Syftet med denna studie är att undersöka huruvida skolgårdens fysiska miljö och utformning har betydelse för elevernas sociala aktiviteter utifrån fritidslärares perspektiv. De frågeställningar vi vill undersöka är 1.) På vilket sätt uppfattar fritidslärarna att skolgården har betydelse för elevernas sociala aktiviteter? 2.) Vilka faktorer i den fysiska miljön påverkar elevernas sociala aktiviteter?   Tidigare forskning menar att olika miljöer på skolgården påverkar på olika sätt. Hårda och asfalterade områden genererar hårdare leker och sportinriktade aktivteter medan de naturpräglade områdena erbjuder variation och frihet där miljön inte har ett förutbestämt syfte. Relationsskapandet för eleverna är en ständig process som sker i både klassrummet som ute på skolgården där eleverna försöker skapa samhörighet och gemenskap med andra. Likhet är en för forskningen gemensam faktor till att relationsskapande tar sin början, men det krävs en social kompetens för att skapa och bevara dessa relationer.   I studien används en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer med fyra fritidslärare på två olika skolor. För att analysera resultatet har vi använt oss av  begreppen praktikgemenskaper och allianser som syftar till att illustrera elevers sociala liv på fritidshemmet (Dahl, 2011). Vi har även använt affordanceteorin som innebär de upplevda och faktiska egenskaperna hos objekt och material och framförallt de grundläggande egenskaperna som avgör just hur de kan användas (Norman, 1998).   I resultatet framkommer det att fritidslärarna är positiva och stolta över den skolgården de har för att den erbjuder eleverna en variationsrik utemiljö. Skogen är en plats som framhålls som en positiv faktor som påverkar elevernas sociala aktiviteter då den är öppen och tillåtande för alla elevers deltagande i aktiviteter. Skogen erbjuder också avskildhet för de elever som vill ha det. Fritidslärarna nämner flera platser som positiva ur åldersperspektiv där elever i alla åldrar kunde delta gemensamt som till exempel klätterställningar, fotbollsplaner och asfaltsytorna. De aktiviteter som uppstod på dessa platser präglades av deltagare i varierade åldrar.

Självbestämmanderätt är en central aspekt i socialtjänstlagen. Denna rättär mycket viktigt speciellt inom vård och omsorg då en människas liv påverkas i så stor utsträckning. Även om självbestämmanderätt finns reglerat i lagstiftning och riktlinjer, säger det inget om hur dessa mål om självbestämmande och värdighet ska förstås i praktiken. Ofta förutsättsen viss aktivitet hos de äldre för att kunna kräva en god omsorg, men äldre kan inte alltid vara dirigenter i sina egna liv då de har funktionedsättningar och är beroende av samhällets insatser. Därför är det mycket viktigt att äldre människor kan få god vård från omsorgspersonal på äldreboenden. God vård innefattar också den sociala aspekten.Sociala aspekten i ett äldres liv är mycket viktigt, syftet med uppsatsen är att studera betydelser av sociala aktiviteter för äldre som bor på äldreboende utifrånprofessionella perspektiv samt äldres syn på dessa.Äldres funktionsnedsättningar påverkar deras fysiska, psykiska och sociala liv.Delaktighet i olika sociala aktiviteter kan vara hjälpsamt mot social isolering och ensamhet genom att det skapar socialt välbefinnande. Tidigare forskningen inriktar sig mest på äldres fysiska och psykiska välbefinnande som grundar sig på aktivitet.Eftersom fokus varatt undersöka hur individer ser på sociala aktiviteter så valde jag att genomföra en kvalitativ studie. Jag har genomfört kvalitativa intervjuer med tre undersköterskor, en aktivitetssamordnare, en enhetschef och två äldre kvinnor.Resultat av undersökningen visar att för att ha en bra aktivitet på äldreboende krävs resurser i flera former. Flera äldreboenden saknar en aktivitetssamordnare och i vissa fall när det finns aktivitetssamordnare finns det däremot inget tillräckligt stöd med fler resurser (personal) som kan hjälpa till så attaktiviteterna kan genomföras. Den strama budgeten medför brist av personal.Personalens förhållningssätt till aktiviteterna och de äldres välmående är också en viktig aspekt.Man ska också fundera på vad som är bra aktiviteter, vilka aktiviteter som är anpassadeför de boende. Individanpassade aktiviteter är viktigt för äldres sociala välmående eftersom aktiviteterna fyller ett syfte i de äldres vardag.

