Befolkningens fysiska aktivitet har minskat och psykiskt nedsatt välbefinnande har blivit ett folkhälsoproblem. Därför är denna uppsats intresserad och undersöka skillnader i välmående för grupper med olika träningsvanor. Detta för att om det finns någon träningsform som är högre associerad med högt välmående så kunde den rekommenderas för dem som vill öka och befästa välmående. Grupperna som valdes var de som tränar styrka, kondition eller båda två. Undersökningen var också intresserad av att se om det var någon skillnad på dem som utövade idrott i förening eller inte samt de som tränade styrketräning eller kondition med andra eller inte. För att undersöka detta så fick personer fylla i en enkät om deras träningsvanor samt ett formulär som mäter välmående. Resultaten bearbetades i spss och visade att det flesta hade relativt högt välmående och inga stora skillnader mellan olika träningsformer kunde studeras. De som var högaktiva i konditonsträning, som tränade i förening och som alltid tränade med tillsammans med andra hade ett mycket högt medelvärde på välmående. Slutsats: för att höja välmående med träning bör den form som man är motiverad att träna rekommenderas men om man inte har så mycket tid att disponera till träning och målet endast är välmående så kan konditionsträning rekommenderas då den träningen var associerat med högst välmående med mindre träningstid för dem som var högaktiva i någon träningsform. Att idrotta i förening eller träna med vän eller i grupp kan också rekommenderas. / The physical activity in the population has reduced and low mental well-being has become a big problem in the country. This paper is therefore interested in study differences in wellbeing in groups with different training habits. Groups that trains either strength, endurance or both was chosen. This because if someone of these forms is stronger associated with wellbeing it could be recommended for those who would like to make their well-being higher. This paper was also interested to see if sport in organized form or training with a friend or group was associated with higher well-being than those who did not. To find this out a survey about forms of training and well-being was used to collect data. The results was analyzed in spss and it was shown that the most groups in this study hade a relatively high well-being and only small differences between the groups could be found. The groups who were highly active in endurance training, was member in organized sport and those who trained with a friend or in a group had the highest well-being. Conclusion: to get a higher well-being with training that form which the person is motivated is recommended but if that persons only goal is to achieve ha higher well-being and not so much time would like to be spent on training endurance training can be recommended because to be highly active in that was associated with better well-being than strength training. To be part of organized sport and to train with a friend or in group can also be recommended.

Syftet med denna studie är att sammanställa fysiska testresultat från Svenska elitlag i ishockey för att se om det finns något samband till tabellplaceringen. Data har insamlats från svenska olympiska kommitténs (SOK) databas fysprofilen. De egenskaper som studerats är antropomertri, aerob/anaerob effekt och styrka där 158 spelare fördelat på sju lag deltog med sina resultat. Inget samband mellan längd, vikt, BMI och tabellplacering kunde konstateras. Aerob effekt beräknades genom coopertest och beeptest där skillnaden mellan bästa och sämsta lagets testvärde 60,4 - 52,9 ml∙min-1∙kg-1 (P<0,01). Korrelationen mellan det beräknat tesvärde och tabellplacering var signifikant (r=-0,535)(P<0,001). Anaerob effekt mättes genom anaerob uthållighet, snabbhet och explosivitet. Skillnaden mellan lagen i anaerob uthållighet var (69,1-71,9sek) (P<0,05) och korrelationen till tabellplaceringen var signifikant (r=0,316)(P<0,001). Sambandet mellan snabbhet, explosivitet och tabellplacering var också signifikant (r=0,453)(P<0,001), (r=-0,228)(P<0,01). Styrka mättes med sex olika övningar där det fanns skillnader mellan lagen (P<0,05) men inget samband med tabellplacering. Dessa resultat tyder på att de fysiska parametrar som har störst betydelse för en ishockeymatch är aerob effekt, men att även anaerob effekt har stor betydelse. I denna studie saknar spelarens styrka och storlek samband till tabellplacering.

