Hur ser en persons livshistoria ut bakom etiketten kriminell? Vi har i denna uppsats ämnat söka svaret hos personer som levt ett kriminellt liv men som i dagsläget lever ett liv inom samhällets förespråkade normer. Vår önskan har varit att lyfta fram individernas egna berättelser om sina erfarenheter med förhoppning om att få en tydligare bild av deras livshistoria. Vi har genom kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer samlat in vårt empiriska material som vi senare har analyserat och arbetat med i samverkan med en hermeneutisk utgångspunkt. Vårt syfte har varit att genom våra tio intervjupersoners egna berättelser få insikt i hur vägen in i och ut ur deras kriminella leverne har sett ut samt vilken betydelse de tillskriver KRIS och deras arbete. Vi har använt oss av Scheffs teorier för att tydliggöra vikten av att skapa sociala band till sin omgivning då vår studie visar att de flesta av intervjupersonerna beskriver bristande hemförhållanden där föräldrarna inte har axlat det ansvar som krävs för att bidra med en trygg uppväxt. Genom stämplingsteorin har vi fått en djupare insikt i hur en avvikarkarriär kan te sig samt påvisa vad det innebär att leva ett liv utanför de förespråkade normerna. Då de intervjuade sökte sig till äldre förebilder tycks de ha blivit mer inneslutna i en gemenskap som förmedlar en kriminell livsstil. Den kriminella livsstilens grepp om intervjupersonerna har för många av dem bidragit till att de haft det svårt att lämna det kriminella livsmönstret bakom sig. En trötthet till följd av ett destruktivt leverne beskrivs emellertid av de flesta som en avgörande faktor för att ta steget till att leva ett liv inom samhällets konventionella normer. Då intervjupersonerna bestämde sig för att lämna det kriminella livet har KRIS för samtliga varit en ovärderlig källa till positiv gemenskap där de nyknutna sociala banden tycks kännetecknas av stolthet och solidaritet. / The aim with this essay has been to examine ten individual stories about their way in and out of a criminal lifestyle. The aim has also been to study the importance of the organisation Criminals’ Return Into Society (CRIS) for these individuals that has chosen a drug-free and law-abiding life. We have applied qualitative (semiformal) interviews to sample data and adopted the hermeneutic circle to analyse the material. Our study shows that the majority of the interviewed individuals, according to themselves, have defective home conditions and that the parents have not taken the responsibility that is needed for a pleasant adolescence. When they entered school many of the interviewed seem to focus on making friends instead of putting effort into their studies. They searched attention among older pupils who became their significant others and role models. To illustrate the importance of social bonds we have adopted Scheffs terminology that gives a possible explanation for the continuously searching after these bonds. The wish of making social bonds among their role models did that the interviewed individuals became included in a community that contained a criminal and destructive way of living. The criminal lifestyle seems to have them in a grip that takes them further and further away from the conventional society. In most cases they seem to have difficulties to leave the criminal way of living, many of them says that they were overcome by tiredness and therefore choose a life within the conventional societies expectations. When the interviewed decided to not be a part of a criminal lifestyle they all, in one way or another, came to CRIS. CRIS has for all of them been an invaluable organisation that provides healthy social bonds and confidence to start a new life within the advocated norms.

I detta arbete har vi ur ett socialpsykologiskt perspektiv intresserat oss för tio studenters liv och deras uppfattningar om sina nya liv efter att de har flyttat från sina hemstäder och börjat studera. Genom att använda oss av kvalitativa intervjuer har vi försökt att få en insikt i studenternas välmående. I intervjuerna har vi fått ta del av deras personliga uppfattningar kring den social förändring som skett i deras existerande förhållande, socialt bemötande av människorna i nya staden och hur väl de har lyckats bygga upp nya relationer, samt även vilka möjligheter de upplevt har funnits till att nya relationer. Efter att vi har presenterat våra intervjupersoner kommer vi att fokusera på deras svar och sedan försöka analysera det med hjälp av ett flertal teorier. Med hjälp av sociala band förstår vi deras upplevelser av eget ansvar och nollningens roll i relationskapandet, samt tolkar vi på de eventuella kopplingarna mellan goda sociala band sedan tidigare och hur det har påverkat dem i relationsskapandet nu. Vi tolkar deras svar utifrån relationsförnödenheter, följt av att vi fördjupar oss i lärarens roll och till sist även en del av studenternas övergångsfas från ungdomar till vuxna. / In this paper we are going to look closer at ten students’ lives and from a social psychological perspective view their perception regarding their new life after leaving home and beginning their lives as students in a whole new city. By using qualitative interviews we have tried to get an insight in the students’ state of wellbeing. During the interviews we have been able to take part of their personal perception regarding the social change that has happened in their lives, the social treatment by the people in their new city and how well they have managed to build new relationships, as well as what possibilities they have encountered to create new relationships. After presenting our interviewers, we are going to take a closer look at their answers and then try to analyze them with the help of multiple theories. With the help of Social Bonds we’ll interpret their experiences of sense of own responsibility and the importance of "nollningen" in the relationship creation, as well as looking at possible connections between preexisting good social bonds and how it has affected them in their current search and creation of relationships. We’ll interpret their answers through provisions of relationships followed by taking a look at the teachers’ role, and finally a part of the students’ transition phase from teenagers to young adults as well.