Bakgrund: Många äldre personer drabbas av demenssjukdomar och antalet personer som kommer drabbas av demenssjukdomar förväntas öka. Symptomen vid demenssjukdomar kan variera och medföra olika svårigheter i vardagen. Kognitiva funktionsnedsättningar är vanligt, vilket leder till att personen blir mer beroende av omgivningen. Arbetsterapi innebär att arbeta utifrån personens behov och önskan. Sociala aktiviteter är viktiga för att personen ska uppleva en känsla av sammanhang och gemenskap. Syfte: Att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av arbete med sociala aktiviteter för personer med demens på vård- och omsorgsboenden. Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Tio arbetsterapeuter på vård- och omsorgsboenden med inriktning demens intervjuades. Kvalitativ innehållsanalys användes för dataanalys. Resultat: I resultatet framkom ett tema; “Utmanande och givande”, fyra kategorier; “Teamarbetets betydelse”, “Personcentrerad vård”, “Hinder och möjligheter i miljön” och “Meningsfull vardag”. Kategorierna representerade de delar som arbetsterapeuter beskrev utmanande och givande i arbetet med sociala aktiviteter för personer med demens på vård- och omsorgsboenden. Slutsats: Studien visar att arbetsterapeuter har en viktig roll på vård- och omsorgsboenden med inriktning demens i skapandet av sociala aktiviteter. Ett fungerande teamarbete skapade bättre förutsättningar för att kunna arbeta personcentrerat. De sociala aktiviteterna ansågs vara viktiga för att personerna skulle uppleva meningsfullhet. Resultatet visar att samtliga arbetsterapeuter ansåg att miljön på olika sätt påverkade personen i utförandet av sociala aktiviteter.

Inom institutionsvård för ungdomar har det visat sig vara viktigt med en kombination av teoretiskt förankrade teorier och metoder och övriga pro-sociala aktiviteter. I föreliggande studie har syftet varit att undersöka vilka teorier och metoder som tillämpas på särskilda ungdomshem inom Statens institutionsstyrelse (SiS) regi samt om det finns en samstämmighet mellan de teorier och metoder som personalen anser tillämpas. Vidare var syftet att undersöka vilka aktiviteter som är tänkta att främja ett positivt behandlingsutfall för ungdomarna på institutionerna, samt vilka hinder och möjligheter som kan identifieras i organisationerna avseende att integrera teori, metod och behandlingsfrämjande aktiviteter till en terapeutisk helhet. Studien har både en kvantitativ och kvalitativ metodansats då en enkätundersökning genomförts med personal på tre utvalda institutioner, vilket har kompletterats med material från två projektmöten. Studiens resultat visar att personalen på institutionerna är samstämmiga i sitt arbete avseende teori och metod, men att det finns vissa brister. Alla tre institutionerna har ett stort och varierat utbud av pro-sociala aktiviteter men delar av personalen arbetar inte aktivt med dessa. Studien visar även att det finns likheter mellan de hinder och möjligheter som kan identifieras inom respektive organisation. I studien diskuteras vad som kan tänkas vara de bidragande orsakerna till det resultat som framkommit. Institutionsvården är i behov av ständig utveckling vilket gör studien relevant för socialt arbete.

Den äldre befolkningen växer sig större världen över och Sverige är ett av de länder som i genomsnitt har den äldsta befolkningen. Forskning visar att det naturliga åldrandet bär med sig allvarliga riskfaktorer som kan leda till nedsatt psykisk hälsa och välbefinnande för den äldre befolkningen. I dagsläget uppvisar forskning om den äldre befolkningen ett större fokus riktat mot att öka livslängden snarare än att främja och bibehålla psykisk hälsa och välbefinnande i höga åldrar. Detta fokus bör skifta för att äldre personer ska få möjlighet och förutsättningar att få vara aktiva och delaktiga i samhället så länge som möjligt. Syftet med studien är att undersöka om deltagande i meningsfulla sociala aktiviteter kan stötta och hjälpa äldre personer i att upprätta och bibehålla psykisk hälsa och välbefinnande. Studiens datainsamling har bestått av sex semistrukturerade intervjuer med äldre personer som deltar vid en eller flera sociala aktiviteter. Materialet har bearbetats och analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Tidigare forskning inom ämnesområdet och teorierna socialt kapital, livsloppsperspektivet och KASAM har använts för att kunna tolka och analysera materialet. Resultat av studien visar att meningsfulla sociala aktiviteter är en viktig vardagsresurs för majoriteten av informanterna och det särskilt i hänsyn till faktorer som att vidga det sociala nätverket, delta i ett socialt sammanhang och att få emotionellt samt socialt stöd. För majoriteten av informanterna bidrar dessa faktorer med ökat välbefinnande i deras liv. Slutsats av studien är därmed att det finns ett samband mellan meningsfulla sociala aktiviteter och psykisk hälsa. / <p>2019-01-15</p>

