Ett verk, en helig plats, Norra begravningsplats. En plats som är symbol för mötet mellan livet och döden. En plats som har redan förutbestämda behov, där inns stora olikheter men en och samma färg. Platsen är skapad för att fullfölja mänskliga behov i sammanhang med att dödens rum är gemensam.      Ett diskretskärmtak möter mig innanför dörren. Jag kommer in i ett slutet men ändå ljus rum- expeditionen. En arkitektur med öppna dörrar men väl kontrollerad rörelse. Plats att dela eller vara sig själv. Att komma in i värmen efter en förlust… Ljuset silar sig in i slitsar i väggen och små fönsterpartier skapar nytt mönster i den annars grå och enhetlig yta och ger blickpunkter ut i den kringliggande naturen. Man står där inne och blicken fastnar, det är mycket som händer. Blicken dras till den abstrakta inredning och lugnet. Urnan är klar att hämtas. Jag ställer den i en öppning i väggen och glida i luckan för att stänga. Den är i en annan värld nu. Den kalla luften som letar sig ner i lungorna när jag dra dörren och öppna sig ett litet fönster att sedan behöver jag sitta kvar en stund till. Slutna ytor. Ljusa ytor. Livets rörelse. En byggnad för många olika villkor. Plats för sorg. Plats för minne. Plats att hedra minnet. Plats för oss! / No time or space to stop. A suspended structure of concrete, as a parasite in between two worlds. Suddenly, everything else disappears. An smoke, a break, a breath. Just the noise of the motorway reminds of the reality of the place.

Filmstaden i Råsunda var en av Sveriges största filmstudioanläggningar på 1900-talet. Denna filmfabrik producerade över 400 filmer och TV-serier under sin livstid och banade väg för filmstjärnor och regissörer så som Greta Garbo och Ingmar Bergman. Majoriteten av byggnaderna revs år 1999 för att ge plats åt bostäder. Åtta byggnader bevarades och tilldelades nya funktioner. Detta examensarbete har undersökt spåren av av Gamla filmstaden samt undersökt möjligheterna till att återföra filmproduktion till en plats som tilldelats en ny kontext. Examensarbetet resulterade i ett filmcenter, Drömfabriken. Drömfabriken är inspirerad av sin historiska omgivning och den nya byggnaden är integrerad i en av de bevarade byggnaderna, ett gammalt filmförråd vid namn Kasematt. Detta tillägg till Filmstaden kommer fungera som ett högkvarter för filmskapande i Stockholm och förhoppningsvis uppmuntra filmskapare att producera mer film i regionen. / Filmstaden Råsunda was one of Sweden’s most prominent film studios in the 20th century. This film factory produced over 400 films and TV series during its lifetime and paved the way for film stars and directors such as Greta Garbo and Ingmar Bergman. A majority of the buildings in Filmstaden were demolished in 1999 and replaced with housing. Eight buildings were preserved and given new functions. This thesis project has investigated the traces of Filmstaden as well as the possibilities to bring back film making to an area who’s context has been completely changed. The project resulted in a Film center, The Dream Factory. The Dream Factory is inspired by its heritage and the new building is integrated with one of the preserved buildings, an old shed called Kasematt. This addition to Filmstaden will function as a headquarter for film making in Stockholm and hopefully encourage film makers to produce more films in the region.

En förskola i Solna i Stockholm ska byggas och ersätta den temporära byggnad som fungerar som förskola idag. Tomten ligger i ett villaområde i Hagalund precis ovanför en liten brant med en gatukorsning i sydlig riktning och villatomter i norr. Programmet innefattar förskoleverksamhet med tre avdelningar i två plan för 40-50 barn samt 10 pedagoger. På bottenplan finns en avdelning för de yngsta barnen, gemensamma utrymmen för lek och samvaro, mötesrum och kök. På plan ett finns resterande avdelningar samt personalutrymmen.   Formen på förskolan är sprungen ur en idé om varierande gårdsmiljöer med olika typer av rum, som ger dynamik i den yttre rumssekvensen och i barnens lek. Det finns flera gårdar med olika karaktär, och över vissa delar av gårdarna skjuter byggnaden ut och skapar mindre rumsligheter. Gestaltningen är delvis inspirerad av Alvar Aaltos Experimental house, där en solid vitslammad tegelmur omsluter ett hus med en innergård i rött tegel, där han experimenterat med olika förband och tekniker. Här gäller samma princip, men experimentet handlar om barnens leklust och användning av utrymmena i och runt förskolan. / A proposal for a preschool in Solna, Stockholm to replace the temporary building that serves as a preschool today. The program includes a preschool with three departments on two levels for 40-50 children and 10 teachers. On the ground floor there is a department for the youngest children, common areas for play and socializing, a meeting room and a kitchen. On the first floor there are the remaining departments and staff spaces.   The shape of the preschool comes from an idea of ​​varying outer spaces with different spatial qualities, offering a dynamic and playful schoolyard for the kids. The design is partly inspired by Alvar Aalto's Experimental house, where a white-slab brick wall encloses a house with a courtyard in red brick, where he experimented with various bricklaying techniques. The experiment in this case is about the children's playfulness and the use of the spaces inside and around the preschool.

