Bakgrund: Långvarig smärta är en subjektiv upplevelse som förkommer hos mellan 40 till 50 procent av den svenska befolkningen. Den kroppsliga förändringen som smärtan innebär påverkar identiteten, kontakten med världen och med andra människor. Att hantera smärtan och livssituationen är en utmaning som olika människor hanterar på olika sätt. Bristen på objektiva tecken bidrar till att stigmatisering av patienter med långvarig smärta förekommer såväl i privata relationer som i vårdrelationer. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva hur patienter med långvarig smärta upplever och hanterar sin livssituation. Metod: För denna litteraturöversikt har elva vetenskapliga, kvalitativa artiklar analyserats. Artiklarna har relevans för syftet. Efter genomläsning med fokus på respektive studies resultatdel identifierades nyckelfynd. Likheter och skillnader mellan studierna identifierades och dessa fick utgöra nya teman och kategorier i resultatet i denna litteraturöversikt. Resultat: Resultatet presenteras i form av tre teman; upplevelser av den förändrade kroppen, hantering av en förändrad livssituation och smärta som en subjektiv, osynlig upplevelse. Att leva med långvarig smärta innebär inte bara att upplevelsen av kroppen förändras utan även att tillgången till världen förändras. Resultatet visar olika sätt på vilka patienter upplever och förhåller sig till dessa förändringar. Då smärta är en subjektiv och osynlig upplevelse adderar detta ytterligare svårigheter i mötet med andra människor. Diskussion: Katie Erikssons ontologiska hälsomodell används som teoretisk utgångspunkt i diskussionen. Långvarig smärta hade förändrat livet för patienterna i vår studie. Att integrera denna förändring var en process som olika patienter handskades med på olika sätt. Långvarig smärta kan innebära ett mångdimensionellt lidande för patienter och att enbart fokusera på en kroppslig nivå är inte tillräckligt. Erikssons hälsomodell belyser även den själsliga och den andliga dimensionen. Det är avgörande att låta patienten berätta om sina upplevelser och sin situation för att identifiera de områden som är viktiga för patientens liv och hälsa.

Stickrädsla förekommer bland personer i alla åldrar och kan i vissa fall leda till att den som är stickrädd undviker att uppsöka sjukvård, något som kan påverka personens hälsa. Eftersom blodprovstagningar, injektioner och infusioner utförs varje dag inom sjukvården finns risken att sjuksköterskan förr eller senare träffar på en vuxen person som är stickrädd. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vilka omvårdnadsåtgärder som kan lindra obehag hos vuxna personer med stickrädsla. Resultatet från vetenskapliga publikationer pekar på att olika lindrande omvårdnadsåtgärder finns att tillgå. Studier visar att bemötandet från vårdpersonalen och psykoterapeutiska metoder kan ha betydelse för personer som är rädda för att bli stuckna. Information och undervisning innefattar omvårdnadsåtgärder som kan bidra till ökad självständighet och livskvalitet, när stickrädslan minskar. Även anpassning av medicinteknik och användning av lokalbedövande läkemedel kan dämpa upplevelsen av obehag för den som är stickrädd, vilket kan leda till att en behandlings följsamhet blir bättre. Genom kunskap om lindrande omvårdnadsåtgärder kan vårdpersonal reducera obehag för vårdsökande personer som upplever stickrädsla vid användning av kanyler. Därigenom kan vårdkvaliteten för den som är stickrädd öka och vårdkontakten bli en positiv upplevelse. / Needle fear exists among people of all ages and might lead to avoidance of medical attention, which can affect the person's health. As blood tests, injections and infusions are performed on daily basis in healthcare, there is a possibility that nurses sooner or later will meet adults who are afraid of needles. The purpose of this study was to describe interventions that can ease discomfort for adults with fear of needles. The results of scientific publications indicate that different interventions are available. Studies show that the response from caregivers and psychotherapeutic methods may be important for people who are afraid of being stung. Information and education includes interventions that may contribute to a greater independence and quality of life, when needle fear decreases. Also adjustment of medical technology and use of local anesthetic drugs can reduce the experience of discomfort for those who are afraid of needles, which could lead to improvement of treatment adherence. Through knowledge of which interventions that can ease needle fear, caregivers can reduce discomfort for persons in need of care when cannulas are used. This increases healthcare quality, concerning those who are afraid of needles and the contact will become a satisfying experience.

