Koncept Barn lär sig både genom stilla lek och rörelselek. Det är därför viktigt att barnen får utrymme för båda typer av lekar på före- skolan. I den stilla leken finns ett mer fokus på individen, det självständiga skapandet och utvecklingen. Medans det i den rörliga leken finns ett mer fokus på gruppen, samarbetet och interaktionen mellan barnen. Jag anser att dessa lekar är varan- dras motsatser och att miljöerna, anpassad till respektive lek också bör stå i kontrast till varandra. Hur utformar man en miljö för den stilla leken? Hur utformar man en miljö för den rörliga leken? I den stilla leken ägnar sig oftast barn åt aktiviteter som kräver koncentration och så lite yttre störningar som möjligt. Det kan till exempel vara målning, lek med lera eller läsning. Här utveck- lar barnet främst sina egna förmågor och tränar då på att vara självständig. Därför är det viktigt att rummen utformas så enkla och tydliga som möjligt. Inte för mycket material och inte heller för fönster där barnen kan störas av det som sker utanför. Det är också viktigt att miljön känns varm, lugn och trygg. I den rörliga leken lär sig barnet genom att använda sin kropp på olika sätt, till exempel genom att springa, hoppa, krypa och gå. Här finns också utrymme för barnet att lära sig att samarbeta och ta hänsyn till varandra då den rörliga leken oftast sker i grupp. Ett rum för rörelselekar ska uppmana barnet till rörelse. Det ska vara en dynamisk miljö som inspirerar och skapar nya intryck. Rummet ska också ge barnet möjlighet till att använda sin kropp på olika sätt.  Jag har velat skapa en förskola som på ett tydligt sätt avgränsar rummet för den stilla leken och den rörliga leken. En plats där barnet kan utvecklas på den individuella nivån efter dess förmåga och mognad, men samtidigt ges utrymme till att intragera och lära sig av andra barn. Dessa tankar har resul- terat i en byggnad som består av ett gemensamt trapphus som används som ett rum för den rörliga leken. Trapphuset rör sig cirkulärt kring en inre volym på tre olika plan. Inuti volymen ligger avdelningarna placerade, där de yngsta barnen är längst ner och de äldsta längst upp. Tanken är att rummen för den stilla leken sker här. / Children learn both through quiet play and play in movement. It is therefore important that children get space for both types of plays on preschool. In the quiet game, there is more focus on the individual, the independent creation and development. While in the mobile game, there are more focus on group coo- peration and interaction between the children. I think that these kind of plays are opposites and that the environments, adapted to each game should also stand in contrast to each other. How do you design an environment for the quiet game? How do you design an environment for the mobile game? In the quiet game, childrenare mostly dedicated in activities that require concentration and as little outside interference as possible. It may include painting, play with clay or reading. Here, the child develops mainly their own abilities and training as to be independent. Therefore it is important that the rooms are designed as simple and distinct as possible. Not too much material nor for windows where children can be disturbed by what is happening outside. It is also important that the environ- ment feels warm, peaceful and safe. In the mobile play, the child learns by using its body in various ways, for example by running, jumping, crawling and walking. There is also space for the child to learn to cooperate and take care of each other as the mobile play is usually done in groups. A room for movement games should encourage the child to move. It should be a dynamic environment that inspires and creates new impressions. The room should also enable the child to use their body in different ways. I have wanted to create a preschool that clearly defines the room for the quiet game, and the moving game. A place where the child can develop at the individual level by its own ability and maturity, but also be given space to interact and learn from other children. These thoughts have resulted in a building that consists of a common stairwell used as a room for the moving game. The stairway moves circularly around an internal volume of three different planes. Inside the volume, the three depart- ments are placed, where the youngest children are at the bottom and the oldest at the top. The idea is that the rooms for the quiet game takes place here.