Syftet med denna hermeneutiska fallstudie är att skapa kunskap om hur lärare inom utbildningsledet mot att bli en professionell dansare uttrycker uppfattningar om styrka och rörlighet inom utbildningarna och dansutövandet. Tre linjeansvariga danslärare intervjuades och studiens data analyserades utifrån den hermeneutiska cirkeln. De tre respondenterna representerade varsin utbildningsnivå; gymnasieskola, folkhögskola, och högskola. Resultatet visar att synen på styrka och rörlighet inom dansämnet är väldigt komplex, men att dessa två komponenter inte anses som en förutsättning för att kunna dansa utifrån ett konstnärligt perspektiv. Alla tre utbildningar inkluderar komplementär träning, såsom yoga, pilates, och andra somatiska praktiker utöver dansträningen för att öka den kinestetiska intelligensen. Även då utbildningarna värderar rörlighet som en mindre viktig förmåga att vidareutveckla i dansutövandet, är praktisk rörlighetsträning, såsom stretching, något som gymnasieskolan och folkhögskolan i denna undersökning till viss del inkluderar i sina utbildningar. Eleverna/deltagarna/studenterna som går utbildningarna stretchar däremot ofta på eget initiativ.

Inledning: Studier visar att den vanligaste skadelokalisationen hos crossfit-atleter är axelleden. Crossfit utövas av över 1 miljon registrerade idrottare, men då det är en relativt ny idrott finns väldigt få studier på ämnet, och ännu ingen undersökande studie gällande crossfit och axelsmärta.    Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva aspekter av rörlighet och styrka hos crossfitatleter med unilateral axelsmärta, samt att studera samband mellan rörlighet, styrka och smärta hos dessa atleter.    Frågeställningar: Sågs några skillnader gällande aktiv rörlighet, styrka, styrke-ratio ER/IR samt greppstyrka i smärtfri och smärtande axel, samt uppmättes några skillnader i rörlighet och styrka mellan dominant och icke-dominant axel?  Metod: Studien utfördes med en deskriptiv tvärsnittsdesign och statistiska analyser av kvantitativa data på 14 crossfit-atleter med unilateral axelsmärta. Deltagarna testades vid ett tillfälle gällande axelrörlighet mätt med goniometer, isokinetisk styrka mätt med 1080 Quantum, greppstyrka, samt besvarade en enkät med smärt- och träningsrelaterade frågor och Handedness Questionnaire.    Resultat: Signifikant nedsatt aktiv rörlighet uppmättes i abducerad utåtrotation i smärtande axel (p=0,023), och i ryggliggande utåtrotation sågs signifikant nedsatt styrka (p=0,018) i smärtande jämfört med icke-smärtande axel. Styrke-ration ER/IR i abducerat läge skilde sig inte signifikant mellan axlarna, varken i stående eller ryggliggande position, men var högre än normalvärdet på båda sidor. Ingen signifikant skillnad i greppstyrka uppmättes mellan händerna, vare sig mellan smärtande och icke-smärtande eller mellan dominant och ickedominant hand. Dominant hand/axel var signifikant starkare i enarms striktpress jämfört med icke-dominant (p=0,006). Ingen signifikant skillnad i rörlighet uppmättes mellan dominant och icke-dominant axel, men rörligheten i abducerad utåtrotation var större i dominant axel, nära statistisk signifikans (p=0,054).    Slutsats: Studien visar att unilateral axelsmärta hos crossfit-atleter korrelerar med nedsatt aktiv rörlighet och styrka i ryggliggande utåtrotation. Styrke-ration ER/IR i både smärtande och icke-smärtande axel var högre än normalvärdet, vilket tyder på att atleterna är starkare än normalindividen i sina utåtrotatorer. Då crossfit är en idrott som ställer höga krav på stabilitet och styrka i axelleden är det av största vikt att rotatorkuffs-muskulaturen är stark nog att klara av dessa påfrestningar. Denna studie tyder på att det framförallt är rörlighet och styrka i utåtrotation som är relaterat till axelsmärta. Vidare forskning krävs inom detta område för att bekräfta dessa resultat, ta reda på om nedsatt styrka ger smärta eller vice versa, samt att utvärdera möjliga rehabiliteringsåtgärder hos denna patientgrupp. / Introduction: Research shows that the shoulder is the most usual injury location among crossfit athletes. Crossfit is practiced by over 1 million registered athletes, but there are very few studies on the subject since it is a relative new sport, and there is still no investigating study concerning crossfit and shoulder pain. Aim: The aim with this study was to describe aspects of mobility and strength among crossfit athletes with unilateral shoulder pain, as well as to study correlations between range of motion, strength and pain among these athletes. Questions: Where there any differences in range of motion, strength, strength ratio ER/IR and grip strength in painful and pain free shoulder, and where there any differences seen in range of motion and strength between the dominant and the non-dominant hand/shoulder? Method: The study was performed with a descriptive cross over study design and statistical analysis of quantitative data on 14 crossfit athletes with unilateral shoulder pain. The participants were tested on one occasion concerning range of motion measured with agoniometer, isokinetic strength measured with 1080 Quantum, grip strength, and they also answered a questionnaire with pain- and exercise related questions as well as the Handedness Questionnaire. Results: Range of motion in abducted external rotation was significantly lower in the painful shoulder (p=0,023), and the recorded strength in supine external rotation was significantly reduced in the painful shoulder (p=0,018). There was no significant difference in strength ratio ER/IR between the shoulders, neither in standing nor supine position, but the strength ratio was higher than the normal ratio on both shoulders. There was no significant difference in grip strength between the hands, neither between painful and pain free hand/shoulder, norbetween dominant and non-dominant hand. Dominant hand/shoulder was significantly stronger in one arm strict press compared to non-dominant (p=0,006). There was no significant difference in range of motion between dominant and non-dominant shoulder, but range of motion in abducted external rotation was greater in the dominant shoulder, close to statistical significance (p=0,054). Conclusions: The study shows that unilateral shoulder pain among crossfit athletes correlates with reduced range of motion and strength in supine external rotation. The strength ratio ER/IR in both painful and pain free shoulder was higher than the normal ratio which suggest that crossfit athletes is stronger in external rotation than the normal individual. Since crossfit is a sport with high demands on stability and strength of the shoulder girdle, it is of great importance that the rotator cuff musculature is strong enough to handle this load. This study suggests that range of motion and strength in external rotation is correlated to shoulder pain. Further research is demanded to confirm these results, to find out if reduced strength contributes to pain or vice versa, as well as to evaluate possible rehabilitation strategies with this group of patients.