I Vasalund i Solna ska en ny förskola byggas. Platsen, en höjd strax norr om Solna centrum, ligger i ett bostadsområde med främst villor. Här har tidigare funnits en förskola, men efter att den revs på grund av fuktskador behövs nu en ny. Utmaningen ligger i att skapa generösa och pedagogiska utrymmen på en mycket begränsad yta. Verksamheten planeras för 40-50 barn och 10 pedagoger, uppdelade på tre avdelningar.   Byggnadens form skapas genom att en volym förläggs tvärs över tomten, i nord-sydlig riktning. Detta för att skapa optimala solförhållanden samt flera gårdsrum. Programmet genererar en volym uppdelad i flera moduler som förskjuts över tomten, likt ett dragspel. Dragspelsformen bryter upp skalan och skapar flera mindre gårdsmiljöer för barnen att utforska. Dessutom bidrar det till en stor fasadyta vilket tillåter generösa ljusinsläpp in i verksamheten.   Programmet delas upp på tre våningsplan, med en avdelning per plan. Därefter sprids de gemensamma utrymmena ut, för att skapa liv och rörelse i hela huset under hela dagen. Deras placering bestäms efter analyser om rumssekvens; vilka rum som bör ligga i kontakt med varandra, och hur tillgängliga de bör vara. / In Vasalund, a part of Solna, a new preschool is to be built. The site, a hill just north of Solna centrum, is located in a residential area with mainly small, detached houses. An older preschool, situated on the very same plot, had to be torn down after water damages. This leaves room for a new one. The challenge is to create generous educational spaces on a very limited site. The building is to accommodate 40-50 children and 10 pedagogues, divided on three departments.   Letting a volume traverse the plot, from north to south, creates the exterior form of the building. This approach creates multiple exterior spaces, with maximum sunlight incidence. The interior room order generates a volume consisting of multiple modules, offset along the site – similar to an accordion. The shape breaks down the scale as well as creating several smaller exterior spaces for the children to explore. Furthermore it creates a large façade, with the possibility of generous daylight openings into the house.   The functions are distributed over three floors, with one department per floor. The shared spaces are thereafter spread out in the building, to create activity in the whole building during all the hours of the day. Their specific location is set based on analysis regarding room sequences; which rooms should be close to each other, and their need of availability.

Allt förändras, och med det självklart även pedagogiken. På trettio år så har vi gått från en värld där det mesta av världens kunskap fanns lokaliserat hos ett bibliotek och i böcker, till ett där all information (och all desinformation) finns några knapptryck bort på internet. Detta ställer nya krav på vad en ska lära sig i skolan, där fokus gått från att lära sig fakta till att utvecklas som en människa: socialt och genom att lära sig att tänka själv.  Trots det har våra pedagogiska rum inte utvecklats. Det är fortfarande samma fyrkantiga rum med bänkar på rad, en kateder där framme och ljus från den vänstra långsidan. Jag vill i det här projektet undersöka om detta sätt att tänka är rätt för undervisning som förs, eller om en kan göra rummet till ett verktyg för att utveckla barnens personligheter, där de får en chans att bestämma själv över sitt eget utrymme och sin egen tid. Det kräver en arkitektur som snarare är nyfiken och utforskande istället för fixerad och baserad på bestämda regler. Idag har många av våra skolor en provisorisk känsla, många får ta plats i antingen baracker eller i lokaler som inte är anpassade för verksamheten. Eller så är tomterna för små, vilket gör att utomhuspedagogik får ta plats i närliggande parker eller skogar. Samtliga kompromisser som inte gör någon glad. Solvallatomten efterliknar dagens förutsättningar på så sätt att den är liten i förhållande till program, vilket gör att man antingen får outsourca utomhuspedagogik, eller bygga på höjden. Min skola följer det senare, vilket främjar rörelse och interaktion mellan åldrarna. De fyra våningsplanen gör att barnen kontinuerligt måste röra sig runt byggnaden vilket gör att spontana möten kan äga rum. / Everything changes, and so is pedagogy. In thirty years we have gone from a world where most of the information was found at a library, to a world where all information (and all desinformation) is seconds away on the internet. This sets new demands on what to learn in school, where focus has shifted from memorizing facts to evolving as a human being: socially and by learning to think by yourself. Despite all this our educational spaces remain unchanged. It’s still the same square rooms with benches on tidy rows, a lecturer in the front and light from the left side. In this project I wanted to examine if this is the right way to think for the education that takes place, or if one can construct the space as a tool for developing the children’s personality, where they have a option to decide for themselves about their space and their time. This demands an architecture that is curious and exploring rather than fixated and based on clear rules. Today many of our schools have a temporary feel. Many is situated in baracks or in spaces not adapted for school work. Or maybe the plot is too small, which forces the open air pedagogy to be situated in nearby parks or forests. Altogether compromises that makes no one happy. The plot in Solvalla is similar in that it is small in relation to the extensive program, which forces you to either outsource the open air pedagogy or build high. I’ve chosen the latter, which encourage mobility and social interaction between age groups. The four stories makes the kids constantly move around the building, which makes spontaneous encounters between age groups frequent.

