Abstrakt Att gå från att vara ett förskolebarn till att bli ett förskoleklassbarn kan ses som ett naturligt steg för barnet. Det kan vara en omvälvande upplevelse att få möta allt det nya och okända. Att främja en gynnsam övergång för barnet är viktig för barnets framtida utveckling och hälsa. Det blir särskilt viktigt för de barn som är eller kan komma att bli i behov av särskilt stöd. Studien undersökte specialpedagogens beskrivning av sitt arbete i övergångsprocessen mellan förskolan och förskoleklass, framför allt främjandet av en god övergång. Frågor skickades ut till specialpedagoger både i förskolan och förskoleklass som sedan sammanställdes och analyserades genom att använda de teoretiska utgångspunkterna kategoriskt och relationellt perspektiv. I studien påvisades specialpedagogernas viktiga roll för att skapa en likvärdighet för barn i behov av särskilt stöd. I studien framkom det att synen på barnet och dess lärande och utveckling skilde sig åt i förskolan och förskoleklass. I syfte att minska steget mellan förskola och förskoleklass, behövde samarbetet utvecklas för att förstå och utveckla kunskap om varandras verksamheter. Det fanns mallar i arbetet som användes i syfte att främja en god övergång. Detta genom att exempelvis information om barnet gavs vidare till skolan och att arbetssätt som användes i förskolan som gynnat barnet följde med i övergången. Det gjorde att barnet fortsätter att vara ett barn i behov av särskilt stöd även om den möter en ny verksamhet.

Syftet med vår studie är att undersöka vad pedagoger i arbetslag har för förväntningar på specialpedagogen i förskolan och hur specialpedagogen i sin tur kan möta dessa förväntningar i relation till sitt uppdrag. För att kunna undersöka det har vi valt att använda oss av en kvalitativ forskningsansats bestående av semistrukturerade intervjuer med nio respondenter (tre barnskötare, tre förskollärare och tre specialpedagoger) som arbetar i eller mot förskolans verksamhet. Intervjuerna har sedan analyserats tematiskt och delats in i tre olika teman. För att kunna analysera resultatet har vi utgått från ett relationellt perspektiv och Bronfenbrenners ekologiska systemteori. Resultatet pekar på att pedagoger i arbetslag har en samstämmig bild på vad de förväntar sig av en specialpedagog i förskolan. De mest framträdande förväntningarna innefattar ett nära samarbete där specialpedagogen handleder, observerar och låter hela arbetslaget få vara med och komma till tals. Däremot kan det se olika ut varför specialpedagogerna kan eller inte kan möta upp dessa förväntningar, men ofta handlar detta om specialpedagogens tillgänglighet och placering. Utifrån resultaten av vår studie skulle vi kunna dra slutsatsen att specialpedagogers anställning kan se mycket olika ut och att det i förlängningen påverkar barnens lärande och utveckling - vilket i sin tur riskerar att få konsekvenser för arbetet mot en likvärdig förskola.

Under en elevs skolgång sker vanligtvis sex stadieövergångar vilket oftast innebär förändringarav olika slag. För elever med åtgärdsprogram kan detta utgöra en extra belastning.Stadieövergångar inom samma skola är inte uppmärksammat i styrdokument och forskning isamma utsträckning som stadieövergångar som innebär byte till en annan skolenhet eller annanskolform. Vårt syfte är att undersöka och belysa stadieövergångar inom samma skola för elevermed åtgärdsprogram sett utifrån specialpedagogens perspektiv genom att söka svar påfrågeställningarna: Hur ser processen ut vid stadieövergång, för elever med åtgärdsprogram,sett utifrån specialpedagogens perspektiv?, Vilken information delges vid överlämning? samt Vilka möjligheter och utmaningar upplever specialpedagoger vid stadieövergång för elevermed åtgärdsprogram? För att besvara frågeställningarna samlades kvalitativ empiri in från sjuskolor inom samma geografiska område i en medelstor stad i södra Sverige. Åttasemistrukturerade intervjuer genomfördes med specialpedagoger, vilka sedan har analyseratstematiskt efter Braun och Clarkes modell med sex faser. Resultatet har sedan tolkats utifrånBronfenbrenners ekologiska systemteori. Direkta interaktioner mellan lärare och elev, brister iorganisationen och samarbetet mellan de olika delarna av skolsystemet har blivit synliga.Resultatet visar att processen ser olika ut på de olika skolorna och det finns en variation i vilkenoch hur mycket information som överlämnas. Specialpedagogerna beskriver att där det finns entydlig organisation på skolan och att specialpedagogerna har mandat att ansvara förövergångsprocessen gynnas eleverna utifrån att ett helhetsperspektiv kan tas och det kan bli enkontinuitet av stödet. Att vårdnadshavarna är delaktiga i övergångsprocessen beskrivs somfördelaktigt men inget som finns med på alla studerade skolor. Utmaningar beskrivs vara bristenpå tid och samarbete samt att få en kontinuitet av stödet. Utifrån specialpedagogens roll visarstudien att specialpedagogen har en viktig roll som “spindeln i nätet” genom att planera,genomföra och utvärdera övergångsprocessen i samverkan med övriga professioner,vårdnadshavare och elever.

Språkstörning är ett paraplybegrepp som innefattar flera olika svårigheter. Svårigheterna kan vara expressiva, svårigheter med att uttrycka sig eller impressiva vilket berör förståelsen. Denna studie avser undersöka hur anpassningarna samt arbetet kring dessa anpassningar tar sig i uttryck i den svenska skolan idag. Den metod som används är semistrukturerade intervjuer med fyra specialpedagoger. Materialet är sedan bearbetats utifrån analysmetoden fenomenografi där uppfattningar kategoriserats. I resultatet framgår fyra huvudkategorier, anpassningar, samverkan, förbättringar samt utmaningar. Under dessa huvudkategorier framkommer det, i bearbetningen av materialet, underkategorier samt ytterligare uppfattningar kring dessa underkategorier. De slutsatser som studien kommer fram till är att olika uppfattningar ger konsekvenser i hur arbetet på skolan ser ut gällande elever med språkstörning. Uppfattningarna har betydelse för vad som anses vara anpassningar, vilka inkluderas i samverkan kring en elev med språkstörning och vad som anses vara en förbättring. Det har även visat sig att samtliga specialpedagoger anser att kompetensen om språkstörning saknas i skolan i den omfattning som specialpedagogerna menar att den behövs.

Denna intervjustudie syftar till att undersöka hur specialpedagoger samverkar med andra professioner då det gäller andraspråkselever med specifika inlärningssvårigheter på mellanstadiet. Informanter är åtta specialpedagoger som arbetar i mångkulturella områden och har erfarenhet av arbetet som studien intresserar sig för. För att analysera det insamlade materialet tillämpades tematisk analys för att finna mönster och teman i specialpedagogernas beskrivningar av sitt arbete. Resultaten presenteras på nivåer i skolans som berör samverkansarbetet. På samhällsnivå finns resultat kopplade till politiska och samhälleliga faktorer. Studien reflekterar över hur skolan arbete påverkas av närområdet samt hur politiska attityder och ekonomiska förutsättningar begränsar specialpedagogers möjligheter att genomföra sitt uppdrag som de önskar. På organisationsnivå finns resultat kopplade till strukturer och resursfördelning. Resultaten visar att olika professioner får olika funktioner i olika verksamheter. Utmaningar och möjligheter för specialpedagogens arbete handlar om tid och plats för samverkan mellan olika professionsgrupper. Resultat som studien presenterar kopplat till gruppnivårör förebyggande och främjande arbete i form av generella anpassningar för elever. En brist på gruppnivå som studien identifierar kopplat till vad tidigare forskning presenterar är avsaknaden av kompetensutveckling för skolans personal gällande flerspråkighet i kombination med specifika inlärningssvårigheter. De resultat som studien presenterar kopplat till individnivå behandlar specialpedagogernas arbete med elev och vårdnadshavare. Studien reflekterar över hur samverkan mellan professionsgrupper i kartläggning, utformande av stöd och anpassad undervisning bidrar till delaktighet och kunskapsutveckling för andraspråkselever med specifika inlärningssvårigheter.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper om hur förskollärare och specialpedagoger arbetar med att stötta och stärka barn med annat modersmål än svenska. Studien utgår från den sociokulturella teorin eftersom språket och kulturella värden ligger i fokus i studien. För att få svar på mina frågeställlningar användes kvalitaiva forskningsintervjuer med ett urval av förskollärare och specialpedagoger med erfarenheter och kunskap inom ämnet. Genom resultatet visade det sig vilket sätt förskolärarna och specialpedagogerna arbetade med för att stötta och stärka barn med annat modersmål än svenska. Respondenterna som deltog i intervjuerna var övertygade om att barnens modersmål var viktigt för barnens språkutveckling. Resultatet visar att förskollärarna och specialpedagogerna inte uppmärksammade eller arbetade medvetet med barnens olika kulturer och olika bakgrunder i förskolans verksamhet som med barnens språkutveckling.

Studiens syfte är att bidra med skolledares syn på hur specialpedagogens uppdrag enligt utbildning och kompetens är tänkt att användas och hur rollen faktiskt i praktiken ser ut. En jämförelse görs av arbetsbeskrivningen och uppdragets realitet i skolan idag samt hur rektorerna ser på sin egen roll i fördelningen av resurser och dess effekter. De specialpedagogiska resurserna ökar i skolor men det visar sig än så länge inte i elevernas resultat vid genomförd grundskoleutbildning. Det finns mycket skrivet inom det specialpedagogiska ämnet kopplat till målet om en skola för alla och specialpedagogisk kompetens är något som ska finnas inom varje elevhälsoteam. Specialpedagogens uppdrag är att stödja elevers utveckling och lärande, men felaktigt fördelade resurser leder inte sällan till att det är ett begränsat antal elever som får ta del av den.

Syftet med föreliggande examensarbete är att synliggöra likheter och skillnader i specialpedagogens arbetsuppgifter i förskolan, utifrån om en specialpedagog är anställd i ett centralt team eller är knuten till särskilda förskolor. Den teoretiska förankringen utgår från professionsteori och systemteori. Examensarbetet har en kvalitativ metodologisk ansats med semistrukturerade intervjuer och en abduktiv innehållsanalys som mynnar ut i tre huvudteman och sju underteman. Innehållsanalysens huvudteman indikerar att förskolan har ett stort behov av en specialpedagog. Den specialpedagogiska kompetensen kopplas både till enskilda barn i behov av stöd och pedagogers behov. Resultatet tar även upp likheter och skillnader i informanternas uppfattning om hur den specialpedagogiska kompetensen riktas utifrån förskolans behov och i samverkan med andra aktörer. De specialpedagoger som intervjuades önskade utöver den befintliga riktningen av kompetensen även jobba mer förebyggande. Professionsteorin och systemteorin synliggörs i flera sammanhang i resultatet men främst under temat som berör hur den specialpedagogiska kompetensen organiseras. Som vidare forskning ges förslag på hur professionen kan förtydligas och riktas mot förskolan.

No description available.

Studiens syfte var att bidra med kunskap om och synliggöra specialpedagogens specifika kompetens i arbetet med extra anpassningar. Den empiriska undersökningen avsåg att besvara syftet utifrån en forskningsfråga som berör hur specialpedagogens specifika kompetens framträder i arbetet med extra anpassningar i och utanför klassrummet. En kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer använde, totalt intervjuades fem specialpedagoger verksamma i grundskolan F-6. Resultatet av den empiriska studien som vi gjort visar specialpedagogens specifika kompetens är komplex och handlar om att specialpedagogen måste ha kompetens att hantera många olika uppgifter och då på olika sätt och i olika sammanhang. I och utanför klassrummet, verkar specialpedagogen som spindeln i nätet i arbetet med extra anpassningar dock skiljer sig rollen åt beroende på hur specialpedagogens specifika kompetens används på de olika skolorna. Det förekommer att specialpedagogen undervisar elever både enskilt och i grupp och att hen tillhandahåller kompensatoriska hjälpmedel som ett led i att anpassa. Specialpedagogen arbetar även som kvalificerad samtalspartner när det gäller extra anpassningar främst genom att då vara rådgivande eller utgå ifrån en frågeställning. För att specialpedagogen ska erhålla en helhetssyn kring elevers behov av insatser har denna också en observerande och kartläggande roll i klassrummet.  Utanför klassrummet, på organisationsnivå, arbetar specialpedagogen med implementering, skapande av rutiner samt att verka för en helhetssyn. Specialpedagogen har även en del i dokumentation, uppföljning och utvärdering. Dock står inte specialpedagogen ensam i arbetet med extra anpassningar utan samarbete sker med både ledning, skolpersonal och till viss del även vårdnadshavare.