Syfte Syftet med föreliggande studie var att studera korrelationen mellan EMG-respons och effektutveckling i samband med genomförande av knäböj. Metod Fyra manliga testpersoner deltog genom att utföra både knäböj 90° och djupa knäböj i en Smith-maskin som är ansluten till en Linear Encoder som möjliggör beräkning av effektutveckling. Samtidigt registrerades elektromyografisk aktivitet i musklerna Vastus lateralis, Hamstrings och Gluteus maximus. De utförde knäböj på olika relativa belastningsnivåer; 20, 40, 60, 80, 100% av 1RM. Resultat Resultaten visade inte en stark korrelation mellan medel-EMG och power, inte heller mellan medel-EMG och hastighet, dock indikerade resultaten mellan de sistnämnda en tendens till att en lägre EMG aktivitet uppstod vid de högre hastigheterna. En starkare korrelation kunde antydas mellan medel-EMG och belastning/kraft. Ingen tydlig skillnad mellan musklerna påträffades i förhållande till resultaten ovan. Dock var Hamstrings den muskeln som uppvisade den svagaste korrelationen. Slutsats EMG-aktiviteten var i stor grad densamma för respektive muskel trots olika belastningar, olika powervärden samt olika utföranden. Nervsystemet tycks därmed arbeta på ett särskilt sätt, oberoende av de andra parametrarna. Däremot kunde man se en svagare tendens för lägre EMG-aktivitet vid de högre hastigheterna. Hamstringsmuskulaturen var den som hade mest avvikande mönster, detta kan bero på det faktum att den har ett mer komplicerat förlopp än de andra två musklerna som testats.

