FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ratificerades av Sverige 1990 och har sedan dess fått avtryck i fysisk planering genom tillämpningen av begreppet barnperspektiv. Malmö stads vision om den barnvänliga staden, ska erbjuda både goda uppväxtvillkor för barn och goda boendemiljöer för barnfamiljer. För att uppnå detta framgår det i översiktsplanerna att både barnperspektivet och barns perspektiv ska beaktas. I beslutsprocesser som i detaljplaner beaktas barnperspektivet vid planering av förskolor och väldigt lite om barns boendemiljöer (Malmö stad, 2012; 2014; 2018).  Barnkonventionens tredje artikel som utgör konventionens tyngsta princip, uttrycker att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla beslut som berör ett enskilt barn eller barn i grupp. I takt med en ökad urbanisering och en förtätningsstrategi i dagens svenska städer, är det viktigt att samhället värnar om goda uppväxtmiljöer för barn. Bostadsgården är ett stadsrum som krymper i takt med förtätningen, vilket medför att barns plats för lekutrymme och närheten till vuxna och hemmet äventyras. Bostadsgården behöver vara en trygg och tillfredsställande miljö som erbjuder tillräckligt med utrymme för att barn ska kunna leka fritt på gården.  Eftersom barnkonventionen blivit svensk lag sedan 1 januari 2020, får den ännu större avtryck vid rättstillämpningen (Unicef, 2020). Detta gör det intressant för studien att undersöka hur planerare beaktar barnets bästa vid planering av bostadsgårdar i Malmö. Studien bygger på tidigare forskning som beskriver bostadsgårdens roll och varför bostadsgården är en miljö som är viktig för barn, men som sedan tar sin grund i barnkonventionens artiklar för att förstå på vilket sätt barnets bästa ska tolkas inom fysisk planering. Vi har valt att definiera barnets bästa vid planering av bostadsgårdar, genom att utgå från följande begrepp: barnperspektivet och barns perspektiv, en god lekmiljö och trygghet. Intervjuer med planarkitekter från Stadsbyggnadskontoret i Malmö, ger studien en bättre förståelse för hur planerare beaktar barnperspektivet i planskedet. Uppsatsens teorier används för att analysera två fysiska projekt, som båda antagits innan konventionen blivit lag. För att få en djupare förståelse för tillämpningen av barnkonventionen i fysisk planering, utgår forskningen även från två offentliga dokument. Därmed tar denna studie fasta på vilka svårigheter det finns med tillämpningen av barnkonventionens artiklar, samt hur dessa ska beaktas vid planering av bostadsgårdar i Malmö. / The United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) was ratified by Sweden in 1990 and has ever since been imprinted in spatial planning through the application of the concept of child perspective. Malmö city’s vision as the child-friendly city, will offer both, good growing-up conditions for children and good living environments for families with children. To achieve this, the master plans of the city show that both child perspective and children’s perspective should be taken into account. In decision-making processes, detailed plans show that the children's perspective is taken into account when planning preschools but very little about children's living environments (Malmö stad, 2012; 2014; 2018). The third article of the UNCRC, which constitutes the most important principle of the Convention, states that the Best Interests of the Child (BIC) shall be a primary consideration in all decisions concerning an individual child or children in a group. With the increased urbanization and a densification strategy in Swedish cities today, it is important for the society to safeguard good growing-up environments for children. Residential yard is an urban space that shrinks as a result of the densification, which means that children's space for their playing environment, the proximity to adults and the home, is endangered. The residential yard needs to be a safe and satisfactory environment that offers enough space for children to be able to play freely. Since the UNCRC became a Swedish law on the 1st of January 2020, this has an even greater impact in applying the law (Unicef, 2020). This makes it interesting for the study to examine how planners consider BIC when planning residential yards in Malmö. Previous research describes the role of the residential yard and why this environment is especially important for children. We have chosen to define BIC when planning residential yards by using the following concepts: the child perspective and children's perspective, a good playing environment and the security. Through interviews with planning architects from Malmö’s City Planning Office “Stadsbyggnadskontoret”, this study achieves a better understanding for how planners consider child perspective in the planning process. The theories for this research have been used to examine two physical projects, which both were approved before the UNCRC became a law. In order to achieve a deeper understanding of the difficulties in applying the UNCRC in spatial planning, the research is also applying two public investigations. By that, the study focuses on what difficulties there are with the application of the articles of the UNCRC and how these should be taken into account when planning residential yards in Malmö.

The purpose of this study was to investigate how the planning tool LIS, countryside development in areas close to shores has been applied in Norrbotten County. And what problems the municipalities experience in the planning process. Today's regulations for rural development in coastal locations have been criticized in investigations and by politicians for lacking geographical flexibility and that the planning tool isn’t adapted for sparsely populated areas. The study is a case study where the empirical evidence is mainly based on documents and investigations linked to rural development in coastal locations. The analysis has been carried out using broad thematic concepts. To get a greater understanding of how the planning tool is used in Norrbotten, interviews have been conducted with three municipalities with large rural areas. All those interviewed work with or have experience of the planning tool. The study shows that rural development in coastal locations has several problems with the enforcement and interpretation of the regulations. And that the planning tool itself does not contribute to rural development but that it can be seen as part of a larger context. However, two of the municipalities express that LIS is important to their municipalities to be able to offer attractive beach plots. A new report presented in December 2020, which aims to improve current regulations, has been received with some positive caution. The municipalities believe that the presented improvements are a step in the right direction towards a more geographically flexible regulatory framework. But that there are still major shortcomings in the enforcement of the regulations and that the municipalities need to have a greater influence in decisions regarding establishment in rural areas.

Barn som samhällsgrupp tenderar att vara tämligen osynliga inom ramen för den fysiska planeringen. Därmed är syftet med denna studie att bidra med en ökad förståelse för hur barnperspektivet implementeras i den fysiska planeringen, men även undersöka hur förtätning påverkar barns utemiljöer, specifikt förskole- och skolgårdar. Detta eftersom det i täta stadsdelar föreligger en problematik gällande att allmänna ytor tas i anspråk för bebyggelse. Den empiri som ligger till grund för studien har samlats in genom kvalitativa intervjuer samt granskning av dokument, vilket sedan analyserats med hjälp av en tematisk analys. Genom den tematiska analysen har två huvudteman identifierats, integreringen av barnperspektivet i planprocessen och barns plats i den kompakta staden, som belyser det rådande klimatet i den kommunala fysiska planeringen utifrån de studerade fallen. Utifrån denna tematik, med stöd av tidigare forskning, har det kunnat påvisats att barnperspektivet inte implementeras i tillräckligt stor utsträckning. Detta eftersom det finns flertalet problematiska aspekter i arbetet med stadsutveckling, varav två är resursfrågan och intressekonflikter. / To begin with children can be seen as a rather invisible group within the work of spatial planning. Thus, the aim of this thesis is to contribute with an increased understanding regarding how the child perspective is implemented in spatial planning, but also investigate how outdoor environments for children are affected by densification, specifically preschool yards, and schoolyards. Densified areas tend to be problematic regarding the fact that land often tends to be limited, which results in public areas being claimed for buildings. The empirical basis that the study consists of is a thematic analysis, which is based on qualitative interviews and reviews of documents. Two main themes have been identified through the thematic analysis, these are integration of child perspective and children’s place in the compact city. Furthermore, this illustrates the current climate regarding municipal spatial planning based on the cases that have been studied. The findings in this thesis show that the child perspective is not being implemented to a sufficient extent. Reasons for this are that there are problematic aspects, such as resources and conflicts of interests, these aspects need to be dealt with regarding the implementation of child perspective in spatial planning.

Detta kandidatarbete klargör vilka förändringar som skett i svenska kommuners arbete med grönstrukturplanering gällande omfattning, metoder och åtgärder under de senaste 20 åren samt om det finns spår av relevant forskning i kommunala grönstrukturplaner antagna under samma tidsperiod. Undersökningen är en fallstudie där Jönköpings kommun valts ut som ett representativt fall. Det empiriska materialet är två grönstrukturplaner från Jönköpings kommun antagna 2004 respektive 2019. Studien utgår från ett analytiskt ramverk framtaget utefter den områdes- och forskningsöversikt som presenterats i arbetet. Analysmetoden som används är innehållsanalys. Resultatet av undersökningen kan möjligtvis spegla att en förändring har skett gällande omfattning, metoder och åtgärder i svenska kommuners arbete med grönstrukturplanering. Kommuners arbete med omfattning av grönstruktur i deras grönstrukturplanering har övergått till att i större grad behandla grönstrukturen på en övergripande skala, från att tidigare koncentrerat sig på enskilda grönområden. Arbetsmetoderna som kommunerna använder har förändrats till att i högre grad föreslå offensiva förändringar av stadslandskapet. Över tid har kommunerna använt sig av arbetsmetoden medborgardialog för att inkludera och samarbeta med medborgarna. Däremot har tillvägagångssättet för att nå medborgarna förändrats i takt med samhällsutvecklingen. De åtgärder som kommunerna föreslår i arbetet med grönstrukturplanering har förändrats till att i högre grad inkludera mångfunktionella ytor och nätverksstruktur av grönstrukturen. Även detta skulle kunna vara kopplat till samhällsutvecklingen och då främst frågan om klimatförändringar. / The following bachelor’s thesis seeks to clarify the changes made within Swedish municipalities regarding their work with green planning with respect to the scope, methods and actions used during the last 20 years. The thesis will also study if there are traces from relevant research in municipal green plans adopted during the same time period. The study is done as a case study where Jönköpings kommun has been chosen as a representative. The empirical material consists of two green plans from Jönköpings kommun adopted 2004 and 2019. An analytical framework has been developed from the chosen subject and research area presented in the thesis. Content analysis has been used during the study. The final conclusions can point to a possible change in scope, methods and actions used in the examined green plans. Regarding municipal green area scope there has been a change into a broader overview from previously focusing on individual green areas. The methods used have evolved into more offensive strategies when planning green areas within cities. Citizen dialogue is commonly used but the way that the dialogue happens has changed as society progressed. The actions the municipalities propose has transformed into more of a green infrastructure perspective and including multifunctional green spaces when planning green areas. Societal progress and climate change may be the reason behind this development.

Philosophiae Doctor - PhD / Ocean Governance in South Africa has gained momentum over the last decade with the publication of the Green and White Papers on the National Environmental Management of the Ocean in 2012 and 2014, and the promulgation of the Marine Spatial Planning Act in 2019. Parallel to this South Africa developed and implemented the Operation Phakisa Ocean Economy Development Programme and declared a network of twenty Marine Protected Areas. The timing of this study over the last five years allowed the opportunity to undertake a detailed study of the Ocean Governance Policy Development and Implementation as the formulation of the policy and its early implementation unfolded. The Study is primarily based on interpretation of the Green and White Papers as the primary and directed ocean governance policies produced by the Government of South African and the National Department of Environmental Affairs. It places these most recent specific ocean environmental policies in the context of the many other environmental policies that exits in the country.

Syftet med den här studien är att undersöka och ge en bild av hur svenska kommuner arbetar med att implementera Barnkonventionen i deras planeringsprocess. Studien genomfördes genom att skicka ut en enkätundersökning till alla Sveriges 290 kommuner för att skapa en uppfattning om vilka metoder och tillvägagångssätt kommuner använder, vilket resulterade i svar från 123 kommuner som studiens resultat baserades på. Det undersöktes även vilket av Boverkets tre definitioner av perspektiv på barn (Barns perspektiv, Barnperspektivet och Barnrättsperspektivet) svenska kommuner använder för att ge barn större inflytande och en ökad delaktighet i deras planeringsprocess. Studien undersökte även om det finns en eventuell skillnad i kommuners arbete beroende på deras befolkningsstorlek, samt vad detta kan bero på och leda till. Chi²-tester användes för att analysera kommunernas svar på enkäten och finna eventuella samband mellan variabler som kommunens befolkningsstorlek och deras svar på enkätfrågor. Ett eventuellt samband visar att det finns en skillnad i kommunens befolkningsstorlek och hur långt i arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen kommunen har kommit. Kommunernas svar kommer även att kategoriseras genom en delaktighetsmodell från UNICEF, vilket visar till vilken grad barn är delaktiga i kommunens planeringsprocess. Resultatet visar att svenska kommuner har kommit olika långt samt arbetar på olika sätt med implementeringen av Barnkonventionen. Via analyser, baserad på tillgängliga data går det att finna ett antal samband mellan kommunernas befolkningsstorlek och hur arbetet med barns delaktighet i planeringsprocessen går till. Befolkningsmässigt större kommuner ger barn i bredare utsträckning en mer delaktig roll i sin planering, då undersökningen visade att det är en större procentandel befolkningsmässigt stora kommuner där barn är delaktiga i planeringsprocessen. Samtidigt använder befolkningsmässigt mindre kommuner sig av metoder som ger barnen en större möjlighet att uttrycka sina åsikter och synpunkter på ett värdefullt sätt, som exempelvis workshops där kommunen kan arbeta närmare barnen tack vare den mindre befolkningsstorleken. Studien visar att majoriteten av de medverkande kommunerna uppnår minimikravet i delaktighetsmodellen, dock finns det förbättringspotential i synsättet på barn som en viktig tillgång i den fysiska planeringen. Om fler kommuner väljer att använda sig av Barns perspektiv kan kommuner ha ett synsätt som ger barn en större chans att vara delaktiga och få sina åsikter hörda, och sedan användas som beslutsunderlag / The purpose of this study is to investigate and provide a picture of how Swedish municipalities are working to implement the Convention on the Rights of the Child (CRC) in their planning process. The study was conductedby sending out a survey to all 290 municipalities in Sweden in order to get an idea of the methods and approaches used by municipalities. The survey resulted in 123 answers which the result of the study then was based on. It was also investigated which of three perspectives on children by the definition of the National Board of Housing, Building and Planning (The Children’s perspective, The Children’s rights perspective, and the Child perspective) Swedish municipalities use to give children more influence and participation in their planning process. The study also investigated whether there is a possible difference in the work of municipalities depending on their population size, and its causes. Chi-square tests were used to analyze the municipalities' responses to the questionnaire and to find possible correlations between variables such as the size of the municipality's population and their answers to the questionnaire questions. A possible correlation would show that there is a difference based on the population of the municipality and their progress to implement the CRC. The responses of the municipalities will also be categorized using a UNICEF participation model, in which the municipalities are placed at different levels in the model based on the level of participation by children in the planning process. The results show that Swedish municipalities have made different progress and are working in different ways with the implementation of the CRC. Analyses based on the available data reveal a number of associations between the size of the municipalities' populations and the way in which children's participation in the planning process is handled. Larger municipalities in terms of population give children a more participatory role in their planning, which were shown by the higher level of percentage of child participation in more populated municipalities. While smaller municipalities in terms of population use methods, such as workshops, that give children a greater opportunity to express their views and opinions in a meaningful way. The study shows that the majority of the participating municipalities meet the minimum requirements of the participation model, but there is room for improvement in the approach to children as an important asset in spatial planning. If more municipalities choose to use the Child perspective, municipalities can have an approach that gives children a greater chance to be involved and have their opinions heard, which would then be used as a basis for decisions.

Detta examensarbete i samhällsbyggnadsteknik belyser hur framåtblickande utvärderingsmetoder kan bidra till mer välgrundade beslut i den översiktliga planeringsprocessen. Den nya komplexa verkligheten med tilltagande klimatförändringar och allt fler parametrar att väga in i beslutsprocessen ställer hårdare krav på oss planerare i uppgiften att leda samhällsutvecklingen i en hållbar riktning. Agenda 2030 och de nationella miljömålen ska vara vår vägvisare i hållbarhetsfrågan, men vi behöver klargöra och konkretisera hur vi väger in och hanterar dessa i våra ställningstaganden. I denna uppsats undersöks möjligheten till en mer tydlig och proaktiv planering genom att i tidigt skede tillämpa metoder för utvärdering. Föreliggande fallstudie analyserar och jämför utvärderingsmetoder utifrån flertalet kriterier där fokus ligger på hur väl de hanterar intressekonflikter kopplat till bebyggelseutveckling. Vidare analyseras tre kommunala översiktsplaner med syftet att ge en bild av hur arbetet bakom besluten ser ut i verkligheten. Av studien framkommer att arbete med utvärderingsmetodik i översiktsplaneringen idag är ett relativt outtalat arbetsmoment. Studien påvisar att de metoder som förespråkas ofta är för tidkrävande och tekniskt avancerade för att kunna tillämpas i planeringpraktiken. Av innehållsanalysen framgår att transparens tillsammans med omfattande planeringsunderlag ger väl motiverade beslut, vilket är gynnsamt för översiktsplanens vägledande funktion. Avslutningsvis uppmuntras vidare studier för att bemöta kommunernas behov av mer flexibla och flerdimensionella metoder anpassad för en långsiktigt hållbar samhällsplanering. / This essay in spatial planning sheds light on how forward-looking evaluation methods can contribute to more well-founded decisions in the comprehensive planning process. The new complex reality with increasing climate changes and more parameters to consider in decisionmaking, require stricter demands on us planners in the task of leading community development in a sustainable direction. Agenda 2030 and the national environmental goals must guide us regarding sustainability issues, but we need to clarify and concretize this in decision making. This study examines the possibility of more distinct and proactive planning by applying methods for evaluation at an early stage. The present case study analyzes and compares evaluation methods based on several criteria where the focus is on how well they handle conflicts of interest linked to building development. Furthermore, three municipal masterplans are analyzed with the aim of visualizing the work behind decisions in reality. The study indicates that work with evaluation methodology in general planning today is a relatively unspoken step in the process. It also points out that the methods that are advocated are often too time-consuming and technically advanced to be applied in planning practice. The content analysis shows that transparency, together with extensive planning documentation, provides well-motivated decisions, which is favorable for the general plan's guiding function. Finally, further studies are encouraged to meet the municipalities' need for more flexible and multidimensional methods adapted for long-term sustainable community planning.

After the breakthrough of the personal car in the early 20th century many cities were planned with the idea that every person should use their own car for transportation within the city. Highways were built, splitting neighborhoods straight through. However, car is a very space inefficient mode of transportation, and the roads and parking lots make other modes of transportation unpleasant. Therefore, it is a bad mode of transportation in cities, where space is valuable and an efficient land use prominent to create a safe, well-functioning and living city. This essay investigate what factors are most important when redesigning roads to encourage a usage of more sustainable modes of transportations, such as biking, walking and public transportation. By collecting previous studies, six themes (travel time, barrier, attractiveness, safety, security, acceptance) were chosen to be used in a thematic analysis of a traffic investigation by the consultant firm Trivector ordered by the council of Umeå. The traffic investigation analyzes how to rebuild a previous thoroughfare avenue through the city center to a more livable place. The purpose is to prioritize sustainable mode of transportation and minimize the number of cars using the road (but still allowing them to). The thematic analysis concluded that the traffic investigation was mostly suggesting measures that focused on changing the travel time between the means of transportation (in favor of biking and public transportation). It also suggested a lot of measures to increase the attractiveness of the roads for people walking. Traffic security was treated mostly by mentioning its importance. Safety concerns was regarded as something that was improved by the attractiveness of the area, since a more crowded area makes the place feel safer. Acceptance was not mentioned at all in the investigation.

Funktionsintegrering är ett planeringsideal som förespråkas i dagens stadsplanering. Funktionsintegreringen kom som en motreaktion till funktionalismens funktionsseparering. Viljan att blanda olika verksamheter och funktionsintegrera kommer från en vilja att skapa en hållbar stad med närhet och ett flöde av människor bland annat skapar trygghet. Trots detta finns det fördelar med funktionsseparering för exempelvis störande verksamheter. Idrottsverksamheter har specifika svårigheter som att de upptar stora ytor, skapar stora flöden av människor och har störande faktorer som buller. Därför analyserar denna uppsats möjligheten att planera för funktionsintegrering i ett tidigare renodlat idrottsområde genom en fallstudie av Gavlehov i Gävle. Gavlehov har sedan 1960-talet varit ett renodlat idrottsområde som sedan början av nollnolltalet har planerats för funktionsintegrering. Studien baseras på besök på platsen, en dokument- och textstudie, enkäter i området samt en intervju av stadsplanerare Petter Jonegård från Gävle kommuns stadsplaneringskontor. Resultatet tyder på att det finns möjligheter att integrera funktioner i ett tidigare renodlat idrottsområde men att det kräver kommunikation, planering och hänsyn till svårigheterna med idrottsverksamheter. Det kan trots möjligheterna att integrera nya funktioner vara svårt att få med sig tjänstemän, politiker och befolkningen. Det kan även ske mycket under tiden som området planeras och byggs som gör att området inte blir som det först var planerat samt det är svårt att skapa funktionsintegrering vid nybyggnation / Mixed use cities are an ideal within city planning today. Mixed used cities came as a counter- reaction to the separation of functions during the functionalist planning era. Mixed used cities are preferred today because of how it creates sustainability through closeness and security. There are however advantages with functionalism when it comes to disruptive or hindering functions. Sports activities have specific difficulties such as demanding large areas, creating large flows of people and have disruptive factors such as noise. Therefore, this essay will analyse the possibility of creating a mixed used city out of an area with former predominantly sports arenas through a case study of Gavlehov in Gävle. Gavlehov has been an area with predominantly sport arenas since the sixties but is being transformed into a mixed used city. The study is based on with an interview of city planner Petter Jonegård from the city planning office in Gävle municipality, questionnaire in the area and document and text studies. The results indicate that it is possible to integrate functions into an area with predominantly sport arenas, but it takes communication, planning and taking the difficulties with sport stadiums into consideration. Despite this it can be difficult to persuade planning officials, politicians and the public to integrate new functions. It can also happen things during planning and building the area that change the outcome of the area and it can be hard to create a mixed use city when building a new area

The integration of public transport planning and spatial planning has become an internationally well-known phenomenon and is seen by planners as a fundamental prerequisite for getting more people to travel sustainably, and thus reduce the emissions of greenhouse gases from the transport sector. The aim is to design the built environment in such a way that sustainable travel is promoted. Through semi-structured interviews, a document analysis, and a small field observation, this thesis examines how the municipality of Norrköping and the regional public transport company Östgötatrafiken collaborate to achieve successful integration. The aim has been to investigate how the process of this integration unfolds in the municipality of Norrköping in Sweden in order to contribute with more in-depth research in a Scandinavian context. This has been analyzed from a theoretical framework of TOD, Institutional theory and Collaborative planning.  The findings shows that both Norrköping municipality and Östgötatrafiken are working towards goals of increasing the share of trips with public transport, but when the purposes behind these differ, goal conflicts arise. This leads to different strategic considerations where Östgötatrafiken wants the built environment to promote time-efficient public transportation, while the municipality of Norrköping want the built environment to promote all sustainable means of transport. As a result, there are differences regarding public transport's mission, resources and priorities. As this study also shows that collaboration is the key to success, I argue that collaboration should take place as early as possible in the process, and already at the formulation of political and strategic goals.