Barn har möjlighet att färdas mellan fantasi och verklighet. De skapar och finner sina egna små världar. Det vi ser med vana ögon ser barn ur ett helt annat perspektiv. Kanske upp och ner? Portalen är en förskola i området Vasalund i Solna. I ett lummigt villakvarter med goda kommunikationer ligger denna tvåvåningsbyggnad på en höjd. Gräset på förskolans gård är en djungel att tappa bort sig i, förskolans fönster är portaler, och under förskolans trappa finns det hemliga världar att upptäcka. Projektet utgår från fantasi, sagor och lek som pedagogiska verktyg som tillåts vara en del av gestaltningen av en förskola. Förskolan inhyser en verksamhet för 40-50 barn och tio anställda i en byggnad fördelad på två våningsplan och ett källarplan. Fasaden består av platsgjuten betong som bryts av interiört med väggar och möbler i plywood och mjuka linoleummattor i kork. Byggnadens program har sina rötter i en stationsbaserad lärandemiljö inspirerad av Reggio Emilia-pedagogiken vilket återspeglas i de olika centrala torgen i förskolans planlösning. / Children are able to travel between imagination and reality. They are able to create and discover their own little worlds. What we see as everyday occurrences, a child may see from a completely different perspective. Perhaps upside down? The Portal is a preschool in Vasalund, Solna, a two-story building located on a hill in a leafy residential neighborhood. The grass on the yard is a jungle to get lost in, the windows of the preschool are portals, and underneath the stairs are secret worlds to discover. The project is based on fantasy, fairy tales and games as educational tools, which are allowed to impact the design of the preschool. The preschool accommodates 40-50 children and ten employees in a building consisting of two stories and a basement. The cast-in-place concrete facade contrasts the interior plywood walls and furniture and the soft cork linoleum floors. The building has its roots in a station based learning environment inspired by the Reggio Emilia approach, which is reflected in the various central squares of the preschool layout.

The starting point for this project has been childrens outdoor environment. The goal has been to create a courtyard that evokes curiosity and stimulates a childs creativity och abilities. According to environmental psycologists a childs creativity is inhibited when playing in environments/spaces that are too programed. The starting point led to questions like; what is a programed space? Where are the bounderies between programed och non-programed space? And how can we program a creative space for children? I have been carrying with me these questions but I have also used the knowledge I gained while working in a school for 3,5 years. The starting ponit ended up in one question, how does children play, rather than what they play and resulted in a nursery school where the courtyard has shaped the building as much as the building has shaped the courtyard. To summarize, the projecte had a starting posint that led to a couple of questions that became important during the process. / Utgångspunkten i detta projekt har varit barnets utemiljö. Målet har varit att skapa en gård som väcker nyfikenhet och utvecklar barnets kreativitet och förmågor. Enligt miljöpsykologer hämmas barns kreativitet av programmerade ytor. Utgångspunkten ledde till frågor som; vad är en programmerad yta? Var går gränsen mellan programmerat och oprogrammerat? Och hur kan man programmera en kreativ utemiljö för barn? Dessa frågor har jag burit med mig samt har jag använt mig av den kunskap jag fått under de 3,5 år jag jobbat på kombinerad förskola och skola. Utgångspunkten landade i frågan, hur leker barn, snarare än vad leker barn och resultatet blev en förskola där gården format byggnaden samtidigt som byggnaden format gården. D.v.s. projektet hade en utgångspunkt som ledde till ett par frågor som sedan var viktiga under processen

Aktivitetsslingan Alla barn föds med en stark nyfikenhet att utforska världen. Inom Reggio Emilia pedagogiken finns en filosofi att varje barn besitter hundra olika språk. Det vill säga att varje barn har oändligt många sätt att uttrycka sig på för att lära sig och förstå sin omgivning. I förskolan Slingan ligger fokus på lärandet genom sinnen och ett ständigt utforskande av omvärlden. Genom förskolans tre våningar löper en krokig rörelse i form av en aktivitetsslinga. Den omfattar förskolans gemensamma utrymmen så som entrén, trappor, korridorer, rörelserum, bibliotek och ateljé. I slingan sker varierande aktiviteter för barnen samtidigt som den kopplar ihop förskolans övriga rum och avdelningar. Tanken är att aktivitetsslingan ska uppmuntra barnens olika sinnen samtidigt som det blir en plats för barn i varierande åldrar att mötas och integrera med varandra. Runt varje hörn finns en ny spännande plats att utforska och slingan blir på så sätt till en upptäcktsfärd genom förskolan.   Hela huset yttre form är en strikt kub i kontrast till den inre krokiga rörelseslingan. Där slingan rör sig återspeglas även i förskolans fasad i form av stora glaspartier i väggar och tak. Fönstren ger på så vis förbipasserande en inblick i förskolans inre aktiviteter. / The Activity loop All children are born with a strong curiosity to explore the world. In Reggio Emilia pedagogy every child is seen to possess a hundred different languages. That will say that every child has infinitely ways to express themselves in order to learn and understand their surroundings. Across the preschool, a winding movement is running trough the building. Its a form of an activity loop where the idea is to activate the children´s different senses. The loop includes common areas such as the entrance hall, stairs, corridors, play area, library and atelier. The activity loop contains various activities but is at the same time a connection trough the preschool other rooms and departments. The idea with the activity loop is to encourage children´s senses while it also becomes a place for children of varying ages to meet and integrate with each other. Around every corner there will be a new and exciting place to explore. The exterior is shaped as a strict cube in contrast to the inner winding loop. Where the loop goes it also reflects in the preschool´s facade in form of large windows. The windows also provide passersby a glimpse into the preschool´s inner activities.