Bakgrund: Styrka är en viktig faktor i självständighet och säkerhet, i synnerlighet hos äldre. Evidensen idag säger att högintensiv styrketräning är att föredra över lågintensiv i syfte att maximera styrkeökning. BFR-träning är en metod där blodflödet stryps åt för att snabbare åstadkomma en metabolisk stress vilket innebär att styrketräning kan utföras lågintensivt men sägs producera resultat jämförbara med högintensiv styrketräning. Syfte: Syftet med denna studie var att mäta effekt avseende styrka och hypertrofi av lågintensiv BFR-träning samt smärta och upplevd ansträngning hos två friska unga män. Metod: Två personer rekryterades till studien. De fick utföra en intervention med lågintensiv BFR-träning tre pass i veckan under fem veckor. Utfallsmåtten för studien är maxstyrka mätt i 1RM, peak torque mätt i Biodex Isokinetic Dynamometer, hypertrofi mätt med måttband runt låren, samt upplevelse av ansträngningsgrad samt smärta utifrån Borg-RPE och NRS. Resultat: Deltagare 1 visade en förändring av muskelstyrka i peak torque (-7,2% H., -2,4% V.), -9,4% i benpress (1RM), +35,4% i knäextension (1RM). Omkrets uppmättes till -0,5cm H. (-0,79%), +1cm V. (+1,61%). Borg-RPE var jämn under hela interventionen medan NRS värdena sjönk successivt. Deltagare 2 visade en förändring av muskelstyrka i peak torque (-3,1% H., -3,2% V.), +11,5% i benpress (1RM), +9,3% i knäextension (1RM). Omkrets uppmättes till -0,5cm H. (-0,86%), -0,5cm V. (-0,88%). Borg-RPE och NRS visade båda en successivt stigande trend. Slutsats: 5 veckors lågintensiv BFR-träning visar en potential för styrkeökning i 1RM. Ingen styrkeökning i peak torque observerades och ingen påtaglig skillnad uppmättes i omkrets. BFR-träning som metod bör således vara en lägre prioriterad träningsmetod och bör endast användas efter noggrann övervägelse och uppsyn, med tanke på de kontraindikationer som finns. Denna studie undersökte endast unga friska individer vilket också då gör denna metod särskild applicerbar på denna målgrupp.

Denna uppsats ämnar öka förståelsen för vad som gör att en del platser är trygga och andra platser är otrygga med utgångspunkt i fyra av Malmös bostadsområden. För att besvara uppsatsens frågeställningar har en kombination av kvalitativa och kvantitativa undersökningsmetoder genomförts. Analys av respondenternas svar har bidragit till identifiering av tre kategorier av fritextsvaren. Resultatet av uppsatsen visar att upplevelser av fysisk och social oordning samt kriminalitet/gäng anges som viktiga faktorer för vad som gör en plats otrygg. Visuell kontroll som främst syftar till belysning har visat sig vara en annan viktig faktor, dock inte lika viktig i områden med majoriteten individer av utländsk bakgrund. Kollektiv styrka/sociodemografiska faktorer upplevs vara en viktig kategori i områden där det finns en upplevd stigmatisering och en låg kollektiv styrka. / The aim of this study is to increase our understanding of the various factors that are linked to perceptions of places seen as safe or unsafe on four neighborhoods in Malmo. A combination of both qualitative and quantitative research methods has been implemented to answer the questions of this essay. The respondent’s answers identified three main categories. The results of this study acknowledge that physical and social disorders and experience in criminals or gang-members being present on a certain place actually has an impact on factors respondents identified as important for whether a place feels safe or unsafe. Visual control, for example different lighting methods were identified as another important factor for increasing perceived safety, but however not as important for immigrants. Collective efficacy is considered as a benefit in stigmatized areas with low collective efficacy.

