter att kommunicera med vissa patientgrupper. Resultatet visade också att sjuksköterskorna saknade tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att göra en smärtbedömning på bästa sätt och att de saknade god självkännedom och känslan av trygghet i sin yrkesroll.</p> / <p>Palliative care is practices in all care institutions in Sweden. With this study we wanted to elucidate factories that influence’s the nurse’s assessment and value of pain to patients who are dying. We wonted to illuminate how important it is that the nurse does a correct assessment of pain because all patients deserve to die with out pain. The aim of the study was to describe factories that influence nurse’s assessment and value of the pain of patients in the palliative care. The method that’s been used was a qualitative literature study. The result showed that the nurse experiences assessment of pain as complicated because of many different reasons, for instance lack of knowledge and difficulties to communicate with certain patients groups. The result also showed that they lacked sufficient knowledge and experience in order to do assessment of pain in a correct way and they were missing of good sense of confidence in their professionals.</p>

<p>Ett av de vanligaste bekymren hos patienter som kommer i kontakt med ambulanssjukvården är smärta i någon form. Sedan den första november 2005 tillåts inte samtlig ambulanspersonal att administrera läkemedel. Det är därför rimligt att anta att ambulanspersonalen också har andra, icke-farmakologiska, sätt att lindra patienters smärta. Författarna såg därför ett intresse i att utforska hur ambulanspersonalen ser på begreppet smärta och behandlingen av densamma.</p><p>Syftet med studien var att, med fokus på icke-farmakologiska åtgärder, beskriva hur svensk ambulanspersonal omhändertar patienter med smärta.</p><p>Studien genomfördes med hjälp av fem intervjuer med olika kategorier av ambulanspersonal. Intervjuerna transkriberades ordagrant och analyserades. Fyra övergripande teman med subteman växte fram ur texten. I temat åsikter om smärta beskrev informanterna sin uppfattning om smärta som ett individuellt fenomen samt vad de ansåg påverkar patientens smärta. Bemötande och förhållningssätt vid omhändertagande beskrev informanternas åsikter att de med ett lugnt bemötande ansåg sig kunna skapa en relation till patienten samt försöka avleda dennes tankar på smärtan på olika sätt. Bedömning och behandling beskriver informanternas åsikter att bedömning och behandling av smärta kräver individanpassning. Kombinationsterapi är vinnande beskriver informanternas uppfattning att behandlingen av smärta blir allra bäst då icke-farmakologiska åtgärder kombineras med de farmakologiska.</p> / <p>One of the most common complaints of patient’s in need of prehospital emergency care is pain of some sort. Since November 1 2005 a big portion of the ambulance personnel is no longer allowed to administer drugs of any kind. Hence it is reasonable to assume that pain treatment nowadays is carried out with both pharmacological and non-pharmacological methods. Therefore the authors saw an interest in investigating how the ambulance personnel look at the concept of, and treatment of pain.</p><p>The aim of this study was to, with focus on non-pharmacological measures, describe how Swedish ambulance personnel treat the patient in pain.</p><p>The study was conducted with 5 interviews with ambulance personnel. The interviews were transcribed verbatim and analyzed. The analysis revealed four main themes with a number of sub themes. The theme opinions of pain disclose the informant’s view of pain as an individual phenomenon and what changes the patients perception of pain. Refuting and behavior in tending patients describes the informant’s opinions that a calm refuting and a good relationship with the patient could divert the patient’s thoughts about the pain. Assessment and treatment describes the need for individual adaptation when treating patients in pain. Combination therapy is successful revealed the informants thoughts that a combination of both pharmacological and non-pharmacological gives the best result.</p>

<p>Aim. The aim of the study is to highlight Dutch nurses’ opinions about assisted death. Background. Since 2002 it has been legally justified for physicians to assist a patients’ death in the Netherlands. Public and ethical debate, scientific research, guidelines for prudent practice and legislatures focus predominantly on the role of physicians, seemingly assuming that the tasks of other health care professionals are less important. Though, the nurse cares for the patient on a daily basis, and has a close relationship with the terminally ill and their next of kin. Method. A qualitative method was used. Twelve nurses were used in the study, and they received a questionnaire with open questions where they were supposed to motivate their personal opinions related to assisted death. Results. Three main categories (and seven sub categories) highlights the nurses’ opinions; the meeting (discussion, next of kin), inner conflicts (religion, participation) and influences (pain relief, living will, laws and criteria). Conclusions. The Swedish taboo concerning assisted death need to be removed. The quality of the palliative care is decisive of when the patients’ request of assisted death is putted. Continuous discussion elicits underlying factors of why a request of assisted death is putted.</p> / <p>Syfte. Syftet med studien är att belysa nederländska sjuksköterskors personliga åsikter om dödshjälp. Bakgrund. I Nederländerna har det varit lagligt för läkare att assistera en patients död sedan 2002. I den allmänna och etiska diskussionen kring beslut som rör läkarassisterad död, i forskningen, i riktlinjer och i lagstiftning fokuseras på läkarens roll, övriga vårdgivares arbetsuppgifter antas vara mindre viktiga. Detta antagande kan ifrågasättas då sjuksköterskan vårdar patienten dagligen, ofta i en nära relation till den sjuke och hans eller hennes närstående i livets slutskede. Metod. För att uppnå studiens syfte användes en kvalitativ metod. I studien ingick tolv nederländska sjuksköterskor som fick ett frågeformulär med öppna frågor där de skulle motivera sina personliga åsikter till dödshjälp. Resultat. Resultatet visar tre huvudkategorier (och sju underkategorier) som belyser sjuksköterskans åsikt; mötet (diskussion, anhöriga), inre konflikter (religion, deltagande) samt influenser (smärtlindring, testamente, lagar och kriterier). Konklusion. Den svenska tabun kring läkarassisterad död bör tas bort för att utveckla debatten. Kvaliteten på den palliativa vården avgör ofta om och när patientens förfrågan om dödshjälp kommer. Kontinuerlig diskussion tydliggör underliggande faktorer till varför en förfrågan om dödshjälp ställs.</p>