<p>Studier av kvinnliga relationer har tidigare präglats av mor- och dotterrelationens betydelse för kvinnors relations- och samtalsinriktning. Från ett gensuperspektiv anses normerande maktstrukturer spela stor roll för hur systerskapet utformas. Att kvinnor umgås i mindre grupper och samtalar mer än män om relationer kan tolkas som en funktion av genussystemets uppbyggnad. Syftet med studien var således att studera samtalets betydelse för kvinnors sätt att formera vänskapsrelationer och hur det påverkar kvinnors gruppdynamik. För undersökningen gjordes åtta kvalitativa djupintervjuer som analyserades med hjälp av induktiv tematisk analys. Resultatet visar att de sociala aktiviteterna präglas av samtal. Samtalen bör vara jämlika, öppna och kontinuerliga för att garantera en lojal nära vänskapsrelation som signalerar trygghet. Uteblivna samtal kan motsvarande tolkas som ett utanförsskap. Samtalets utformning kan i gruppdynamiska situationer användas som ett konkurrensmedel. Samtalet kan även användas för att sanktionera illojalt beteende i syfte att upprätta gruppkänsla.</p>

Studier av kvinnliga relationer har tidigare präglats av mor- och dotterrelationens betydelse för kvinnors relations- och samtalsinriktning. Från ett gensuperspektiv anses normerande maktstrukturer spela stor roll för hur systerskapet utformas. Att kvinnor umgås i mindre grupper och samtalar mer än män om relationer kan tolkas som en funktion av genussystemets uppbyggnad. Syftet med studien var således att studera samtalets betydelse för kvinnors sätt att formera vänskapsrelationer och hur det påverkar kvinnors gruppdynamik. För undersökningen gjordes åtta kvalitativa djupintervjuer som analyserades med hjälp av induktiv tematisk analys. Resultatet visar att de sociala aktiviteterna präglas av samtal. Samtalen bör vara jämlika, öppna och kontinuerliga för att garantera en lojal nära vänskapsrelation som signalerar trygghet. Uteblivna samtal kan motsvarande tolkas som ett utanförsskap. Samtalets utformning kan i gruppdynamiska situationer användas som ett konkurrensmedel. Samtalet kan även användas för att sanktionera illojalt beteende i syfte att upprätta gruppkänsla.

Långvarig smärta är ett komplext men vanligt sjukdomstillstånd. Den stora påverkan på det vardagliga livet medför konsekvenser i aktivitetsförmågan samt de sociala aktiviteterna. Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för hur personer med långvarig smärta upplever sin egen förmåga att utföra sociala aktiviteter samt smärtans inverkan på relationer och roller. En litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL, PsychINFO och PubMed. Slutligen inkluderades åtta artiklar som kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet sammanställdes i två huvudkategorier och fem underkategorier. Huvudkategorierna var: Upplevelser av att utföra sociala aktiviteter samt Upplevd påverkan på sociala relationer och roller. Den nedsatta aktivitetsförmågan i kombination med rollförändring samt försämrade relationer kunde leda till minskad social delaktighet. Sammanfattningsvis presenterar studien att oförmågan att vara delaktig i sociala aktiviteter bidrar till avsaknad av gemenskap samt påverkan på relationer och roller. Smärtan är subjektiv vilket kan leda till både positiva och negativa erfarenheter om hur sociala aktiviteter kan upprätthållas. Arbetsterapeuter kan stödja i att återfå aktivitetsengagemang och en hållbar aktivitetsbalans.