Bakgrund: Cancersjukdom är bakomliggande orsak till över 90 procent av alla registrerade dödsfall på specialiserade palliativa vårdenheter i Sverige. Målet med omvårdnaden inom palliativ vård är att skapa förutsättningar för en så god livskvalitet som möjligt för patienten oavsett diagnos. Det symtom som cancer oftast förknippas med är smärta och flertalet patienter inom palliativ vård har behandlingskrävande smärta. Sjuksköterskan tillhör den yrkesprofession som oftast står närmst patienten och bedömer patientens problematik. Ett av sjuksköterskans ansvarsområden är att lindra lidande. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans erfarenhet av omvårdnad inom palliativ vård av patienter med cancer. Metod: Studien var en litteraturstudie baserad på en analys av tio vetenskapliga empiriska studier inom ämnesområdet. Resultat: Resultatet presenteras utifrån fyra kategorier: sjuksköterskans erfarenhet av att använda och söka kunskap, att främja livskvalitet, att stödja anhöriga samt oförmåga att påverka. Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskan har kunskapsbrist vid omvårdnad av patienter med cancer inom palliativ vård. Det är främst inom behandling av cancerrelaterad smärta som kunskapsbrist förekommer. Genom litteraturstudien kan sjuksköterskor få ökad kunskap om vilka erfarenheter deras kollegor har inom ämnesområdet för att själva utvecklas och kunna erbjuda god omvårdnad av patienter inom palliativ vård.

Smärta är en komplex biopsykosocial process i vilken vårdgivarnas bemötande verkar kunna spela en viktig roll. Syftet med denna uppsats var att genom ett experiment undersöka om validering leder till lägre grad av katastrofierande, negativ affekt och ilska samt mer tillfredsställelse med bemötandet jämfört med invalidering. De 62 deltagarna, samtliga studenter utan smärtproblematik, randomiserades till betingelserna validering respektive invalidering. En smärtinducerande övning utfördes varpå deltagarna skattade en rad psykologiska mått. Efter varje övning gavs antingen betingelsen validering eller invalidering. Resultaten indikerar att validering leder till lägre grad av katastrofierande och högre grad av tillfredsställelse jämfört med invalidering. Inga signifikanta skillnader återfanns för negativ affekt och ilska. Sammanfattningsvis verkar validering som bemötande ha en positiv effekt på smärtrelaterade processer. / Pain is a complex, biopsychosocial process, where doctor-patient communication seems to play an important role. This study experimentally tested whether validation leads to less catastrophizing, negative affect and anger, and higher satisfaction compared to invalidation, in a sample of 62 healthy students. The participants were randomized to either validation or invalidation. After engaging in a pain inducing task, the participants completed a form, measuring different psychological aspects, followed by a short interaction where the validation or invalidation was provided by the experimenter. The results indicate that validation leads to less catastrophizing and more satisfaction than invalidation. No significant results were found for negative affect or anger. In summary, validation seems to have a positive effect on pain outcome.

The aim of this study was to elucidate day surgery patients´ subjective experiences of postoperative pain after orthopedic and abdominal surgery and if there was any difference in the experience according to sex and age. Selection was not random and the study included 87 patients. Data were collected from patient questionnaires. VAS method was applied in the questionnaire to measure patients´ pain. The outcomes of the study show that there was no significant difference between women´s and men´s experiences of pain during days 1-7. It was found that patients undergoing orthopedic surgery had significantly more pain on day 7 compared to those patients who underwent abdominal surgery. There was a significant negative correlation between age and perceived pain on day 7. Patients in day surgery group had significantly less pain on day 7 compared with day 1. The patients who have undergone orthopedic surgery and younger patients had more pain on day 7 while the patients in day surgery group had a pain level decreased gradually and on day 7 was the lowest. It appears that pain relief on day 7 of younger patients and patients who have undergone orthopedic surgery is an area that can be improved.