Sammanfattning Bakgrund: Upplevelsen av smärta är en inbyggd reflex, som normalt varnar för att något håller på att skadas eller redan har skadats i kroppen, och får kroppen att reagera innan något allvarligt sker. För att kunna ge en patient adekvat smärtbehandling bör en analys av smärtan göras, som förutsättning för att patienten ska kunna få en lämplig smärtbehandling. Smärtskattning är en viktig del av den fullständiga smärtanalysen. Dokumentation av smärtskattningen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt utvärdera given smärt behandling. Forskning tyder på att sjuksköterskors smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, smärtskattning innan undersökning och smärtskattning innan omvårdnad är bristfällig. Detta trots att många sjukhus, kommuner och landsting har smärtbehandling som kvalitetsmål. Syfte: Syftet med studien undersöka i viken utsträckning sjuksköterskor smärtskattar och dokumenterar skattning. Vidare var syftet att undersöka om det fanns skillnader mellan divisioner avseende frekvens av smärtskattning och dokumentation av skattningen. Studien avsåg även att undersöka om arbetslivserfarenhet påverkar smärtskattningsfrekvensen. Metod: En kvantitativ jämförande tvärsnittsstudie har utförts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på en vårdavdelning. Ett studiespecifikt frågeformulär konstruerades, och data bearbetades i SPSS samt med genom meningskoncentrering. Frågeformuläret delades ut på två kirurgavdelningar och en medicinavdelning. Resultat: Signifikant skillnad kunde påvisas mellan kirurgavdelningarna och medicinavdelningen avseende smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, uppföljning och dokumentation av smärtbehandling, smärtskattning innan undersökning och omvårdnad. Tidsbrist tycktes vara den störta anledningen till utebliven dokumentation av skattningen. Slutsats: Utrymme för förbättring hos sjuksköterskorna fanns avseende både smärtskattning och dokumentation.         Nyckelord: Smärta, smärtskattning, smärtbehandling, sjuksköterska, dokumentation / ABSTRACT Introduction: The experience of pain is an intergraded reflex, which normally works as a warning system if something is about to get hurt or already is hurt in the body. This reflex get the body to react, hopefully, before any serious damage happens. Pain assessment is a necessity to be able to give a patient pain management with a successful outcome. Pain intensity is a part of the pain assessment. Recording of the pain intensity makes it possible to evaluate the pain management.  Earlier studies have shown that flaws do exist in the nurses’ recording of the pain intensity; they do not measure the pain intensity before neither medical examination nor nursing. Aim: The aim of this study was to examine in what extent nurses measure patients’ pain intensity and if they record the result of pain intensity. Furthermore, the aim was to investigate if there were any difference internally between the hospitals divisions. This study’s aim was also to examine if there were any gaps between nurses work experience and how often they measure the pain intensity. Method: A quantitative comparative study was made. Inclusion criteria was nurses that worked clinically at a hospital. The sample was 41 nurses who worked at a hospital in center of Sweden.  A study specific questionnaire was made, and data was processed in SPSS and through sentence condensation. Results: Significant difference was proven between the surgical division and the medical division about how often nurses measure patients’ pain intensity and how often they recorded the pain intensity. A lack of time was the main reason why nurses did not record the pain intensity. Conclusion: Nurses could improve the frequency of how often they measure and record pain intensity.      Key Words: Pain, pain intensity, pain management, nurse, recording