Introduktion: Flertalet grundläggande fysiska färdigheter har beskrivits för att en individ ska prestera vid idrott. Svenska innebandyförbundet beskriver en individs fysiska träningstatus genom fem fysiska grundfärdigheter: styrka, snabbhet, uthållighet, rörlighet och koordination. Ett vanligt krav i många idrotter är att ändra riktning och brukar vara en faktor som tränas i rehabiliteringen efter skada. Samband mellan förmåga att ändra riktning och fysiska färdigheter kan ge tränare och fysioterapeuter öka insikt om vilka fysiska färdiheter som påverkar prestationen. Syfte: Undersöka fysiska färdigheters samband med förmåga att ändra riktning hos manliga elitinnebandyspelare. Metod: 37 manliga elitinnebandyspelare, från två lag i Svenska Superligan, deltog i en tvärsnittstudie. Testpersonerna tillfrågades om ålder, aktuella skador, innebandyerfarenhet och testades i längd, vikt, förmåga att ändra riktning, snabbhet, explosivitet, styrka i nedre extremitet, bålstyrka, dynamisk balans, rörlighet i nedre extremitet, och aerob uthållighet uppdelat på två testtillfällen. Univariat regressionsanalys utfördes för att studera samband och vilka test som mest förklarade en snabb tid på riktningsförändringstestet. Multipel regressionsanalys användes för att analysera till vilken grad de fysiska prestationstesten kunde förklara variansen på riktningsförändringstestet. Resultat: Body mass index (BMI) , 5-, 10- och 20 meter sprint, counter movement jump och beeptestet visade signifikanta samband med riktningsförändringstestet. Den slutgiltiga regressionsmodellen inkluderade vaiablerna BMI och 10 meter sprint och förklarade tillsammans variansen på riktningsförändringstestet med R2 = 0.44. Slutsats: Fysioterapeuter och tränare som har som mål att öka prestation i riktningsförändringar hos sina klienter bör fokusera på att rehabiliteringen och träningen innehåller explosiv träning och att klienten inte går upp i vikt. Lite forskning finns på manliga elitinnebandyspelare och vi uppmuntrar till vidare forskning på denna population.

Bakgrund: Atleter och idrottare har olika förutsättningar när det kommer till prestation beroende på kroppsammansättning och fysiska kvaliteter. Att bygga muskler, träna styrka eller löpträna är olika träningsformer för att utveckla olika kvaliteter som kan vara olika viktiga i olika idrotter. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i utvalda fysiska kvaliteter hos styrketränande och löpare Metod: Detta var en tvärsnittsstudie med strategiskt urval av två grupper, en löpare (n=6) och en styrketränare (n=12). Båda gruppernas fysik analyserades med ett kroppsammansättningstest. Styrkan och fysisk fitness testades genom ett handgripstest och ett VO2max test för att få fram värden av gruppens fysiska kvalitéter. Gruppernas fysiska kvaliteter ställdes sedan mot varandra. Resultat: Löpargruppen hade signifikant högre VO2max än styrketränargruppen. I övrigt fanns det inga signifikanta skillnader. Konklusion: VO2max visade sig vara högre bland löpare än hos styrketränande vilket går i linje med tidigare forskning.

Bakgrund: Statisk stretching har visat sig ha en positiv effekt på rörlighet, styrka och spänst när stretching utförts med hög mängd och intensitet. Stretching under kortare perioder innehållande mindre mängd är inte lika välstuderat. Att undersöka effekten av en mindre mängd statisk stretching skulle kunna vara användbart för fysioterapeuter. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka vad unilateral statisk stretching av vadmuskulaturen har för effekter på maximal isometrisk styrka i plantarflexion, rörlighet i dorsalflexion och spänst. Metod: Fyra deltagare inkluderades och fick stretcha ett av sina ben över en tre veckors period i 10 minuter dagligen, benet valdes slumpmässigt. Före och efter interventionen mättes unilateral isometrisk styrka och rörlighet i deltagarnas vadmuskulatur samt spänst på ett ben. Resultat: Deltagarnas isometriska styrka minskade för interventionsbenet i medianvärde (-3,0%), medan kontrollbenets styrka ökade (6,9%). Spänsten för deltagarnas interventionsben ökade (5,9%) och kontrollbenets spänst minskade (-0,7%). En ökning i rörlighet kunde ses för interventionsbenet (21,2%) medan ingen ändring sågs för kontrollbenet (0%). Konklusion: Intensiv statisk av plantarflexorerna utförd över en treveckorsperiod gav en tydlig ökning av rörlighet i dorsalflexion medan inga tydliga effekter på styrka eller spänst kunde ses på gruppnivå. Fler studier inom området behövs där mängden, intensiteten och frekvensen av statisk stretching som krävs för att utveckla dessa kvaliteter utreds med fler och en större spridning av deltagare, för att få ett mer signifikant resultat.