Abstrakt Tidigare har det gjorts åtskillig forskning kring varför människor väljer vägar som innebär destruktiva levnadssätt såsom missbruk och kriminalitet. Vårt intresse väcktes då vi insåg att den forskning som gjorts kring vägen ut ur dessa destruktiva levnadsvanor är tunn. Vi ville genom vår studie undersöka vilka faktorer som påverkar och motiverar människan till att lämna missbruk och kriminalitet bakom sig och undvika återfall. Utifrån Ebaughs modell kring exitprocesser med de stadier en individ genomgår då hon bestämmer sig för att bryta upp med sina levnadsvanor har vi analyserat det material vi samlat in för att få vår frågeställning besvarad: Vilka förhållanden bidrar till att individer avbryter missbruk och kriminalitet och kan undvika att återfalla i detta beteende? För att kunna besvara frågeställningen har vi genom en kvalitativ studie intervjuat personer inom organisationen KRIS. Genom deras berättelser har vi sedan tolkat och analyserat det material som vi har samlat in utifrån socialpsykologiska teorier och begrepp. Därmed kunde vi belysa vilka faktorer som påverkar individen till att fullfölja beslutet om att lämna kriminalitet och missbruk bakom sig. Tolkningen av resultatet framhäver betydelsen av existerande sociala band mellan individer för att en exitprocess ska bli lyckad. Resultatet framhäver även den funktion som KRIS fyllt för våra intervjupersoner, att få uppleva känslan av gemenskap och förståelse och inte längre vara den stigmatiserade individen.

I föreliggande C-uppsats behandlar vi ämnet sociala band och dess beskaffenhet i en verksamhet i södra Sverige. Vi undersöker även huruvida dessa band är en påverkande faktor för emotionell energi och hur detta i sin tur påverkar motivationen i arbetet. Intresset har också varit att titta på om det existerar en skillnad i dessa processer, beroende på om respondenterna i verksamheten befinner sig i nära anslutning till varandra eller ej. Dessa frågor har vi undersökt genom kvalitativ metod samt hermeneutisk ansats, vilket innebär att vi inte är ute efter absolut sanning eller fakta utan det vi kommer fram till är en tolkning av respondenternas egna upplevelser. Materialinsamlingen har skett genom nio semistrukturerade intervjuer och sedan analyserats utifrån fyra teorier – Johan Asplunds teori om social responsivitet och asocial responslöshet, Thomas J. Scheff´s teori om sociala band, Randall Collins teori om interaktionsritualer med fokus på emotionell energi och slutligen David McClellands motivationsteori med fokus på samhörighets- och prestationsbehovet. Resultatet av denna studie visar att de sociala bandens beskaffenhet ser olika ut beroende på huruvida kollegorna arbetar i nära anslutning med varandra eller ej. Enligt studien underlättar det att skapa säkra sociala band om anställda i samma arbetsgrupp arbetar i nära anslutning till varandra, eller åtminstone träffas oftare under arbetsveckan. De sociala bandens beskaffenhet visade sig påverka emotionell energi på så sätt att det tack vare de säkra sociala banden ingick i konstellationer som bidrog till emotionell energi, vilket även ledde till att motivationen ökade för merparten av respondenterna.

The purpose of this essay is using theories about labeling and social bonds to study whether a measure of rehabilitation for the psychically disabled contributes to a return to a normal status as not-labeled. Partly we examine whether the activities organized by the regulation-ruled authorities during the work of rehabilitation lead to shame or pride, and partly how these activities are organized regarding the processes that lead to the emotions pride or shame among the participants. Method: qualitative semi-structured face-to-face interviews with professional rehabilitation-actors at the Public Employment Office (PEO), the Social Insurance Office (SIO), the Social Service (SOS), the Psychiatry and the Division of Labour Market (AME).Conclusions: the Psychiatry clients are treated with respect, may participate, and communication is characterized by attunement, therefore strong social bonds can be built. On the contrary, among the other examined activities, we found many elements that arouse shame. Since these are more ruled by regulations, the result is engulfment and demands on conformity, because the compromise-possibilities are almost non-existent. Psychically disabled persons are met by prejudice, ignorance, disrespect and a non-solidarity-language. To get help, the individual has to accept a label in form of a diagnosis, and this labeling leads to a negative self-image. Furthermore the psychically disabled persons are falling between two chairs because of a weak cooperation between the rehabilitation-actors. Bimodal alienation and triangulation contributes to the difficulties in cooperation.Result: the social bonds are not strong enough to achieve a rehabilitation-effect. Even if the treatment from each administrator is important, we find the explanation-level primarily in laws, rules and government, because the structure rules the rehabilitation-measures, with shame as a consequence. Since we found elements of shame institutionalized in the way of working at PEO, SIO, SOS and AME, it means that social bonds can never reach a level good enough for achieving pride and normalization from a deviance or labeled identity.

Bakgrund: Efter ett avtjänat fängelsestraff ska individen återintegreras till samhället, det kan vara svårt för en nyss frigiven att gå från anstalt och ut i frihet, detta innebär att individen ofta behöver stöd i olika former för att arbeta mot en återintegrering. Tidigare studier har funnit att stödet ofta finns hos familj och vänner, även att hitta en sysselsättning och en bostad samt att ha vilja och motivation. Syfte: Syftet med studien var att undersöka upplevelsen av återintegreringen i samhället hos tidigare dömda och vad som har varit betydande för återintegreringen. Metod: Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer som genomfördes med åtta tidigare dömda deltagare från den ideella föreningen KRIS. En Interpretativ Fenomenologisk Analys genomfördes därefter för att skapa teman som varit framträdande under intervjuerna. Resultat: Resultatet av analysen visade att förändringsarbete inom individen och anpassningsresurser kring individen upplevdes viktigt för deltagarna i sin återintegrering till samhället. Deltagarna upplevde att inre förändring så som vilja och motivation var bidragande till återintegrering. Socialt stöd, praktiskt stöd samt tid upplevdes även det vara bidragande för återintegreringen. Diskussion: Resultatet gick i linje med tidigare forskning. Teorin om sociala band kunde förklara varför inre förändring hos deltagarna var viktigt för återintegreringen samt att socialt och praktiskt stöd var viktigt för återintegreringen i samhället. Förslag på vidare forskning och praktiskt arbete gavs. / <p>2015-06-03</p>

Forskning har visat att exempelvis arbete, relationer och utbildning ärrelaterat till att människor avhåller sig från kriminalitet. I teorin om socialaband beskrev Hirschi (2002) anknytning, åtagande, delaktighet ochövertygelse som en förklaring till ungdomars avhållande från kriminalitet.Vid applicering av denna kriminologiska teori på vuxna har forskning visatolika resultat. Därmed förelåg ett behov av att ytterligare studera hurelementen i teorin om sociala band är applicerbara på vuxna. Med bakgrundav detta var syftet med föreliggande studie att undersöka hur tidigarekriminellt belastade vuxna upplevde att anknytning, åtagande, delaktighet ochövertygelse i teorin om sociala band är relaterat till att avhålla sig från fortsattkriminalitet. Semi-strukturerade individuella intervjuer med åtta medlemmarur föreningen Kriminellas Revansch i Samhället (KRIS) låg till grund fördatainsamlingen. Fyra teman utifrån de fyra elementen i teorin om socialaband grundande den teoretiska tematiska analysmetoden i föreliggande studie.Utöver dessa teman blev även egen vilja identifierat som ett tema. Deltagarnaupplevde att anknytning, åtagande, delaktighet samt egen vilja var relaterattill avhållande från fortsatt kriminalitet. Däremot var inte elementetövertygelse relaterat till avhållande från fortsatt kriminalitet. Resultaten iföreliggande studie var både bekräftande och motstridande tidigare forskningsom studerat teorin om sociala band på vuxna. Resultaten gällandeanknytning, delaktighet, övertygelse och egen vilja diskuterades i jämförelsemed tidigare forskning. Resultatet ger användbar kunskap för att iförlängningen kunna underlätta människors avhållande från fortsattkriminalitet. / <p>2015-06-03</p>

Denna studie syftar till att förstå chefers relationer till sina medarbetare och hur de konstruerar en offentlig och privat sfär. Studien vill med hjälp av chefers egna upplevelser förstå hur cheferna balanserar närhet och distans i sina relationer till medarbetarna. En kvalitativ ansats har valts och fem chefer inom den offentliga sektorn har intervjuats om sina upplevelser av att skapa relationer till medarbetare. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av Goffmans dramaturgiska teori och Scheffs teori om sociala band. Resultatet av studien redovisar olika tillvägagångssätt en chef har för att konstruera en offentlig och privat sfär. Den offentliga sfären omfattar allt framträdande chefen gör inför sina medarbetare, oavsett om det är i hemmet eller på arbetsplatsen. Inför medarbetarna agerar cheferna alltid i rollen som chef och skapar på så sätt förtroende och trovärdighet i sin roll. Närhet till medarbetare upprätthålls genom vardaglig kommunikation och ett visst umgänge på arbetsplatsen. Distans upprätthålls genom att inte bli med vän med sina medarbetare eller dela med sig av sina innersta känslor. Den privata sfären innebär således ett mentalt inre rum dit cheferna inte släpper in sina medarbetare.

Denna socialpsykologiska studie har som syfte att med en kvalitativ metod nå en ökad förståelse för vilken betydelse samvaron och relationerna på Träffpunkten/Öppen Bas har för besökarnas sociala liv och välmående. Då med uppmärksamheten riktad särskilt mot begrepp som isolering, gemenskap och empowerment. Vi har med en hermeneutisk ansats och genom nio semistrukturerade intervjuer med brukare samt en personal inhämtat vårt empiriska material. För att besvara vår frågeställning har vi analyserat det empiriska materialet med hjälp av J. Asplunds teori om social responsivitet och konkret- och abstrakt socialitet, T. Scheffs sociala band, R. Collins interaktionsritualer samt E. Goffmans teori om stigma. I vår analys diskuterar vi gemenskapens betydelse, vad gemenskapen innehåller, dess positiva konsekvenser, identifikation och stigma samt empowerment och brukarnas plats i dagens samhälle. Resultatet av vår studie visar att Träffpunkten/Öppen Bas i större eller mindre utsträckning fyller en funktion för alla våra respondenter. De individer vi har intervjuat har alla olika bakgrund och social situation, med en funktionsnedsättning som gemensam nämnare. För någon innebär Träffpunkten/öppen Bas ett mål mat, medan andra värdesätter den gemenskap som erbjuds. Träffpunkten/Öppen bas är en samlingsplats som ger brukarna tillfälle att komma hemifrån och delta i en social gemenskap på jämlika villkor, något som hos flera brukare givit positiva utslag även i deras vardag utanför Träffpunkten/Öppen Bas.

Syftet med uppsatsen är att få en djupare förståelse av före detta kriminellas upplevelser av utanförskap efter den tid som kriminell, samt om utanförskapet i så fall har skapat svårigheter att inte återfalla i en kriminell livsstil. Teorier som används i uppsatsen är Erving Goffmans teori om stigma, Howard Beckers teori om stämpling och Travis Hirschis teori om sociala band. Teorierna används för att förstå varför de före detta kriminella kan tänkas uppleva utanförskap och varför det kan upplevas som svårt att inte återfalla. Tidigare forskning tar upp olika former av utanförskap som kan existera hos före detta kriminella, men också om risken att återfalla i kriminalitet på grund av utanförskapet. För att besvara uppsatsens frågeställning har semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra män som tidigare levt ett kriminellt liv. Slutsatsen är att männen upplever utanförskap i samhället trots att de inte längre lever ett kriminellt liv. Utanförskapet har varit påtagligast den närmsta tiden efter fängelsestraffet, men tre av de fyra männen upplever idag fortfarande utanförskap. Upplevelsen av utanförskap har även varit en faktor som gjort att deltagarna tidigare i livet har återfallit när de försökt komma ifrån den kriminella livsstilen. Slutsatserna går att koppla till samtliga teorier som används i uppsatsen. För vidare forskning kan utanförskap hos före detta kriminella studeras i livsloppsintervjuer, för att få en uppfattning över hur utanförskap har upplevts även innan och under den kriminella livsstilen. Om upplevelser av utanförskap hos före detta kriminella skiljer sig beroende på kön, etnisk bakgrund och socioekonomiska faktorer kan också vidare studeras. Uppsatsen visar att utanförskap upplevs och även hur, förslag på vidare forskning är därför även hur de före detta kriminella hanterar det upplevda utanförskapet.