SAMMANFATTNING Bakgrund: Upplevelsen av smärta är en inbyggd reflex, som normalt varnar för att något håller på att skadas eller redan har skadats i kroppen, och får kroppen att reagera innan något allvarligt sker. För att kunna ge en patient adekvat smärtbehandling bör en analys av smärtan göras, som förutsättning för att patienten ska kunna få en lämplig smärtbehandling. Smärtskattning är en viktig del av den fullständiga smärtanalysen. Dokumentation av smärtskattningen gör det möjligt att på ett systematiskt sätt utvärdera given smärt behandling. Forskning tyder på att sjuksköterskors smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, smärtskattning innan undersökning och smärtskattning innan omvårdnad är bristfällig. Detta trots att många sjukhus, kommuner och landsting har smärtbehandling som kvalitetsmål. Syfte: Syftet med studien undersöka i viken utsträckning sjuksköterskor smärtskattar och dokumenterar skattning. Vidare var syftet att undersöka om det fanns skillnader mellan divisioner avseende frekvens av smärtskattning och dokumentation av skattningen. Studien avsåg även att undersöka om arbetslivserfarenhet påverkar smärtskattningsfrekvensen. Metod: En kvantitativ jämförande tvärsnittsstudie har utförts. Inklusionskriterier var sjuksköterskor som arbetade kliniskt på en vårdavdelning. Ett studiespecifikt frågeformulär konstruerades, och data bearbetades i SPSS samt med genom meningskoncentrering. Frågeformuläret delades ut på två kirurgavdelningar och en medicinavdelning. Resultat: Signifikant skillnad kunde påvisas mellan kirurgavdelningarna och medicinavdelningen avseende smärtskattning innan smärtbehandling, dokumentation av smärtskattningen, uppföljning och dokumentation av smärtbehandling, smärtskattning innan undersökning och omvårdnad. Tidsbrist tycktes vara den störta anledningen till utebliven dokumentation av skattningen. Slutsats: Utrymme för förbättring hos sjuksköterskorna fanns avseende både smärtskattning och dokumentation.         Nyckelord: Smärta, smärtskattning, smärtbehandling, sjuksköterska, dokumentation / ABSTRACT Introduction: The experience of pain is an intergraded reflex, which normally works as a warning system if something is about to get hurt or already is hurt in the body. This reflex get the body to react, hopefully, before any serious damage happens. Pain assessment is a necessity to be able to give a patient pain management with a successful outcome. Pain intensity is a part of the pain assessment. Recording of the pain intensity makes it possible to evaluate the pain management.  Earlier studies have shown that flaws do exist in the nurses’ recording of the pain intensity; they do not measure the pain intensity before neither medical examination nor nursing. Aim: The aim of this study was to examine in what extent nurses measure patients’ pain intensity and if they record the result of pain intensity. Furthermore, the aim was to investigate if there were any difference internally between the hospitals divisions. This study’s aim was also to examine if there were any gaps between nurses work experience and how often they measure the pain intensity. Method: A quantitative comparative study was made. Inclusion criteria was nurses that worked clinically at a hospital. The sample was 41 nurses who worked at a hospital in center of Sweden.  A study specific questionnaire was made, and data was processed in SPSS and through sentence condensation. Results: Significant difference was proven between the surgical division and the medical division about how often nurses measure patients’ pain intensity and how often they recorded the pain intensity. A lack of time was the main reason why nurses did not record the pain intensity. Conclusion: Nurses could improve the frequency of how often they measure and record pain intensity.      Key Words: Pain, pain intensity, pain management, nurse, recording

SAMMANFATTNING Kirurgiska ingrepp ger symtom så som smärta. Smärta har en naturlig skyddsfunktion och kan samtidig fördröja läkningsprocessen. Således är smärtbehandling en viktig del inom vården och läkningsprocessen. Patienter brukar ombes att uppskatta upplevelsen i sin smärta. Att anpassa behovet av smärtstillande läkemedel bidrar till att den postoperativa smärtupplevelsen förbättras. I ett flertal studier undersöks upplevelsen av smärta och hur smärtupplevelsen kan ha påverkan av miljön. God postoperativ smärtlindring är även av ekonomiskt intresse. Forskningen visar att kommunikation och förberedelse inför en operation har stort inflytande på patientens postoperativa smärtupplevelse. Bara tanken på en sjukhusvistelse kan orsaka rädsla för smärta hos många patienter. En god kommunikation i hela vårdteamet är därför avgörande. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att smärtlindra kvinnliga patienter postoperativt. Kvalitativ metod valdes med användning av en semistrukturerad intervjuguide. Åtta sjuksköterskor, som har erfarenhet av att smärtlindra kvinnliga patienter postoperativt, intervjuades. Data analyserades med hjälp av en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat i studien visade att det fanns faktorer som påverkar postoperativ smärtlindring hos kvinnliga patienter. Inte enbart sjuksköterskans erfarenhet och möjligheten till att bidra med sina kunskaper i utveckling av smärtlindringsmetoder hade betydelse utan även hur kommunikationen mellan sjukvårdpersonalen fungerade. Särskilt viktig var om det fanns tydliga ordinationer från läkaren. Slutsatsen var att sjuksköterskorna upplevelse i smärtlindringsprocessen var en viktig faktor vid kirurgiska ingrepp hos kvinnor. En viktig del i detta är att en bra kommunikation förekommer mellan patient och sjuksköterska och mellan olika yrkeskategorier. För att utföra omvårdnaden på bästa sätt är läkarens ordinationer av smärtlindring avgörande. På så sätt optimeras patientens säkerhet och tillfredsställelse. Resultaten understryker behovet av förändringar inom vården för att hantera smärta.