Detta är en kvalitativ studie med fenomenologisk ansats, som beskriver kvinnor med Irritable Bowel Syndrome (IBS) och deras upplevelser av sjukdomen. Vårt syfte med studien är att öka kunskapen och förståelsen hos sjuksköterskor och övrig vårdpersonal, genom att låta kvinnor med diagnosen IBS beskriva sina upplevelser av att leva med syndromet samt hur de blivit bemötta vid kontakter med sjukvården. Målsättningen är att det holistiska omhändertagandet av patienten skall förbättras. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med sju diagnostiserade kvinnor. Materialet har sedan bearbetats utifrån Philip Burnards modell för textanalys. Resultaten presenteras i följande kategorier sociala aktiviteter, sociala relationer, okunskap, bemötande och utredning, vilka kan relateras till de aktuella frågeställningarna (1) Hur upplever kvinnor med IBS att sjukdomen påverkar deras dagliga liv? Och (2) Hur upplever kvinnor med IBS att de blivit bemötta vid kontakter med sjukvården. Våra resultat ger en uppfattning av hur kvinnorna upplever att deras IBS påverkar det dagliga livet. Utmärkande för studiepopulationen är upplevelser av att sociala relationer och sociala aktiviteter förändrats till följd av sjukdomen. Gällande bemötande vid kontakter med sjukvården upplever kvinnorna att de bemötts med okunskap från sjuksköterskor och annan vårdpersonal. De upplever sig dessutom ofta åsidosatta och lågprioriterade av sjukvårdssystemet. / This is a qualitative study with a phenomenological approach, about females with Irritable Bowel Syndrome (IBS). The purpose of the study is to increase the knowledge and understanding among nurses and other caring personnel, by letting females diagnosed with IBS describe their experiences of living with the syndrome, and how they have been treated in contacts with the Swedish healthcare system. The intention of the study is that the holistic care should be improved. The study is based on seven semi-structured interviews of IBS-diagnosed females. The data has been analysed with Burnard´s method for transcripts. The results are presented in the following categories social activities, social relations, ignorance, treatment, analysis, which can be related to the actual questions of the study: (1) How do females with IBS experience that the illness affects their daily life? and (2) How do females with IBS experience the treatment in contacts with the Swedish care-system? The results have been presented in categories that can be related to the empiric questions in the study. The results of the study give us a conception of how IBS influences the daily life. Distinguishing for the study population is their experiences of changes in their social activities and relations due to their illness. About treatment in contacts with the Swedish healthcare system the females experience that they have been treated with ignorance from nurses and other health care personnel. They also experience themselves as disregarded and low prioritised by the healthcare system.

Som distriktssköterska inom äldreomsorgen är värdegrund ett viktigt område att ha med sig i sitt arbete för att ge den äldre personen ett värdigt liv och känna välbefinnande. Ett etiskt förhållningssätt skall fungera som stöd för alla som arbetar inom äldreomsorgen. När den äldre personen som bor eller flyttar in på äldreboende skall hon/ han kunna fortsätta leva sitt liv utifrån den hon/han är utan att behöva göra förändringar i sin personlighet. Den äldre personen med vård och omsorgsbehov ska få hjälp och stöd i sin vardag så att vardagen uppfattas så meningsfull som möjligt. Syftet med studien var att undersöka de äldre personernas uppfattningar av vård och omsorg på ett särskilt boenden och ett demensboende samt jämföra resultatet med tidigare nationell värdegrundsundersökning. En enkät lämnades ut till alla som bodde på särskilt boende/ demensboende i en mindre kommun i Västra Götaland. I resultatet framkom det att det allmänna hälsotillståndet upplevdes bättre hos de äldre personerna på demensboende än vad den äldre personen boende på särskilt boende upplevde. De boende på demensboendet var även mer positiva till att kunna påverka sin tid till hjälp. Män boende på särskilt boende upplever hälsan sämre. De upplever också i större utsträckning att vårdpersonalen inte har tid. Kvinnor på demensboende upplevde i högre utsträckning ensamhet. Kvinnor boende på demensboende upplever sig i mindre grad än andra boende informerade om tillfälliga förändringar i vården och omsorgen. Författarna kom fram till att fortsatt kompetensutbildning och reflektion för vårdpersonal är av stor vikt för att fortsätta göra förändringar till det bättre för den äldre personen. Några implikationer gällande värdegrund är att nationell värdegrund skall ligga till grund för all vård och omsorg. Den ska vara ett stöd för all vårdpersonal i arbetet och för att detta skall fungera är det av stor vikt att kontinuerligt reflektera över vård och omsorgsarbetet. Regelbunden schemalagd reflektionstid för all berörd vård och omsorgspersonal. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska