Introduktion: Substansmissbruk är ett stort folkhälsoproblem samt en global humanitär kris. Personer med substansmissbruk är en sårbar patientgrupp då de lider av både fysisk och psykisk samsjuklighet vilket leder till behov av både somatisk och psykiatrisk och vård.  Substansbrukssyndromet bidrar till att vårdpersonal inom sjukvården upplever denna patientgrupp som komplex och svårbehandlad.  Syfte: Syftet var att studera vilka erfarenheter personer med substansmissbruk hade av bemötandet i somatisk vård. Metodbeskrivning: En litteraturstudie med deskriptiv design och kvalitativ ansats, där 13 original studier inkluderades i tematisk analys. Resultat: Resultatet visade på att personer med substansmissbruk upplevde brister i bemötande inom vården. Dessa upplevelser beskrevs som stigmatisering, fördomar samt bristande vård. Resultatet visade även att personer med substansmissbruk uppskattar ett professionellt bemötande där vårdpersonal var engagerad, empatisk, tog sig tid att lyssna samt var icke-dömande.Slutsats: Bemötande är en viktig del av omvårdnad då upplevelser av bemötande påverkar patientens vårdupplevelse samt hur de hanterar sin ohälsa. Genom en bättre förståelse för denna patientgrupps upplevelser av bemötande samt hur bemötandet brister kan förutsättningar skapas för att personer med substansmissbruk ska erhålla en god, trygg och jämnlikvård. / Introduction: Substance abuse is a significant public health problem and global humanitarian crisis. People who suffer from substance use disorder are a vulnerable patient group as they suffer from both physical and mental co-morbidities that lead them to seek somatic and psychiatric care. Substance use disorder contributes to health professionals perceiving this patient group as complex and challenging. Purpose: The purpose was to study what experiences people with substance abuse had of interactions and treatment in somatic care. Method description: A literature review with a descriptive design including 13 qualitative studies in the thematic analysis. Results: The results showed that people with substance use disorder had negative treatment and interactions experiences in health care. The result describes experiences of stigmatization, prejudice, and neglect. The results also showed that people with substance use disorder appreciate a professional approach where the healthcare staff is committed, empathetic, takes the time to listen and is non-judgmental.Conclusion: Interaction is essential to nursing, as perceptions of interaction affect the patient's care experience and how they deal with their illness. A better understanding of this patient group's experiences in treatment and how it is lacking creates an environment for healthcare professionals to provide good, safe, and equal care; healthcare professionals must know the specific needs of this patient group.

Introduktion: Hiv har beskrivits som den värsta pandemin i modern tid. Sjukdomen är obotlig men genom kontinuerlig läkemedelsbehandling kan en hiv-positiv person leva ett fullgott liv. Forskning bekräftar att det förekommer diskriminering, stigma och kränkningar av mänskliga rättigheter inom sjukvården. UNAIDS som är FN:s program för att råda bot på hiv-pandemin arbetar mot målet att utrota hiv som sjukdom, de beskriver att stigma och diskriminering utgör den största tröskeln för att nå detta mål. Bemötandet inom sjukvården är en avgörande faktor för patientens fortsatta behandling.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka hiv-positiva personers upplevelser av bemötandet i sjukvården.Metod: Deskriptiv litteraturstudie med tio kvalitativa studier i artiklar från CINAHL och PubMed. Samtliga studier granskades utifrån SBU:s mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik och patientupplevelser. En innehållsanalys på tre steg genomfördes.  Resultat: I analysen framkom två kategorier, positiva upplevelser samt negativa upplevelser av bemötande från vårdpersonal. I de positiva upplevelserna framkom två subkategorier; välkomnande och trygg miljö samt engagerad vårdpersonal. I de negativa framkom fem subkategorier; nedlåtande kommentarer, otillräcklig sekretess, kunskapsbrist hos vårdpersonal, överdriven skyddsutrustning samt nekad vård.   Slutsats: Bemötandet visade sig generera både positiva och negativa erfarenheter. Denna litteraturstudie belyser vikten av ett gott bemötande för att inte bidra till stigmatiseringen av hiv-positiva personer. / Introduction: HIV has been described as the worst pandemic of modern times. The disease is incurable, but through continuous drug treatment, an HIV-positive person can live a full life. Research confirms that there is discrimination, stigma and violations of human rights in healthcare. UNAIDS, which is the UN's program to cure the HIV pandemic, works towards the goal of eradicating HIV as a disease, they describe that stigma and discrimination are the biggest hurdles to achieving this goal. The encounter within the healthcare system is a decisive factor for the patient's continued treatment. Purpose: The aim of the study was to investigate HIV-positive people's experiences of encounters in the healthcare system. Method: Descriptive literature study based on ten qualitative studies in articles from CINAHL and PubMed. All studies were reviewed based on SBU's template for quality review of studies with qualitative research methodology and patient experiences. A three-stage content analysis was conducted. Results: In the analysis, two main categories emerged, positive experiences and negative experiences of encounter with healthcare personnel. From the positive experiences, two subcategories emerged; welcoming and safe environment and committed nursing staff. From the negative experiences, five subcategories emerged; condescending comments, insufficient confidentiality, lack of knowledge on the part of healthcare staff, excessive protective equipment and denied care. Conclusion: The encounter proved to generate both positive and negative experiences. This literature study highlights the importance of good treatment in order not to contribute to the stigmatization of HIV-positive people.

Immigrant men often appear in discussions about crime and exclusion in the Swedish social debate. The purpose of this study was therefore to illustrate voices from individuals who have experiences of exclusion in relation to immigration to Sweden and establishment in Swedish society. Immigrant men’s experiences of exclusion and in-betweenness have been main issues in this study. The material chosen for this study are five autobiographical works in order to provide us with the authors' own descriptions of their experiences. Thematic analysis has been used as a method to be able to bring out the overall common experiences that appear in the books by presenting them as different themes. Erving Goffman's theories of stigma and self-presentation are used to explain experiences of feeling outside and in-between two countries that are made up of different cultural norms and societal structures. We found that the authors share similar experiences of exclusion and in-betweenness. The authors find themselves in alienation during a period of their lives because they are in a new context and differ in relation to the majority. It is also connected with the in-betweenness that we understand as having one foot in two worlds which is called liminality, a social transition the authors go through when they start to find themselves in a new context. The exclusion takes place on two fronts, in relation to their countrymen and the Swedish where the authors find themselves in an in-between state. / Invandrarmän förekommer ofta i diskussioner om kriminalitet och utanförskap i den svenska samhällsdebatten. Syftet med denna studie var därför att åskådliggöra röster från individer som har erfarenheter av utanförskap i samband med invandring till Sverige och etableringen i det svenska samhället. Invandrarmäns upplevelser av utanförskap och mellanförskap har varit huvudfrågor i denna studie. Empiri som valts för studien är fem självbiografiska verk för att kunna förse oss med författarnas egna beskrivningar av sina upplevelser. Tematisk analys har använts som metod för att kunna få fram de övergripande gemensamma upplevelser som förekommer i böckerna genom att presentera dem som olika teman. Erving Goffmans teorier om stigma och självframställning används för att förklara erfarenheter av att känna sig utanför och mellan två länder som utgörs av olika kulturella normer och samhällsstrukturer. Vi kom fram till att författarna delar liknande upplevelser av utanförskap och mellanförskap. Författarna befinner sig under en period av livet i ett utanförskap eftersom de befinner sig i ett nytt sammanhang och är avvikande i relation till majoriteten. Det hänger även ihop med mellanförskapet som vi förstår som att ha en fot i två världar som benämns som liminalitet, en social övergång författarna genomgår då de börjar att befinna sig i en ny kontext. Utanförskapet sker på två fronter, i relation till sina landsmän och det svenska varvid författarna befinner sig i ett mellanförskap.

Bakgrund: Psykossjukdom är en sjukdom som påverkar människan psykiskt, fysiskt och socialt. Sjukdomen förknippas ofta med stigma och skam för den som diagnostiseras. Vården som ges ska vara personcentrerad och utgå från patientens komplexa och unika behov. Forskningen på att det saknas kunskap kring patientens egen upplevelse av att leva med en psykossjukdom. Att inhämta kunskap kring hur patientens upplevelse av stigmatisering vid psykossjukdom kan psykiatrisjuksköterskan få en ökad förståelse av hur det är att leva med en psykossjukdom Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa upplevelsen av att leva med en psykossjukdom med fokus på stigma. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt genomfördes. Tio vetenskapliga originalartiklar som hämtades från tre databaser användes i resultatet. Författarna har utgått ifrån Polit och Becks (2020) niostegsmodell och Thomas och Harden (2008) innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två huvudteman. Första temat var att Inte få visa vem man är med tillhörande subteman: negativa stereotyper genom medias skildring av psykossjukdom, dåligt självförtroende och låg självkänsla, att känna sig mindre värd samt svårigheter i kontakten med sjukvården. Andra temat var att Avskärma sig från omvärlden med tillhörande subteman: att hålla sin diagnos hemlig, social isolering och uteslutning av samhället, uteslutning av sin egen familj samt hanteringsstrategier och återhämtning. Slutsats: Slutsatsen är att personer med en psykossjukdom upplever lidande relaterat till det stigma som sjukdomen är förenat med. Stigmatiseringen sker både av vårdpersonal och på en samhällelig nivå. Diskriminering, låg självkänsla och dåligt självförtroende relaterat till stigmat ledde till ökad oro och ångest. Att ha ett bra stöd från familj, arbetskamrater och sjukvårdpersonal var av stor vikt för tillfrisknandet. / Background: Psychosis is a disease that affects people mentally, physically and socially. The disease is associated with stigma and shame. The care provided must be centered around the person and based on the patient's unique needs. Research indicates that there is a lack of knowledge about the patient's own experiences. By gaining knowledge about how the patient's experiences of stigmatization connected to psychosis, the psychiatric nurse has an increased understanding of what it is like to live with psychosis. Aim: The aim of the literature study was to shed a light on the experiences of living with psychosis focusing on stigmatization. Method: A qualitative literature review with a systematic approach was conducted. Ten original articles retrieved from three databases were analyzed. Polit and Beck's (2020) nine-step model and Thomas and Harden's (2008) content analysis have been the authors starting point for the study. Results: The first theme was; Not being allowed to show who one is, sub-themes: negative stereotypes through the media's portrayal of psychosis, poor self-confidence and low self-esteem, to feel less worthy, as well as difficulties in contact with healthcare. The second theme was; To shield oneself from the outside world, sub-themes: to keep one's diagnosis secret, social isolation and exclusion from society, exclusion of their own family, as well as management strategies and recovery. Conclusion: Indicates that people with a psychotic illness experience suffering related to stigma. Stigmatization is raised both by healthcare professionals and at a societal level. Discrimination and low self-esteem related to stigma led to increased worry and anxiety. Support from family and healthcare professionals was of great importance for recovery.

Bakgrund Patienter med substansbrukssyndrom har ofta behov av sjukhusvård på grund av trauma, psykisk problematik eller fysiska skador som uppkommit på grund av substansbruk. Sjukdomen skapar ett sjukdomslidande för patienten som är svår att ta sig ut. Utöver sjukdom upplever patienterna sig ofta stigmatiserade både från samhället, sig själva samt vårdare vilket bidrar till livslidande såväl som vårdlidande. Sjuksköterskan har ett ansvar att vårda sina patienter personcentrerat med respekt. Syfte  Syftet är att beskriva mötet mellan patienten med substansbrukssyndrom och hälso-och sjukvårdspersonal. Metod Studien byggs på en icke-systematisk litteraturstudie baserad på 16 vetenskapliga originalartiklar. Inkluderade artiklar är av kvalitativ design. Datat är insamlad under hösten 2021 från databaserna PubMed och CINAHL, sökningarna genomfördes med booleska sökkombinationer. Alla inkluderade artiklar är kvalitetsgranskade utifrån Sophiahemmets Högskolas bedömningsinstrument. En integrerad dataanalys står till grund för teman i studiens resultat. Resultat Patienter såväl som sjuksköterskor uppvisar beteende och attityder påverkade av stigma. Den stigmatiserade patienter upplever förminskande samt diskrimination i mötet med hälso-och sjukvårdspersonal vilket gör patientgruppen mindre benägen att söka vård. Hälso-och sjukvårdspersonal som stigmatiserar patienten har svårt att vårda patienten utifrån ett personcentrerat synsätt och upplever svårigheter att se hela patienten i mötet. Hälso-och sjukvårdspersonal med specialistkompetens inom området visar att mer kunskap är av hjälp i mötet med patienter, samt att kunskap leder till avstigmatisering. Mötet med specialister leder till trygghet för patienten som i sin tur vågar vara sig själv. Slutsats Mer kunskap om substansbrukssyndrom behövs hos grundutbildad hälso-och sjukvårdspersonal för att kunna möta patienten utifrån ett personcentrerat synsätt, fritt från stigma. / Background Patients suffering from substance use disorders tend to hold a high frequency of hospitalizations, due to trauma, psychiatric instability or physical damage associated with substance use. The patient often experiences stigmatization, from the community, nurses and other ward personne. The nurse holds responsibility to treat their patients with respect as well as exercise a person-centered ward to ensure the best possible care for their patients.  Aim The aim is to describe the encounter of patients suffering from substance use disorder and healthcare personnel.  Method The study was implemented with a non-systematic literature study, based on 15 scientific articles. The included articles are based on qualitative design. The data was collected during the autumn of 2021 from the databases PubMed and CINAHL, the search was made with boolean search combinations. The included articles have been quality reviewed according to the Sophiahemmet assessment instrument. Data Analysis was made with an integrated data analysis, which contributed to the themes presented in the result of the study. Results Patients as well as nurses exhibit behaviour and attitudes affected by stigma. The stigmatized patient experiences diminishing behaviour together with dicrimination when they meet healht-care providers, which makes them less prone to approach hospital care. Health-care providers, who stigmatize patients, experience difficulties in the exercise ward of a patient centered point of view. Professions with specialist competens, within substance use disorders, shows that more knowledge leads to destigmatizing. Conclusions Better knowledge about substance use disorders is needed within healthcare-providers to be able to provide care out of a person centered point of view, free from stigma, in the meet with patients suffering from substance use disorder.

Indiana University-Purdue University Indianapolis (IUPUI) / This study is a qualitative description of the everyday lives of adolescent girls with epilepsy. The primary purpose of the research was to determine whether or not elements of stigma were present in narratives about participants’ day-to-day living. The researcher used open-ended and semi-structured interview techniques in a series of interviews with four adolescent girls with epilepsy. Elements of stigma were present in some of the constructed themes; however, the researcher also uncovered other unexpected themes. Themes constructed by the researcher included: 1) I Am Like Everyone Else (Except for my Seizures); 2) There are Worse Things than Epilepsy; 3) My Parents Trust Me; 4) Am I Having a Seizure?; 5) Bullying Because of Seizures; 6) Bullying Because of Something other than Seizures; 7) Coping with Bullying; 8) Academic Difficulties;9) Disclosure Management; 10) Seizures are Scary to Have and to See; and 11)If I have a Seizure, Don’t Attract Attention to Me! The researcher considers topics thought to be important to adolescents with epilepsy about which the participants kept silent. The researcher makes suggestions about how the research can be used to improve health care practice and guide educational policies for adolescent students with epilepsy. Based on the findings, the researcher suggests areas for future research in nursing and educational policy.