Bakgrund: Att råka ut för en osteoporosrelaterad höftfraktur medför ofta att personernas funktionsnivå försämras mer än vad som kan förklaras av åldrandet i sig. Syfte: Att hos personer som blir inlagda på sjukhus på grund av höftfraktur, dels beskriva könsskillnader och dels identifiera riskfaktorer för nedsatt gångförmåga och smärta i den opererade höften fyra månader postoperativt. Metod: En registerstudie där 1000 personer, 50 år och äldre, med icke patologisk höftfraktur ingick. Registermaterialet analyserades dels deskriptivt och dels med multivariata regressionsmodeller för att undersöka riskfaktorer för nedsatt gångförmåga och smärta. Resultat: Kvinnorna var äldre, friskare enligt ASA, använde mer gånghjälpmedel och bodde oftare ensamma innan frakturen jämfört med männen. Riskfaktorer för nedsatt gångförmåga var högre ålder (OR = 1,07; 95% CI, 1,05-1,10), att vara svårare sjuk enligt ASA (OR = 2,04; 95% CI, 1,50-2,77) och att inte använda gånghjälpmedel (OR = 0,36; 95% CI, 0,25-0,53). Riskfaktorer för smärta i den opererade höften var lägre ålder (OR = 0,95; 95% CI, 0,92-0,97) och att inte använda gånghjälpmedel före fraktur (OR = 0,68; 95% CI, 0,47-0,99). Slutsats: Det är viktigt att utveckla rehabiliteringsprocessen för att minska risken för nedsatt gångförmåga speciellt för äldre personer och att optimera smärtbehandlingen framför allt till de yngre. / Background: To incur a hip fracture often means that people's level of function deteriorates more than can be explained by the aging process itself. Objective: To describe gender differences and also identify risk factors for impaired walking ability and pain in the operated hip four months postoperatively. Method: A register study in which 1,000 people, aged 50 and older, with non-pathological hip fracture were included. Index was analyzed partly descriptive and partly by multivariate regression models to examine risk factors for impaired walking ability and pain. Results: The women were older, healthier according to ASA, using more walking aids and more often lived alone before the fracture compared with men. Risk factors for impaired walking ability were older age (OR = 1.07, 95% CI, 1.05-1.10), to be affected with severe illness according to ASA (OR = 2.04, 95% CI, 1.50-2.77) and not using walking aids (OR = 0.36, 95% CI, 0.25-0.53). Risk factors for pain in the operated hip were younger age (OR = 0.95, 95% CI, 0.92-0.97) and not using walking aids before fracture (OR = 0.68, 95% CI, 0.47-0.99). Conclusion: It is important to develop the rehabilitation process to reduce the risk of impaired walking ability especially for older people and to optimize pain management particular to the young.

Bakgrund: Borderline personlighetsstörning karaktäriseras av stark impulsivitet, långvariga känslor av tomhet, självskadebeteende och destruktiva relationer. Suicidrisken uppskattas till 8-10%. Orsaken till borderline personlighetsstörning är ej helt känd men studier har visat att barndomstrauma och negativa händelser i livet kan vara en bidragande faktor till insjuknade. Majoriteten, 75%, av de som utvecklar borderline personlighetsstörning är kvinnor. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva kvinnors upplevelser av att leva med borderline personlighetsstörning. Metod: En litteraturstudie genomfördes där kvalitativa och kvantitativa artiklar granskades. Resultat: Författarna hittade ett samband mellan barndomstrauma och kvinnornas upplevelse av låg självkänlsa, skam och identitetsförvirring. Ångest var något som vanligen präglade kvinnornas liv och detta var ofta grunden till självskadebeteende och självmordstankar. Samtidigt som kvinnorna längtade efter närhet och att bli älskade fanns ändå en rädsla för att bli utnyttjade och svikna. I mötet med vårdpersonal upplevde kvinnorna att de ofta inte blev tagna på allvar och kände sig mest till besvär. Slutsats: Kvinnor med borderline personlighetsstörning lever på gränsen mellan liv och död och har ett starkt behov av stabila relationer och omgivningar. För att kunna bemöta dessa kvinnor på rätt sätt krävs det större kunskap om sjukdomen hos vårdpersonal. / Background: Borderline personality disorder is characterized by high impulsivity, long-lasting feelings of emptiness, self-injury and destructive relationships. The disease has a high suicide risk, estimated to 8-10%. The cause of borderline personality disorder is yet unknown, but studies have shown that childhood trauma and negative life events may be a contributing factor to illness. The majority of those who develop borderline personality disorder are women. Aim: The aim of the literature review was to describe women’s experience of living with borderline personality disorder. Method: A literature review was conducted in which qualitative and quantitative articles were examined. Results: The authors found a correlation between childhood trauma and women's experience of low self-esteem, shame, and identity confusion. Anxiety was something that usually characterized the lives of women and this was often the basis for self-harm and suicidal thoughts. While women were longing for closeness and to be loved, there was still a fear of being exploited and betrayed. In the meeting with the nursing staff the women felt they often were not taken seriously and felt mostly a nuisance. Conclusion: Women with borderline personality are living on the edge between life and death and have a strong need for stable relationships and surroundings. To respond to these women correctly it requires more knowledge of the disease among health professionals.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka hur patienterna på en ortopedisk avdelning uppfattade sin postoperativa smärtbehandling och tillfredsställelse med vården. Metod: En enkätstudie med konsekutivt urval gjordes under hösten 2010 på en ortopedisk avdelning på ett sjukhus i Mellansverige. Urvalet bestod av 47 ortopediska patienter, både män och kvinnor, som genomgått operation och enkäten, som berörde hela den postoperativa vårdtiden, lämnades ut postoperativ dag tre. Åldrarna varierade mellan 23 och 82 år. Resultat: Majoriteten av patienterna ansåg sig nöjda med smärtbehandlingen och sin tid på avdelningen. Dock var frekvensen av smärtskattning låg från vårdpersonalens sida och nästan hälften av patienterna hade mer ont efter operationen än vad de förväntat sig. Slutsats: Patienterna var generellt sett mycket nöjda med sin smärtbehandling och med vårdtiden på avdelningen. Förbättringsbehov hos avdelningen är att smärtskatta tre gånger per dygn. För att kunna ge en mer säker bild av hur patienterna uppfattar sin smärtbehandling bör en ny studie göras med ett större urval. / The aim of this study was to examine how patients at an orthopedic ward perceive their postoperative pain management and satisfaction with care. Method: A survey by questionnaires with consecutive selection was made in the autumn of 2010 at an orthopedic ward at a hospital in Middle Sweden. The sample consisted of 47 orthopedic patients, both men and women, who had undergone surgery and the questionnaire, which concerned the entire postoperative hospital stay, was handed out postoperative day three. The ages ranged between 23 and 82 years old. Results: The majority of the patients considered themselves satisfied with the pain management and their time in the ward. However, the frequency of pain assessment by the nursing staff was low and almost half of the patients had more pain after surgery than they expected. Conclusion: Patients were generally satisfied with their pain treatment and their time in the ward. Need for improvement is to assess the pain three times per day. In order to provide a more accurate picture of how patients perceive their pain management a new study needs to be done with a larger sample.

Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av smärtlindring och livskvalitet efter botoxbehandling i smärtlindrande syfte samt patienternas inställning till Botox. Metod: En kvalitativ intervjustudie med en deskriptiv och explorativ design. Urvalet bestod av sju patienter, sex kvinnor och en man, vilka behandlas men botoxbehandling vid Smärtcentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Resultat: Materialet analyserades enligt syftet under tre kategorier: smärtlindring, oro/nedstämdhet samt inställning till Botox. Samtliga informanter har fått en minskad smärta till följd av botoxbehandlingen och upplever att livskvaliteten förbättrats. Trots biverkningar känner sig patienterna nöjda med behandlingen så länge fördelarna är fler än nackdelarna. Ingen av informanterna förutom en kände någon oro/nedstämdhet. Några informanter upplevde en viss oro inför eventuella biverkningar i framtiden. Slutsats: Botox kan vara ett bra behandlingsalternativ för patienter som lider av långvarig smärta. Samtliga studiedeltagare upplever smärtlindring även om inte smärtan försvinner helt. Behandlingen förbättrar patienternas livskvalitet vilken mäts genom upplevelse av rörlighet, hygien, aktivitet, oro/nedstämdhet och smärta. Hälso- och sjukvården har en viktig roll i att behandla sjukdom och främja hälsa och ge patienterna förutsättningar får att nå hälsorelaterad livskvalitet. / The aim of this study is to explore patients'experience of pain relief and quality of life after Botox treatment of pain-relieving purposes and patients' attitudes to Botox. Method: A qualitative interview study with a descriptive and explorative design. The sample consisted of seven patients, six women and one man, which is treated with the treatment of Botox at Center of pain at the University hospital in Uppsala. Results: The material was analyzed in three categories: pain, anxiety/depression, and attitude to Botox. All informants have experienced a reduction in pain as a result of Botox treatment and feel a higher quality of life. Despite the side effects patients feel satisfied with the treatment so long as the advantages outnumber the disadvantages. None of the respondents except one felt no anxiety/depression. Some respondents felt some concern for possible adverse events in the future. Conclusion: Botox may be a good treatment option for patients suffering from chronic pain. All study participants experienced pain relief even if the pain does not disappear completely. The treatment improves patients' quality of life which is measured by the experience of mobility, hygiene, activity, anxiety/depression and pain. The health service has an important role in treating disease and promoting health and providing patients with conditions, to achieve health-related quality of life.