One can find it problematic to communicate in today’s information society and therefore has the importance of distributing information the right way grown. Managers possess the authority to control what information is to be distributed how and that has created a big need for managers to learn how to communicate.   This study was conducted in hope of enlightening the phenomenon male and female management communication. We chose to do a case study on two managers on Solna Stad in Stockholm. One male and one female. We did one interview and one observation one each manager. The observations were carried out during a one hour management meeting session.   We chose to organize and analyze the material from the interviews and observations with Sargent and Thylefors theory on male and female leadership skills. Their point of view on management leadership skills are gender dependent. They divide leadership skills into three classifications. These divisions contain leadership skills that ascribe; male leaders, female leaders and neutral skills. We question this theory.   Our study shows us that our studied managers possess leadership skills from all of Sargent and Thylefors classifications, therefore we make the conclusion that our studied managers do not communicate gender specific.

<p>One can find it problematic to communicate in today’s information society and therefore has the importance of distributing information the right way grown. Managers possess the authority to control what information is to be distributed how and that has created a big need for managers to learn how to communicate.</p><p> </p><p>This study was conducted in hope of enlightening the phenomenon male and female management communication. We chose to do a case study on two managers on Solna Stad in Stockholm. One male and one female. We did one interview and one observation one each manager. The observations were carried out during a one hour management meeting session.</p><p> </p><p>We chose to organize and analyze the material from the interviews and observations with Sargent and Thylefors theory on male and female leadership skills. Their point of view on management leadership skills are gender dependent. They divide leadership skills into three classifications. These divisions contain leadership skills that ascribe; male leaders, female leaders and neutral skills. We question this theory.</p><p> </p><p>Our study shows us that our studied managers possess leadership skills from all of Sargent and Thylefors classifications, therefore we make the conclusion that our studied managers do not communicate gender specific.</p><p> </p>

Det hela började med en väldigt grundläggande tanke om en säker förskola. Trappor är farliga och bör undvikas. För många våningar blir lätt problematiskt. Avgörande för projektet blev det att barnen ska kunna spendera hela dagar på ett och samma våningsplan. Därmed är barnens avdelningar helt placerade på sina respektive envåningsplaner. De omsluter gemensamt samlingsrum och gård. På övre plan finns de yngsta barnens avdelning med direkt tillgång till takterrass. Planlösningen följer en upprepande modulenhet, där rummen är glasade mot söder. På så sätt efterliknas den enkelhet som finns i modernistiska paviljonger, samtidigt som en tydlig framsida definieras. En förlängning av rummen bildar en passage som går genom hela byggnaden, både interiört och exteriört och på bågge våningsplan. Detta skapar ett "mellanrum" i ett försök att överbrygga den annars skarpa gränsen mellan inne och ute. Jag tror att denna utformning med upprepande rumsindelning, samt lätthet och horisontalitet i arkitektoniskt uttryck talar ett språk som klargör för hur förskolan ska brukas. / It all started with a very essential idea for a safe kindergarten. Staircases are dangerous and are better avoided. Too many levels easily become problematic. Crucial through the project was that the children could spend full days on a single storey plan. Consequently the childrens' sections are fully placed on their respective single level plans. These enclose a common room and playgrounds. On the upper level you will find the youngests' section directly accessing roof terraces. The floor plan follows a repetitive module, where rooms facing south are glazed in that direction, resembling the simplicity of modernist pavilions, yet defining a pronounced front. An extension of the rooms towards the playgrounds, a passageway, runs through the whole building, both indoors and outdoors and on both levels, creating a linking "room" in the middle. I believe that this type of layout with repetitive modules and simplicity and horizontality in architectural expression makes it clear how the kindergarten is best operated.