Bakgrund: Alkoholmissbruk är inget nytt fenomen och det finns över hela världen och det klassas som en sjukdom. Trots det känner dessa personer sig stigmatiserade och kan hamna i ett utanförskap som kan leda till att sjukdomen förvärras. Det beskrivs också att det kan finnas en negativ inställning till denna patientgrupp då de kan vara aggressiva, våldsamma och bristande hygien. Det kan innebära att omvårdnaden upplevs som tidskrävande och tung. Utmaningen kräver att vårdpersonal besitter tillräcklig kunskap, erfarenhet eller skicklighet. Syftet: Syftet var att belysa vårdmötet mellan vårdpersonal och personer med alkoholmissbruk. Metod: En litteraturöversikt med systematisk metod och integrerad analys som bygger på en kvantitativ ansats. Den inkluderades 15 vetenskapliga artiklar. Resultat: Det finns skillnader i hur patienter bemöts inom de olika sjukvårdsinstitutionerna beroende på vilka kunskaper och resurser vårdpersonalen innehar. Om det finns tydliga strategier i hanteringen av denna patientgrupp kommer stigmat att minska och fler patienter kommer att våga söka vård för sitt alkoholmissbruk. När patienter med alkoholmissbruk involveras i deras vård blir resultatet bättre. Det minskar patientens negativa bild och stigmatisering. Förståelsen för vad en alkoholmissbruksdiagnos ökar och vad det innebär. Slutsats: Kunskap och utbildning är viktigt för att utveckla strategier inom vården och för att utveckla en god kompetensutveckling. När det saknas tydliga riktlinjer, resurser och kunskap leder det till ”vårdlidande”. Detta leder till en försämrad och otrygg arbetsmiljö för vårdpersonalen och en fortsatt stigmatisering inom vården av personer med alkoholmissbruk. / Background: Alcohol abuse is not a new phenomenon and it exists all over the world and it is classified as a disease. Despite this, these people feel stigmatized and can end up in exclusion that can lead to the disease worsening. It is also described that there can be a negative attitude towards this patient group as they can be aggressive, violent and lack of hygiene. This can mean that nursing is experienced as time-consuming and heavy. The challenge requires that the health care professionals possess sufficient knowledge, experience and skill. Aim: The aim was to shed light on the care meeting between the healthcare professionals and people with alcohol abuse. Method: A literature review with a systematic method and integrated analysis based on a quantitative approach and includes 15 research articles. Results: There are differences in how patients are treated within the various healthcare institutions depending on the knowledge and resources the healthcare professionals possess. If there are clear strategies in the management of this patient group, the stigma will decrease and more patients will dare to seek treatment for their alcohol abuse. When patients with alcohol abuse are involved in their care, outcomes improve. It reduces the patient's negative image and stigmatization. The understanding of what alcohol abuse diagnosis is increases. Conclusion: Knowledge and education are important for developing strategies in healthcare and for developing good competence development. When there is a lack of clear guidelines, resources and knowledge, it leads to "care suffering". This leads to a deteriorated and unsafe work environment for the healthcare staff and continued stigmatization within healthcare of people with alcohol abuse.

Bakgrund Övervikt och fetma är ett globalt växande problem. Stigmatisering och diskriminering mot personer med övervikt och fetma förekommer i alla samhällets kontexter, så även inom hälso- och sjukvården och förvärrar situationen för de drabbade. Det förekommer att hälso- och sjukvårdpersonal har förutfattade meningar och fördömande attityder gentemot personer med övervikt och fetma. Syfte Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur patienter med övervikt eller fetma upplever hälso- och sjukvården. Metod Strukturerad litteraturstudie med inslag av metodologin som används vid systematiska litteraturöversikter. Litteraturöversiktens resultat baseras på 16 vetenskapliga artiklar som analyserats med en integrativ analysmetod. Resultat Resultatet delades in i fyra huvudteman; Negativa upplevelser, Ojämlika förutsättningar, Positiva upplevelser och Kommunikation med tillhörande subteman. Patienter har upplevelser av stigmatisering och diskriminering inom hälso- och sjukvården och att hälso- och sjukvårdspersonal är mycket fokuserade på vikten. Patienter upplever att personal saknar kunskap om övervikt och fetma och dess komplexitet. Ett bättre bemötande upplevdes inom specialiserad obesitasvård. Slutsats Patienter med övervikt och fetma upplever olika grader av stigma och diskriminering. Patienter avstår från att söka vård, vilket kan resultera i att små problem kan bli till stora och ett onödigt lidande. / Background Overweight and obesity are an increasingly worldwide spread problem. Stigma and prejudices against people with overweight or obesity exist in every social context, including health care, which makes the situation for the affected even worse. Health care personnel tend to have assumptions and denouncing attitudes towards people with overweight or obesity. Aim To describe how patients with overweight or obesity are experiencing the health care. Method A structured literature review with elements from the methodology used in systematic literature reviews. The result of the review is based on 16 scientific articles which were analyzed with an integrative analysis. Results The result was divided into four main themes: Negative experiences, Unequal presumptions, Positive experiences and Communications, which then were followed by subthemes. Patients have experiences of stigmatization and discrimination in health care and that health care personnel have a primary focus on the patients’ weight. Patients experience that health care personnel have a lack of knowledge about overweight and obesity as well as of its complexity. Patients experienced a better approach from healthcare personnel in specialized obesitas care. Conclusions Patients with overweight or obesity experience different levels of stigmatization and discrimination in health care. Patients avoid help seeking, which may cause smaller issues to become more serious conditions. Mainly, it leads to an unnecessary suffering.

Bakgrund: Substansbruk av opioider förekommer och därför ses patienter med substansbrukssyndrom dyka upp i vården. Studier pekar på att sjuksköterskor upplever svårigheter med att vårda denna patientgrupp, främst i hur substansbrukare ska smärtlindras och bemötas. Patientgruppen har ofta en högre tolerans mot smärtlindring på grund av toleransutveckling och kräver därför högre doser. Vidare finns mycket stigma kring patienter med substansbrukssyndrom som kan leda till ett sämre bemötande och sämre vård för dessa patienter.   Syfte: att beskriva hur personer med känt substansbrukssyndrom upplever smärtlindring vid akut och långvarig smärta och hur de upplever att de blir bemötta av vårdpersonal i dessa situationer.     Metod: allmän litteraturstudie med en deskriptiv design baserad på tio vetenskapliga artiklar hämtade från Pubmed och Cinahl. Kvalitetsgranskning av artiklar skedde med SBU:s mall för bedömning av studier med kvalitativ metodik. Resultatanalysen gjordes utifrån Popenoe et al:s (2021) beskrivning om kodning och kategorisering.    Resultat: Tre huvudkategorier framkom: otillräcklig smärtlindring, stigmatisering och positiva möten. Substansbrukarna beskrev att de inte alltid fick adekvat smärtlindring och hade upplevelser av dåligt bemötande. Detta påverkade deras vård negativt. Samtidigt fanns de patienter som upplevt bra bemötande från bland annat sjuksköterskor som var trevliga och engagerade sig.   Slutsats: Att vårda patienter med substansbrukssyndrom och samtidig smärta förefaller vara svårt. Okunskapen kring denna patientgrupp leder till ökad ohälsa, både fysiskt och psykiskt. Ämnet är fortsatt relevant än idag och mer studier behövs för att öka kunskapen och medvetenheten hos sjuksköterskor för att kunna bryta stigmatiseringen. / Background: Substance use of opioids occurs and therefore patients with substance use disorder are seen appearing healthcare. Studies indicate that nurses experience difficulties in caring for substance users, mainly in terms of pain management and treatment. Substance users often have a higher tolerance against pain medication and require higher doses. There is a lot of stigma surrounding these patients, which can lead to poorer treatment and care for them.   Purpose: to describe how people with substance use disorder experience pain management in acute and chronic pain and their experience of the encounter with healthcare staff in these situations.    Method: literature review with a descriptive design based on 10 scientific articles retrieved from Pubmed and Cinahl. Quality review of chosen articles was done by using a template for assessment of qualitative studies, from SBU. The result analysis was done based on Popenoe et al´s (2021) description of coding and categorization.   Results: Three categories emerged: inadequate pain relief, stigmatization and positive encounters. Substance users described that they didn’t get adequate pain relief and had experience of bad encounters with staff. This affected their care negatively. There were patients who experienced good encounters from nurses who were kind and engaged in the care.   Conclusion: Caring for patients with substance use disorders and co-occurring pain appears to be difficult. The ignorance surrounding this patient group leads to increased illness. The subject is still relevant today and more studies are needed to increase the knowledge and awareness of nurses in order to break the stigma.

Bakgrund: Självskadebeteende är ett problem som ökat i samhället. Personer med självskadebeteende som söker vård upplever ofta att de blir bemötta av stigmatiserande attityder och att de inte blir sedda som individer. Vårdpersonal uppger att de saknar kunskap om självskadebeteende och att detta bidrar till ett fördomsfullt bemötande gentemot patientgruppen. Stigmatisering kan få personer med självskadebeteende att känna sig mindre värda. Detta kan utgöra hinder för en tillitsfull relation mellan dem och vårdpersonal. Genom att sammanställa aktuell forskning kan det bidra till en ökad medvetenhet om hur vårdpersonalens bemötande påverkar personer med självskadebeteende.   Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med självskadebeteende upplever bemötandet inom hälso- och sjukvården.  Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 18 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ eller mixad metod. Artiklarna samlades in från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Samtliga artiklar har kvalitetsgranskats utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med en integrerad dataanalys. Resultat: Vid sammanställning av resultatet identifierades fyra huvudkategorier; Negativt bemötande, Positivt bemötande, Upplevelser av vårdmiljön samt Önskemål till vårdpersonal. Resultatet visade att personer med självskadebeteende ofta upplevde ett stigmatiserat bemötande från vårdpersonal. Upplevelser av negativt bemötande ledde till känslor av skam och minskad tillit. Ett empatiskt och fördomsfritt bemötande, där de blev sedda som unika individer, beskrevs som betydelsefullt för personer med självskadebeteende. Slutsats: Denna litteraturöversikt belyste betydelsen av ett professionellt bemötande. Utbildningar om självskadebeteende och kommunikationsstrategier kan bidra till en ökad förståelse och kunskap om patientgruppen. Detta kan i sin tur främja ett bemötande där sjuksköterskan och personer med självskadebeteende möts på ett mellanmänskligt plan. / Background: Self-harm is a problem that has increased in society. People with self-injurious behavior that seek care experience that they are often met with stigmatizing attitudes and that they are not seen as individuals. Healthcare staff state that they lack knowledge about self-harm and that this contributes to a judgmental attitude towards the patient group. Stigmatization can make people who self-harm feel less valuable. This could hinder a trusting relationship between them and healthcare staff. By compiling existing research, it could contribute to an increased awareness of how interactions with the healthcare staff affect people with self-injurious behavior. Aim: The aim of this study was to describe how people with self-injurious behavior experience the interaction within healthcare. Method: A non-systematic literature review based on 18 original scientific articles using a qualitative or mixed method. The articles were collected from the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. All articles underwent a quality review based on Sophiahemmet University's assessment document for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed using an integrated data analysis. Results: When compiling the results, four main categories were identified; Negative interaction, Positive Interaction, Experiences of the healthcare environment and Wishes to healthcare staff. The results showed that people with self-injurious behavior often experienced a stigmatizing attitude from healthcare staff. Experiences of negative interactions led to feelings of shame and distrust. People with self-injurious behavior described that an empathic and non-judgmental encounter, where they were seen as unique individuals, was of great importance. Conclusions: This literature review showed the importance of a professional approach. Education about self-injurious behavior and communication strategies can contribute to further understanding and knowledge of the patient group. This, in turn, can promote interactions where the nurse and people with self-injurious behavior meet on an interpersonal level.