Rörelse och den sociala samvaron ligger i fokus i förskolans pedagogik och byggnaden är utformad för att understödja det med hjälp av dess form, öppenhet, och flexibilitet. Möjligheten att ändra salarnas storlek gör rummen mer användbara utifrån olika behov som uppstår i undervisningen och leken. Den nedsänkta huskroppen formar en kuperad och varierad omkringliggande miljö som uppmuntrar barnen till spring och lek. Den invändiga öppna planlösningen och alla gemensamma utrymmen skapar möjlighet till många möten mellan alla barnen och skapar en gemenskap. / Movement and social interaction are the main focus of this preschools philosophy, and the building is designed to support that with the help of its shape, transparency, and flexibility. The ability to change the size of the rooms makes the areas more useful based on different needs that arise in the education and the children’s play. The underground part of the building forms a hilly and varied surrounding environment that encourages kids to run and play. The interior open floor plan and all common areas create the opportunity for many meetings between all the children and it creates a community.

Krematoriet När en människa kremeras bli hon ett moln. Det nya krematoriets gestaltning är inspirerat av molnets egenskaper  - translucens, lätthet, förändring och ljus. Byggnaden har en rationell plan som stödjer den naturliga arbetskedjan för begravningsentreprenörer, tekniker och expedit. Samtidigt är det en plats för anhöriga. För människor i sorg som behöver utrymme för att säga farväl. / Crematorium When a person is cremated she is transformed into a cloud. The design of the new crematorium is inspired by properties of the cloud - translucency, change and light. The building has a rational plan that supports the natural chain of work by people working there . At the same time it is a place for families, for people in mourning who need room to say goodbye.

SYMMETRI: När någon gått bort upplever anhöriga ofta förvirring och tvivelkänslor. I detta vill jag arbeta med symmetri för att den fysiska platsen ska ingjuta tilltro hos de sörjande. När en individ upplever att tillvaron är ologisk finner hon stöd i den uppenbara logiken hos spegelsymmetri (t.ex. bevisar många studier ett samband mellanmental sjukdom och preferens för symmetri). TYNGD: Genom att anspela på monumental arkitektur vill jag tillåta de sörjande en paus från det beslutsfattande ett dödsfall innebär och ge dem möjlighet att uppleva sin litenhet och därigenom orka fortsätta sina liv. Tidigarefann människor i Sverige stöd hos kyrkan och i vedertagna ritualer kring döden och jag tror att dessa riterunderlättade genom att ta lätta individens eget ansvar. Jag vill i krematoriet underlätta genom att antyda ettallvar som ger anhöriga tillfälle att luta sig mot en outtalad tro. TRANSPARENS: Det är en liten del av dagens krematorier som tillåter insyn. Som anhörig kan detta ge en känsla av osäkerhetoch undran kring vad som sker i resten av byggnaden, särskilt i Sverige där kollektivet luckrats upp och individenblir chockad över att inte få bestämma vad som sker med den avlidnas stoft. Jag vill genom att arbetamed transparens ge anhöriga lugn i sitt förtroende för processen.I en artikel om Råcksta krematorium beskrevs bristande säkerhet och noggrannhet vid hanteringen avstoftet. Jag ser många anledningar att ge allmänheten insyn i delar av verksamheten, inte minst för att deanställda aldrig ska tvivla på allvaret i sin uppgift. Genom att göra tydlig skillnad på personalens fikarum etc. / SYMMETRY: When someone has passed away relatives often experience confusion and doubt. In this, I want to work with symmetry in order to let the physical environment instill confidence. When an individual experiences that life lacks logic they find support in the apparent logic of mirror symmetry. WEIGHT: By alluding to monumental architecture, I want to allow the bereaved a pause from the decision-making of a funeral and give them the opportunity to experience their smallness and thus be able to continue their lives. In earlier times people in Sweden found support in the Church and the established rituals around death and I think these rites helped by reducing the individual's own responsibility. I want the crematorium to provide ease by suggesting a gravity that allows the bereaved the opportunity to lean on an unspoken belief. TRANSPARENCY: Only a small part of today's crematoria are transparent. As a relative, this can provide a sense of uncertainty and worry about what happens in the rest of the building. By working with transparency I want to give the bereaved the peace of feeling confidence in the process.