HAGALUND IS AN ACTIVE INDUSTRIAL AREA IN A CENTRAL LOCATION THAT IS FACING AN UNCERTAIN FUTURE. THE HIGH DEMANDS OF HOUSING DEVELOPMENTS IN THE STOCKHOLM REGION WILL MOST LIKELY TRANSFORM IT INTO A RESIDENTIAL AREA, FORCING THE EXISTING BUSINESSES TO MOVE OUT FROM THE CITY TO A PERIPHERAL LOCATION. THIS IS AN INVESTIGATION TO SEE IF THERE CAN BE AN ALTERNATIVE DEVELOPMENT. CAN THE AREA BE DEVELOPED WHILE AT THE SAME TIME KEEPING THE BUSINESSES? CAN THERE BE COEXISTENCE BETWEEN INDUSTRIES AND RESIDENTS? / HAGALUND ÄR ETT AKTIVT INDUSTRIOMRÅDE I ETT CENTRALT LÄGE SOM GÅR EN OSÄKER FRAMTID TILL MÖTES. DEN HÖGA EFTERFRÅGAN PÅ BOSTADSUTVECKLING I STOCKHOLMREGIONEN KOMMER SANNOLIKT ATT GÖRA OM OMRÅDET TILL ETT BOSTADSOMRÅDE OCH TVINGA INDUSTRIERNA ATT FLYTTA UTANFÖR STADEN. DETTA ÄR EN UNDERSÖKNING OM DET KAN FINNAS EN ALTERNATIV UTVECKLING. KAN OMRÅDET UTVECKLAS MED FÖRUTSÄTTNINGEN ATT INDUSTRIERNA STANNAR I OMRÅDET? KAN DET FINNAS SAMEXISTENS MELLAN INDUSTRIERNA OCH DE BOENDE?

Tomten ligger intill en södervänd sluttning som lutar ner mot Solna Centrum. Tomten sluttar ca 2m på 35m och är omgiven av en vägkorsning samt två villatomter. Området har en tydlig villakaraktär med byggnader anpassade efter den befintliga topografin. Marken har inslag av mycket berg i dagen men även en hel del trädgårdsväxter vid villatomter samt hårdgjorda ytor vid kommunikationsstråk. Utmaningen i projektet gick ut på att skapa en förskola där 70% av tomtytan bevaras. Programmet innehåller tre avdelningar samt kök och personalrum. Projektet inspirerades av pedagogiken från Reggio Emilia. Med handledning av Malin Kjellander handledare till förskolelärare i Reggio Emilia pedagogik, samt inläsning av boken ”Ett barn har hundra språk” skapades en förskola efter kriterierna: 

- Transparens i material samt byggnad för att möjliggöra många och varierade ljusinsläpp. - Koppling till utemiljön och användandet av naturmaterial. Gården anläggs efter den befintlig topografi samt med växtval som anknyter till befintlig vegetation men även inslag av perenna växter samt vedartade växter med en variation över året.Den exteriöra miljön i projektet spelar stor roll till byggnaden. Den sluttande tomten möjliggör gården att ansluta till byggnadens två entréer samt att ansluta till befintliga marknivåer vid korsningen Charlottenburgsvägen - Gustafsvägen och skapar ett bättre möte mot tomtens omgivande miljö motsatt att anlägga en platå för att jämna ut marknivåerna. / The plot is a south-facing hillside that slopes down towards Solna Centrum. The plot slopes about 2m of 35m and is surrounded by an intersection and two plots. The area has a distinct villa character with buildings adapted to the existing topography. The area has exposed rock but also a lot of garden plants and paved surfaces on communication paths. The challenge of the project was to create a kindergarten where 70% of the land surface is preserved. The program contains three departments, as well as kitchen and staff room. The project was inspired by the pedagogy of Reggio Emilia. With the guidance of Malin Kjellander supervisor of preschool teachers in Reggio Emilia approach, and reading the book "A child has a hundred languages" created for the criteria: - Transparency in building materials and to enable the many and varied natural light. - The access to the outdoor environment and use of natural materials. The yard area was built after the existing topography and of plants related to the existing vegetation, but also types of perennial plants and trees with a variation over the year.The exterior environment of the project plays a major role in the building. The sloping plot allows the building to connect to the two entrances and to connect to existing ground levels at Charlottenburgsvägen - Gustafsvägen and creates a better meeting for surrounding environment, opposite to construct a plateau to level the ground levels.