För närvarande råder en oenighet inom den akademiska världen beträffande begreppet kluster och hur detta skall definieras. Enligt rådande definition kan ett kluster vara såväl globalt, nationellt, regionalt som lokalt. För att få en djupare förståelse för begreppet, och då framförallt klusterbildning inom dagligvarubranschen har vi bedrivit en serie av semistrukturerade intervjuer där vi valt att intervjua personer med ledande befattning inom företag aktiva i denna bransch. Vi ämnade med denna undersökande rapport att se ifall kluster skapas slumpartat eller om dessa går att skapa artificiellt, och i sådant fall hur. Vi har genom vår teoretiska genomlysning funnit att ett kluster genomgår tre faser: startfasen, utvecklingsfasen och mognadsfasen. Förmågan för ett kluster att passera de olika faserna och slutligen nå mognadsfasen har sin grund i en sammansatt grupp av vitala faktorer. Med hjälp av Porters Diamantmodell har vi ämnat förklara och konkritisera vilka faktorer som är av betydelse i respektive fas. I startfasen finns behovet av produktionsfaktorer, faktorer vitala för all ekonomisk verksamhet. I utvecklingsfasen tas ytterligare ett steg för att skapa en symbios inom den geografiska avgränsningen. För att underlätta denna utveckling, kan klustret skapa en nätverksorganisation, klustermotorn. Inom denna fas har även trippelhelixteorin en avgörande roll där den beskriver interaktionen mellan stat/myndighet, näringsliv och utbildning. I den slutliga fasen, mognadsfasen, läggs stor vikt på den kritiska massan av företag, detta skall skapa ett varumärke som skall locka fler aktörer. Vi har genom vår intervjuserie mot dagligvarubranschen funnit att det finns goda förutsättningar för att skapa ett kluster utifrån de rådande förutsättningarna i Solna Business Park. Branschen visar intresse för konceptet kluster, dock är få villiga att ta det första steget. Ett problem inom dagligvarubranschen är att det är en gammal bransch där ett flertal leverantörer har sina huvudkontor etablerade i anslutning till produktionen. Ett flertal av de intervjuade är intresserade av att etablera sig i området om det skulle nå en kritisk massa och få stämpeln "här sitter branschen". För att nå denna kritiska massa måste fastighetsägaren arbeta utifrån ett köpcentrumsperspektiv. Det bör även etableras högre utbildning inom området, detta då tidigare "best practise" visat på den dragningskraft en sådan aktör kan ha för branschen i stort. Att stödfunktioner inte till fullo är utvecklade har visat sig vara ett problem för området. Genom extern marknadsföring skulle negativ påverkan av detta kunna minimeras då dålig "word-of-mouth" annars kan urholka varumärket. Varumärket är en väsentlig del i skapandet av ett kluster och resurser måste på grund av detta även läggas på extern marknadsföring, detta för att skapa en nationell spridning om fördelarna med att befinna sig i Solna Business Park. Om Fabege har för avsikt att skapa ett unikt dagligvarukluster i Solna Business Park bör de investera i fastigheter kring området för att kunna åtnjuta investeringarna till fullo. Kan ej detta göras bör ett syndikat upprättas där kostnader sprids mellan aktörerna.

Detta examensarbete, Tidplanering av ett stort byggprojekt är en fördjupning inom byggstyrning med fokus på hur planeringsarbetet kan förbättras. Rapporten baseras på Skanskas planeringsarbete av Nya Karolinska Solna. Fördjupningen bygger på kvalitativa intervjuer med personal ur utvalda projektfaser och erforderliga dokument, som ger en närmare inblick i hur arbetet med tidplanering utförs och kommuniceras. Arbetet resulterade i slutsatsen att ledningsverktyget Last planner får samtliga befattningar på byggarbetsplatsen att kommunicera bättre med varandra och uppmärksammar eventuella problem i god tid. Skanska rekommenderas därför att implementera Last planner i framtida projekt. Skanska bör avsätta mer tid för projektering innan produktionen påbörjar. Detta gör att de minskar risken för förseningar i sina projekt. Tillämpning av 4D‐odeller förenklar förståelsen för hur projektet utvecklas under arbetets gång i jämförelse med det planerade arbetet. Därför kan Skanska med fördel använda sig utav 4D-modellering inom framtida projekt. Skanska rekommenderas att ta fram arbetsmallar för 4D-modelleringen och till stöd för framställandet av 3-veckorstidplaner, där det framgår hur de använder vissa funktioner i planeringsprogrammen samt riktlinjer för hur tidplaner ska utformas. Vi rekommenderar att planerare ges möjligheten att hålla återkommande möten för erfarenhetsutbyte. Även om faserna skiljer sig åt, kan planerare använda sig av varandras erfarenheter i framtida projekt och det är ett bra sätt att bibehålla kunskapen inom Skanska. / This thesis is an in-depth study of building management focusing solely on time planning of a large-scale building project. The report is based on planning within New Karolinska Solna, a project by Skanska. The study was conducted through qualitative interviews on site as well as acquiring necessary documents in relation to the thesis subject. The material that was gathered gave insight into how the time plans are produced  and communicated. This brought about the conclusion that Last planner, a communications method, should be implemented in future Skanska projects as it is a holistic approach to communicating time plans by involving all involved in the project.  The design team should be given more time to finish all necessary drawings before construction work begins. This will result in a decrease of delays caused by lack of drawings. Applying the use of 4D-models clarifies, in a generally understandable way, the development of the construction work in comparison to what was initially planned. Therefor, the usage of such models is an advantage for use in future projects. Develop working templates for 4D-models, and as support for producing 3-week look-ahead time plans, with  clear guidelines for the layout of time plans as well as how certain functions are used within planning programs. We recommend that the planners be given the opportunity to hold regular meetings to exchange ideas and individual experience, even though phases may differ from each other. This would be a positive step in maintaining knowledge within Skanska.

In August 2014 a development strategy for Hagalund, a million program area situated in Solna, was published. The strategy argues that a densification of the area would increase the local supply of services and cultural activities and that the existing needs of investment in the urban environment is dependent on the revenues that new housing would provide. The report proposes a densification of the area up to 1800 new apartments. The current housing stock is 2100 dwellings. I argue that the development strategy is not based on the needs of the existing Hagalund and its residents, but rather tries to meet the economic interests of property owners, the municipality and the imagined needs of a future population. In this diploma work I design an alternative participatory strategy to identify needs and potentials of an existing built environment and its social community, since I see a lot of potentials and qualitites, rather than problems, in Hagalund. I have chosen to value the situated knowledge of the current community by collecting opinions and reactions from people I have met during my thesis work and formulated them into an alternative future for Hagalund where the existing built environment and its social community are valued as key elements in a more socially sustainable future for Hagalund. / I augusti 2014 publicerades en utvecklingsstrategi för Hagalund, ett miljonprogramsområde i Solna, med en föreslagen förtätning av området på upp till 1800 nya lägenheter. Stadsdelen har under de senaste åren nedprioriterats av kommunen med bland annat flera nedstängda skolor som följd. Strategin konstaterar att antalet boende i området måste öka för att öka tillgången till service och kulturella aktiviteter, samt att nya bostäder krävs för att finansiera upprustningen av den offentliga miljön. Dialogen med hagalundarna lyfts återkommande fram som underlag till förslaget i utvecklingsstrategin, vilket jag tidigt ställde mig kritisk till. Hur kan en upprustning av stadsmiljön samt behovet av en skola kräva 4000 nya grannar? Jag menar att utvecklingsstrategin inte utgår från hagalundarnas och Hagalunds behov, utan att den försöker möta fastighetsägares, kommunens och en eventuell framtida befolknings behov. Mitt examensarbete utgår istället från behoven i, och potentialen av, det befintliga Hagalund och dess ’situerade kunskap’. Under mitt examensarbetet har jag samlat in synpunkter och reaktioner från människor jag mött och formulerat dessa i en alternativ framtid för Hagalund, där den befintliga byggda miljön och dess sociala gemenskap värderas som viktiga pusselbitar i en mer socialt hållbar framtid för området.